Gott Nytt År!

121231

Ikväll ska vi bara vara, äta en riktigt god trerätters, lyssna på behaglig musik och ta det lugnt…Imorgon är det nämligen stora omvälvande händelser på gång, käraste dottern vår ska påbörja ett nytt kapitel i sitt liv genom att flytta in i ett eget litet bo och det ska bli så spännande att vara där…att lyssna till hur hon vill ha det, hur hon ska inreda och planera… Det blir en händelserik inledning på det nya året!

Samtidigt håller vi tummarna för sonen som tillbringat mellandagarna Stockholm där han inleder det nya året med att vara på schackturné och spela i Riltoncup.

Gott nytt 2013!

Återkommer med årskrönika för år 2012 inom kort…

fågelskådning…

121229_1 121229

Fångade dessa fåglar på bild vid en stunds fågelskådning, i trädgården där dessa små varelser kvittrande flög omkring och letade småfrön och sånt. I ett av träden hänger en korg med frön och om det finns fb i fågelsfären är jag ganska säker på att den där korgen hade fått många gillningar, med tanke på hur populär den blivit bland fåglarna.

om att packa en kappsäck

121229_2

Är allmännt förkyld, smågnällig med halsont och trötthet. Har mest struttat runt i min blommiga klänning med udda knappar, druckit treo och suckat över hur tråkigt det är att inte må bra… sen har vi packat och travat lådor längs med väggarna i vardagsrummet. Och jag har i ena minuten ojat mig över att båda barnen flyttar hemifrån nästan samtidigt och i nästa minut kunnat glädjas åt att det är roligt att de båda fått lägenheter i städerna där de vill bo och tröstat mig med att det faktiskt inte tar mer änn ca 25 minuters bilresa för att hälsa på … Det är ju en naturlig del av livet att bli vuxen, vilja stå på egna ben, inreda sitt eget hem och skapa sina egna rutiner och traditioner. Klart att jag känner spänningen, glädjen, förväntningarna och det känns så fint att vara här och kunna dela alla dessa händelser med både Robin och Emelie…händelser som blir våra magiska ögonblick tillsammans.

 

Malmö by night

121228_1Lite svag för “kristallkronor” är jag nog allt. Denna tjusiga kristallkrona pryder gågatans julskyltningen i Malmö. Himla fint måste jag säga…

Ikväll har vi sett – Dom över död man. Om Torgny Segerstedt av Jan Troell…Filmen är svartvit vilket förstärker känslan av äkthet med tanke på att den grundas på en verklig berättelse…den var bra men jag måste säga att även om Segerstedt var en sann hundvän så finner jag det beteende som framgår i filmen udda, egoistiskt och märkligt – speciellt vad gäller hans relation till kvinnor. Ångrar dock inte att jag såg filmen, den var intressant…

Drottningen och filosofen…

121228Drottning Christina och filosofen, handlar om mötet mellan Christina och Descartes. Boken är skriven av Lundaprofessorn Svante Nordin. Min kära son har ett gediget historieintresse och detta är tredje året i rad som jag får en historiebok om drottning Christina i julklapp. Jag gillar att läsa om denna kraftfulla starka kvinna som drottning Christina faktiskt beskrivs ha varit. Hon är en del av Sveriges historia och inspirationen till att jag döptes till Christina. Min farmor var väldigt inspirerad av kungligheter och det sägs att det var hon som övertalade mina föräldrar till att döpa mig till Christina.

…så nu reser jag vidare från skönlitteraturen in i den litterära historieskrivningens berättelse…

Himlens fånge

121227

Himlens fånge är sådär fängslande att man avskärmar sig från verkligheten och  sjunker in i den gripande spänningen som bokens värld inbjuder till. Den är en riktig bladvändare med sina korta kapitel som gör att man tänker bara ett kapitel till, bara ett till. Det är ju så spännande att man vill veta hur det går och plötsligt har man läst ut en hel bok inom loppet av ett dygn…

Denna lässtund var precis vad jag behövde, hösten har varit galet intensiv, fylld av en del motgångar i uppförsbacke och några har jag faktiskt vänt till framgångar. Jag längtar efter att få dela med mig av ett projekt som betyder mycket för mig (ett projekt som fått en hel del av min tid och omsorg) men som fortfarande är till viss del hemligt…. Dagarna efter julafton har jag mest varit trött, återhämtat mig, “tomtat” omkring och gottat mig. Njutit av att läsa, umgås med familjen och bara varit här och nu… och lyckats avhålla mig från att arbeta med skolans inlämningsuppgifter, leta referenslitteratur och bara kollat skolmailen en gång…

Glöm inte att – Simma lugnt i blåsväder, framförallt när du befinner dig i Fablernas värld…

Om att tänka så lika att spänningen försvinner…

121226_4

Visst finns det väl något ordspråk i stil med – som man umgås blir man… Hursomhelst börjar jag misstänka att det stämmer… Min julklapp till Anders förra året var en Chanel parfym och hans julklapp till mig var en Chanel no 5 parfym… I år tänkte jag att han skulle få något helt annat, därför köpte jag Carlos Ruin Zafóns nya bok Himlens fånge som är uppföljare till Vindens skugga. Tänka sig att mannen min tänkte ungefär likadant och resonerade kring hur jag sträckläste Ängelns lek så nu sitter vi här med dubletter…och skrattar…… eftersom det inte finns någon speciell herr respektive dambok som fallet är för parfym, blir det någon av oss som får bege sig till bokhandeln för att byta den ena boken mot Paolo Coelhos nyutkomna bok som jag också funderade kring att köpa… ganska komiskt, eller hur?

Fanny och Alexander

121225_11 121225_12 121225_13

Varje jul ser jag Ingmar Bergmans filmatiserade version av Fanny och Alexander och jag bara älskar filmen, språket, pjäsen… människorna, miljöerna och kontrasterna. Jag har sett den så många gånger att jag i förväg ofta vet vad som ska sägas härnäst. Jag har läst boken, såg föreställningen på Dramaten (för ca ett halvår sedan) och nyligen såg vi årets teaterföreställning på Malmö Stadsteaters Intiman. Och även om det var något i särklass att se föreställningen på Dramaten, så måste jag säga att föreställningen som går på Intiman i år är den bästa Fanny och Alexander uppsättning jag sett.

Tolkningen som visas på Intiman fokuserar mer på Alexanders upplevelser än tidigare tolkningar jag sett och händelserna berättas på något vis mer ur Alexanders perspektiv. Julstämningen och julglädjen är väldigt påtaglig i framförandet och inspirerar till en hjärtlig och bullrande jul med stora släkten. Scenografi och dräkter är helt fantastiska. Inledningen då Alexander sitter på golvet iklädd sin sjömankostym och änglavingar är så vacker och gripande… den familjära stämningen som följer julfirandet är så levande, hjärtlig och hjärtskärande om vartannat. Citaten – Vi spelar våra roller. Den ena rollen avlöser den andra. – Spela inte Hamlet, jag är inte Gertrud och det här är inte Kronoborg. – Så drar vi teatern över huvudet som en mantel av trygghet….osv…osv … Citaten är desamma men kontexten där de framställs annorlunda och det påverkar hela framställningen.

Ja, Tänk vilken lycka att inleda julafton med att spela eller gå på teatern som familjen Ekdahl gör… fast å andra sidan är det kanske just det vi gör varje dag när vi stiger upp, går på teater. Är det inte det Bergman försöker förmedla eller få oss att förstå? Att likheten mellan livet och teatern är påtaglig och att den lilla världen försöker göra den stora världen lite mer begriplig. Teatern kan ju i och för sig regisseras till viss del men det kan ju faktiskt livet också lite beroende på hur man väljer att leva och presentera det.

Fanny och Alexander på Intiman får högsta betyg, jag skulle utan tvekan gärna se den några gånger till…

 

 

Louisa Miller

Luisa Miller, Malmö Opera, 121107.

Luisa Miller, en opera av Verdi. En genomgående behaglig musikupplevelse, välgörande likt balsam för själen.

Om en ung man och kvinnas passionerade kärlek till varandra. Ett ungt par ur två olika samhällsgrupper. Om relationen mellan den goda fadern och hans dotter. Om relationen mellan den kontrollerande och manipulerande fadern och hans son. Om hur relationen mellan det unga paret manipuleras till hjärtesorg… den gode fadern torteras, fängslas och den gode dottern tvingas att skriva ett falskt brev för att befria sin far. I brevet förklarar hon att hon älskar en annan. Carlo blir vilseledd av brevet och dramat trappas upp och slutar med att de båda dricker gift och dör ….

Visst är det märkligt att man kan beröras så av musik som leder till döden… de flesta operor slutar ju trots allt i ond bråd död och olycka. Kanske är döden ett tema vi behöver bearbeta eller kanske är det dramatiken som händer före och som leder till att de unga människorna dör som vi behöver bearbeta och lära oss av…kanske är det kontrasterna mellan liv och död vi fastnar för eller så är det helt enkelt sångrösterna, instrumentens toner, de musikaliska ljudens former och hela den visuella framställningen som berör och dröjer sig kvar i medvetandet. Luisa Miller är ännu en se- och hörvärd opera på Malmö Opera!

Och restaurangens räksmörgåsar med vitt vin i pausen förhöjer definitivt upplevelsen…

Luisa Miller, Malmö Opera, 121107.

Båda fotografierna är hämtade från Malmö Operas hemsida av, fotograf: Malin Arnesson

(inlägg 30 november)

 

Evita

120918   120918_4 120918_5

Mäktigt, gripande och alldeles underbart… en magnifik föreställning och en välbehövlig upplevelse. Jag behöver det där tillflödet av att gå på opera, teater eller musical, känner mig liksom upplivad och mer levande efter en föreställning. Mao sommaruppehållet har varit för långt, alldeles för långt.

Vi satt på första raden och bara det att kunna se ansiktsuttrycken och vara så nära händelsen gör att man känner sig som en deltagare – vilket man iofs alltid är – för vad vore en föreställning utan publik? Publiken och dess respons är avgörande för föreställningens framgång.

Inledningen började med ett mäktigt iscensättande av EVITAs begravning. Scenografi, ljus och kostym kändes väldigt äkta och trovärdig. Inslag som förgyllde föreställningen var Evitas andra jag – en akrobat (CE Stjerneberg) som liksom dinglade ned från ovan, hängandes i rep och förstärkte känslan genom sin akrobatiska dans som pågick i bakgrunden kontinuerligt. En annan krydda är berättaren Che (Lindy Larsson) som har kraft och utstrålning både vad gäller röst och kroppsspråk. Han blir verkligen sin roll på ett personligt sätt.

Och när det gäller Charlotte Perrelli, så måste jag erkänna att hade mina funderingar och tvivel om en melodifestivalsdrottning, verkligen klarar av att axla uppdraget som musicalartisten EVITA. Lite svårt var det till en början, men efter ett tag blev hon EVITA. Nu hör det ju till sak att jag är ett fan av Madonnas version av EVITA och vem kan egentligen mäta sig med Madonna? Det ansvaret är säkerligen tufft. Men som sagt det fungerade med Perrelli även om jag saknade den där lilla extra gnistan litegrann, så blev jag absolut imponerad av hennes framförande.

Att höra Evita på svenska var nytt för mig men jag gillade översättningen och köper gärna skivan om de spelar in någon sådan. Och som sagt framförandet, ensemblen, dansen och allt tillsammans kändes som en väldigt mäktig upplevelse.

(inlägg från September)

Välkommen till min förnyade blogg

Designen ser ut ungefär som på min tidigare blogg, med mitt photoshopade foto av Monets rosor i bakgrunden och en bild av mig framför ett blomstrande träd i Cambridge i headern.Tyvärr går det ej att flytta över mina gamla inlägg så de ligger kvar på tidigare bloggar www.blogg.christinakarlsson.se och www.blogga.christinakarlsson.se .

Fördelen med detta “bloggverktyg” är bland annat sökfunktion och ett bloggverktyg som ger er läsare möjlighet att länka till era bloggar.