Livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder…

130928dim

Livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Citatet läste jag häromdagen i Visa Lizas fina blogg, och jag tänker att det stämmer så väl… Jag har nog alltid haft en speciell relation till kläder, och då speciellt klänningar. För visst är det något visst med klänningar som har vidd i kjolen, sådär att den bildar ett klockliknande mönster när man dansar och snurrar runt. Kläder har en förmåga att påverka både humör och sinnesstämning via färg, form, mönster och design.

Av någon anledning samlar jag på mig massor av klänningar. Färgglada kjolar och klänningar trängs på galgarna och de där klänningarna gör ofta vardagen lite festligare och gladare. Som idag när jag äntligen mår bättre, tack vare att jag vilat bort den där gräsliga migränen. Då njuter jag av att kunna dricka kaffe igen, lyssna på musik och ta en svängom för mig själv samtidigt som jag städar eller gör något annat sådant som försummats medan jag mått dåligt och inte mäktat med. Prickiga klänningar, musik och dans hör liksom samman på något vis.

Och det behöver inte ”kosta skjortan” att samla på sig en massa fina klänningar som många tror. Man kan passa på att fynda när det är rea, ordna klädbytardagar då man byter kläder med goda vänner som tröttnat på sina, man kan köpa vintage eller spara sina egna kläder så länge att de blir moderna igen med lite ”redesign”. Men det är en stor fördel om man kan hantera en symaskin eftersom man kan redesigna och sy om sådant som inte passar eller som behöver fräschas upp med nya detaljer.

Idag mår jag bra och det firar jag med att lyssna på jazz, fästa en blomma i håret, dra på mig en prickig klänning och lila strumpor. Livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder!

130928_1dim

 

en lärares vardag – visserligen fredag – men ingen vidare fredag just idag…

 

130918

Långa arbetsdagar, övertid och förkylningstider börjar sätta sina spår i kropp och själ. I morse vaknade jag med en fruktansvärd migränhuvudvärk. Och även om det inte är vidare fräscht att skriva om, så började morgonen faktiskt med att jag spydde två gånger. Funderade på att stanna hemma men kom snabbt fram till att det inte var någon bra idé…. Med hjälp av värktabletter och envishet har jag klarat av att undervisa en hel dag, trots blixtrande huvudvärk. Och Ja, jag vet att det är rysligt dumt att pressa sig själv så, ingen tackar mig om jag ”går i väggen” – men vad ska jag göra?

Idag känns det skönt att det är fredag, även om min fredagkväll inte lär bli någon ”hit”. Jag tillbringar den nerbäddad i sängen, dricker nyttig blåbärsdricka och hoppas på att lite sömn och möjligtvis en bra film ska göra mig frisk. Imorgon blir det sovmorgon och förhoppningsvis en dag utan migrän.

130927

 

När man ser det som är vackert – kan en trasig teknikpryl bli något särskilt och kanske till och med resultera i en estetisk lärprocess

130924

130924_2

130924_3

Någon bar med sig delar av en trasig mobiltelefon och jag hämtade en pappkartong att samla delarna i. Vi betraktade delarna och fascinerades av alla små mönster och vägar i kretskorten. Och jag kunde inte låta bli att fascineras av estetiken. Jag tog några snabba fotografier med min mobiltelefon och lovade att visa resultatet nästa vecka. Ett sådant tillfälle får liksom inte bara passerar obemärkt förbi – för visst är det fascinerade?

Jag tänker att bilderna är konstfulla, vackra, spännande och intressanta. Men om det verkligen är konst är upp till den utnämnda eliten att avgöra. Om bilderna är estetiskt tilltalande är upp till den som betraktar att avgöra. För somliga är delarna på fotografierna bara en trasig mobiltelefon – men bilderna och uppmärksamheten skulle kunna leda till en estetisk lärprocess.

