Funderingar kring bloggens funktion i den virtuella världen… i förhållande till en Bildlärares uppdrag

130719_4

Somliga menar att “Bloggare” har ett enormt bekräftelsebehov, vill synas och någon fördömer bloggares behov av att skriva om delar ur exempelvis, sitt liv. Många reagerar starkt på att man lägger ut bilder på sig själv. Några utbrister, – Hur vågar du? och menar att det kan vara farligt att publicera bilder av sig själv på nätet. Det kan vara farligt att skriva för mycket om sig själv och det kan vara farligt att sitta framför datorn eller att “hänga” med sin mobil  – bara för att kolla uppdateringar eller uppdatera. Och framförallt så är det väldigt egofixerat att skriva om sig själv. Ungefär så diskuterades det i ett kort debattinslag på tv igår där det fanns ett uttryck av rädsla för vad vi kan råka ut för i den virtuella sfären, och detta är kommentarer som jag känner väl igen.

Suck och pust…. Att nya fenomen anses “farliga” eller olämpliga är knappast något nytt. Människor har alltid varit misstänksamma mot “nymodigheter”. Och när allt kommer omkring så är den där oron på sätt och vis befogad eftersom allt vi gör i livet innebär ställningstagande som kan vara riskfyllda oavsett vilket beslut vi fattar. I vårt moderna samhälle finns ett fokus på säkerhet, trygghet och minimerande av risker. Jag, liksom många andra gör vad jag kan för att minimera riskerna i mitt och mina närmastes liv. Men att minimera risker eller att utesluta sådant man vill göra pga rädsla och inte våga delta, är två skilda ting.

Det jag skriver i min blogg är sådant jag står för och även om jag gläntar på dörren till det som är jag, så är urvalet mycket restriktivt. Det jag skriver om i bloggen säger visserligen en del om vem jag är, men det finns oerhört mycket jag inte skriver om därför att det är mitt privatliv. Mitt innersta värnar jag om och det lämnar jag bara ut till dem som står mig nära, till somliga av de som jag umgås med i den fysiska verkligheten men långtifrån till alla. Jag bloggar därför att jag tycker om att skriva, jag tycker om att fotografera, dela med mig av tankar och bilder,  och därför att jag upplever att det virtuella forum i den offentliga sfären som bloggen är – ger mig en möjlighet att delta i den virtuella gemenskapen. Jag läser massor av andra bloggar, för mig känns bloggandet som en vidareutveckling av papperstidningen och bloggen ger möjlighet till direkt återkoppling genom att man kan föra en dialog med sina läsare eller med författarna till de bloggar man läser.

Men jag var vuxen när jag började blogga och jag har dessutom kunskap om potentiella risker. Jag väljer mina bilder och ord med omsorg och jag publicerar aldrig några bilder av vänner utan att först ha frågat om det är ok. Jag skulle aldrig publicera någon bild av en vän om jag själv inte tyckte att bilden var “anständig”. När jag publicerar bilder av mina barn frågar jag först om det är ok. När det gäller hur jag formulerar mig i text så tillåter jag mig själv att skriva ledigt, ibland poetiskt och fantasifullt. I min vardag skriver jag ofta akademiskt och på ett helt annat sätt. Bloggen fungerar lite som avkoppling och som en form av virtuell gemenskap. Listan skulle kunna göras lång.

Det jag vill komma till är att riskerna som ofta diskuteras som farliga vad gäller bloggandet, är sådana som oftast uppstår genom okunskap. Unga människor (och även äldre) som lämnar ut sådant om sig själv som de sedan inser att de inte borde skrivit, eller fotografier som de inser att de inte borde publicerat. Och sen har vi alla fruktansvärda kommentarer inom näthatsfältet som gör att somliga inte längre vågar uttrycka sig. Eller när någon lägger ut festbilder av vänner som är berusade och i olämpligt tillstånd, kanske rentav kräks, är lättklädda eller gör något olämpligt.

– Detta är en existerande verklighet, och trots detta är internet och det virtuella forumet här för att stanna, av skälet att det finns fler fördelar än nackdelar med internet. Det jag vill säga med detta inlägg är att det virtuella forumets existens innebär att uppgiften för oss som är Bildlärare  har expanderat. Det är vi som ska förse elever med kunskap om vad bilder innebär, kommunicerar och hur de tolkas i det samhälle där vi lever och även i andra kulturer. Det är vi som ska förse elever med kunskap om vad det innebär att publicera en bild. Trots detta har regeringen bidragit till att skolämnet bild inte längre är obligatoriskt på gymnasiet. Jag undrar varför skolverket inte lyckades ifrågasätta detta beslut tillräckligt. Skolämnet bild är ett av de ämnen som har minst utrymme på skolschemat, en lektion/vecka är inte mycket. Bild är ett uttrycksmedel som används för att kommunicera och jag som är Bild- och Svensklärare menar att ämnet Bild måste få fler timmar på schemat i grundskolan och återinföras  som obligatoriskt i gymnasiet. Jag är övertygad om att en ökad kunskap inom området bild skulle kunna bidra till minskat näthat, minskat antal olämpliga bilder och texter som människor i efterhand ångrar. Bild är ett språk med längre historia än det skrivna språket och  att sakna bildkunskap är lika allvarligt som att vara analfabet i ett modernt samhälle. Därför menar jag att skolämnet Bild måste återinföras som obligatoriskt på gymnasiet och ges ett större utrymme på schemat i grundskolan.

Mer Bildundervisning i skolan skulle på sikt leda till ökad kompetens och förstålse för omvärlden, olikheter och framförallt utveckla och berika människors vardag!

15 svar på ”Funderingar kring bloggens funktion i den virtuella världen… i förhållande till en Bildlärares uppdrag

  1. Jag satt och nickade bifallande inlägget igenom ända till de sista styckena. Vilken intressant vinkling! Jag har skrämmande nog aldrig tänkt på bildämnet på det sättet. Men rent spontant och oanalyserat: Du har ju helt rätt!
    Tackar för nya tankar, de ska jag grubbla vidare på idag.

    • Åh, vad roligt att jag kunde tillföra en ny vinkling. Jag kommer nog att skriva lite mer om detta ämne framöver… skolämnet Bild har ju ändrats mycket under de senare åren och vi studenter/lärare har insett att många tror att ämnet ser ut som för 20 år sedan. Vilket det ju inte alls gör – mycket har hänt inom både läroplanen och forskningen vad gäller bild.
      Ha en fin dag! Kram Christina

  2. Visst har bildämnet förändrats i takt med att samhället förändrats. Även om jag är utbildad gymnasielärare undervisar jag på högstadiet, och vi har också bara femtio minuter bild i veckan. Tack och lov har jag haft en förstående rektor så till hösten har jag (förhoppningsvis) lektioner i bild och svenska efter varandra så jag kan samköra lite mer och slipper stressa i bildsalen. Det finns många beröringspunkter mellan bild och svenska (och många andra ämnen). Vi har jobbat en del med bloggande både på bilden och svenskan och jag kommer att fortsätta med det till hösten.

    • Ja, det finns verkligen massor av beröringspunkter. Vilken förmån att få undervisa i både bild och svenska. Jag kommer enbart att undervisa i bild till hösten, men det känns iofs också lyxigt.
      Ha det fint! Kram Christina

  3. Hej och vad roligt att du tittade in hos mig. Det hoppas jag du gör fler gånger.
    Jag ska läsa genom din blogg senare, men tycker det du skriver här var bra. Man nickar och känner samma. ha det bra . Kram Carina

  4. Kloka, kloka du! Tror att bild i likhet med andra estetiska ämnen behöver betydligt mer utrymme i skolan. Genom att utvecklas kreativt tror jag att det är lättare att lära sig även det som kan vara riktigt svårt och tråkigt. Sen är det onekligen intressant hur en del ser på det här med bloggande. Jag får ofta kommentarer som menar att jag är allt för privat i min blogg. Vart gränsen mellan det privata och det personliga går det vet ju bara vara och en, för min del vet jag vart gränsen går och känner mig trygg i det. Vad gäller din blogg tycker jag att du har en riktigt bra balans i innehållet och jag ser alltid fram emot nya inlägg. Kramar Liza

    • Tack kära du för dina fina ord om min blogg!
      Ja, jag är övertygad om att mer bild och även andra estetiska ämnen kan öka prestationerna i övriga ämnen. När det gäller bild så är det bildanalysdelen som jag finner särskilt viktig, där diskuteras sådant som genusaspekter, kulturella tecken, symboler, trovärdigheten i bilder osv…Bildanalys ger elever större möjlighet att kunna värdera tex sina förebilder och vilka signaler dess sänder ut.
      Ha det fint! Kramar Christina

  5. Hej. Så sant det du skriver. Bild är ett viktigt ämne förstår jag nu då jag läst ditt inlägg. Jag har funderat många gånger på varför jag och andra skriver i våra bloggar. Oftast börjar det med att man har så mycket inom sig som man vill få sagt. Och det är många gånger lättare att skriva än prata. Sen att få titra in hos andra bloggare är ju sååå roligt. Det känns som att jag känner många av dem efter ett tag. Nuförtiden skriver jag mest bara för att det är så roligt att få surra av dig lite. Hej så länge.

    • Tack för din kommentar.
      Ja det här med att blogga är verkligen roligt och utvecklande. Och så träffar man så många fina människor i bloggsfären som man inte skulle träffat annars.
      Ha en bra dag! Kram Christina

  6. Hejsan!
    Det här med att blogga är ju oerhört roligt, och jag tror nog vi alla vill uppnå vårt bloggande på ett eller annat sätt. Man ska ju inte varken skriva eller lägga upp bilder som man inte kan stå för. Sen ska man ju veta att vem som helst kan ju läsa.
    Själv bloggar jag för jag älskar att skriva, älskar att glädja andra människor då jag är en glad liten skit. Jag skriver både för min egen skull, men även för andras då jag vill att det ska glädja det jag skriver. Jag skriver med en omtanke på nåt sätt utan att vara ego. Sen i min blogg skriver jag och lägger ut bilder på så sätt att jag tycker det är ok. Man behöver inte vara ego eller så stel att man inte kan bjuda lite på sig. Mitt syfte äro av glädje och en stunds avkoppling med det jag skriver. Visst finns det kanske de som vill blogga med annat i syftet. Men jag är jag, och det finns bara en av mig.
    Ha det sååå gott nu! Kram

    • Ja, din blogg är verkligen glad så det riktigt spritter om den, Härligt!
      Och visst bloggar man både för sin egen och andras skull, det är så roligt att blogga.
      Ha det nu så fint Tant Glad!
      önskar glada Christina

  7. Det du skriver är intressant. Jag bloggar för att få ur mig det som jag tar till mig antingen det är positivt eller negativt. Jag läser mycket och ibland får jag för mycket på min hårddisk inne i huvudet och då måste jag få ut det. Jag började blogga för många år sedan och har varit på olika forum. Det finns alltid något i mitt inre som jag måste dela. Genom åren har det blivit många bloggvänner och många är fortfarande med.

    • Ja, visst är det så att vi bloggar för att dela med oss av våra tankar och idéer och samtidigt få lite respons.
      Ha en fin dag!

  8. Pingback: Att blogga är en social företeelse… | Lever min dröm i konstens tecken

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *