till Hårateljén

130228_1

Idag blev det där välbehövliga frisörbesöket äntligen av! Jag tänker att det kan vara roligt att njuta av långt hår ett tag till, långt hår och fina frisyrer, så det var bara några få centrimetrar som klipptes av.

Besökte en ny salong Hår-ateljén i Svedala och blev verkligen nöjd, frisören överaskade mig med att göra en vattenfallsfläta eftersom jag sa att jag brukar ha håret i en fläta…Himla fint! Jag blev så nöjd! Kommer absolut att besöka denna salongen/frisören fler gånger.

 

 

inför Vernissagen fotografering

130227_4

Ikväll for jag iväg till galleriet för att fota Bernt Franckie Grunewald och några av hans konstverk. På lördag är det vernissage på Galleri KVIS mellan 11-15 och den här utställningen blir något alldeles extra. Bernt Franckie G har arbetat inom SVT och vid teatern i Stockholm i ca 30 år med scenografi och kostym och nu ställer han ut på vårt galleri i Svedala. Helt otroligt spännande!

Typiskt bara att mina stämband inte är vad de borde, jag är hes i halsen som en kraxande kråka och det var så mycket jag ville säga och fråga om kring konstverken nu när jag hade tillfälle – men inte fick fram på grund av att jag knappt kan prata. Typiskt…som det kan bli. Men rösten ska väl bli bättre tills på lördag…så då får jag ta igen pratandet.

Berörd blev jag iaf av konstverken, kostymskisserna från Moulieres Tartyffe och modellen av Döda mästares sällskap… fashinerad av kostymskisserna som är så välgjorda, stora och vackert inramade. Oh, vad spännande det ska bli på lördag!

 

te och maränger

130227

Var inne i city med min dotter, vi kollade runt lite på vårmodet och dottern min köpte plommonlila gardiner till sitt vardagsrum, sånna där tunna genomskinliga som släpper in massor av lila ljus. Åh, vad det blev fint!  Sen hängde jag upp gardinerna medans hon fixade fika, Te och maränger. Min dotter är en mästare på att baka maränger…

Sen kom vi på att vi var hungriga och då lagade hon till en jättegod korvstroganof med ris. Kändes så fint och lyxigt att bli bjuden på lunch och maränger, sådär spontant. Och sen visade hon upp sin tröja som hon har när hon går på hockeymatch och hejar på Sverige. Och den var så himla gul och blå och fin!

Och sen var vi båda helt utmattade eftersom det tar lite tid att återhämta sig efter en veckas “sjukstuga”… så nu ska jag vila mig på soffan och sen får vi se om det blir något städat eller om jag hoppar över städningen idag också…

130227_1

att reflektera lite kring Björks teorier…

130226_1

Jag gillar vitt porslin med blått motiv och dessa vita kakelplattor med blå frukter. Tänk vad nöjd jag känner mig med det här köket, som vi renoverade för cirka 7 år sedan. Det är roligare att laga mat, bjuda hem folk, städa och hålla till i köket när det är fint och så gillar jag ljuset…Men hur var det nu, med den där drömmen om det nya köket, var det min dröm eller en bild som konsumtionssamhället projicerade i mina tankar? Jag vill gärna tro att det var min dröm och att det var jag som kom på hur den skulle utformas, men så var det sjävklart inte. Jag fick en del hjälp på traven från inredningstidningarna och inredningsvaruhusen men jisses vad vi slet. Skåpen kom i platta paket och jag skruvade ihop alla skåpen själv, mannen och barnen hängde upp dem, jag fogade kaklet, Ja – hela familjen slet med renoveringen och goda vänner ryckte in och hjälpte till med en del detaljer. så nog var vi kreativa …

Alldeles nyss tittade jag på en intervju med Nina Björk i Min sanning. Intervjun handlade bland annat om det hon skriver i Lyckliga i alla sina dagar, om det ohållbara i konsumtionssamället och om hur våra drömmar och begär faktiskt inte enbart är våra egna, därför att de ofta skapas av någon som tjänar pengar på att vi drömmer om att konsumera. En av de frågor hon fick handlade om köksrenovering, därav mina associationer. Hon menar att vår konsumtion är ohållbar i längden ur ett globalt och miljömässigt perspektiv och det har hon förståss rätt i…

Jag vill inbilla mig att konsumtion under ansvar kan vara ett sätt att angripa problematiken på. Jag tänker att man återanvänder sådant som är rimligt att återanvända och att man tar väl hand om sina materiella ting så att de håller länge. Att man försöker undvika det där onödiga överflödet. Samtidigt är vi inte mer än människor, vi gillar guldkant på tillvaron, vi gillar att unna oss något nytt eller extra gott ibland. Vi vill göra karriär och få löneökning eller finna vårt eget valda sätt att leva livet på. Vi är alla individualister i ett modernt samhälle. Vi vill att det ska löna sig när vi arbetat hårt för något speciellt. Och vi vill framförallt att alla ska ha det bra.

Jag gillar Nina Björks idéer men de är precis som hon själv säger, utopier. Vi lever i en verklighet som bygger på specifika strukturer och att ändra strukturerna är inget man gör över en natt. Men att föra debatter och diskutera, reflektera och fundera över sina idéer, varifrån de kommer och vems de egentligen är, är ett klokt råd som jag gärna lyssnar på. Och så gillar jag ju det Nina Björk skriver, I lycklig i alla sina dagar…

programmet finns på svtplay

 

 

koffeinkick in i vardagen

130226

Så, nu är jag åter i vardagen – efter dagar med influensa, allergichock, ambulansfärd, övervakningsavdelning och dagliga sjukhusbesök – tätt följda av intensivskrivande för att komma ikapp skolarbete som hamnat på efterkälke – Vardagen känns mer än välkommen!

Nu ska jag dricka kaffe och kolla in vad som hänt i bloggsfären den senaste veckan, sen ska jag städa och kanske ta en tur bort på galleriet eller varför inte ta mig tid att pyssla eller måla – för att återvinna förlorad energi! Härliga, fina behagfulla vardagen, is back!

fokus på maskulina identiteter

130225

Läser barndomsskildringar och skriver om maskulina identiteter. Söderbergs, Martin Bircks ungdom (1901), Bergmans, Söndagsbarn (1993) och Lundbergs, Yarden (2009). Studerar far och son relationen… Av dessa romaner gillar jag Yarden bäst, den känns mest aktuell eftersom den kan förankras i samtiden. Söndagsbarn och Martin Brick känns historiska och pittoreska.

…. under tiden tickar klockan på…och jag kämpar för att försöka komma ikapp.

tiden

130215_1

Nu är jag hemma, sitter vid skrivbordet och försöker samla ihop mig själv så att jag kan påbörja skrivandet av den där hemtentan som kändes så spännande för en vecka sedan. Veckans händelser har rubbat cirklarna totalt och med tanke på allt som hänt känns det svårt att samla sig och fokusera på att skriva en hemtenta. Veckans händelser passerar revy i huvudet och så här i efterhand förstår jag knappt hur så mycket kunde hända på några få dagar.

Nu är det bättre med min dotter, inte bra men bättre. Men bra nog för att få komma hem. Vi har suttit i hennes kök och ätit ostkaka med jordgubbssylt och hon sa – Vad skönt att vara hemma igen 🙂

Och alldeles nyss fick vi samtal och en glad nyhet från sonen som är på Island och spelar i Reykjavik Open 🙂

Framför mig väntar en lördagkväll med en kopp te och intensivskrivande.

 

blåljus

Sömnlösa dygn, upprepade läkarbesök, mediciner, ringa 112 höra tjutande sirener och se hur blåljusen parkerar utanför husknuten. Att själv vara sjuk är är hanterbart men när ens barn är sjuka gör det förfärligt ont i hjärta, själ och benmärg. Man önskar att man kunde trolla bort det onda, deleta bort det sjuka och få sin älskade att bli frisk och må bra igen. Men somliga dagar är verkligheten kyligare än ett bottenfruset hav och då gäller det att hålla modet uppe och stötta så gott man kan.

Idag ser det ljusare ut och imorgon ska proverna vara mycket bättre. Det finns ju betydligt roligare platser för ens finaste, att tillbringa sina lovdagar på än på sjukhus. Samtidigt är det väldigt fint att det finns kompetens och sjukvårdspersonal som tar vid där ens egna förmågor begränsas.

Ja, därav tystnaden dessa dagar. Nu är det på bättringsväg och ikväll ska jag försöka ta itu med vardagen, sjuksanera hemmet och nysta upp lösa trådar som trasslat ihop sig under denna brokiga vecka. Imorgon är en ny dag och då hoppas vi på positiva besked.

den andra könet

130217_1

En läsning som berör mig på djupet, stundom chockerar (Beauvoirs “studieobjekt” är ju lite udda ur min synvinkel sett”)…men läsningen får mig till att tänka på alla de ljuvliga små dockor jag så omsorgsfullt tagit hand om under min uppväxt. Det är fascinerande att fundera på hur man som barn genom leken omedvetet övar sig inför vuxenlivet och hur man omedvetet låter sig stöpas in i normen för hur man ska vara som kvinna. En norm som styrs helt och hållet utifrån vilket kön man är född med.

Simone de Beauvoir betraktas som en inspirationskälla för den moderna feminismen och det är intressant att läsa om den stereotypa samhällsordningen så som Beauvoir skildrar den genom att konstatera att den inordnar kvinnan som “den andra könet”. Mannen hade då, precis som nu företräde i samhället och när man läser Beavouir kan man inte låta bli att känna frustration över många av de strukturer som råder i samhället. Strukturer och samhällsordningar som skulle kunna arrangeras på ett mer jämlikt sätt.  Men som man brukar säga “Rom byggdes ju inte på en dag”…och när allt kommer omkring är det trots allt en hel del som har förändrats, blivit bättre och mer jämlikt, sedan Beavouir presenterade sina teorier i boken med den provocerande titeln “Det andra könet”(1949).

Boken som är på över 800 sidor kan inledningsvis kännas tung på grund av sitt omfång men den bygger på ett språk som är relativt enkelt och en kapitelindelning som gör den lättläst och jag blir så nyfiken på hur det är att läsa den på orginalspråk.

Framförallt så är de delar jag läst inspirerande och peppar mig till att inte vara så himla, snäll och “väluppfostrad” jämt utan att vässa armbågarna och ta större plats.

litteraTUREN

130215_1

fredagkväll

ikväll är det bara jag och litteraturen

litteraTUREN, visst låter vackert

Lyckosamt

jag smakar på ordet och känner den ljuvliga doften

av litteraTURen

den får mig att rysa av välbehag

Å, dessa böcker med alla orden, bokstäverna

som nynnar och trallar

olika melodier

en melodi för varje bok

varje bokstÄv är som en ton som tillsammans med andra

Toner som utrycker olika toner

Arior

Dramatiska och sköna

de där Bokstäverna med sin Aura

©

Tänk så upprymd man kan bli av ett fint examinerande seminarie i litteraturvetenskap och av att få en hemtenta med sig hem som är så fin att det blir ett sant nöje att skriva den.. Allt vore frid och fröjd om det inte vore för att jag har ytterligare en kurs ska klaras av under kommande vecka… en otäcking med lingvistiska termer – en mardrömstenta som jag klagat över förr… den är så ryslig att man nästan kräks på den ålderdomliga katederundervisningen och den summativa bedömningsmetoden får en att tänka på giljotiner och franska revolutionen…det säger liksom bara tjoff och så blir man av med sitt huvud utan att man ens hinner reagera. Klimatet i det lingvistiska huset är inte alls gynnsamt för en litteraturvetare. Men det ska jag inte tänka på ikväll.

Ikväll ska jag hålla fredag, mingla tillsammans med litteraturvetenskapen och sen någon gång framåt natten anländer flyget med min kära make och honom ser jag ju såklart fram emot att få träffa.

130215_2

 

inför seminariedagar

130215

Vaknar intill en samling synopsisar som ska läsas en sista gång innan jag ger mig iväg. Rollen som student har en förmåga att vara närgången och nästintill ta över ens dagliga liv. Det finns alltid något att läsa, förbättra, utveckla…Nu ska jag skriva ut det det dokument jag skrev innan jag somnade, koka kaffe och sen rusa iväg.. Full fart framåt!.

konstfulla piruetter

130213_1

Igårkväll kom Emelie hem och vi letade efter skridskon, kröp in i skrubben under trappan och där låg dem – mina gamla skridskor med texten “Nina” 8d och det var ju inte alls länge sedan. Dagarna när jag dansade på isen och kände mig som en skridskoprinsessa eller när jag försökte spela hockey men mest trillade hela tiden men hade förfärligt roligt.

Och sen när jag blev mamma och åkte försiktiga rundor på isen hållandes i små barnahänder, eller satt i rinken peppade, hejade och tittade på… Skridskon och varm choklad – det var alldeles för länge sedan…De senaste åren har jag sagt – I år måste vi åka skridsko, sen har det av någon anledning prioriterats bort. Detta trots att jag blir så himla glad av att se de där skrillorna och Tänka på hur roligt det är att åka skridskon, snurra runt som en ballerina och sätta full fart framåt!

Å, andra sidan är det ju inte alls säkert att jag skulle klara av att snurra runt och göra “piruetter” längre men i fantasin fungerar det alldels utmärkt!