Jag kan inte låta bli att fascineras av allt det tålamod och arbete som ryms i dessa tekniska objekt. I månader och år sitter dessa ingenjörer och programmerar, testar, reducerar buggar i program….utvecklar…  de skriver något som för mig är ett obegripligt programmeringsspråk i sina datorer. Tekniska termer som ”biimas” in i kretskort som i ett annat stadie monteras in i framtidens generationer av teknikprylar och det är tack vare dessa fascinerande teknikprylar som jag med min mobilkamera kan fotografera och dokumentera sådant som är estetiskt och vackert. Andra teknikprylar kanske hamnar inom sjukvården för att bidra till att rädda livet på människor. Några teknikprylar gör våra bilar bekvämare, våra hem behagligare och varmare… Och allt detta är möjligt tack vare människors förmåga att utveckla och förstå – sådant som tex matematik, teknik, fysik, biologi, samhällsvetenskap, historiekunskap, slöjd, musik, idrott, hemkunskap, språk och BILD…

Det handlar om att kunna se sammanhang och förstå. Det handlar om att kunna släppa invanda, förutfattade meningar för kunna släppa in det nya. Det handlar om människors unika förmåga att upptäcka, konstruera och tolka.

Senare samma dag träffade jag andra personer och några uttryckte sin frustration över att behöva formulera sina bildanalyser. ungefär… – Öh, varför ska vi behöva skriva en fu….ing dj…vla bildanalys?

Jag kunde inte låta bli att le. Jag har ju själv varit tonåring och jag vet hur det känns när skolarbetet känns drygt, men jag vet också hur otroligt fascinerande det är att se de där sammanhangen och vad de kan leda till. Och jag har sett hur otroligt visuellt de flesta yrkeskategorier faktiskt arbetar. Och bildanalysen är en stabil grund att bygga vidare på för att kunna upptäcka möjligheter.

På ingenjörernas kontor är de vita tavlorna fullklottrade med tecken och som en bildnörd som jag inte kan låta bli att fascineras av… inom sjukvården grundas diagnoser och behandlingar oftast på de bilder man har av patienten… Vi omges ständigt av bilder, överallt. Men ibland ser vi inte skogen pga alla träden som står i vägen, eller?

Det är just därför jag betraktar bild som ett av de mest betydelsefulla ämnena – bildförståelsen är grundläggande för att vi ska kunna ta in annan kunskap. Den som är bra på att tolka och förstå bilder och tecken i sin omgivning är oftast bra på att läsa koder och förstå sammanhang. Den som är bra på att upptäcka möjligheterna i det lilla skulle kanske rentav återvinna delarna och laga eller bygga en egen teknikpryl. Eller stanna upp och fascineras av människors unika förmåga att konstruera och arrangera. Skapa konst och ge föremålen en ny funktion.

Och som den ”bildnörden” jag är så kan jag inte låta bli att betrakta fotografierna ovan som estetiskt tilltalande, speciellt med tanke på att bilderna påminner om den där processen som pågår när utveckling och framsteg sker! Och det är just därför det är så stimulerande och intressant att förmedla kunskap och arbeta med sådant som visuell kultur, bildanalys och allt annat som hör därtill.

Bild handlar inte längre enbart om att illustrera utan även om att kunna visualisera sådant som inte är visuellt i själv.

 

 

Om man ser det som är vackert blir vardagen så mycket lyckosammare och mer speciell

1130920

Häromdagen när jag kom hem doftade det nyklippt gräs, trots att ingen varit hemma på hela dagen. Jag tog en runda bak i trädgården och upptäckte att gräsmattan verkligen var nyklippt. Jag förstod genast att det var min pappa som varit där och klippt gräset. Han vet hur överlastade vi är av arbete och annat just nu och eftersom han gått i pension och har mer tid än vi,  så kommer han hit ibland och överaskar oss med att klippa gräset när vi inte är hemma. Och det är Himla gulligt!

Och häromdagen när jag var stressad av bla en lång arbetsdag med intensivt schema, tänkte jag hoppa över middagen pga av att tiden inte räckte till, varken till att ta med middag eller gå iväg och köpa någon. Då utbrast en av mina arbetskollegor att jag måste tänka på min hälsa och sen insisterade hon om att dela sin mat med mig. Det värmde verkligen i hjärtat, speciellt med tanke på att jag var förbaskat trött just då och behövde den där omtanken som mättade både kropp och själ.

Veckan har med andra ord varit galet intensiv med massor av arbete – hujedamej, alltså…ni skulle bara veta hur mycket. Tanken med mitt inlägg var dock  inte att klaga över hur mycket arbete som hopar sig – tanken är snarare att lyfta fram de där gyllene små stunderna som faktiskt gör att man orkar och får mer kraft.

Om man är uppmärksam och observant på sin omgivning kan de där små gyllene tillfällena förgylla en hel dag. Som ett vänligt bemötande och en hjälpande hand från oväntat håll. Eller som tidigt härommorgonen när jag blev lyrisk av vackra speglingar i en ovanligt stor vattenpöl, speglingar som fick en vattenpöl på en asfaltsgård att likna en sjö i ett skogsbryn. Jag blir glad av sådant som är vackert och jag tycker inte att det är det minsta trivialt att njuta av den estetik som naturligt finns mitt ibland oss – det gäller bara att ta sig tid för att stanna upp och se den. Och när man ser allt sådant som är fint och vackert – då blir vardagen väldigt speciell.

The Future’s So Bright, I Gotta Wear Shades

 

130724_6

 

Jag har galet mycket att göra, är bara hemma och vänder. Men kan inte låta att basunera ut att det resultatet jag väntat på, äntligen finns i ladok! På ytan tar jag det lugnt, undervisar, planerar föräldramöte och går på kvällkurs men inombords dansar jag så det svänger rejält till Timbuk3,  ”The Future´s So Bright, I Gotta Wear Shades” . Det är en riktig ”gladlåt” och en kvarleva från 80-talet – Har ni inte hört den så sök upp den på Spotify eller Youtube och lyssna….  Tror inte att någon som hör låten kan undgå ett leende på läpparna.

” I study nuclear science, I love my classes
I got a crazy teacher who wears dark glasses
Things are going great, and they’re only getting better
I’m doing all right, getting good grades
The future’s so bright I gotta wear shades ”

130917_1

Svart på vitt! Tänk att vi lever i ett samhälle som är så fixerat vid tecken att ett dokument betyder mer än det personen i sig själv är bara genom att vara. Jag har inte blivit smartare än vad jag var före studierna, men jag har erövrat dokumentet som bevisar att jag kan tillägna mig kunskap, att jag kan det jag kan och att jag har förmågan att åstadkomma just det jag gör varje dag. Eller med andra ord: Jag har köpt en biljett. Priset var Tid, Blod, Svett, Tårar och Tålamod.

Nu lite, Pixies – ”Where Is My Mind” och sen kvällskurs i Xyrotypi…

130917

 

 

 

 

– Säg det du vill säga så starkt som möjligt! – Konsten måste ha något att säga!

130916_1

Ikväll har jag varit på konstmingel med föreläsning av Dennis Dahlberg, konstkritiker och lektor vid Beckmans designhögskola och på Konstfack. Och han pratade om mycket av det där som jag försöker göra mina elever uppmärksamma på. Han talade om att ” Konsten måste ha något att säga” och han uppmanade oss konstutövare att uttrycka oss så starkt som möjligt.

I mitt yrkesutövande som lärare ser jag det som angeläget att ge eleverna verktyg för att kunna kommunicera med bilder och tolka bilder. Jag vill dela med mig av min verktygslåda där det finns redskap för att kunna uttrycka sig och jag prövar olika angreppssätt för att väcka intresse. Men att väcka intresse hos grundskoleelever är nog en helt annan utmaning än den Dennis ställdes för idag, när han höll sin presentation inför ett 50-tal intresserade ”kulturnördar”.

I klassrummet pratar jag om om symboler, ikoner, kroppsspråk och minspel hos karaktärer. Om att fånga estetiken på bild, förvränga den i redigeringsprogram och  Vi utför bildanalyser och jag försöker förmedla bildens betydelse som kommunikationsmedel. En bild kan ju verkligen uttrycka så mycket mer än ord om man bara vet hur man ska handskas med bildspråket.

Kvällens mingel gav mig inspiration till att ta tag i en galen utställningsidé som jag samlat material till under några års tid… det är bara Tiden som saknas. Men i mitt inre planerar jag för en utställning till sommaren 2014 och jag har redan visualiserat exakt hur den ska se ut….

Den här fantastiska kvällen anordnades av konstnätverksföreningen Öppna Sinnen, som jag är medlem i!

 

Jag gillar de här gamla 50-talsköken där skåpen är av gediget trä.

130915_6

Denna helgen har vår dotter flyttat och vi har varit där och assisterat, burit möbler, skruvat, packat, fikat och socialiserat. Robin tog bussen hela vägen från Lund bara för att finnas där för syrran sin och det är så mysigt när hela familjen samlas och vi alla hjälps åt, även min kära syster och hennes sambo hjälpte till att bära grejer upp och ner för alla trappor. Både den gamla och den nya lägenheten ligger på andra våningen utan hiss – så det blev ju en del trappgång… Men tack vare att vi var så många flöt det hela på hur smidigt som helst.

I hennes nya lägenhet är köksinredningen troligtvis från 50-talet som ni ser på bilden. Vitvarorna är förstås nyare men de där gamla köksskåpen tillför karaktär och trivsel till miljön. Färgen på luckorna har en härligt pastellblå nyans som går igen i de blå blommorna och fåglarna i gardinerna som vi hängde upp idag. Och jag kan inte låta bli att fundera över hur samhället fungerar. Vi kan tillverka köksinredning som håller i över 60 år som den i min dotters kök, ändå envisas vi med att producera köksinredning i material som består av klister och trämassa eller vad det nu är som finns i våra moderna folielaminerade köksskåp.

De flesta av oss värnar om miljön men ändå lyckas vi inte ändra uppbyggnaden av hur allt fungerar. Vår ekonomi är beroende av att det finns konsumtion av både varor och tjänster. Samtidigt så leder denna konsumtion till miljöförstöringar och slöseri av resurser. Vi lever i ett ekorrhjul som snurrar så snabbt, att vi ofta följer rutinerna bara därför att vi är sociala varelser som anpassar oss till normer – och samtidigt bidrar vi till slöseri av både mänskliga och miljömässiga resurser. Resurser i form av en frisk miljö där människor kan växa upp och må bra. Vi människor har kunskapen om vad som är rätt, ändå formar vi normer och beteenden som gynnar oss mer på kort sikt än på lång sikt. Många är tankarna kring bra miljöval.

 

 

Vi drog på oss finskorna, åkte in till stan och drabbades av Monica Z feber…

130915

Vi spontanbokade biljetter till Monica Z och begav oss till Malmöcity. Filmen Monica Z är väldigt sevärd, den baseras på jazzsångerskans storslagna karriär och gripande livsöde. Filmen gör musiken rättvisa och jag tror säkerligen att Monica Zetterlunds jazz kommer att få en renässans i samband med denna filmen.

Jag har själv aldrig varit någon storlyssnare av Monica Z, kanske beroende på att hon var som mest populär långt före min tid – men efter denna filmen kommer min Spotifylista att utökas med massor av Monica Z och kanske en och annan jazzlåt till. Filmen är riktigt bra! Och musiken alldeles underbar. Miljö och kostym tar oss med på en resa bak till 50- 60talet och väcker de nostalgiska tonerna från en helt annan tid.

Och efter att ha lyssnat till tonerna kan man inte låta bli att njuta av en sakta stads vandring genom Malmö stad…

” Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen
sakta en tur genom stan

Åh det är natt och på avstånd hörs skratt
Och man går hem genom stan…..”

För visst är det något visst med sena promenader i storstäder. Jag gillar ljuden, ljusen och alla de speglingar som bildas i kanaler, fontäner och små vattensamlingar här och där. – hur mysigt som helst. Vi brukar parkera i P-huset där det finns en stor graffittivägg bara för att det är så fint att kolla in alla nya eller gamla graffittimålningar. Man märker av att det finns någon form av graffittikultur, där snygga uttrycksfulla målningar ofta får vara kvar längre än de målningar som inte är lika estetiskt tilltalande….och jag gillar att betrakta motiven som bildas på trottoaren intill väggen.

130915_3130915_1

kanske går det troll i detta med svensk språkhistoria eller så är det någon galen gammal osalig vikingaande från synkopetiden som spökar…

130913_1

Jag trodde att jag skulle få fira ikväll. Ni vet, dricka champagne, äta en god filé, lyssna på glad musik och känna mig allmänt nöjd. Men så blir det inte eftersom det tycks gå troll i detta med min språkhistorietenta.

Jag går och väntar på resultatet och igår fick jag svar på ett mail jag skickat till professorn. Han svarade att han absolut hade för sig att jag klarat tentan, men att jag skulle kolla in ladok eller höra med administrationen för besked. Och vid detta laget har jag lärt mig att i högskolornas och universitetens korridorer kan man inte lita på annat än det som står skrivet i rätt dokument. Jag kan anta att jag klarat tentan, men vågar som sagt inte ta ut någon glädje i förskott. I ladok står fortfarande ingenting och när jag ringer administrationen får jag veta att herr professor inte skrivit in våra betyg i underlagen de fått in- så administratören har lagt tillbaka våra tentor i hans fack utan att kunna skriva in våra betyg i ladok. Hujedamej…. det blir alltså inget firande denna helgen….

Detta året har det funnits tre tillfällen för mig att skriva denna tentan. Vid första tillfället hade jag nyss åkt ambulans till sjukhuset med en av mina närmaste som var så allvarligt sjuk att tillståndet var livshotande. Vid ett sådant tillfälle åker man inte till skolan för att skriva en tenta eftersom en tenta inte känns särskilt viktig just då. De man älskar betyder betydligt mer än ett tentatillfälle. Vid andra tillfället genomgick samma person en obehaglig röntgenundersökning och var fortfarande sjuk, jag var allmänt orolig, skrev samtidigt examensarbete i svenska och kunde inte fokusera fullt ut på språkhistoria…den gången skrev jag tentan men blev underkänd. Tredje tillfället kunde ha varit i början av majmånad, men när dagen närmade sig fick jag veta att tentan var en så kallad spöktenta (dvs ett tekniskt misstag på hemsidan) som legat kvar sedan förra året – därför skulle den inte bli av, trots att bekräftelse gått ut. Jag hänvisades till den 30 augusti, och då var jag där för att skriva tenta. Men dagen började galet. I salen som utannonserades på skolans hemsida fanns massor av utbytesstudenter som skulle skriva en helt annan tenta  och tentavakten visste ingenting om Språkhistorietentan…den fanns alltså inte där.

Tentavakten fick ringa efter assistans och jag skickades till administratören som började utlysa en jakt på de försvunna tentorna och en sal jag kunde skriva den i, på vägen till det andra huset fann vi en annan student som letade efter samma språkhistorietenta. När vakterna väl fann tentorna trodde de att det kanske var fonetiktenorna och visste inte om det var rätt tentor. Vill ni skriva tentan ändå, frågade de? Vi som skulle tenta fick kolla igenom frågorna snabbt och menade att det verkade till att vara rätt tenta. Då fick vi besked om att skriva tentan men hoppa över eventuella fonetikfrågor…. Jag svarade på alla frågor, uppfattade inte att det fanns några specifika fonetikfrågor, utan tänkte att det måste vara rätt tenta.

Jag har ju pluggat hela sommaren och känner att jag kan detta med språkhistoria rätt så bra vid detta laget….. Men tentasituationen kändes ju inte optimal med tanke på hur den började….Sedan dess har jag gått och väntat på resultatet för att kunna ansöka om mitt examensbevis som ska vara ett samlat dokument för bild och svenska. Bilden är avklarad för länge sedan, men Svenskan vill jag ju som sagt också ha klar…. Och nu vet jag att vår kära professor har för sig att jag blev godkänd i svensk språkhistoria men samtidigt hänvisar han till ladok och där finns ännu inget resultat. Alltså måste jag vänta några dagar till… tills beskedet finns i ladok. Svart på vitt.

Ja, så här kan det bli… ikväll blir det alltså ingen champagne. Ett glas rödvin och några bitar choklad för att lugna nerverna möjligtvis. Efter denna resumé kanske ni förstår rubriken lite bättre. För visst kan man börja undra om det går troll i språkhistorian eller om någon osalig galen gammal viking från synkopetiden har ett horn i sidan till mig och vill spöka? Och jag som inte är skrockfull kan ju inte ens skylla på att det är fredagen den trettonde….

Istället blir det ett glas rödvin och några bitar choklad – det är ju  trots allt fredag. Ha en trevlig helg, uppdatering vad gäller tentaresultat följer …

av blommor och blader blir jag så strålande glader…

130912_2

Det är mörkt när jag stiger upp om morgonen, men när jag kommer hem är det ljust och fint! I eftermiddags blev jag så glad när jag kom hem och fick syn på hur penséerna har börjat blomma en andra gång. När penséerna blommade ut i somras, planterade vi pelargonior i krukorna och tydligen har några fröer dröjt sig kvar eftersom krukorna nu är översållade av både pelargonior och penséer. Det är så fint och välkomnande med blommor utanför dörren.

