Blomsterspråket – sommarens boktips

130629_3

Häromdagens besök på biblioteket resulterade i ett spontanlån av Blomsterspråket – boken visade sig vara en riktig bladvändare. Jag älskar blommor i alla former, blommor i naturen, blommor inomhus i krukor och vaser, blommiga klänningar, blommiga tapeter, blommiga parfymer och målningar av blommor… Själv målar jag ofta blommor och har ett speciellt band till rosor. Under några års tid målade jag bara rosor i olika former. Så när jag läste på omslaget att ens syn på blommor för alltid skulle förändras av att läsa boken, kunde jag inte låta bli att med viss skräckblandad förtjusning låna hem den.

Och vilken bladvändare, jag sträckläste och med några få avbrott hann jag läsa ut boken inom ett dygn. Språket är enkelt och med ett flyt som ger känslan av att man bara måste läsa lite till. Boken handlar om den föräldralösa Victoria som placeras runt i olika fosterhem under hela sin uppväxt men fokus ligger inte på hur svårt hon hade det, utan på hur otroligt betydelsefullt blomsterspråket kom att bli för henne. Blommornas betydelse. Hennes käraste ägodel var en flora och det var så småningom hennes kunskap om blommor som ledde till att hon fann sin inre styrka, gjorde karriär och träffade mannen i sitt liv…

Jag som alltid varit intresserad av blommors betydelser blev såklart ännu mer intresserad…boken är så vacker och tidvis sorglig men i huvudsak vacker, underbar och fängslande. Längst bak i boken finns ett litet lexikon över blommornas betydelse, men tyvärr saknades Rosenprakttry, så exakt vad mina fotografin i detta inlägg signalerar kan jag inte förklara på annat sätt än att jag gick på känslan…

Jag kan varmt rekommendera Blomsterspråket som är Vanessa Diffenbaughs debutromat såld till 27 länder och filmrättigheterna har redan köpts upp av Fox 2000 Pictures.  Jag kan bara föreställa mig vilken fullkomlig ögonfröjd en sådan film kommer att bli för oss som tycker om blommor.

130629__4

När man fascineras av naturen…kring en Rosenprakttry

130629

Satt ute i sommarregnet och njöt av lugnet och fridfullheten, av humlornas surrande där de flyger från blomma till blomma. Fann det väldigt rogivande att titta på hur de flyger in och ut ur de här klockformade rosa blommorna. Jag tror att busken heter Rosenprakttry. Det är fascinerade att betrakta alla små underverk och hela det djurliv som lever kring en buske, sniglar, små flugor, humlor och spindlar. Titta på den översta bilden…det ser ut som om blomman hänger i luften, men i själva verket hänger den på en spindeltråd.

130629_1130629_2

Rabarberfest…

130628_6 kopiera

All den saft jag kokte före midsommar blev så himla god att den redan är uppdrucken. Den har varit läskande god under både soliga och regniga dagar, midsommarfestligheter och familjemiddagar. Idag gav jag mig ut i vårt vildvuxna trädgårdsland och skördade en stort fång rabarber, kanske sista skörden för i år eftersom det bara blev några pinniga stackare kvar ute i landet. Men vem vet…kommer det lite regn och solsken på det så kan det växa till sig igen. Jag fick ihop en hel famn rabarber att koka en stor sats ny saft som blev sanslöst god…

130628_4 kopiera

Maken ska ta med en flaska saft och bjuda på sin gamla mor som är på tillfälligt vårdboende eftersom hon är svårt sjuk. Svärfar fick smaka av den andra saften redan på midsommardagen när vi hämtade hit honom för att bjuda på en midsommarlunch i solskenet. Om det är något som piggar upp de “gamle” så är det välbekanta smaker av sådant som är hemlagat…. Det är för tråkigt att det ska vara så svårt att ordna så att gamla människor med olika diagnoser kan få bo ihop…just nu måste min make och hans syskon turas om att ordna så att svärfar kan få komma iväg och hälsa på sin fru som han levt med i närmare 65 år… Tänk att det alltid är ett evigt knixande med tiden och livspusslet…

klurar på var de där spikarna ska vara….

 

130628_1

Teknik är mixed media akryl, texterna är delvis hämtade ur operan Carmen och delvis egen komponerad. Just nu funderar jag över vad jag ska hänga upp på väggarna, vill ju inte slå in en massa förhastade spikar i väggarna som jag sedan ångrar – så man kan säga att jag är i stadiet då jag flyttar runt målningar för att känna in vilka som ska få en plats på sovrumsväggarna.

130628_2

Det får ta lite tid att bestämma sig, jag vill ju bli riktigt nöjd med resultatet…Inte för att jag tänker att målningen ska stå på klädhängaren men den kanske ska hänga vid sidan om.. eller över.. eller kanske rent av under snedväggen…

130628_3

Jag tänker att den är romantisk och att den skulle passa i sovrummet…men vi får se var den hamnar.

ett betydligt tyngre och mer allvarsamt innehåll…

130628

Ni som följt min blogg under en längre tid minns kanske denna allvarsamma collagemålning som är skapad med så mycket känsla att det svämmade över. Eftersom den ingick i ett skolprojekt så har den ställts ut på MAH, men utöver det har jag inte ställt ut den någonstans. Men det finns en plan om att låta den ingå i ett kommande projekt. Tycker dock att det är svårt att veta var jag ska dra gränsen, i vanliga fall försöker jag alltid skapa konst som man blir glad av. Jag vill sprida glädje omkring mig. Men denna målning kan säkerligen väcka en hel del tunga tankar – men nog är även de tunga tankarna betydelsefulla att diskutera?

Vad tänker ni om målningen och konst som väcker tunga tankar? Vill vi att all konst ska peppa och göra oss glada och upprymda eller orkar vi med teman som är tunga? Min personliga åsikt är att inslag av tunga teman faktiskt kan utveckla oss och göra oss glada på sikt om vi bearbetar och hanterar samtalen på rätt sätt.. Kommentera gärna och kom med åsikter…

Jag tycker om när mina målningar etablerar sig i nya hem och skapar sin egen historia…

130624_5

En ton av Carmen, heter detta denna collagemålning som är 30×30 cm. Noter och bild är hämtade ur operan Carmen och texten är på det vackra franska språket precis som originaloperan…

Jag skapade denna målning med inspiration och den där känslan som sitter kvar då man varit på en operaföreställning på Malmö Opera. Toner av Carmen ljöd ur högtalarna och kanske smuttade jag på ett glas mousserat… det var nog närmare två år sedan jag gjorde den. Sedan har den hängt på vår ovanvåning och varje gång min syster har gått förbi har hon beundrat den.

Därför passade jag på att ge den till henne nu när hon fyllde år, eftersom jag visste att hon ville ha den. Jag skulle aldrig drömma om att ge bort en målning utan att veta att den är önskad – det skulle kännas helt fel. Men i detta fallet visste jag att målningen var mer än önskad och det är så roligt när ens målningar erbjuds platser i andra människors hem. Det är ju liksom spännande att se var de hamnar och sedan att få höra reaktionerna från omgivningen….

130624_6

Med tanke på att hon hade vintageparty som tema, tyckte jag att det passade bra att packa in den i återvunnit papper. Jag sparar ofta på presentpapper som är ovanligt vackra för att kunna använda dem i ett collage eller på en framtida present. Denna gång är även presentsnöret sådant som jag sparat från en tidigare present. Tänk vad fint när saker och ting kan återvinnas och skapa flerdubbel lycka beroende på hur många gånger man återvinner sitt presentpapper och sina presentsnören…

Sommarlov – det är då jag njuter av att inreda, städa och skapa lite symmetri i vardagen.

130624_13

Blir fortfarande lycklig varje gång jag vaknar och ser den vackra ElvedenSapphire tapeten och jag njuter av att ha tid för att inreda hemmet. Idag plockade jag in blåklint och en pion för att ställa i den bedårande blå vasen som jag länge kastat längtansfulla blickar efter. Pionen är en doftpion som jag plockade in från min trädgård – den doftar ljuvligt men så mycket att man inte mäktar med mer än en i ett rum. På dörren hänger ofta en klänning…

130624_7

Jag som i vanliga fall oftast hänger tavlor och ställer prydnader osymmetriskt, kände idag ett behov av symmetri – kanske av skälet att det blev så vackert att placera en Marimekkoskål på varje sida om den blåklocksformade vasen.

130624_17

Detaljstudie..

130624_15

Stilleben. Blomsterbuketten från ovan…

130624_18

Rosenbladen kommer från de vackra rosorna jag fick av maken för några veckor sedan.

130624_8

På andra sidan om sminkbordet står en byrå…

130624_9

…och på den står mina favoritparfymer.

130624_10

Jag har bestämt mig för att mina fina klänningar ska få komma fram i rampljuset, har själv sytt de tre som syns på bilden ovan.

130624_11

I varje ros finns en pärla…

130624_12

Till och med i rosorna längs den draperade fållen. Jag älskar detaljer, tog god tid på mig och var väldigt noggrann med de kreationer jag sydde upp. Denna midnattsblå balklänning sydde jag som en form av examensarbete när jag gick textil och beklädnadsteknisk, då var jag väldigt smal så när det några år senare var dags att gå på makens examensbal fick jag sy en ny. Det var då jag sydde den andre lite ljusare turkosblå balklänningen i dupionsiden, klänningen var som en dröm att dansa runt i till långt inpå morgontimman…

130624_19

Den härligt vinröda klänningen har jag burit många gånger, men första gången var när jag blev gudmor till min systerson för 12 år sedan, därefter har den burits som julklänning, nyårsklänning, födelsedagsklänning och vid andra högtidliga tillfällen…den har en vacker snörning i ryggen. Varför stänga in tjusiga kläder i garderober eller hänga upp dem på vinden när de i själva verket är som små konstverk med massor av berättelser…Den här hängaren är uppsatt speciellt för att visa upp vackra klänningar och nästa att göra på listan, är att fodra hängarna och klä dem med ett vackert tyg.

Och nästa stora inredningsprojekt är vardagsrummet som kommer att bli som en ljuvlig Rosenträdgård…idag bestämde jag mig för tapeter med röda rosor från Laura Ashley, de är otroligt vackra.

Vintageparty…

130624_3

När min syster sökte inspiration för hur hon skulle anordna sitt 30-års kalas, kunde jag inte låta bli att utbrista –  Vintageparty. Sen tipsade jag om den inspirerande boken Vintageparty som innehåller bilder vackra som ögongodis och fantastiska tips på hur man fixar sin fest. Jag har sedan en längre tid följt författarna Emma, Louise och Lindas bloggar och läst om bokens tillkomst från det att den var ett hemligt projekt tills dess att den blev klar, gavs ut och tjejerna nu börjat resa runt och föreläsa om boken och livsstilen Vintage. Vintageparty är en bok skapad av tre drivande kvinnor som inspirerar.

Vintage har ju kommit att bli en hel livsstil och att omskapa sin livsstil på en vecka gör man ju inte men att anordna en fest med temat Vintageparty fungerar utmärkt. Det blir ju framförallt ett tillfälle för gästerna att diskutera vad begreppet Vintage egentligen innebär…Och att finns det en charm i gammalt porslin med historia. Min syster Emma dukade med underbara rosenkoppar som varit mormors och mammas lite mer stilrena vita koppar med gulddekoration, blommor på bordet, finaste kakbuffén med egentillverkade kakfat och massor av delikata bakverk, tårtor och kakor, tjusiga egentillverkade servettringar. Det blev ett himla vackert kalas!

130624_4

Min man använde sin farfars gamla fickur och jag en berlock som varit min farmors, båda från början av 1900 talet och nog är väl det äkta vintageanda. Jag drog på min NoaNoaklänning och maken sin grå kostym med väst.

130624_1

Och så försökte jag mig på att göra pin-curls, men att dölja hårnålarna lyckades jag inte med så det fick bli på mitt eget vis och det funkade utmärkt…

130624_2

Till min syster vill jag säga, Tack för att vi fick komma på ett riktigt mysigt kalas i er underbara trädgård!

att bli överraskad med fina presenter…

130622_12

Den här lilla parfymen fick jag av mamma tillsammans med fin choklad och en receptbok med massor av recept på smarriga chokladkakor, en ampel med blommor till trädgården. – Du är ju tagit examen, sa hon. Och jag blev såklart överraskad och glad.

130622_9

 

130622_11

Det här vackra kakfaten fick jag i försenad födelsepresent av min syster och hennes familj. Hon har själv gjort det, köpt tallrikarna på loppis, borrat hål i dem och skruvat ihop dem i våningar. Hon vet att jag gillar blått porslin, att jag älskar sådana här trevåningskakfat – tänker att man kan duka så fint – de fungerar ju till så mycket annat än bara kakor. Och att få egentillverkade presenter värmer extra, eftersom det ligger en speciell omtanke i hela processen, så detta kakfatet ska jag värna om lite extra och förgylla dukningarna här hemma så att varje dag blir till en fest.

130622_10

 

 

 

några vyer från midsommar…

130622_4

Min finaste, kloka, vackra dotter – en del av mitt hjärta – hon förgyllde vår midsommar med sin närvaro. Och det blev inte vilken midsommar som helst, vi fick solsken och ett fantastiskt väder och kunde sitta utomhus till mitt i natten…

130622_1

Min yngsta syster Emma och hennes yngsta lilla solstråle.

130622_7

Midsommar och lek hör ihop, barfotaspring i gräset bland fjärilar, humlor som surrar och alla dessa fina hundar…Hunden som heter Diva bor hos min mellansyster.

130622_2

(Detta foto har Emelie tagit) Alla barn tycker om min mamma, hon är den som tar sig tid att leka med de små, bära och vyssja. Hon är fenomenal på en hel del, en riktig superkvinna!

130622_5

Min mellansyster Anna och hennes andra hund “Bubblan”, en liten tax som gillar att sitta i knä, bli buren och bli kliad på magen.

130622_3

Och midsommartårtan, den blev fantastiskt god! Den hemkokta saften fick massor av beröm, köttbullarna uppskattades och den inlagda sillen gjorde succé.

130622_6

Och min kära make i midsommarrandig skjorta och blåklint…

130622_8

Och en sådan där middagsbild – ja, ni vet ju själv hur svårt det är att försöka fånga alla middagsgäster på en bild…nästan omöjligt. En riktigt fin midsommarafton blev det i alla fall, gästerna var nöjda och vi var nöjda. Och idag ska vi dagen efter midsommarstäda och förbereda oss för 30-årskalaset som stundar i dagarna. Och jag ska fotografera ett jättefint kakfat, sniffa på en parfym och äta choklad och ringa till min käraste son och få lite uppdatering om hur hans midsommar artade sig. Kram!

 

Glad Midsommar på er alla!

130621

Nu har jag förberett allt som går att förbereda innan gästerna kommer. Nu ska jag binda mig en krans av lite björkris och riktiga midsommarblommor – det hör ju till…

Jag har dukat utomhus, vädret är vackert trots att SMHI utfärdade klass 1 varning för Skåne imorse och vi har tak över uteplatsen så oavsett om det kommer lite regn så ska vi sitta utomhus. Hoppas att ni alla får en underbar midsommar, med god mat, sång och dans i goda vänners lag!

att dricka en magisk dryck ur Sagaformglasen, äta en Midsommardröm och tänka på En midsommarnattsdröm…

130620_3

Fyra nya glas 🙂 Jag är så svag för Sagaforms vackra vinglas, har haft fyra blå och idag fick jag syn på att de var på rea så jag passade på att köpa fyra till…I den röda färgen eftersom tanken är att jag vill duka med varannan röd och varannan blå. Det ska bli så fint!

130620_6

I senaste Buffétidning fanns ett recept på en midsommartårta som heter Midsommardröm. Mina tankar vandrade genast till Shakespears En midsommarnattsdröm  och det kändes som ett måste att baka den. Smeten var god i alla fall 🙂 Ni får hålla tillgodo med bild på tårtbottnen eftersom jag väntar tills imorgon med att breda på fyllningen och dekorera.

130620_4130620_5

Ni kan tro att jag har städat och fejat, non-stop hela eftermiddagen och med tanke på att jag inte haft vare sig tid eller ork till att rensa lådor och putsa glashyllor på länge, så var det riktigt roligt eftersom det blev så himla fint.

O, men nu blev jag sugen på att se En midsommarnattsdröm, Jag bara älskar den pjäsen – den är så förtrollande, och riktigt drömlik…

Det här har jag aldrig gjort tidigare…

130620

Idag har jag lagt in sill för första gången i mitt liv. Köpte sådana där färdiga burkar med inläggningssill, måste säga att jag blev förvånad över att de verkade vara lika dyra som färdiginlagd sill. Jag trodde att det skulle bli billigare att lägga in sill själv, men tji fick jag. Nu hoppas jag att det åtminstone blir mycket godare. Jag gjorde en traditionell Löksill och en egenkomponerad Senapssill.

Till löksillen kokte jag en lag av ½ dl ättika, 1 dl socker och 2 dl vatten. Skivade en rödlök och la ner i lagen, när allt svalnat lade jag i några lagerblad, kryddnejlikor och kryddpeppar…..blanda i 1½ burk inläggningssill.

Till Senapssillen blandade jag en lag av crème fraiche, majonnäs, olivolja, dionsenap, dionsenap med hela senapskorn i, lite rödlök, lite pepparrot och pyttelite ättikslag… Just det sill också 1½ burk inläggningssill som jag delade i bitar.

Ja, nu är det bara att hålla tummarna för att dessa “Sillasluringar” blir favoriterna på midsommarbordet imorgon när “tjocka släkten” kommer hit för att fira med oss. 130620_1

Igår kokte jag en ny laddning läskande saft att bjuda på, det finns ju fortfarande massor av rabarber i trädgården så det blev en delikat rabarbersaft. Jag fyllde en gryta till hälften med rabarber i bitar, skivade i en citron. Tillsatte vatten och kokte upp tills det blev en riktig röra. Sen silade jag bort fruktköttet, tillsatte socker – kokte upp igen. Och sen var det bara att fylla på den delikata brygden i flaskor.

130620_2

Och som ni ser så prioriterar jag min tid noga, de gamla etiketterna fick sitta kvar på flaskorna eftersom jag varken har tid eller lust att skrubba bort dem…och jag tänker att det ska väl ändå inte behöva vara något hinder för saftkok – att man inte orkar tampas med hiskeliga, klistriga etiketter som det bara blir fula klistriga märken när man försöker ta bort. Vissa etiketter lossnar om man spolar dem under varmvatten, eller tar bort dem direkt efter att de plockas varma ur diskmaskinen. Om något har en smidig och snabb lösning på hur man får bort etiketter vore jag tacksam för tips…

Ha det fint och en riktigt glad midsommar!

 

 

frågestundssvar…

Häromdagen när jag höll frågestund ställde Anna Margareta  denna fråga ” –  Vad gjorde du innan du började plugga? Och hur kom du fram till att du ville läsa det du gör?”

Svaret på den frågan skulle kunna fylla en hel roman, mycket har hänt i mitt liv men jag ska försöka hålla svaret “blogg-kort”. Och för att gå rakt på sak så var jag faktiskt sk långtidssjukskriven åren före studierna. Jag har inte skrivit så mycket om detta tidigare då jag varit mån om att ha en positiv ton i bloggen. Men det fanns år efter en trafikolycka, då det var svårt att se ljuset i tillvaron. Och jag förstår att många säkert undrar om tiden före studierna – så här kommer nu en del av min historia.

När jag var 27 år var jag mitt uppe i en karriär som egen företagare.  Åren före livet som företagare hade jag utbildat mig inom modedesign, sömnad, företagsekonomi och marknadsföring. Jag gick flera kurser samtidigt, var superenergisk och jobbade dessutom extra under studieåren. Barnen var i “lågstadieåldern” och hade massor av aktiviteter som vi skjutsade till och från. Min man och jag totalrenoverade en gammal lanthandel där jag öppnade en designateljé. Christina K Creations hette verksamheten.

Jag designade och sydde upp dräkter, bal- och brudklänningar på beställning och det var vansinnigt spännande. Att starta eget var en dröm som jag förverkligade. Verksamheten låg på landet och att få en fast kundkrets var kämpigt men efter ett år började det röra på sig och jag upptäckte att kunderna kom tillbaka. Tänka sig att detta var före internets genombrott…

En dag i januari -98 hände det som inte får hända, jag blev som bilist påkörd bakifrån på ett övergångställe och jag skadades allvarligt främst i nacken, men även rygg och huvud påverkades. Hela mitt liv kastades omkull och plötsligt handlade vardagen om att överleva. Om att kunna göra sådant som är självklart när man är frisk….som att gå upprätt, läsa en hel sida i en bok och förstå vad man läser, kramas utan att det känns som om nacken håller på att brinna upp när någon råkar nudda vid ens nacke. Jag spydde av smärtor i flera år men tänker inte fördjupa mig i alla symtom, diagnoser, läkarbesök och rehabkliniker jag varit med om…. Jag tänker inte fördjupa mig i alla moment 22 som försvårade min rehabilitering delvis pga att jag inte var tillräckligt försäkrad som egen företagare, men även pga långa väntetider inom sjukvården. Försäkringskassan mer eller mindre tvingade mig att avveckla företaget och när jag efter några år och rehabilitering på Alfta Rehab Center mådde bättre – då hade jag inte något arbete att återvända till och att få en anställning som designer var omöjligt eftersom det hänt så mycket inom den digitala sfären under de där åren. Att starta upp en verksamhet på nytt när man inte är helt frisk och har gått igenom allt det jag gick igenom var inget jag orkade just då. Jag insåg att jag måste omskola mig.

Jag bestämde mig för att bli läkare och forska inom den typen av skador som jag själv hade. Men för att ens komma in på läkarlinjen behövs ett högt snitt, så jag började plugga och i min studieiver brände jag snabbt ut mig. Gick i väggen och då kom jag på att jag skulle bli psykolog, började studera igen och gick i väggen igen, riktigt rejält…

Hela denna resa gjorde mig självklart arg och besviken på avsaknaden av resurser i samhället. Jag började skriva insändare och debattartiklar i framförallt RTP:s medlemstidning (RTP är en handikappförening för trafikskadade). Jag har ju alltid varit kreativ och engagerad och hade såklart massor av tankar om hur förbättringar kunde göras. En dag ringde dåvarande förbundsordföranden Jeanette Mellvig Lind upp med anledning av en artikel jag skrivit, hon ville att jag skulle resa till Stockholm för att delta i en tribunal om smärta och livskvalitet, dit bla en representant från varje politiskt parti var bjudna. Ja, tackade Ja och kort därefter ringde Bengt Westerberg (tidigare partiledare för Folkpartiet) som skulle vara moderator på kongressen och därför ville intervjua mig. En f.d partiledare ringer och vill intervju mig av alla personer… Sen fick jag flyga till Stockholm och vara med om tribunalen, som fick Greger Hatt att skriva en krönika i Dagens Industri (tror jag att tidningen hette).

Jag började engagerada mig i RTP:s Nackskadegrupp med syftet att förbättra sjukvården för nackskadade personer. Det var fantastiska år och erfarenheter som så småningom ledde till att vi gav ut ett dokument om Nackskador. Vi höll presskonferens, syntes i tv och intervjuades i radio och tidningar, där vi presenterade ett detaljerat förslag om förbättrad sjukvård för nackskadade. Vi samarbetade med smärtrehab på Lunds universitetssjukhus. Vi anordnade en stor föreläsningsdag om Nackskador, arrangemanget blev en sådan succé att hela föreläsningssalen på LUS blev fullsatt, och föreläsningen kunde följas på storbild från de andra salarna. Vi lobbade mot politikerna i Region Skåne och fick så småningom igenom vårt förslag, alla partierna i Region Skåne röstade enhälligt Ja för vårt förslag och verksamheten för nackskadade utökades i Skåne. Vi var en grupp på ca 11 personer som aktiverade oss med detta, Och vi fick så småningom Ellikapriset av RTP för våra insatser.

Styrkan till att kämpa vidare och rikta blicken mot nästa mål har jag hämtat i konsten, bilderna, lyriken, litteraturen och Måleriet. Och självklart hos familjen. Jag har månat om att visa mina barn att det är möjligt att vända motgång till framgång.

Jag älskar att måla och så många idéer har uppstått samtidigt som jag skapat bilder. Jag gick målarkurser i på Studieförbundet vuxenskolan som ledde till att jag så småningom blev kursledare och höll i egna kurser. Och då upptäckte jag hur roligt och utvecklande det är att vara lärare och inspirera andra och framförallt barn och ungdomar.

Hela tiden, tränade jag dagligen och byggde upp min fysik stegvis och mådde så småningom allt bättre och till sist så bra att jag sökte in på Lärarutbildningen, Bild och visuellt lärande. När jag fick mitt antagningsbesked blev jag överlycklig! Alla som varit med om vad som händer när kroppen sviker förstår vilken prestationsångest det skapar. Jag vågade inte tro att jag skulle klara hela utbildningen eller att det jag gjorde var bra nog, utan la alltid in den där överväxeln och var till 200 procent förberedd och påläst inför varje lektion. Jag ville ju inte att det skulle märkas att jag varit med om en olycka, jag ville vara minst lika bra som alla andra i klassen. Och nu i efterhand förstår jag att det ledde till att jag nog alltid var en av de som var mest förberedda inför varje lektionstillfälle.

Jag som visste hur det var att ligga hemma och spy av smärtor, att ligga i en magnetkameratunnel och oroligt lyssna till det klapprande ljudet, glo på röntgenplåtar, och få dystra besked. – Jag var så överlycklig för att vara tillbaka till ett vanligt liv, att jag nästan grät av glädje när jag gick över kanalen på väg till Malmö högskola det där första studieåret. Självklart har jag tvingats göra prioriteringar för hålla hela vägen, det har inte varit lätt alla gånger. Jag har prioriterat bort en del av mitt sociala liv för att kunna fokusera på studierna. Mina erfarenheter har gett livskunskap och jag har lärt mig att uppskatta och se glädjen i det lilla.

Jag har erfarit hur mycket bilder och bildernas budskap betyder, hur människor påverkas av bilder och därför vill jag arbeta med bild och bildkommunikation, därför att det är ett högst angeläget område. Jag vet hur viktigt det är att uttrycka sig på rätt sätt i rätt forum och vilka möjligheter man kan skapa genom att kunna uttrycka sig. Därav min ämneskombination Bild och Svenska. Bild och konst har betytt så mycket i min rekreation och jag vill dela mig till andra. Ge andra människor redskap för att analysera, granska och forma såväl inre som yttre bilder som ger styrka och kraft.

Nu blev detta ett längre inlägg än vad jag tänkt, och det finns så mycket jag ändå utelämnat och som jag skrev tidigare så skulle jag lätt kunna fylla en roman med innehåll… Jag brukar inte prata om skadan och diagnoserna eftersom jag inte velat att jag som person ska försvinna bakom en diagnos. Men detta är ett utsnitt av min historia och svaret på vad jag gjorde före studierna och lite om varför jag vill arbeta med bilder. Och att nu 15 år efter olyckan har tagit en examen efter fem års heltidsstudier, känns som en seger. Och att jag dessutom har en anställning känns som ytterligare en seger. Att vara bitter över att jag förlorat 10 år av mitt liv, de åren som kunde varit de bästa i min karriär – tjänar ingenting till. Jag väljer att glädjas åt att jag faktiskt har lyckats ta mig tillbaka och över att sjukskrivningen trots allt innebar att jag oftast fanns hemma när barnen kom hem från skolan. Men jag tror tyvärr att hela denna resan har varit jobbigast för barnen – jag kan bara föreställa mig hur det känns att inte veta hur ens förälder mår när man kommer hem från skolan. Men mirakel sker, jag har blivit frisk, jag har studerat på heltid i fem år och idag mår jag riktigt bra. Och jag kommer aldrig någonsin att ifrågasätta eller misstro någon annan människa för jag vet hur det känns när livet rasar i bitar och man förtvivlat gör vad man kan för att laga det igen.

Ha det fint!

 

 

 

Att få en midsommarkrans, det tolkar jag som ett gott tecken…

130618_1

Har varit på en “introduktionsdag”. Fick denna förtjusande krans av personen som jag ska efterträda i augusti. En himla fin och välkomnande gest. Och jag kommer att “få” en bildsal med möjligheter, där finns en smartboard och tillgång till material som behövs för att kunna bedriva en riktigt bra undervisning. Det ska bli utvecklande och så in i vassen roligt…

Önskar er alla en fin midsommarvecka!