Dr: Gripenhjälm
Sk: Anna
Igår när vi satt där i en korridor utanför läkarens rum, kunde jag inte låta bli att föra en genusdebatt i mitt inre. På dörren rakt framför mig fanns en skylt där någon antecknat namnet på läkaren och sköterskan (namnen ovan är naturligtvis figurerade). Läkaren var en man och sköterskan en kvinna. Och, Jag störde mig på okonsekvensen i att den manliga läkaren titulerades med efternamn och sköterskan med förnamn.
Vad betyder detta egentligen? Betyder det att vi förväntas vara mer formella tillsammans med läkaren och mer vardagliga tillsammans med sköterskan? Betyder det att den manliga läkaren har högre status än den kvinnliga sköterskan? Jag funderar på om samma princip gäller när läkaren är kvinnlig – att hon tituleras med sitt efternamn? Om fallet är så beror det troligtvis på att hon har ett yrke som historiskt sett varit mansdominerat. Jag undrar om personen som skrev på tavlan ens tänkte på hur invanda genusmönster bekräftas av små vardagliga händelser. Att tituleras med efternamn inger mer respekt och distans.
Det jag stör mig på är att okonsekvensen och befästandet av att ålderdomliga genusstereotyper tillåts på ett sjukhus. Jag menar att antingen titulerar man båda vid förnamn eller efternamn. På ytan kanske detta inte verkar som ett stort problem – men jag hävdar att när man skrapar på ytan uppdagar man att problemet är stort. Det finns många studier som visar att manliga patienter får rätt vård snabbare än de kvinnliga patienterna. Att manliga patienter får komma till de dyrare undersökningarna snabbare än de kvinnliga patienterna. Att manliga patienter tidigare får rätt diagnos och behandling beroende på att de får tillträde till rätt undersökningar och kompetens tidigare.
Jag tänker att man då borde eftersträva jämlikhet inom vården och arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Men om personalen som arbetar inom sjukvården inte själv tänker på betydelsen i de där små detaljerna, vad händer då med jämlik sjukvård?
Vad tänker ni? Överreagerar jag, eller…har jag rätt när jag tänker att det kanske inte hänt så mycket sedan Simone de Beauvoir skrev , Det andra könet.
