yarden

130203_1

Utdrag ur Yarden

” Min son. Min lycka. En spegelbild av mig som bottnar i ljus där jag stupar ut i mörker.”

“Livet går sin egen väg. Jag frågar efter honom; ingen vet vart han tagit vägen. En del gissar. “Han sitter inne” eller “Han har flyttat hem!”. Han är bara borta som när man stänger dörren om ett ostädat rum och låtsas att det inte längre finns.”

Det som gör det så utvecklande och roligt att studera är bland annat att jag “tvingas” läsa litteratur som jag inte självmant skulle valt. Yarden – en berättelse, av Kristian Lundberg är en sådan bok. Först tyckte jag inte alls om den, under de ca 50 första sidorna, upplevde att den var enbart deppresiv och eländig. Jag fortsatte läsa och fann intressanta poetiska formuleringar som trots allt väckte mitt intresse. Berättelsen är tragisk och jag upplevde först att handlingen utspelades i en annan tid eller annan värld, men när det gick upp för mig att den utspelas i nutid alldeles i närheten av en av mina älskade skolor, MAH 🙂 då triggade den igång en hel del reflektioner. Det är en sorglig historia samtidigt som det finns ljusglimtar som skymtar fram på enstaka ställen.

 

1 svar på ”yarden

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *