en promenad genom stan…

130729_13

Igår vandrade jag runt som singelkvist och upptäckte London. Jag vandrade i flera timmar och hann se en hel del. Arkitekturen är så intressant, nybyggt möter gammalt överallt och de storslagna skulpturerna är helt underbara. Och när jag ändå gick förbi National Galleri kunde jag inte motstå ett besök, gick in och hälsade på bland annat Monets och Turners målningar. Jag vandrade runt i solsken och milda engelska regnskurar, satte mig på en trappa då och då för att ta igen mig, knapra på medhavda kakor, dricka lite vatten och titta på människor och allt annat runtomkring. Så mysigt!

Maken satt inomhus och skrev ett slags “examensprov” hela dagen, för att få någon form av certifiering som han behöver inom sitt yrke. Anledningen till resan är alltså till stor del jobbrelaterad för maken, men nu är provet avklarat och lyckligtvis så gick det bra. Nu ska han hålla semester i två dagar och vi packar väskorna för att bege oss vidare till Cambridges årliga Shakespearefestival.

På återseende!

 

En dag i konstens tecken på Tatés Modern Art

130729_1

Kaffepaus i väntan på att Tate´s Modern Art ska öppna. Kaffet smakade riktigt gott i de här läckra, moderna röda kaffemuggarna.

130729_2

Och vilken fantastisk konst! Modern, surrealistisk, abstrakt och allt annat än traditionell… Så färgstarkt och uppfriskande!

130729_4

En hel del Picassomålningar! Här beundrar jag Picassos tre dansande kvinnor. Att se konstverken i verkligheten är något speciellt, ett tryck i en bok eller ett foto på en skärm gör aldrig konst riktig rättvisa. I verkligheten kan man studera penseldragens karaktär och få en uppfattning om hur tjockt med färg som använts, man ser färgernas intensivitet på ett helt annat sätt och sen har vi det här med storleken som tillför oerhört mycket. Det är mäktigt med stora målningar och imponerande att inse hur somliga målningar som man betraktat som stora i själva verket är små. I love it!

130729_3

Anders framför Picassos gråtande kvinna.

130729_5

Det här var roligt, i en av utställningarna fanns en stor svart låda som det strömmande musik ur. Ingången var liten så man fick böja sig för att komma in där men väl inne kunde man stå upp och dansa…och då blev man en del av konstverket som bestod av musiken och filmen som projicerades på väggarna. Coolt!

Vill tillägga att man på detta museet fick fotografera utan blixt, annars skulle jag aldrig göra det. På konstmuseer där det finns äldre målningar brukar det vara fotoförbud och sådant tycker jag att man ska respektera. Jag blir själv irriterad när jag ser hur folk springer och fotograferar där man inte får. Men här var det som sagt ok att fota utan blixt.

130729_6

En del av arkitekturen på det otroligt stora museet som påminner litegrann om en fabrik.

130729_9

Själva byggnaden är så stor att jag inte lyckades få med hela på bild, men här får man en uppfattning om hur den ser ut. Byggnaden är sex våningar hög och upp ur mitten reser sig en jättelik “skorsten”.

130729_7

Jag gillar den här moderna arkitekturen som kan ses alldeles intill museets ingång.

130729_8

Jag gillar London! Arkitekturen är så spännande nya och gamla byggnader står kloss intill varann och skapar intressanta konstraster överallt. Mycket byggnader och smala gator. It´s great!

 

Panikflytt efter “swimingpool” på rummet!

Vi har just börjat återhämta oss efter att ha blivit tvungna att panikflytta alla grejer från hotellrummet. Vi öppnade dörren efter en heldag på Tate´s modern Art Gallery och möttes av en jättelik översvämning… Jättelika vattenmassor flöt ut från badrummet och långt in över golven och i och med att vi öppnade dörren började det rinna ut i korridoren. Heltäckningsmatta överallt. Jag kom inte på vad översvämning heter på engelska och började “smart” nog ropa – Hallå! hallå! efter städerskan långt borta i korridoren (medans jag funderade på rätt uttryck på engelska), och maken min klafsade helt enkelt in i rummet för att leta efter läckan. Och hu, vad det luktade illa när man började klampa runt i det där vattnet…Om lukten kom från heltäckningsmattan eller den läckande väggen bakom toastolen vill jag nog inte ens veta.

Städerskan kom och när hon fick se flodvågen ringde hon genast efter personal som kom sättandes efter hand, en efter en…. Jag såg nog mest chockad ut men när jag såg hur floden närmade sig mina favoritskor som stod i ett hörn inne på golvet, gav jag mig in för att rädda dem. – Då sa en ur personalen att vi skulle få ett nytt rum eftersom det skulle ta tid att återställa rummet. Och det tackade vi såklart JA till.  – Sen sa hon att sådant här händer ibland…. spolningsspaken till toaletten hakar upp sig och då rinner det vatten hela tiden…. ?

Hujedamej, vad glad jag är över att det inte låg några kläder eller teknikprylar på golvet – de hade ju blivit helt förstörda. Datorerna hade vi låst in i “safetyboxen” och kameran hade jag ju med mig i väskan. (Jag kan ju bara föreställa mig hur förödande en sådan här översvämning skulle kunna vara om det sett ut som i ett stökigt tonårsrum, eller hemma hos mig dagarna före inlämning av examensarbetet ;)) Det blev till att panikslänga ner allt i resväskan och ta sig till ett nytt rum. Vilken pärs! Tur att man kan skratta åt det….

Men allt ordnade sig till det bästa, personalen beklagade missödet och vi fick ett nytt fint rum som ser ut såhär… (ungefär likadant som det förra, fast med lite tråkigare utsikt). En helt vanlig semesterdag i London 😉

130728_2

Mobil-Naken i London

130727_1

Vi är i London! Och redan innan vi reste åkte maken på världens dunderförkylning med feber och allt. Och jag som inte brukar bli förkyld vaknade alldeles täppt i nosen. Jag är i London men min mobil är kvar där hemma. På flygplatsen insåg jag att jag inte hade någon mobil och sedan dess har jag nästan känt mig naken… Den där mobilen brukar ju liksom “hänga” med där i handen, jag kollar tiden, läser och skriver sms, och tar massor av snabba fotografier. Men helt okontaktbara är vi inte eftersom maken har sin mobil med sig. Och som förälder vill man ju veta att barnen kan ringa om det är något, och man vill ju ringa hem och höra hur de mår (även om de är vuxna) …. Hujedamej, vad det känns avigt att vara i en storstad utan mobil. Nu gäller det att mannen och jag håller varann i hand eftersom vi inte kan ringa varann om vi skulle tappa bort varann…

Igår spontanvandrade vi längs Themsen och njöt av vacker utsikt, arkitektur, urtjusiga lycktstolpar och massor av vackra skulpturer. Värmen var tryckande, så vi pausade på en mysig engelsk pub, drack Ale och åt krispig och god fish´n chips. 130727_3

Här står min man i baren och beställer en öl. Miljöerna i de där barerna är ofta speciella och ger en ger en känsla av att de funnits där i århundraden…med sina sköna lädersoffor, träbord, vackra målade mosaikfönster som omges av hamrat glas, naturmaterial som trä, marmor och “väggskulpturer”….

130727_2 Gårdagens största “smörgåsbord” var konstmuseumet, Summerset house som ligger längs Themsen. I varje flygel och på varje våning visas olika konstutställningar, och ett sådant ställe kan man ju liksom inte bara gå förbi utan att besöka…  Vi kollade in bla Blumenfeldt studios, där modefotografen Erwin Blumenfelds, fotografier från mestadels 1940 -50 tal visades, bilder som prydde omslag till bla Vogue.Sen besökte vi en utställning med konst av Gaugain och på vägen dit kollade vi in Renässansen och Impressionistsamlingen som hade massor av Degasballerinor och Manets tjusiga “kvinna i baren”… Och det kändes som en riktig lyx, att spontant bara gå förbi och upptäcka ett fantastiskt konstmuseum… Men att promenera runt och titta på konst tar på krafterna när man är förkyld. På kvällen var vi så trötta och hostiga att  vi vare sig orkade kvällsmiddag eller upptäcktsfärd av “London by night”.

Jag hoppas att ni har överseende om jag inte är jätteflitig med att svara på kommentarer medans jag är här…. Må väl!

