Majmånad är den vackraste och mest intensiva på hela året

130516

Jag tänker att maj är den månad då man verkligen borde ha semester, men vi har alltid som mest att göra i maj och december – så man hinner inte riktigt stanna upp och njuta. Titta bara på den här bilden som är tagen för några dagar sedan, gräset är långt och vi har fortfarande inte tagit oss tid att klippa gräset så snart är trädgården alldeles vildvuxen….Och de vackra rosenmagnoliorna har hunnit slå ut ännu mer, på kort tid just när man har som mest att göra tar hela naturen i och spricker ut i blom. Kanske är det ett tecken på att vi är en del av naturen – att vi har så mycket för oss, samtidigt som naturen har så mycket för sig med sin blomning och allt det där.

Igår upptäckte jag att rapsfälten börjat blomma och jag bara älskar blomstrande rapsfält, njuter så varje gång jag kör förbi och tänker – Oh, måste stanna och fotografera. Men är alltid på väg någonstans så ofta hinner jag inte stanna och fotografera och av tidigare erfarenhet vet jag att snart är det försent. Plötsligt en dag kör jag förbi och upptäcker att de blommat över…

130516_1

130516_2

En sak är säker, Våren är underbar! Maj månad är en av de finaste, vackraste och mest händelserika månader i naturen. Det är så skönt att kunna plocka fram vår- och sommarstassen och bara njuta av solens strålar som skiner….

Ni som har följt mig känner igen mig redesignade kappa som jag piffade upp för några år sedan och den får hänga med ett tag till…

Sovrummet är som en dröm

130515

Ett rum med röda rosor, blir rosenomslingrat, rosendoftande och romantiskt.

150515_1Safirblå heter den ljuvliga blå färgen, i tempursängen sover man så gott att man känner sig utvilad när man vaknar…

150515_2Närbild på kuddarna, jag är särskilt förtjust i den mönstrade som heter Elveden precis som tapeten. Vi slog upp namnet Elveden och det visar sig att det finns en engelsk by med samma namn, byn ligger i närheten av Cambridge. Namnet elveden härstammar från den äldre engelskans namn för älvdalen, latinets namn för nymfdalen enligt Wiki, så nu har vi döpt sovrummet till den rosenblomstrande nymfdalen, bara för att det låter så vackert.

130515_3

Sänglampor med blå lampskärmar och på sängbordet har jag placerat en liten äppelblomskvist i den hjärtformade ljuslyktan som Anders fick av mig i alla hjärtansdagsgåva för en massa år sedan. Tillsammans med ljuslyktan vill jag minnas att han fick en dikt som handlade om att tända ett ljus för kärleken…

130515_4

Är man en bokmal så är man, därför har det redan hamnat en del böcker på sminkbordet som är en trivsam plats för studier. Stolen i nyrokokostil har vi ärvt från Anders fastrar, rosenvasen har varit min farmors och pallen på golvet  har en alldeles speciell historia. Jag fick den av min mormor i samband med att jag hade invigning av min design och syateljé (ateljén, som jag blev tvungen att avveckla efter trafikolyckan) då var den en sypuff och min mormor hade haft den sedan hon var ett litet barn. På den tiden hade puffen ett annat tyg, men för cirka ett år sedan redesignade jag sypuffen till en pall i samband med ett skolprojekt. Då döpte jag den till Rosenvilan. Numera förvarar vi program från de operor, musikaler och teatrar vi varit på. Det är så mysigt att ta fram programmen ibland och återuppliva minnena…

130515_5

 

130515_7

Kaffe i Ostindiakoppen passar utmärkt när det är massor av litteratur som ska plöjas igenom.

130515_8

Den grekiska vasen köpte vi med oss från vår bröllopsresa på Korfu för 23! år sedan.

130515_6

Och så en vy av den vackra utsikten över blomstrande träd och åkrar. Självklart ska vi hänga upp något vackert på väggarna men det får vänta tills jag är klar med min uppsats, dvs någon gång i början av juni.

 

 

en dag med käraste dottern min…

DSC_1594

Inte säger man väl nej om ens dotter frågar om man vill följa med och leta upp rullgardiner så att hon slipper vakna av att solen lyser rakt in genom hennes stora fönster. I och för sig låter det ju mysigt att vakna av solen som lyser in men när man ska sova vill man ju kunna mörklägga rummet så att man får ro. Vi stannade och köpte med oss sallad för att kunna äta lunch tillsammans i det gröna och så passade vi på att låna med oss Anakin eftersom han är ett så himla trevligt sällskap.

det blev Rosenpannkakor med vanilj…

Nu har rosensockret väntat länge nog så igårkväll överaskade jag min kära make med hjärtformade pannkakor bakade av kärlek, rosensocker, vanilj och några andra ingredienser…levande ljus och vin trots att det är mitt i veckan. Klassisk musik från romantiken, med Prokofjevs Romeo och Julia. Och jag använde grytlappen  som är virkad av Queen of Kammebornia som inspiration – tänkte att den bidrar med lite Love and play inspiration.

130514_6

Grönsakerna avslöjar att det här är min pannkaka 🙂 Mannen min utesluter gärna salladen om det finns ett sötare alternativ, så han valde några enkla hjärtformade pannkakor med rejäla klickar sylt. Han brukar säga att det var behovet av sötsaker som fick honom att falla för mig och det låter ju sött…

130514_5

Äkta vanilj från Bourbon använde jag för att ge smeten den där fina mörkprickiga färgen som kontrasterade till rosensockret…Hjärtformen fick jag fram genom att lägga en pepparkaksform på stekjärnet och sedan hälla smeten innanför formen. Om du ska prova så tänk på att formen blir rejält varm, så en grytlapp kommer väl till pass när formen ska lyftas upp.

Himla goda pannkakor blev det!

 

 

Lunchdate med en god vän…

130514_4

Det är alltid så mysigt att träffa Caroline och idag hade vi mycket att prata om eftersom det var alldeles för länge sedan vi sågs. I bloggsfären träffas vi ju förstås desto oftare och Caroline vet hur svag jag är för vackra dikter, fina ord, bildspråk och klurigheter – så för en tid sedan sände hon mig en vacker dikt av Craig Raine, A Martian Sends a Postcard Home.  Dikter gör sig bäst på originalspråk och denna lyfter fram det vackra i det engelska språket. Dikten är ljuvlig och den inspirerade mig till att ta denna bilden…

130424

Vi går samma svenskkurs, har samma typ av uppsats att skriva, båda vet hur tufft det är att sitta hemma och skriva uppsats. Man vill ju så gärna ha någon att ventilera sina idéer med, någon som är intresserad, lyssnar och förmedlar sina infallsvinklar. Att studera kan vara så himla intressant, utvecklande och förfärligt jobbigt på samma gång eftersom man aldrig kan koppla av helt och hållet. Men idag minsann fyllde vi på förråden genom att peppa varann att skriva våra uppsatser. Caroline läser ju dessutom dubbelt denna terminen, något som jag själv gjort tidigare och vet hur jobbigt det är – därför tänker jag att hon förtjänar en extra eloge. Fina, smarta solstrålslockiga Caroline – du är en pärla och en fin Vän!

Tänk vilken lycka att studierna berikar en med vänner!

Var går gränsen mellan natur och kultur? och varför behöver vi definiera allt så himla noga?

130513_4

Tänk att det finns så många intressanta frågor att fundera över. Vad är naturen egentligen? och var går gränsen mellan natur och kultur? Hur återspeglas kultur i natur och hur återspeglas natur i kultur? Vilken status har djuren i naturen och varför särskiljer vi människan från djuren? Människan är ju också ett djur? Är det människan själv som står för all miljöförstöring eller förgör naturen sig själv. Angriper djuren varandra och vad är det som säger vad som är rätt balans? Är det när förutsättningarna för människans överlevnad är som bäst? eller är det en utopi där människorna inte gör någon som helst inverkan på naturen och hur skulle människan isåfall ens kunna överleva när människans överlevnad i själva verket är beroende av naturen. Inte var det väl människan som fick dinosaurierna att dö ut, eller?

Jag har inga säkra svar men mina funderingar handlar om att människan, djuren och naturen gärna vill leva i en symbios med varandra där alla parter berikas av varandras existens. Och nu läser jag om hur vi i litteraturen förhåller oss till djuren och naturen och det verkar som att det finns lika många vinklingar och perspektiv som det finns människor – eller kanske är det som jag ibland upplever att alla människor talar om samma sak och ofta menar vi samma sak men vi har så himla många olika sätt att beskriva, förklara och uttrycka våra tankar, åsikter och funderingar på att vi ibland blir oense om vilket uttryckssätt som är det rätta. Vi blir mer upptagna av att övertyga än av att lyssna och ibland förstår folk helt enkelt inte vad vi säger eftersom vi talar olika språk – och visst har vi väl alla varit med om hur tokiga översättningar det kan bli när vi i brådskan väljer google translate för att översätta. När enskilda händelser tas ur sitt sammanhang finns det viss risk för att helheten går miste om den viktigaste pusselbiten av dem alla.

Dessa tankar väcktes under tiden som jag arbetade med en analys av poetisk litteratur, ur ett ekokritiskt perspektiv och läste What is Nature? av Kate Soper Skriv gärna och berätta om vilka tankar inlägget väcker hos er…

Måndag. Nu börjar allvaret och jag vässar armbågarna…med ekokritiska perspektiv

130513_3

Jag har ytterligare ett examensarbete att skriva, förra terminen var det i bild och nu är det svenska som gäller. Jag laddar för slutspurten – deadline börjar närma sig. Och än så länge har jag inte hunnit skriva vidare mycket. Årets förutsättningar har inte varit gynnsamma, min dotter har varit allvarligt sjuk och jag allvarligt orolig, svärföräldrarna har blivit senildementa, sjuka, trillat och brutet ben, maken behöver operera sitt knä, vi hade påbörjat en renovering i årsskiftet som medfört att huset varit uppochnervänt sedan årsskiftet och mer än så har hänt under tiden, men tanken är inte att skriva en eländeskrönika. För med facit i hand tänker jag att det nog finns en superkvinna i mig ändå. Jag har stått på benen och hållit i många av trådarna, jag har funnits där jag behövts som mest, jag har stigit upp varje morgon, hängt med i studietakten (någorlunda) och gjort mitt bästa för att skapa ordning i kaoset. Jag har dukat fint och anordnat stämningsfulla söndagsmiddagar för familjen nästan varje vecka. Jag har piffat upp oredan genom att göra det fint på utvalda ytor.

130513_1

Men visst finns det andra projekt som är viktiga för mig, projekt jag inte hunnit med, men med facit i hand känner jag ändå att jag prioriterat helt rätt. Och mitt i allt mörker har det funnits massor av ljus överallt, ibland har det varit svårt att se men om man öppnar ögonen och tror på sina drömmar – ser man ljuset överallt och varje dag sker små mirakel mitt ibland oss – det gäller bara att stanna upp och reflektera. Och när verkligheten inte lever upp till förväntningarna får man helt enkelt acceptera förutsättningarna som råder, ta saken i egna händer och göra vad man kan för förändra verkligheten och förutsättningarna tills man lyckas skapa det liv man vill leva – för det är ju trots allt så att varje människa har ansvar för sin egen lycka.

Nu har jag en uppsats att skriva, och jag är medveten om att jag gör det lite komplicerat för mig själv eftersom jag inte hunnit etablera säkerhet i metodformen. Jag väljer att analysera lyrik därför att jag älskar lyrikens förunderliga värld. Jag väljer att analysera poesi som jag blir glad av att läsa. Ekokritiken däremot är för mig ännu ett outforskat område och kanske är det just därför jag väljer det området, jag är helt enkelt nyfiken och vill bekanta mig med ett forskningsområde som ännu betraktas som nytt. Och idag äter jag tidig lunch vid sminkbordet samtidigt som det är där jag sitter och skriver på både uppsats och blogg. Och nej, det ska inte bli någon vana att arbeta i sovrummet, men idag tänker jag njuta av det nyrenoverade rummet – och när jag ändå ska undersöka förhållningsätt mellan Byggmästers poesi och naturen, djuren och ekokritiken då passar det utmärkt att befinna sig i ett rum där rosenrankorna frodas, där fåglarna kvittrar och där fjärilar fladdrar med lätta vingslag.

130513_2

förmiddagskvitter

130511

Jag har full förståelse om ni tänker att det börjar bli tjatigt med bilder av fågeltapeten i olika konstellationer, men detta är första gången jag verkligen kan inreda vårt sovrum som jag vill. I årtionden har jag bläddrat i inredningsmagasinen och drömt om en Laura Ashleytapet och nu har jag en – klart att det känns magiskt och fint då. Och nu har jag packat upp de fina lamporna och lampskärmarna i safirblått och det ska bli så spännande att höra vad min kära make tycker om vårt nya sovrum när han kommer hem. Och kolla in vilket vackert sken lampan ger på väggen, som ett glödande hjärta!

130511_1

mummel på kvällskvisten…

130510_6

Sitter i sängen och smuttar på ett glas vitt, både för att fira och för att det är fredag. Maken min är fortfarande på schackturné så första natten i nyrenoverade sovrummet tillbringar jag själv. Jag är för trött för att skriva uppsats och har ingen bra oläst skönlitterär bok hemma och mitt arbetsrum är för rörigt för att jag ska orka måla, så jag kommer väl att kika runt och inspireras av alla era fina bloggar. Jag gillar bloggsfären och alla bra tips man får på allt från inredning, matlagning, mode, kläder och olika livsstilar. Härligt. Men först några utsiktsbilder till – bara för att vårkvällen här i Svedala är så himla fin!

130510_5

130510_7

130510_3

Och den rosa hortensian som ger en vacker skugga på väggen…

130510_8

 

Inredningslycka

130510_2

Äntligen börjar sovrummet bli klart! Och jag hade en sådan tur att mammas sambo Kent kom hit och hjälpte till med tapetseringen. Himla skönt att få hjälp med det! Tack vare hans insatser hade jag krafter kvar för att flytta in sängar, sängbord och byrå… Lägga på det nya sängöverkastet och nu sitter jag utmattad i nybäddade sängen och tar igen mig. Härinne står ett åbäke till bäddsoffa (som är kvar sedan sonen bodde hemma). Den är för bred för dörren så den vet jag inte hur jag ska få ut, den får min kära make montera isär och bära ut när han kommer hem. Ja, riktigt kan jag ju inte möblera ännu eftersom tapeten måste torka, så möblerna står ca 30 cm från väggen och soffan ska ut. Men fler bilder kommer efterhand som vi får iordning… Åh, vad det känns fint att få iordning, känner mig så nöjd, glad och lyckosamt trött…

130510_1

Utsikten från fönstret i vårt nya sovrum, den är så mycket mysigare – där finns träd, buskar och ett stort fält så nu kommer vi att kunna ligga och lyssna på fågelkvitter. Just nu kvittras det för fullt, så mysigt!

kanelkaffedrickande gräsänka…

130509_4

Började morgonen med att dricka kanelkaffe och läsa poesi, under tiden packade min make väskan full av schackböcker, pjäser och bräde – han och sonen ska på schackturné.

130509_1Jag tänker att jag ska överaska honom med att tapetsera klart sovrummet och tillbringar dagen med att dra loss maskeringstejp, golvpapp och göra iordning för tapetsering…  Jag blandar tapetlim, vispar och vispar och vispar för att få bort alla klumpar, tills jag blir yr och vimmelkantig.

130509_7 Men hu vale, vad svårt det var att få tapeten jämn när hela väggen är skev – första våden skrynklade, blev alldeles sned och hamnade i sopsäcken…och det kändes inte alls bra att slänga så fin tapet…

130509_6

130509_5Efter många om och men är första våden på plats – tänk att väggen är ca tre cm sned, vi bor alltså i det lutande tornet i Svedala. En våd är på plats och jag ser att det kommer att bli så fint….men hu vad svårt det är att få våderna raka och släta…

 

Längtan…när man väntar på något gott

130508_5

Med oss hem från Stockholm följde det här underbara sängöverkastet och de ljuvliga kuddarna…Saphire blue heter den ljuvliga blå färgen och mönstret på fågelkudden är detsamma som på tapeten som ingår i Eleveden-serien. Det kommer att bli så himla fint och nu längtar jag något vansinnigt tills renoveringen av rummet är klar så att jag kan börja möblera. Men väggarna ska målas en gång till och sedan ska det tapetseras, just nu är golvet inklätt med papp (se bilden nedan), så det lär ta ett tag till innan rummet är klart… pappgolvet ser nästan ut som om det är målat med inspiration av Kadinsky, i action-painting….funderar på att tillsätta lite blått och lila. Välja ett utsnitt och döpa bilden till “en doft av lavendeltvål”…sen skulle vi kunna rama in den och hänga upp den på väggen som ett minne av den långdragna renoveringen…

130508

Upptäckte idag att rosenmagnolian i trädgården är på väg att slå ut i blom…

130508_2

Och längst ner i trädgården fann jag dessa ljuvliga små blomster som jag tror kommer från mammas trädgård…jag tror minsann att hon sagt att det är en gammeldags sort av någon form av narcisser…de är otroligt vackra!

130508_3

Konst på offentliga instutuioner

130502_2Dessa underbara sagoskulpturer finns i centralblockets entré på Lunds universitetssjukhus. Jag tänker att det är viktigt att det finns konstföremål på offentliga institutioner och särskilt betydelsefullt är det på sjukhus. På sjukhus där man ser att omsorg och planering ligger bakom inomhusmiljön – där det finns konst och skulpturer – där brukar personalen vara vänligare, lugnare och man upplever ofta personalen som skickligare. Jag känner mig tryggare under sjukhusbesöken, som sker i en miljö där blicken kan vila på något vackert, rent och framförallt när blicken kan vila på något som triggar igång positiva tankar och fantasifulla idéer.

Vi människor påverkas av de miljöer vi vistas i, vi påverkas av färger, strukturer, mönster och material. Vi påverkas av naturen och omgivningen som vi vistas i. En stimulerande miljö påverkar människors sinnesstämning och kan påskynda tillfrisknande – därför är det betydelsefullt att den estetiska miljön på sjukhus planeras av personer med erfarenhet och kunskaper om estetikens inverkan och betydelse för människans välbefinnande. Jag har läst att färger faktiskt även påverkar blinda människor genom hur ljuset bryts och absorberas av kroppen, så detta gäller inte enbart för oss seende som man skulle kunna tro.

Min personliga erfarenhet är att besöken på de sjukhus där det finns något estetiskt tilltalande att låta blicken vila på – de besöken upplevs oftare på ett mer positivt sätt. Skräckscenariot hittills är några av husen som tillhör Malmösjukhuset, där golven är klädda i grälla plastmattor som fortsätter upp en bit på väggarna, grälla orangeröda färger och till råga på allt är det smuts i hörnen och en sjaskig sunkig inredning som får mig att vilja springa hem därifrån innan jag ens träffat läkaren. Akuthuset på MAS har visserligen en modern färgglad arkitektur på utsidan, men insidan är tom, låsta dörrar och olika väntrum som stänger en ute från nära och kära – där får man inte följa med sin sjuka vän in i akutaste akutläget. Utan sitta i väntrummet och lyssna på gäl konstig musik som de flesta reagerat starkt mot varje gång jag varit där. Ingen vidare trevlig miljö inomhus trots att det är nybyggt alltså.

Skulpturen nedan där enhörningen och lejonet stegrar sig på vars en sida om en kungakrona – får mig att tänka på landet Narnia. Och på den kraft som både enhörningen och lejonet utstrålar. Visserligen kan man uppleva marmorn på pelaren bakom som lite kall, men samtidigt utstrålar den styrka, stilrenhet och exklusivitet. Det bästa är att man tänker på sagor, för visst är det väl så att de flesta moderna sagor slutar lyckligt och är man på ett sjukhus vill man ha ett lyckligt slut på sitt besök, ett leva lyckliga i alla sina dagar slut. Fina härliga skulpturer som förgyller våra besök!

130502_1

 

tunga tankar och försök till att muntra upp sig med pistageglass i en fin skål…

130507_1

Idag är det en tung dag, jag känner mig ledsen, nere och tänker att livet är så svårt. Jag försöker muntra upp mig med pistageglass i min fina Ostindiaskål, kaffe ur Ostindiakoppen och blicken på den rosa Hortensian men det hjälper liksom inte. Jag försöker tänka på allt som är fint och bra, allt som fungerar som det ska, försöker skriva på min uppsats men…

130507_2