full fart framåt med doften av kaffebönor

130213

Å , vad jag älskar mitt morgonkaffe, doften, smaken, den syndiga mörka färgen och den uppiggande ”kick” man får av sin kopp kaffe på morgonen. Speciellt dagar när det känns som om man nyss somnade och så är det dags att stiga upp och börja om från början igen, duscha, klä sig, packa väskan, skriva klart inlämningar, studera in i det sista, ge sig iväg och lyssna till föreläsningar, jaga böcker och så vidare och så vidare.

Kaffe, kaffe, kaffe, är så himla gott att jag laddas med massor av energi inför dagens åtagande 🙂 Så är det!

Soppa med palsternacka

130212_3

Snön dalar i lätta fluffiga små flingor så sakteliga ned på marken och världen utanför fönstret har som i ett trollslag iklädit sig en helt ny kostym som lyser upp det vintermörka. Med inspiration av lunchen på Tegners i förra veckan har jag lagat till en vegetarisk soppa med palsternacka som bas. Ja, nu sitter jag här tillsammans med skärmen, studerar och äter soppa ur en ljuvlig tallrik med blå rosenlika blommor. Jag tror att tallriken varit min farmors och att det bara finns en eftersom den troligtvis hängt som prydnad på hennes vägg en gång i tiden. Funderar på om jag skulle ge mig ut på jakt, gå på loppisar och se om jag kanske kunde finna fler tallrikar med samma eller liknande motiv – men först studier och sen nöjen.

Ibland känns det som om jag inte gör något annat än studerar och bloggar om dagarna. Å andra sidan så överaskades jag av besök från finaste Emelie som väntade här när jag kom hem från skolan och som förgyllde min dag med sin visit. Mannen är ju på resande fot igen och befinner sig just nu i ett engelskt slott från 1500-talet, utanför Cambridge, där han ska delta i konferenser under flera dagar. Samtidigt håller jag ställningarna här hemma, står med fötterna på jorden och skottar snö, slänger sopor, pantar flaskor, lagar soppa och läser Simone de Beavouirs Det andra könet, Fanny Ambjörnssons Vad är queer? och Beverly Skeggs teorier om respektabilitet och sådant väcker ju självklart en hel del funderingar bland annat kring de olika förutsättningar som råder inom mansdominerade respektive kvinnodominerade yrken. Ja, då är det ganska skönt att kunna sitta här hemma och gotta sig i kökssoffan med hela köksbordet fyllt av böcker, pennor, soppa, godis och annat smått och gott som hör studierna till 🙂

Ja, just det åter till soppan, något färdigt recept använde jag inte men soppan blev verkligen delikat. Jag tror att gjorde ungefär så här.

Palsternackssoppa

Skala och tärna 2 palsernackor och en morot, lägg dem i en kastrull och täck dem med vatten. Lägg i en tärning grönsaksbuljong. Salta lätt och låt koka lätt i ca 10 minuter.

Skala och skiva en fjärdedels gul lök, lägg ned den i soppan med morot och palsternacka och sjud i ytterligare i ca 5 minuter.

Häll ned lite vitt matlagningsvin, vitpeppar, svartpeppar och några matskedar grädde. Kok upp och blanda väl. Mixa alltsammans direkt i grytan, smaka eventuellt av med kryddor enligt önskemål.

Jag serverade soppan med ett liten ö av ruccolasallad på toppen, för både ögat, färgerna och den goda smakens skull.  Smaklig måltid!

marimekko skålar

130212 130212_1

Sannerligen att det är något visst med Marimekko skålar. Denna gröna skönhet levererades idag, ni vet en sådan där premie man får när man tackar Ja, till att prenumera på 3 nummer av en inredningstidning. Och jag kan ju liksom inte låta bli att skicka in de där talongerna eftersom jag är särskilt förtjust i Marimekkoskålar och tänker att sådana kan man inte få för många av. Funderar på att skaffa flera och ställa iordning ett litet vackert stilleben av mina Marimekkos 🙂

queerteori med ett fång tulpaner

130211

Läser queerteori och funderar kring normer eller kanske snarare vem som har rätten att ”bestämma” vad som är norm eller icke norm. Vem är normal och vem faller utanför ramen för vad som anses normalt och varför behöver man ens definiera normalitet så himla noggrannt? Enligt Fanny Ambjörnsson behöver vi redskap för att ifrågasätta de sanningar som samhället tar förgivet att vi anpassar oss till… Genom medvetenhet kan vi uppmärksamma hur olika aspekter av genus, sexualitet och makt präglar samhället och därmed uppmärksamma vårt förhållningssätt till oss själva, omvärlden och vice versa….

Jo, men visst är det intressant men samtidigt fruktansvärt tröttande och frustrerande…

 

 

Bloggpower- en utmärkelse

Idag fick jag en utmärkelse av Under mina lockar ! Jag känner mig självklart hedrad då jag gillar hennes positiva, levnadsglada och fina blogg. Här kommer nu de svar jag formulerat och de nya frågor jag vill föra vidare. och just det..

Med utmärkelsen följer uppdraget att skicka den vidare till bloggar som har färre än 200 följare. Berätta på din blogg vilka du utnämner och länka till deras bloggar. Skriv på deras bloggar att de fått utmärkelsen av dig. Svara på frågorna du fått av den som gett dig utmärkelsen. Hitta på fem nya frågor till de du nominerar.

Här följer mina svar….

– Bästa filmen?

Fanny och Alexander, i regi av Ingmar Bergman är sannerligen en kostymfilm som heter duga! Jag ser den inför varje jul och varje gång finner jag nya värden. Jag har alltid betraktat den som en ljus och glad film och det var först nyligen jag började fundera över hur jag kunde gilla en film som faktiskt innehåller så mycket elände och jag kom fram till att jag gillar den därför att kärleken och ljuset ”vinner”. Jag gillar de konstnärliga rollerna och karaktärerna, intertext till Shakespeare och andra draman. Jag gillar miljön i det Ekdahlska huset och miljön på teatern. Jag gillar den Ekdahlska familjens julfirande, deras förunderliga relationer till varandra och deras ringdans genom huset som får mig att minnas mina barndomsjular som firades med hela tjocka bullriga släkten, vi dansade också ringdans och jag trodde på fullaste allvar att tomten fanns och jularna var alltid så fyllda av förväntan och glädje.

 

– Vad gör du för att bli på gott humör?

Målar, lyssnar på glad musik och dansar min egenkomponerade balett. Känner tacksamhet för att mitt liv berikats med mina två underbara barn som är det absolut bästa och finaste i hela världen, min älskade man och fina vänner som jag tycker väldigt mycket om.

 

– Bästa presenten du har fått ?

Röda rosor. När jag fyllde 18 år uppvaktade min nuvarande man mig med röda rosor och skivan Savage Amusement av Scorpions…. på den tiden var han en ”långhårig” hårdrockare som spelade gitarr i ett rockband, körde en gammal blå Amazonbil, läste sista året på 4-årig teknisk och hade en allmänt kaxig attityd – Men denna dag hade han stajlat upp sig i finaste kavajen och när jag fick se honom stå där utanför min dörr med glimten i ögonen och rosor i famnen svämmade kärleken över totalt och jag tror att jag bländade både solen och månen med mitt sken.

 

– Om du var ett djur, vilket skulle det vara? Varför?

Haha, vilken fråga! Svaret får nog bli att jag inte skulle stå ut med att vara något annat djur än människa, därför att jag vill ägna mig åt konst och kultur. Jag vill läsa och utvecklas, lyssna på musik och dansa, umgås med familj, vänner och vara människa.

Men varför inte, om man tänker rent symboliskt så inspireras jag av Minervaugglans klokhet, Fenixfågelns förmåga att återuppstå, Örnens skarpa syn, Turturduvornas tillgivenhet och fantastiska lokalsinne, Arabhästens snabbhet och konstfulla aura och den förtrollande magi som ryms i närheten av alla hästar, Hundens trofasthet & vilkorslösa kärlek och Fjärilens fladdrande över blomsterängen…

Och kanske rent av Elefanten eftersom min son brukar kalla mig för ”tant elefant”, elle, eller fanten – hur han har kommit på detta smeknamn vet jag faktiskt inte men det låter så fint när han kommer hem och högljutt utbrister  – Hallå, tant Elle! och svarar jag inte direkt hojtar han, – Fanten, är du hemma?

 

– Nästa stora sak som väntar dig?

Min examen, sen önskas en fast inkomst av ett yrkesutövande som bild och svensklärare, ett bokkontrakt, en forskartjänst, en bal på slottet, att jag tar mig tid för att måla mera och skapar möjlighet att sätta upp flera egna konstutställningar, att jag tar mig tid att sy fler balklänningar och konstfulla kreationer, fler resor till Paris, till Frankrike, roddturer på Svansjön bland näckrosor och trollsländor och många glada tillställningar med familj och vänner…och självklart lyckan över allt det där lilla fina som förgyller vardagen utan att egentligen vara så märkvärdigt.

 

Denna fina utmärkelse skickar jag vidare till 5 fina bloggare som jag läser så gott som dagligen:

Månstrålen Marita

Anna Margareta

Fröken Hallonsemla

Queen of Kammebornia

Karolines vintage

 

 

Frågorna ni ska svara på är följande:

– Har du någon ”passion” som du brinner för?

– Din absoluta favoritlåt och varför?

– Berätta om din förebild?

– Vad betyder konst för dig?

– Om du var en växt, vilken växt skulle du då vilja vara och varför?

 

Sommarnattens leende

”Sommarnatten ler tre gånger; en gång för dem som inte vet någonting, en gång för dem som vet för lite och en gång för dem som vet för mycket.”

130210_8

I slutet av 1500-talet skrev Shakespeare En midsommarnattsdröm och myterna om varifrån han hämtade sin inspiration är många. Shakespeares mästerverk, sägs ha inspirerat Ingmar Bergman till att skriva en av sina mest livsbejakande filmer Sommarnattens leende som spelades in 1955. Inspirationen spreds vidare likt ringar på vattenytan till Steven Sondheim som 1973 förvandlade Sommarnattens leende till en musikal som lever kvar på de stora scenerna för att inspirera oss än idag. Igår framfördes en av föreställningarna på Malmö Opera.

130210_6

130210_2 130210_7

I landet mellan Shakespearkomedi, Bergmanfilm och Sondheimmusical får vi följa Sommarnattens leende som handlar om kärlekens kraft, förvecklingar och visar vilka tokstollar den kan förvandla oss till. En befriande, lättsam och glad föreställning med en underton av allvar. En underton av allvar som framträder tydligt när Desirée Armfeldts framför låten ” Send in the clowns” som är en hymn för alla ångrade felbeslut som hon (och vi alla) gjort i våra liv. Man behöver inte skicka in clownerna i manegen – vi är alla redan där!

130210_3

Det sägs att passioner blommar upp när tiden är inne, men hur vet man när tiden är inne? I sommarnattens leende får felaktiga beslutsunderlag allvarliga konsekvenser för en grupp människor och om detta vore en opera kanske det skulle kunna sluta i död och katastrof. Men här går man ett steg vidare, tar tag i problemen och låter kärleken och glädjen styra vilket visar sig resultera i en framgångsrik och lycklig förveckling.Händelser vävs samman på Madam Arnfeldts lantställe, i den ljusa sommarnatten där kärleksparen tumlar runt och kommer till insikter som leder till att slutet blir riktigt gott.

Scenografi och kostym var som ni ser av bilderna från programmet – helt underbara.

130210_5 130210_4

Sådana här upplevelser gör mig upprymd och full av funderingar. Tänk hur litteraturen talar till oss, genom århundraden och sprider ringar på vattenytan där vi simmar genom livet. Ringar som berikar våra nakna små liv. Ringar som klär våra tankar, känslor och handlingar. Ringar som fortplantas genom våra sinnen, genom såväl förnuft som genom våra hjärtan. Ringar som gör oss till kärlekfulla människor som älskar och bryr oss om varandra. Ringar som får mig att beundra, ryckas med och hänföras av poetiska tankar och ord som författare, konstnärer och filosofer genom tiderna sänder ut som små meddelanden som får oss att känna gemenskap, passion och kärlek till livets olika detaljer.

130210_1

Brinnande facklor – bara för oss

130209_10

Jag älskar Malmö Opera, arkitekturen, atmosfären, de brinnande facklorna som avslöjar att det är en föreställning på gång. Det känns så festligt att komma gåendes över piazzan och mötas av allt ljus som strålar ut genom de stora panoramafönsterna via kristalllampornas sken. Vi var där. Läste programmet, drack vitt vin, satt i de tjusiga stolarna och beundrade de vackra textilerna. Njöt av musikalen, musiken. Sommarnattens leende  som var en riktigt uppfriskande och uppiggande upplevelse med helt underbar scenografi, kostym och sång…

130209_6

130209_11

130209_9

130209_8

130209_7

Cosmokväll – en energiboost :)

130209_1 (2)

Här har vi tjejerna ”Samantha”, ”Carrie” och ”Miranda”. Känns som om det var evigheter sedan vi sågs men igår blev det äntligen av och som vi skrattade åt alla möjliga och omöjliga tokigheter… Vi hade massor att prata om, spelade Pratmakarna åt godsaker och drack Cosmopolitan eftersom våra möten brukar inspireras av SATC serien…och vi hade så roligt, tänk att bara dra iväg till ”New York” sådär på en fredagskväll det är helt otroligt!  Ett härligt brejk i vardagen med andra ord, nu känner jag mig superpepp på att fira helg och önskar alla läsare en finfin fortsättning på helgen!

kommer mitt liv att förändras?

130208

Jag har påbörjat läsningen av en bok, vars omslag kommunicerar att jag gett mig in i ”ett läsäventyr som har förändrat otaliga kvinnors liv.” och det känns sannerligen spännande…. Redan inledningsvis har jag fastnat för Simone de Beauvoirs förklaring till varför lycka är ett begrepp som det inte kommer att refereras till.

”Man vet inte riktigt vad lycka betyder och än mindre vilka autentiska värden den omfattar. Det är omöjligt att mäta andras lycka och det är alltid lätt att hävda att den situation man vill påtvinga andra är lyckliga…………………När vi intresserar oss för individens möjligheter kommer vi inte att definiera dessa i lycka utan i termer av frihet.(s.37,38)”

Detta är något jag själv funderat kring många gånger, hur lätt det är att tro att många andra har det lättare, bättre eller förmånligare på något sätt. Ibland baserar man sitt underlag på ytliga bilder av artefakter och kring huruvida personerna i fråga upprätthåller vad som anses vara normen i samhället. Kanske har personen sett oförskämt lycklig ut vid något tillfälle, ja men då är det ju väldigt lätt att vara den som dömer och tror att den andre har det bättre, lättare och lasta över skulden på denne person. Sen finns teorier om att det är lättare att vara lycklig om man upplevt tragiska motgångar, just därför att man vet skillnaden mellan ljus och mörker. En annan aspekt är hur reklam fungerar och bygger på hela konceptet om att visa oss lyckan på bild, för att få oss att tro att om vi bara äger de föremål, möjligheter eller upplevelser som syns på bilden. Då blir vi lyckliga.

I själva verket är alla människor ensamna individer med drömmar, längtan och mål. Alla vill vara lyckliga men hur många går egentligen omkring och är lyckliga alltid? Hur många känner sig inte fångna i sina liv och i de förväntningar som påtvingas om hur man ska vara, uppföra sig och vad man egentligen får tala om och uttrycka. I vissa kulturer kan det rent av vara en skam att vara olycklig och därför ”sopas problemen under mattan”, därför att fasaden måste upprätthållas. Hur många människor känner sig egentligen helt och hållet fria att agera efter egna preferenser, när egoism är så vansinnigt fult?

Ett som sannerligen är sanning är att jag blir lycklig och fri när jag läser och funderar kring litteratur som Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” och det är därför jag gillar mina litteraturstudier så mycket…. Litteraturen och de teorier vi tillämpar på den gör livet lite mer greppbart, meningsfullt, utvecklande och visst är det väl i utvecklingens olika former vi finner friheten att göra våra egna val.

en egen låt, blogging queen…

130207_1

Imorse fick jag världens gulligaste mail av min kära man som insåg att jag behövde en alldeles egen sång…. – melodin är ABBAs ”Dancing queen”

Blogging Queen

You can write, you can type, telling the world of your life See that text, watch that scene, readin’ the blogging queen

Friday night and the lights are low Looking out for the story now Where you place the right pictures, getting in the swing You come in to look for a string Anybody could be online Night is young and the story’s right With a bit of your magic, everything is fine You’re in the mood for a stance And when you get the chance…

You are the blogging queen, soft and sweet, only happiness Blogging queen, feel the heat from the batteries You can write, you can type, telling the world of your life See that text, watch that scene, readin’ the blogging queen.

Sannerligen både vackert och värmande för själen….precis vad jag behövde 🙂

 

 

 

kaffe – ”all over the place”

130207

Igår gjorde jag världens entré genom att glida in genom dörren till en föreläsning en hel timme ”försent” och först orsaka uppståndelse genom att utbrista – Har ni redan börjat, det står ju 13.15 på webschemat! Och sen förklarar jag att jag suttit i bibioteket och väntat in den ändrade tiden…nästa uppståndelse orsakades av att jag på vägen ner till en plats svepte omkull en students kaffekopp som uppenbarligen varit överfull med tanke på den översvämning jag orsakade som rann ut över bänk och böcker. Hon blev förfärad och brast ut i ett – Nej men O, se dig för. Jag blev förfärad och sa dumt nog – Oj, välte jag omkull ditt kaffe? trots att det inte gick att ta miste på att det var just det jag gjort med min stora väska. Jag sa – Jag hämtar papper och så rusade jag iväg ut ur salen igen för att hämta papper och in i salen igen,  där alla satt som ”fågelholkar” och tyst betraktade den förödelse jag spred omkring mig.

En stund senare dröste en hantverkare in i salen och utbrast  – Här ska inte ni vara! schemat är ändrat, vi ska arbeta här inne. Sen började hantverkaren ringa till ”någon” som lägger schema och vår föreläsare sa barskt att så här ska det minsann inte gå till och nu kom elever försent pga att ni ändrar scheman utan att meddela mig…osv Yada, yada, yada….föreläsaren sa –  Jag håller en föreläsning här och vi ska minsann inte hålla på och springa runt…men hantverkaren ville inte vänta utan började stöka runt och plockade med grejer som låg utspridda kors och tvärs i salen.

Föreläsningen fortsatte och jag som missat inledningen förstod ändå inte mycket av innehållet….eftersom jag missat början. Inom mig konstaterade jag, att om något liknande händer fler gånger kommer jag hellre att gå hem än att drösa in försent och svepa omkull kaffekoppar och ställa till med förödelse…

Det är en himla tur att det inte brukar gå till så här…

 

samlar halmstrån…

jagidaffodills

Tänk att det finns längtan. Utan längtan vet jag inte vad jag skulle tagit mig till dagar som denna. Dagar som kan liknas vid en brant uppförsbacke i en motvind som får alla halmstrån till att blåsa iväg och man upptäcker att man trevar i mörker… då finns åtmistone drömmarna och längtan kvar..

Vid närmare eftertanke är drömmar och längtan som balsam för själen. Med drömmar och längtan kan allt bli möjligt. Ovädret utanför fönstret avlägsnar sig i takt med att våren nalkas och påskliljorna spricker ut i blom….

 

upp och ner

130205_2

130205_3

På ett kontor i centrala Lund hänger vanligtvis denna akvarellmålning som jag målat. Min man arbetar där och det är i hans rum målningen hänger. När han fick ett nytt kontor för en tid sedan, flyttade han givetvis med sina grejer dit, vilka inkluderar ”min” akvarellmålning. Istället för att hängas upp hamnde den i en fönsterkarm där den så småningom fick sällskap av en blomma. Idag bad jag om en visning och i blickfånget när man stiger in genom dörren står målningen vackert placerat i en hög tjusig fönsterkarm.

Jag insåg dock genast att något inte var som det skulle och när det gick upp för mig att akvarellmålningen stod upp och ner! Då började jag naturligtvis fnittra hysteriskt, eftersom jag såg det komiska i situationen och genast funderade över över alla roliga konverationer som kan uppstå när min man säger. – Det är min fru som är konstnären. Och den andre då kanske tänker, vad uppochnervänt hon målar och kanske börjar fundera kring om man kanske skulle vända på målningen eller kring de mörka molnen som egentligen är växtlighet på marken framför en sjö…. När min man insåg sin blunder såg minst sagt smått generad ut och började förklara hur han såg motivet, men naturligtvis bad han mig att ställa den på rätt håll 🙂

Denna lilla upplevelse förgyllde min dag och självklart svarade jag maken min att han får ha tavlan på vilket håll han vill och sen föreslog jag att den kunde stå på högkant en tid. Men det tyckte han inte alls, utan nu vill han att den ska hänga på rätt håll. Ja vad säger ni, vilket håll tycker ni att den ska vara på? Som målningen över texten eller som målningen här under texten?

130205_4

 

 

tänk om… det går åt pipsvängen

130204

Idag var det mörkt när jag åkte hemifrån och mörkt när jag var på väg hem. I vanliga fall tycker jag att Domkyrkan är vacker, men ikväll när jag gick förbi kändes mörkret runtomkring så dystert. Kanske beroende på att dagen har ägnats åt svensk språkhistoria från 1300-talet med fyrkasussystem och tregenussystem järteckensboken, farfars moster och gud vet allt…Om det bara räckte att kunna tyda texterna hade jag varit med men här handlar det om att förklara tex – det där är ett indirekt objekt det ser man därför att det följs av dativ osv… fornsvensk formlära heter det. Känns lite som om att springa rakt in i väggen om och om igen, tappa andan och få panik över att 6 futtiga poäng känns svårare än hela utbildningen. Tro det eller ej men jag gillar ämnet, tycker det är väldigt intressant,  men att tenta av språkutvecklingen från år 500 e.kr – 1800-talet via några få timmars salstenta känns som en gigantisk uppgift. Blotta tanken på salstentor ger mig rysningar i hela kroppen…. Tänk om hela utbildningen går åt pipsvängen pga en futtig 6 poängare som känns som en 60-poängare om nu sådana finns överhuvudtaget… Usch vad jag kan vara dramatisk då. Självklart ska jag reda ut detta, med envishet kommer man ju ganska långt och Imorgon är det trots allt en ny dag!

Nu ska jag läsa, be och koka lite god brylékrämsmjölk.