 

 

 

Mina fotsteg i ditt hjärta….

130727

Nu har jag läst ut Bosse Lidéns debutroman, Mina fotsteg i ditt hjärta. Boken handlar om 13-åriga Sebastian. Om en pojkes innersta känslor för en flicka, skolan, klasskamraterna och hur en pojke kan reagera när det som inte får hända händer. Sebastian blir upp över öronen förälskad i Lena, men tonårskärleken kompliceras av livets allvar, av att det händer allförmycket på alltförkort tid….

“bakom hörnet väntar de mörka skuggorna och hösten slutar i en tragedi”, står det på bokens baksida.

Det jag gillar med boken är att den är övertygande, speciellt den första delen. Jag får känslan av att författaren varit med om en del av de där händelserna. Jag får insikt i hur en liten pojke på 13 år tänker och resonerar kring skolan, familjen, vännerna, idrotten och kärleken. Språket är enkelt och rakt på sak, ibland glimmar humoristiska liknelser till som förstärker den 13-åriga berättarrösten. Det är en fin berättelse om hur barndomskärleken kan överleva och forma oss långt vidare in i vuxenlivet. På sitt sätt är den romantisk och tidvis sorglig, precis som det verkliga livet kan vara. Boken är intressant och underhållande, och absolut läsvärd!

Ur inledningen s 9 ( [….] Många människor har genom historien drömt om en andra chans. Vi glömmer så lätt bort att livet är ett drama som saknar generalrepetition. Vi är bara människor. Inget annat. Små oskyddade varelser. På vandring genom det man kallar livet.)

Mer info finns på Bosse Lidéns hemsida. Jag beställde den från hans hemsida och redan dagen efter det att beloppet fanns på hans konto landade boken i postlådan tillsammans med en rar hälsning från Bosse och Solveig som hans fru heter. Det är vad jag kallar både bra och personlig service!

 

Tack för en spännande och läsvärd bok!

 

 

 

 

Den vita kaktusblomman…

130725_7

Det här är en närbild av en alldeles speciell kaktusblomma, att den blommar är sällsynt och själva blomsterperioden är över på en dag. Kaktusen finns hemma hos min mamma och hennes sambo och idag var det första gången jag fick se den blomma. Och jag säger då det, vilken blomma! Otroligt vacker!

130725_6

Och i min iver över att ha fått se den blomma så glömde jag bort att fråga vad den heter, men att det är en kaktus går ju knappast att ta miste på.

130725_5

Här ute på landet bor min mamma. Utsikten över de skånska slätterna är helt fantastisk! Att trädgården dignar av blomster, bär, buskar och träd är mammas gröna fingrars förtjänst…. I huset finns ett nostalgirum med en massa gamla prylar som hennes sambo samlar på. Och så gillar han att meka med gamla bilar.

130725_3

 

Ska man ta en provtur i den här bilen så får det bli en solig dag eftersom den inte har några fönsterrutor överhuvudtaget. Men jag gillar det att det står “Have a nice day” på registreringsskylten.

130725_4

En provtur i den här bilen skulle nog kännas som en spännande tidsresa….

det är något särskilt med kappor, klänningar och humlesurr…

130724_4

Denna ljuvliga kappa alltså! Jag spanade in den redan i våras, i Noa Noas vårkollektion och sen har jag tänkt på den då och då. Nu äntligen fanns den med på sommarrean och då fick den följa med mig hem. Färgen är spännande, jag ser den som dovt ljunglila, men på etiketten står att den är light caviar. I vissa ljus ser den nästan blekt militärgrön ut enligt somliga och andra säger att den är grå, men jag ser den som sagt som en dimmig nyans av ljunglila…lila som höstljung eller rosalila som den väldoftande lavendelblomman..

130724_2Oh, den här ska få följa med till England och gå på konstmuséum och på Shakespearefestival…Längtar!

130724_6Och min egenhändigt redesignade jättegamla kappa får stanna hemma och hålla ställningarna. Den väcker ju en del uppmärksamhet med sina färgglada knappar, dukar och broderier… men tycker om den gör jag fortfarande.

130724_1

Rosen på ryggen har jag klippt ur ett gammalt gardintyg, de virkade vita spetsdetaljerna kommer från ärvda dukar som min farmor virkat. Och de röda knapparna är helt enkelt virkade av mig på fri hand – tidigare hade kappan tråkiga plastknappar som jag virkade röda och vita “kläder” till.

130724_5

Den här klänningen, som inhandlades till min rara kusins bröllop förra sommaren – den ska packas ner…. men den färgglada käppen får stanna hemma ….

130724_3

Åh, denna sommarvärme! Det är helt otroligt vad varmt och skönt det är, humlorna surrar och fjärilarna leker…

Århundradets kärlekssaga, av Märta Tikkanen – En saga som griper tag mer än bara lite

130723_4

Hur skulle jag kunna gå in på biblioteket och lämna tillbaka en bok utan att låna med mig nya böcker hem? Hur skulle jag kunna gå förbi Lyrikhyllorna, dessa godishyllor fyllda av delikatesser? För en tid sedan läste jag ett bloggtips om att Märta Tikkanens, Anja kastad i havet, skulle vara något i särklass. Den fanns inte på bibblan just idag, men andra böcker av samma författare fanns och hur skulle jag kunna låta bli att låna Århundradets kärlekssaga.

130723_5

Århundradets kärlekssaga, låter så vackert och jag trodde att det var en romantisk och vacker diktsamling som åkte med i cykelkorgen när jag for genom byn och hemåt. Men hujedamej, vad den var sorglig. Den grep tag, tog ett fast gastkramande tag i hjärtat och fick mig att fälla stora krokodiltårar inombords….så sorglig är den faktiskt. Men ändå på något sätt vacker, och man anar att den är självutlämnande i all sin nakenhet….Tänk att ord kan bli så vackra tillsammans…även om de är sorgliga… Diktsamlingen handlar en kvinnas vånda, varför hon inte kan bryta upp och lämna sin alkoholiserade make och hur alkolismen påverkar familjelivet. Så sorglig och så vacker. Jag får nog läsa den en gång till.

(Utdrag ur Århundradets kärlekssaga, av Märta Tikkanen)

När marken gungar/ tar jag små steg/ nästan alldeles/ omärkliga/ så kanske jag kan/ hålla balansen   [……]   Sen samlar jag ihop/ de alldeles små resterna/ av mitt mod/ och viskar tyst/ men bara till dem/ som har örat helt nära marken/ och som kryper fram/ som jag

 

 

Och så levde de lyckliga….av Lucy Dillon

130723

Ojdå, idag måste boken lämnas in på biblioteket så här kommer en snabbrecension..

Om man vill läsa något lättsamt och vackert, så passar denna skönlitterära roman bra. Den handlar om två kvinnor, Michelle som är en framgångsrik företagare, nyskild och singel. Hon har en passion för heminredning och hennes nyöppnade inredningsbutik blommar. Den andra kvinnan Anna, är nygift och har blivit styvmor till tre tonårsdöttrar och en “drullig” hund. Hon älskar böcker och har nyligen förlorat sitt arbete som bibliotekarie. Även om kvinnorna är olika så finner de varandras vänskap och när Michelle av olika skäl bestämmer sig för att öppna en bokhandel vägg i vägg med sin egen butik, är det självklart att den förväntas drivas av hennes vän Anna.

Som alltid i romaner, sätts vänskapen på prov och såväl familjelivet som det stormiga kärleksrelationerna har en förmåga att trassla till vardagen för dem båda på olika sätt… Det här var ännu en sådan bok som jag sträckläste, en riktig bladvändare, lättläst och fin på samma gång. Den kan varmt rekommenderas.

att inte kunna få ro i kroppen förrän vissa måsten bockats av från att göra-listan

130722_1

Jag kan inte få ro i kroppen, eftersom jag har en gammal salstenta i Svensk språkhistoria att ta igen. Ni som följt min blogg länge minns säkert att jag beklagat mig över denna tenta förr. Och visst är det märkligt hur svåröverstigliga hinder tycks ta obegripligt stora proportioner av ens tid i anspråk. Allt det jag uträttat på utsatt tid under dessa 5 år förlorar sin betydelse och jag kan inte glädjas fullt ut – eftersom denna tenta ger mig ångest varje gång jag ser den… och möjligheterna att omtenta är få – vilket späder på den där inre pressen.

Visst drar jag iväg på en och annan utflykt med barnen, läser skönlitteratur, renoverar och snart ska jag på Shakespearefestival – så lite avkoppling blir det ju – men hela tiden gnager den här tentan i mitt inre. Därför blir det inga latdagar i skuggan, läsmaraton av skönlitteratur och inget måleri – jag måste läsa språkhistorisk grammatik, vissa saker är det bara att acceptera.

Men ska man ha ångest så kan man ju lika bra försöka ha det med stil. Jag dricker hemkokt saft och äter fantastiskt goda pastiller som jag fått av Caroline. Klär mig i fina klänningar. Dricker kaffe och pluggar tills jag nästan storknar. För tillfället är bloggen mitt lilla andrum….

(På tal om Saft så blev det vansinnigt gott med Myntablad och äkta Vaniljpulver i Krusbärs & Jordgubbssaften. Mynta och vanilj blandade jag i samtidigt med den sista uppkokningen, tillsammans med lite socker.)

Blott Sverige svenska krusbär har….& jordgubbar, röda- och svarta vinbär

130721_4

Jag har varit hundvakt över dagen, till denna otroligt söta lilla Prazský krysarík. Jag flyttade runt mina tavlor längs väggarna för att kunna bestämma vilka som ska hänga var…Lilla hunden tyckte att jag skulle titta på honom istället och hoppade upp på en stol där jag ställt denna målning och så satte han sig demonstrativt framför, gnydde och tittade på mig med sina stora ögon. Om det betydde – Se mig, klappa mig, ge mig en bit skinka och sen en promenad,  så lyckades han bra med sin kommunikation. Visst är han söt? Han gör sig riktigt bra framför  målningen av Monets näckrosträdgård….

130721_5

Nåja, sen gick vi ut i trädgården och plockade krusbär. Det finns massor av krusbär kvar, kanske beroende på att busken har stora taggar och jag tror inte att duvorna och de andra fåglarna gillar taggbuskar. Lyckades fylla en stor skål med bär utan att repa upp armarna alltförmycket.

130721_3

Fyllde en liten skål med svarta och en annan skål med röda vinbär.

130721_2

Jag har helt enkelt fått dille på att koka saft, tror aldrig att jag kokt så mycket saft någon sommar. Men det blir ju så gott, nyttigt och ekologiskt eftersom jag plockar bären i vår vildvuxna trädgård. Jordgubbarna hade jag i kylen, och de kommer inte från trädgården, dem köpte jag i affären häromdagen till efterrätt och nu hamnade några av dem i saften. Hursomhelst så blev det två sorters saft: Jordgubbs- och krusbärssaft. Och en blandning av röda- och svarta vinbär.  Jag testade att blanda i lite vaniljsocker och mynta i några av flaskorna och det blev så gott. Egentligen smakar saften mer som juice eftersom jag har väldigt lite socker.

130721

Som vanligt så improviserar jag när jag kokar saft: Häller bär i en gryta, fyller upp med vatten. Låter blandningen koka upp och sedan småkoka/sjuda tills alla bären kokt sönder. Sila bort fruktköttet. Och häll saften i en stor gryta, vispa i lite socker och låt saften koka upp igen… Därefter är det bara att hälla över saften i väl rengjorda flaskor. Så gott!

 

 

Funderingar kring bloggens funktion i den virtuella världen… i förhållande till en Bildlärares uppdrag

130719_4

Somliga menar att “Bloggare” har ett enormt bekräftelsebehov, vill synas och någon fördömer bloggares behov av att skriva om delar ur exempelvis, sitt liv. Många reagerar starkt på att man lägger ut bilder på sig själv. Några utbrister, – Hur vågar du? och menar att det kan vara farligt att publicera bilder av sig själv på nätet. Det kan vara farligt att skriva för mycket om sig själv och det kan vara farligt att sitta framför datorn eller att “hänga” med sin mobil  – bara för att kolla uppdateringar eller uppdatera. Och framförallt så är det väldigt egofixerat att skriva om sig själv. Ungefär så diskuterades det i ett kort debattinslag på tv igår där det fanns ett uttryck av rädsla för vad vi kan råka ut för i den virtuella sfären, och detta är kommentarer som jag känner väl igen.

Suck och pust…. Att nya fenomen anses “farliga” eller olämpliga är knappast något nytt. Människor har alltid varit misstänksamma mot “nymodigheter”. Och när allt kommer omkring så är den där oron på sätt och vis befogad eftersom allt vi gör i livet innebär ställningstagande som kan vara riskfyllda oavsett vilket beslut vi fattar. I vårt moderna samhälle finns ett fokus på säkerhet, trygghet och minimerande av risker. Jag, liksom många andra gör vad jag kan för att minimera riskerna i mitt och mina närmastes liv. Men att minimera risker eller att utesluta sådant man vill göra pga rädsla och inte våga delta, är två skilda ting.

Det jag skriver i min blogg är sådant jag står för och även om jag gläntar på dörren till det som är jag, så är urvalet mycket restriktivt. Det jag skriver om i bloggen säger visserligen en del om vem jag är, men det finns oerhört mycket jag inte skriver om därför att det är mitt privatliv. Mitt innersta värnar jag om och det lämnar jag bara ut till dem som står mig nära, till somliga av de som jag umgås med i den fysiska verkligheten men långtifrån till alla. Jag bloggar därför att jag tycker om att skriva, jag tycker om att fotografera, dela med mig av tankar och bilder,  och därför att jag upplever att det virtuella forum i den offentliga sfären som bloggen är – ger mig en möjlighet att delta i den virtuella gemenskapen. Jag läser massor av andra bloggar, för mig känns bloggandet som en vidareutveckling av papperstidningen och bloggen ger möjlighet till direkt återkoppling genom att man kan föra en dialog med sina läsare eller med författarna till de bloggar man läser.

Men jag var vuxen när jag började blogga och jag har dessutom kunskap om potentiella risker. Jag väljer mina bilder och ord med omsorg och jag publicerar aldrig några bilder av vänner utan att först ha frågat om det är ok. Jag skulle aldrig publicera någon bild av en vän om jag själv inte tyckte att bilden var “anständig”. När jag publicerar bilder av mina barn frågar jag först om det är ok. När det gäller hur jag formulerar mig i text så tillåter jag mig själv att skriva ledigt, ibland poetiskt och fantasifullt. I min vardag skriver jag ofta akademiskt och på ett helt annat sätt. Bloggen fungerar lite som avkoppling och som en form av virtuell gemenskap. Listan skulle kunna göras lång.

Det jag vill komma till är att riskerna som ofta diskuteras som farliga vad gäller bloggandet, är sådana som oftast uppstår genom okunskap. Unga människor (och även äldre) som lämnar ut sådant om sig själv som de sedan inser att de inte borde skrivit, eller fotografier som de inser att de inte borde publicerat. Och sen har vi alla fruktansvärda kommentarer inom näthatsfältet som gör att somliga inte längre vågar uttrycka sig. Eller när någon lägger ut festbilder av vänner som är berusade och i olämpligt tillstånd, kanske rentav kräks, är lättklädda eller gör något olämpligt.

– Detta är en existerande verklighet, och trots detta är internet och det virtuella forumet här för att stanna, av skälet att det finns fler fördelar än nackdelar med internet. Det jag vill säga med detta inlägg är att det virtuella forumets existens innebär att uppgiften för oss som är Bildlärare  har expanderat. Det är vi som ska förse elever med kunskap om vad bilder innebär, kommunicerar och hur de tolkas i det samhälle där vi lever och även i andra kulturer. Det är vi som ska förse elever med kunskap om vad det innebär att publicera en bild. Trots detta har regeringen bidragit till att skolämnet bild inte längre är obligatoriskt på gymnasiet. Jag undrar varför skolverket inte lyckades ifrågasätta detta beslut tillräckligt. Skolämnet bild är ett av de ämnen som har minst utrymme på skolschemat, en lektion/vecka är inte mycket. Bild är ett uttrycksmedel som används för att kommunicera och jag som är Bild- och Svensklärare menar att ämnet Bild måste få fler timmar på schemat i grundskolan och återinföras  som obligatoriskt i gymnasiet. Jag är övertygad om att en ökad kunskap inom området bild skulle kunna bidra till minskat näthat, minskat antal olämpliga bilder och texter som människor i efterhand ångrar. Bild är ett språk med längre historia än det skrivna språket och  att sakna bildkunskap är lika allvarligt som att vara analfabet i ett modernt samhälle. Därför menar jag att skolämnet Bild måste återinföras som obligatoriskt på gymnasiet och ges ett större utrymme på schemat i grundskolan.

Mer Bildundervisning i skolan skulle på sikt leda till ökad kompetens och förstålse för omvärlden, olikheter och framförallt utveckla och berika människors vardag!

fredagsmys…

130719

Är det fredag så är det. Jag har varit singelkvist hela veckan men kanske just i denna stund landar min makes plan på Kastrup, så snart är han här.

130719_2

I vardagsrummet håller jag på att duka fram en smarrig buffé med oliver, kapris, ostkex, fransk camenbertost med fransk päronmarmelad till det ska vi dricka ett glas mousserat.

130719_3

Jordgubbar och tre sorters macaoner från Patesseriet, med smaken av ros, passion och choklad. Godare är så kan del väl knappast bli…om jag hinner ska jag knåpa ihop en ny spellista på Spotify….just nu lyssnar jag på Beautiful People – en riktig gladlåt som lockar fram lusten att dansa och sjunga och med tanke på att det är fredag, så passar det ju alldeles utmärkt. Nästa låt är Beautiful day…

Önskar er alla en riktigt lyckosam fredag och helg! Kram

 

 

att bryta invanda mönster och få syn på ett fantastiskt fynd…

130717_7

Idag åkte jag in till skolbiblioteket i Lund, lunchade med sonen och uträttade några ärenden och grejen är den att jag parkerade på ett ställe där jag inte brukar parkera. Detta medförde att jag fick gå en ny väg förbi en liten lampbutik som jag aldrig besökt tidigare och där ute på trottoaren står denna urtjusig lampa tillsammans med några andra lampor som skulle säljas ut till värsta fyndpriserna. En italiensk lampa med handsnidad ärgad fot och naturstenar som dekoration, en lampa som hade kostat 3995 kr såldes ut för 400 kr. Ursprungsskärmen hade gått sönder och ersatts med denna skärm som syns på bilden. Och jag är ju inte mycket för spontanköp så jag gick och klurade på om jag skulle klippa till och kom fram till att den skulle få följa med hem..

130717_1

Och jag är så nöjd, taklampor i all ära men punktbelysning är ändå mysigast. Jag blev helnöjd!

130717_2

Och rosenkudden tillsammans med tapeten – är som en rosendröm… att jag är svag för rosor behöver jag väl knappast nämna.

130717

Igår fyllde min kära mormor 77 år och jag uppvaktade henne med en rosenbukett som jag bundit av affärsrosor, trädgårdsjasmin, plus en och annan kvist från rabatterna. Hemkokt rabarbersaft och härligt väldoftande jordgubbsbodybutter fick mormor i present… så trivsamt att träffa “de gamle”.

130717_3

Ikväll kom finaste dottern min och min pappa på besök, vi grillade och satt ute i sommarvärmen tills det började skymma, alldeles intill rabatten med rosor och lavendel. Rosor och lavendel som gifter sig så bra tillsammans…och doftar som den underbaraste parfym.

130717_5

I ena hörnan av altanen står vårt örtabord där växer basilika, persilja, timjan, gräslök och mynta. Bordsskivan har min make snickrat ihop och själva underredet fyndade vi med oss från någon utförsäljning för några år sedan.

130717_4 Nyss satt jag ute och njöt av sommarkvällen och betraktade den här spindeln i sitt nät. Tänk så oändligt många gånger vi sopar bort spinelnäten kring vår uteplats och varje morgon finns de där igen….När vi går in kryper de ut ur sina hålor och spinner förunderliga nät, så vackra att det nästan är synd att sopa bort dem.

130717_6

Gräsmattan börjar bli vildvuxen igen och det är så vackert med en vildvuxen gräsmatta, när klöverblommorna blomstrar, tusenstjärnorna strålar och maskrosbladen växer sig starka… De vita klöverblommorna bildar små molnlika öar som är otroligt vackra att betrakta i månskenets skymning….