när livet är skört som glas

Just nu lever vi i ovisshet på grund av att Finaste är sjuk, det pågår en utredning och vi måste ofta åka in och få akutvård, då det är allvarligt. Sådant tär på krafterna, man blir vansinnigt trött och orolig. Vi gör dock det bästa av situationen, fikar, lagar till något gott, ser film, går på museum och gör roliga saker som inte tar alltförmycket krafter i anspråk.

Efter övervägande har jag bestämt mig för att inte lämna ut några fler detaljer kring sjukdomen och utredningarna i bloggen, dels därför att det inte känns rätt att lämna ut personligt innehåll som berör någon närstående. Det är hens berättelse, inte min – även om jag är nära anhörig. Min personliga åsikt är att det är upp till var och en vad man vill lämna ut men att man som bloggare måste vara medveten om betydelsen av det skrivna ordet och visa respekt för att ens anhöriga kanske inte vill offentliggöras. Och det är enligt min åsikt inte rätt att tvinga någon som är sjuk att göra det valet, så som man exempelvis gör i dokusåporna där man filmar hur ambulansen kommer till olycksplatsen och hämtar den skadade personen – sådana program gör mig bara arg och  irriterad.

Ville bara förklara för er som kanske kommer att undra, då jag vet att somliga tror att om man är väldigt positiv i sin blogg är det detsamma som att man lever i sus och dus, rikedom och berömmelse, livfullhet och är frisk som en nötkärna. Det är min erfarenhet, av hur några ibland tolkat sådant jag skrivit. Jag vet flera exempel där bloggare råkat ut för att människor i deras omgivning blandat ihop den utvalda bilden av verkligheten och den verkliga verkligheten. Ett exempel är två av mina vänner som berättat att  deras tillfälliga sjukskrivning blev  ifrågasatt av “chefen”, på grund av att den ena var så “glad” i sin blogg och den andra hade en “positiv” facebook status. Sådant gör mig både arg och förbannad. På alla rehab får man lära sig att fokusera på det friska och positiva, sen kommer man ut i verkligheten där somliga människor inte förstår att det kanske är just människors förmåga att fokusera på det som är bra som gör att man får ett bra liv trots sjukdomen eller skadan.

Det som visas i bloggar är ju trots allt människors iscensatta, retuscherade vardag och verklighet. En blogg kan aldrig spegla verkligheten exakt, inte ens i fall där det finns en önskan om att göra det. Det en blogg visar är alltid en människans BILD och ORD av delar ur deras uppfattade verklighet, men den visar aldrig den exakta verkligheten eftersom den faktiskt inte går att återge exakt. Bakom varje bild som visas finns en människa som gjort övervägande och val som innebär att somliga delar av det verkliga motivet får vara med och somliga delar får inte vara med. Nu väljer jag bort att skriva om något som händer och berör mig i min verklighet, det betyder inte att det inte finns utan snarare att jag i bloggen, av flera olika skäl,  väljer att fokusera på andra detaljer som händer parallellt. Ville bara reda ut denna frågan för att klargöra för er som undrar och ni som tillhör släkt och bekantskapskrets kan ju faktiskt bara lyfta telefonen eller komma hit och fråga om ni undrar hur det går med det jag inte skriver om…

 

6 reaktion på “när livet är skört som glas

  1. Så klokt och bra du resonerar, visst är det så som du skriver. Man väljer vilket utsnitt ur verkligheten man vill visa. Om man som sjukskriven ska “straffas” för att man är glad på nätet är ju världen sjukare än vanligt! Och man kan ju vara glad fast man är sjuk. Och orolig och vilsen och allt annat som hör till livet. Jag sänder mina varmaste tankar och kramar till er!

  2. Riktigt kloka och tänkvärda ord, vännen…förstår dig absolut till fullo och jag vet hur det känns när man “råkar” vara för glad, tyvärr…:(
    Hoppas vi kan ses snart…saknar dig och vill gärna finnas där om du behöver det. Vill dock inte tränga mig på så hör av dig när du har tid och ork.
    Kramar!

  3. Du skriver så klokt Christina. Jag brukar säga att min blogg är jag på alla sätt och vis, men det är bara en liten, liten del av den jag är och det liv jag lever. Det blir både lycka och sorg men delar av mitt liv hamnar aldrig på bloggen. Framförallt har jag medvetet valt att inte lämna ut min familj och mina vänner på bloggen. Vi är alla olika där och det finns inga rätt eller fel. Men vi måste vara medvetna om de val vi gör och de konsekvenser våra val kan få.

    Sedan tror jag att vi alla vet att ingen lever något perfekt liv även om någons blogg bara andas lycka och glädje. Vi får alla vår beskärda del av sorg och smärta men jag tror att för några är det nog så att de vill ha sin blogg som en smärtfri zon. Det är ok tycker jag. Mångfalden berikar tycker jag.

    Skickar kramar till er och hoppas att saker och ting kommer att ordna sig till det bästa.

    Kram Lotta

  4. Ja, mångfald är fint – tänk så trist om alla vore exakt lika 🙂
    Tack för din omtanke!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *