Svensk språkhistoria – intressant men klurig…

Svensk språkhistoria är intressant men en vansinnig utmaning när den ska beskrivas i grammatiska termer. Många av termerna används ju inte ens längre annat än i språkhistoriska sammanhang… och om jag ska uttrycka vad jag känner så anser jag att det är orimligt att ha en fyratimmarstenta som omfattar tiden ”Från runinskrifter till Selma Lagerlöf”. En skriftlig hemtenta vore rimligare. Men vad jag tycker personligen är egentligen inte relevant i sammanhanget. Jag vill ha kompetensen och ibland måste man gilla läget.  Denna tenta ingår i ett större sammanhang så imorgon sitter jag vid skolbänken och skriver tentamen i Svensk språkhistoria. Hujedamej, vilken tentaångest jag har… håll tummar och tår för att jag kan fokusera på rätt historiska termer vid exakt rätt ögonblick.

130829_1

Tro´t eller ej, men dessa texter är faktiskt svenska! Texten ovan härstammar från Erikskrönikan, som skrevs någon gång under 1300-talet. De bevarade handskrifterna är dock yngre, så texten baseras troligen på en handskrift från 1400-talets senare hälft. Texten nedan härstammar från 1500-talet, hämtad ur Olaus Petri, ”En swensk cröneka”. Jag tänker att orden är vackra och att det är spännande att fundera över hur våra förfäder pratade… Tänk så vackert att lagtexterna ursprungligen skrevs på rim – bara därför att de skulle vara lätta att lära sig utantill…

130829

Och tänk vad spännande livet kan vara när man är nyfiken. Ena dagen är det jag som är den undervisande Bildläraren och nästa dag skriver jag en tenta i Svenska språket – bara för att jag tycker så himla mycket om språk… och intresserar mig för språkliga samband mellan bild och svenska….  Det jag brinner mest för är BILD, lyrik och litteraturvetenskap – den där språkhistorien råkade bara halka med på köpet och som en del av litteraturen är den riktigt intressant!

Ja, detta är vad jag roar mig med just nu 😉   Ha det fint, där ute i bloggsfären så hörs vi snart..

 

färgstarka dagar

130827

Dagarna är extremt färgstarka med massor av projekt, solen skiner och jag står inne i bildsalen och undervisar. Pratar om bildanalysens olika nivåer som likt alla goda ting kan vara tre till antalet. Otroligt mycket som ska planeras, organiseras och många nya namn som ska läras in. Ha det gott!

 

sensommarsol & modemagasinsvila under ett äppelträd….

130825_3

Höstens trendbibel fick följa med mig. Där på en filt i gräset under äppleträdet, bläddrade och njöt jag av alla vackra bilder.  Även om jag gillar sommaren så är det något visst när den mörkare hösten kommer och man kurar ihop sig under filtar i soffan, tänder ljus och klär sig i flera lager kläder bara för att slippa frysa. Det är något visst med höstens kollektioner och alla de där varmare, vintriga kläderna…

130825_1

Bilderna i de där magasinen är så vackra…

130825_2

Gränsen mellan konstbild och modebild är diffus …modebilderna är ofta mycket konstfulla och inspirerande…130825_4

Efter en stunds bläddrande inser jag att jag behöver en rutig höstkjol och en rosenblommig tröja… så himla fint!

Gränssnitt och öppna ögon

130822_1

Detta konstverk står vid Sveriges sydligaste udde, i gränsen mellan land och hav…alldeles intill Köpmannamagasinet. Jag tänker att det påminner om ett förlist skepp, vars vrakdelar flutit iland.

130823

Just nu har en utställning med flera konstverk i gränsen mellan land och hav, tagit utrymme i anspråk. Mötet mellan forntid och nutid, är påtagligt. Mötet mellan lugnet och turistinvasionen…där längst ute kommunicerar konsten med harar som är blå och mänskliga avtryck i form av silhuetter – tryckta på väv. Förankrade i jorden, i mötet mellan land och hav – där finns utrymme för konsten…och möten mellan människor, djur och natur.

130823_1

Häromkvällen deltog jag som publik  i ett ”konstsamtal” som hölls på Köpmannamagasinet. Inbjudna samtalsinspiratörer var konstkritiker Dennis Dahlquist från Kulturnyheterna, konsthistoriker Elisabet Haglund, pr. Kulturvetenskap Robert William och konst och designdebattör Clara Åhlvik – Temat för samtalet var bland annat desamma som utställningens titel ”Gränssnitt”.

Kvällen blev minst sagt intressant. Jag som var ”superpepp” på utvecklande diskussioner om konst blev lite förvånad av reaktioner från vissa i publiken som kände sig nödgade till att ifrågasatta den utvalda konstelitens rätt till makten att bedöma vad som är konst och vad som inte är konst. Några uttryckte sin frustration över att amatörernas kreationer inte får visas på de stora arenorna. De väletablerade inspiratörerna fick tacklas med en del ifrågasättande och jag tyckte att det var lite synd att samtalet inte riktigt fick hålla den riktning som tanken var. Visst kan man ifrågasätta konsteliten om man vill, men då måste man välja rätt forum. Som jag förstod det var samtalet tänkt att handla konstens kraft och möjligheter, utifrån temat Gränssnitt…och visst diskuterade vi Gränssnittet, konstens kraft och lyrik, vi pratade om ordets betydelse och om konstverk på olika platser i världen.

”Med Utställningen Gränssnitt Östersjön Smygehuk vill vi skapa en mötesplats för konst och vetenskap, en ny lyrik för Östersjön, dess stränder och angränsande landskap. Samtidigt vill vi göra Smygehuk till en aktiv symbol för denna lyrik med ett evenemang som lämnar avtryck och stimulerar till eftertanke.” (Citat från Trelleborg kommuns hemsida)

130822_6

Där finns allt från gripande installationskonst som skildrar miljöförstörelse….

130822_5

till traditionella målningar som i naturen skapar en tankeväckande kontrast till den verkliga naturen, den som vi hela tiden inspireras av och avbildar utifrån miljontals perspektiv…

130822_4

Denna installation får mig till att fundera över om det vi ser är en konstinstallation eller en stol med sittplats för tre personer – en plats för gemenskap och samtal. Den för mina tankar till modern design, vintageinredning och till de där pampiga tresitsfåtöljerna som finns på Versailles…..En inspirerande stol.

130822_3

Inne på andra våningen hänger den här glödande målningen som heter Iris….

130824_1

Med facit i hand känns det fint att jag tog mig tid att åka dit och jag hoppas på flera liknande arrangemang. Min ordinarie kamera strejkade, så det fick bli mobilkamerabilder. ”Instagrammade” bilder med ”earlybirdfilter” och då händer det något nytt med bilden av hur konstverken i Smygehuk ser ut. Den verkliga bilden blir till en framställd bild av ett utsnitt ur min vardag, min verklighet. Bilden i sig är dock retuscherad och därmed inte ett helt sant utsnitt av verkligheten, eller?

När allt kommer omkring så blev diskussionen en smula likt ”performancekonst” av skälet att vi som var där var en varierad skara av människor med helt olika bakgrund och förhållningssätt till vad som är konst (Ni som var där förstår vad jag menar, blink 😉 ). Vi var där av olika skäl, samtidigt som alla lockades dit av samma tema. Och sådana Möten kan vara lika frustrerande som spännande och intressanta.

De där samtalen om bilder och konst är så värdefulla och otroligt utvecklande! Jag kan varmt rekommendera ett besök till utställningen på Köpmannamagasinet, speciellt om man är lite filosofiskt lagd och gillar att stanna upp och fundera över vad man ser och vad det kan vara ett uttryck för.

Och för mig som är engagerad i Galleri KVIS var det fint att upptäcka att en av utställarna, även har ställt ut på ”vårt” lokala lilla Galleri KVIS. Galleriet där alla åldergrupper får komma till uttryck, galleriet där både väletablerade konstnärer, hobbykonstnärer och amatörer får komma till uttryck. Det är just i de där oväntade kombinationerna som utmanar gränserna – de där spännande och utvecklande mötena som inspirerar sker!

Drömmer om att hälla luktärter och rosenblad i kaffemaskinen…och kanske måla den blommig en natt när ingen är där…

130822

Ibland betalar jag en krona för riktigt ”räligt” kaffe (räligt är skånska för äckligt 🙂 – bara för att jag är så vansinnigt kaffesugen och det ända kaffe som finns är det där småsumpiga automatkaffet. Är man desperat efter kaffe så hoppas man ju på att kaffet som kommer från den där automaten har ändrat karaktär och äntligen smakar som det ljuvligaste gourmetkaffe. Men tji, får jag. Varje gång smakar det lika ”sunkigt”. Kanske blir det så småningom till att ta med en termos med eget kaffe….

Somliga säger att konsten och kreativiteten föds ur lidandet…och kanske är det så? eller inte? Men plötsligt har jag börjat se ”inre bilder” av hur den där kaffeautomaten en dag ser helt annorlunda ut, i harmoniska färger och vackraste blomstermönster…. och innehållet har rengjorts och fyllts med musik, dikter, gormetbönor och blomsterdricka…Tänk så fint om det på kaffeautomaten fanns knappar där det stod sådant som – rosenvatten, -drömskt lavendelte med viol, – dagens vackraste dikter, – doften av sommarblommor, – en aria ur Trollflöjten, – doften av sommarregn, – en Magnolia och så vidare. Varje dag fanns det nya överraskningar i den där automaten. – Men det är förstås bara en fantasi, en dröm eller en konstnärs tankar om hur ett framtida konstverk skulle kunna se ut…

Jag tror att alla som hade en sådan automat i sitt fikarum skulle bli fyllda med energi och massor av kreativitet ….

fjärilsblomster…och full fart framåt

 

130820

Varje årstid har sin charm och det jag gillar mest med hösten är nog alla fjärilar…

130820_2

och vinbärssnäckorna… både fjärilar och vinbärssnäckor är som små konstverk med sina förunderliga färger och mönster…Att ta en promenad i naturen påminner litegrann om ett besök på ett galleri eller konstmuseum. Där finns så mycket energi, skaparglädje och kreativitet!

130820_3

Att känna tacksamhet…och se livet från den ljusa sidan

130818

Veckan har varit omtumlande och intensiv på alla sätt. Inte bara arbetsmässigt utan även vädret har slagit om från sommar till höst, regnet har stått som spön i backen, åskan har mullrat och blixtrat för att plötsligt avbrytas av sommarsolen som tidvis strålat så intensivt. Under helgen har jag tagit tag i sådant som jag inte hann med under veckan…och även om jag är trött, har många tankar som surrar i huvudet och vet att den närmste tiden kommer att bli vansinnigt intensiv – så kan jag inte låta bli att känna mig nöjd och tacksam…på flera olika sätt.

Jag känner mig nöjd med att ha skrivit två examensarbeten det senaste året, ett i bild och ett i svenska. Jag är lycklig över att ha fått precis ett sådant arbete som jag ville ha och som ju var målet med de där fem intensiva, arbetssamma åren av studier.

Jag känner mig nöjd med den uppfräschning och renovering vi hunnit med av hemmet under sommaren. För mig är det estetiska viktigt och nu känns det som en fröjd att städa – det blir ju så fint! Ytlig lycka kanske somliga skulle säga och det är det till viss del, men när livet i övrigt kan vara väldigt kaotiskt – då känns det lite lättare om man åtminstone har koll på ytan.

Men det som verkligen räknas och som gör att jag kan känna mig glad i hjärtat är när de jag tycker om är friska och mår bra. Under vinter/våren hade vi orolig tid eftersom vårt ena barn blev så allvarligt sjuk, att det vid vissa tillfällen var livshotande och det tog tid innan sjukvården lyckades ta rätt prover, ställa rätt diagnos och ge rätt medicinering… den tiden var kaotisk. Nu kan vi lägga det bakom oss, hon mår bra igen och imorgon kommer hon att återuppta sina studier. Och jag känner mig som världens lyckligaste när mina barn och min man mår bra… allt det där andra ytliga är inte lika betydelsefullt.

Det är så lyckosamt och fint när alla mår bra, att jag inte vill ödsla energi på att reta upp mig på småsaker runtomkring. De senaste månaderna har jag reflekterat över hur en del människor lägger ner energi på att reta sig på sådant som egentligen inte betyder något, på småsaker i vardagen som många sjuka människor inte ens har möjlighet att ta del av. Och jag tycker synd om de människorna som retar sig på småsaker och som inte kan Se allt det Vackra som finns i Omgivningen runtomkring oss varje dag.

Häromdagen blev jag ifrågasatt, – Är allt i ditt liv verkligen så bra som man läser i bloggen? Nej, allt i mitt liv är långtifrån problemfritt och rosenrosa. Men jag har erfarenheter som gör att jag sätter händelser i proportion till det värsta som kan hända. Det värsta som kan hända är att någon dör, när ens barn blir sjuka, när en nära anhörig får en allvarlig hjärnskada efter en trafikolycka, hemska diagnoser, när en ung människa blir allvarligt sjuk och inte kan arbeta, att inte ha en fast inkomst varje månad och satt i de proportionerna – är sådant som många stör sig på som tex en högljudd granne, en dålig lön, en stressig arbetsmiljö eller vad det nu månde vara som är problemet  inte så allvarligt egentligen. Inte när det värsta redan har hänt.

Jag vet hur det är när livet slås i spillror och kanske är det just därför jag hellre fokuserar på sådant som är vackert, som fungerar och när allt kommer omkring verkar det som att livskvaliteten ökar då – eftersom jag kan värdesätta en vacker blomma, en kopp kaffe och jag kan känna lycka när de jag tycker om mår bra, när vi kan skratta tillsammans, äta en god matbit och bara vara i vardagen. Man har bara ett liv. Jag känner mig nöjd med livet, därför att jag har förmågan att se allt det där som är bra – så enkelt är det!

 

 

Morgonpoesi

130815

Morgonpoesi är morgonterapi…

Tänk om kaffekoppens öra, var en Orkidé som kunde höra…

alla kaffedrickares morgontankar

o Se hur de vankar

130815_3130815_1130815_2

en liten bild av min morgon,

mina frukosttankar och

hur de kan förgyllas av en Orkidé

när den är översållad av blommor

idag var alla vi kring bordet som blommor – i en alldeles unik blomsterbukett

130813_1

Hon sa, – Det är en tillgång att ni är alla är så olika. Ni som nu sitter här kring bordet just nu är som blommor i en unik blomsterbukett där ingen är den andre lik….

Jag tänkte att det var en fin liknelse och att det kändes speciellt att sitta där kring bordet och liknas vid en blomma… och ju mer jag tänkte på det desto finare kändes det där ögonblicket.

Att säga vanliga standardfraser till andra människor,  kräver inte det där lilla extra engagemanget. Men när människor vågar säga sådant som är särskilt vackert eller annorlunda, då tänker jag att personen i fråga är både modig och speciell. Jag tycker om att inspireras av och ha sådana personer i min omgivning, personer som vågar uttrycka och sprida glädje omkring sig med hjälp av fina ord och gärningar. Och när någon liknar sina medmänniskor vid blommor då tänker jag att ögonblicket blir poetiskt, och vackert.

130813Att vara ny på en arbetsplats tar en hel del krafter i anspråk, och tala om att vara vansinnigt trött när man kommer hem. Därför kändes det synnerligen behagligt att ta ett kvällsbad, med några rosenblad, lavendelkvistar, mynta och massor av skum. Att bara ligga där, lyssna till ”vågskvalpet”, regnet utanför fönstret, vifta på tårna och ha det allmänt bra – piggar upp en hel del må jag säga. Att se blombladen flyta runt bland skummet i badet och skapa små oväntade konstverk,  gjorde badstunden till en behaglig estetisk upplevelse.

130813_2

 

 

Jag kommer att köra vägen genom skogen varje dag och undra vilka djur som gömmer sig bakom träden…

130723_1

Det fina är att jag måste svänga av från den stora vägen och köra igenom en skog för att leta mig ut till det lilla samhället där skolan ligger. Känslan är positiv, kollegorna verkar toppen, jag har en ”egen” bildsal som med lite förberedelser kommer att bli riktigt bra att bedriva undervisning i. Men det finns vansinnigt mycket att göra innan eleverna kommer på måndag, så jag hoppas att ni har överseende med att bild och text här inne kan bli lite sparsmakad den närmste tiden.

Inte pga att jag får mer att göra än vanligt, utan snarare med tanke på alla förändringar som pågår. Jag behöver stanna upp, reflektera och fundera – på om jag kan fortsätta blogga på som ”vanligt” eller om jag behöver omvärdera och flytta gränserna för vad och hur jag bloggar.

Jag vill fortsätta ha en positiv framtoning, samtidigt som jag är personlig, uttrycker utvalda känslor, åsikter och, filosoferar kring olika tankar. Skriver dikter, recenserar operaföreställningar, teaterpjäser, visar mina målningar och fotografier… Men jag blir en mer offentlig person som lärare. Jag kan skriva om min roll som lärare och hur jag förhåller mig till särskilda frågor, men kommer självklart inte att skriva några detaljer kring skolan där jag arbetar.

Jag tänker att så länge jag visar respekt för mina medmänniskor, inte lämnar ut känsliga uppgifter, inte ventilerar förhastade funderingar eller publicerar bilder som kan uppfattas som olämpliga eller på människor utan medgivande – så är det okej att blogga, trots att jag arbetar som lärare. Jag trivs med att socialisera i bloggsfären, gillar bloggen som kommunikationsmedel och vill fortsätta blogga.

Hur tänker ni kring bloggande lärare? Och hur skulle du reagera om du fann din lärares blogg eller om du fann någon av dina barns lärares bloggar?

 

 

 

Om sommar = sommarlov, så har jag hoppat rakt in i Hösten.

130810

Tänk, vilken lycka att min make måste passera en Noa Noabutik,  för att komma till och från sitt arbete. I fredags spanade maken in höstkollektionen i skyltfönstret – linne, kjol och kofta som hängde på skyltdockan. För att fira mig och min första dag på nya arbetsplatsen så bad han expediten packa in kreationen i en fin present till mig. Den gröna färgen på linnet heter Wasabi.

Maken berättade att expediten tydligen glömde ta bort den ena larmbrickan så när han gick ut tjöt larmet i butiken och han fick gå tillbaka så att expediten kunde packa upp presenterna igen, larma av och packa in dem på nytt. Så nog var de välinpackade, inte bara en utan två gånger… 😉

130810_1

Och sen skålade vi i Champagne, och lyssnade in oss på Rossinis, Barberaren i Sevilla. Igår såg vi Skånska Operans tolkning av Barberaren.. mer om det i ett kommande inlägg.

130810_2

Önskar er alla en trevlig söndag!

 

 

 

 

 

 

Det är ingen vanlig dag, vare sig idag eller imorgon och vem vet – kanske är alla dagar lite speciella ändå.

130808_5

Imorse dubbelkollade jag dagens datum flera gånger, bara för att vara riktigt säker på att det verkligen är torsdagen den 8 augusti. Idag är inte vilken dag som helst , det är dagen före en alldeles särskild dag. Jag tänker att det skulle vara förfärligt om jag tappat bort kollen på datumen så här i semestertider och missar första arbetsdagen på min nya arbetsplats. Min första tanke när jag vaknade imorse var  – Men tänk om det egentligen är den 9 augusti idag.

Jag vimsar runt här hemma och inreder, dricker kaffe och lyssnar på Per Gessles  – Man blir yr. Jag dricker te och läser Karin Boyes, I rörelse. ” Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som gör mödan värd!”. Jag blir lugn, lyrisk och både vemodig och lycklig på samma gång när jag läser Karin Boyes lyrik.

Hennes ord får mig att tänka på min långa färd, på den väg, och allt jag varit med om. Jag tänker på den känslan jag hade när jag som 38-åring påbörjade en 5-årig utbildning. Det var liksom ”nu eller aldrig”, det var så många känslor på en och samma gång. Och visst fanns det redan då mål och mening på färden men vägen gav så mycket mer än vad jag kunnat ana – att den precis som Boye säger – Var mödan värd. Att studera har varit en av de mest spännande resor jag gjort i mitt liv.

Sannerligen att det har varit en utmaning på flera olika sätt men med facit i hand känner jag att studierna varit värda både den tid och kraft de tagit i anspråk. Och lite tid till lär de få ta eftersom det finns en liten tenta till som jag ska bocka av innan jag går vidare.

Och det är nu, jag är i det skedet av livet då jag kommit till den punkt där dikten fortsätter…”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”

Jag tog steget in på en oväntad väg, en för mig outforskad väg,  jag var nyfiken och ville se vad som dolde sig bakom nästa hörn. Jag gav mig in i terrängen som förde mig till den plats där jag är idag och nu när jag kommit fram till det som en gång var ett mål inser jag att det bara är ett vägskäl, ett delmål på min fortsatta färd. Jag har valt en riktning men vad som döljer sig bakom nästa hörn får framtiden utvisa.

Men det  är dock, med sol i sinnet  och positiva förhoppningar som jag tar klivet över vägskälet och söker mig vidare in på nästa stig.

 

 

 

 

 

en smygtitt i den blivande klädkammaren

130808_1Vilket tålamodsprövande och tidskrävande arbete att montera ihop en byrå. Hundratals skruvar har nu funnit sin plats. Nu håller jag på med det där roliga ”finliret” som får ta sin lilla tid. Jag viker ner mina kläder i lådorna, arrangerar små stilleben och kan inte låta bli att använda mig av böcker. Böcker sprider en sådan energi och känsla omkring sig. Smyckeskrinet fick jag av min mamma för många år sedan och hon fick  det av min farmor en gång för ännu flera år sedan.

130808_2

Just nu står en av skyltdockorna i ett hörn och kanske får den stå där. Idag bär den en dräkt som jag sytt av drömmar och broderat viltsidentyg. Det finns så mycket känslor i den där dräkten. Sjalen har varit mormors och hatten brukar jag använda när jag står ute i solskenet och målar.

 

 

renoverar klädkammaren med lugn och ro i sinnet

130806_3

De senaste dagarna har jag flyttat möbler, tömt skåp, burit böcker, flyttat runt med kläder, tvättat lister, målat väggar och tak med färg som vi fick över efter renoveringen av vardagsrummet. Denna gång är det vårt före detta pyttelilla sovrum som ska få en ny funktion som klädkammare. Något vi saknat i detta hus är nämligen klädkammare och/eller plats för garderober och linneskåp. Nu råder vi bot på detta genom att inreda en klädkammare, och jag ser fram emot det färdiga resultatet. Samtidigt som jag tar det med ro, det gäller ju att njuta och koppla av lite också under sina sista semesterdagar även om jag vill hinna bli klar.

Igår hängde jag upp en färgglad gardin och ställde blommor i fönstret. Rummet och möblerna är ju ljusa och då känns det angeläget att tillsätta lite färg.  Taket är vitt, väggarna har jag målat i en ljusgrå nyans som heter Gåsdun. Egentligen var tanken att tapetsera en liten vägg med överbliven tapet från vardagsrummet, men det får vänta till ett annat tillfälle. Jag lyckades inte uppbåda ork till det just nu, spackla, slipa och allt det där – så jag målade väggen så länge. Tapeten springer ju ingen stans…

130807

Fler bilder kommer efter hand som rummet blir klart…att sortera bland kläderna tar ju sin lilla tid, speciellt med tanke på att jag sparar gamla dräkter och klänningar som jag inte ens kommer i längre. Och sen sparar jag ibland på sådant som har vackert tyg och barnens urvuxna gamla jeans som jag tänker att jag kan sy om till en kjol eller något… Problemet är bara att jag har fler idéer än tid för att genomföra dem och då blir det små återvinningsförråd lite här och var. Men igår tog jag mig i kragen, sorterade ut två stora påsar kläder som inte passade och lämnade till klädinsamlingen…

 

Arnaia kastad i havet, av Märta Tikkanen

130806

Arnaia blev som nyfödd kastad i havet, på sin fader order. När en flock sjöfåglar räddade henne och förde henne tillbaka till hennes fader Ikaros och moder Periboia – då lät de henne leva, och gav henne ett nytt namn, Penelope- Andfågeln.

Denna inledning är utgångspunkten till Märta Tikkanens lyriksamling, Anja kastad i havet. Den är lite märklig men vacker och tankvärd på samma gång. Det finns så många passager som kan knytas till det ”verkliga” livet. Och på tal om det verkliga livet så kan jag inte låta bli att fundera över vad som är verkligt egentligen, en fantasi existerar ju faktiskt i någons inre. Innebär det då att den är verklig? Jag tänker att den är verklig som fantasi även om den inte existerar fysiskt men i någons inre existerar den ju faktiskt. Intressant, eller vad tycker ni?

130806_1

Åh, vad jag tycker om att fotografera böcker i passande miljö. Kändes så fint att ta med diktsamlingen till havet, till Smygehamn dit jag gärna åker för att ladda batterierna. Synd bara att jag inte hade med min ”finkamera”, de här bilderna tog jag med mobilen. Sjöfåglarna kretsade så vackert i skyn när jag stod där längst ute på piren och höll boken ovan havet.  Kanske värnade de om Arnaias saga och ville försäkra sig om att jag inte skulle kasta den i havet.