130912_1

Jag tar med mig kaffe till jobbet eftersom jag inte hinner springa bort till fikarummet på rasterna och hämta. Mitt hemlagade kaffe är godare än automatkaffet, så jag har inget emot att dricka kaffe i materialrummet…. Barnasinnet har jag ju kvar, så idag fikade jag tillsammans med de mäktiga fem djuren som ni ser på bilden ovan. Trevligt fikasällskap må jag säga, de gav precis de svaren jag ville höra….

Och ni kan tro att eleverna är kreativa, idag satte jag upp deras fantastiska alster utanför bildsalen och det blev så otroligt fint!

Och sen har jag nog en fantastisk nyhet att berätta, men jag vågar inte ropa hej förrän den står skriven med svart på vitt i ett särskilt dokument. Så håll tummarna för att jag får fira imorgon!

jobbar och sover

130912

Jobbar och sover. Ja, så känns det just nu – måndag till fredag. Trots att jag bara har en 80% tjänst. Det är så mycket nytt att sätta sig in i, så otroligt många lektioner att planera för helt olika åldersgrupper och så många nya namn att lära sig. Tänk så smidigt det vore om jag fungerade lite som en dator (obs. utan buggar i programmet) , då kunde jag bara uppgraderat mig själv med hjälp av ett ”chip” och det hade ju varit smidigt.

Tja, en och annan hastig fika blir det ju förstås. Men det där med att laga middag på kvällen finns det inte mycket energi över för. Om mina barn fortfarande varit små och bott hemma hade jag såklart tagit mig i kragen och lagat middag, men nu när de är vuxna, har flyttat hemifrån och lagar sina egna middagar – tar jag dagen lite som den kommer. Igårkväll planerade jag, gjorde en Power Point och somnade tidigt.

Fast iofs så blir det ju ett och annat KVIS-möte. Vi har en Kulturnatta att planera i Svedala. Jag är delaktig som arrangör, men att själv delta som utställare, producera nya alster eller dylikt lär jag inte hinna med, även om jag skulle vilja. Och Xerotypi-kursen känns som ett uppfriskande inslag, livet är ju trots allt mer än arbete? eller?…

 

Åh, vilket tryck!

130910_3

Vet ni vad? Det där med att vara rustad för en höstdag i skolan iklädd vit spetsblus 😉

Visserligen hade jag skrivit ” Ta med en målarskjorta” i almanackan. Men eftersom jag glömde målarskjortan har jag tillbringat större delen av dagen åt att akta mig för att få färg på min vita blus… Vattenfärger, färgat vatten och penslar har farit genom klassrummet medans jag har aktat mig….

130910_1

Inte nog med det…Jag hann hem om innan jag skulle vidare till kursstarten för xerotypi… så jag hade ju kunnat byta om… – men, nej det gjorde jag ej. Kvällen har jag alltså tillbringat på estethuset, med att fortsätta akta mig för att bli färggrann…

130910_4

Bland vackra bilder, akvarellark, färger och tryckvalsar. Händerna mina är färggranna och nymålade, märkta av koppartryckfärg i allehanda färger…. men den vita spetsblusen klarade sig – den är fortfarande vit och fin… själv är jag ganska imponerad av hur jag har klarat mig genom en färgstark dag utan att ha lyckats redesigna mönster och färg på den vita spetsblusen. Jeans=Ja, Vit spetsblus= Stort Nej! Men det visste jag ju redan…..om jag bara hade tänkt efter före,

130910_2

Hursomhelst, så var det fantastiskt roligt med Xerotypi. Tiden gick otroligt snabbt, sådär som den gör när man har roligt…. Att gå kurs sätter full fart på kreativiteten och skaparglädjen…. Längtar redan till nästa tisdag, och innan det ska jag ge mig på bildjakt i mitt stora fotoarkiv som gömmer sig i datorn. Kanske finns det en och annan bild som jag kan redigera och använda mig av till nästa ”tryckeripass”.

Och den vita spetsblusen klarade sig utan minsta lilla färgstänk 🙂

det finaste i hela universum

130908_2

Min kloka dotter, blomman i mitt liv!

130908_4

Min kloka son, ljuset i mitt liv!

130908_6

Här står de tillsammans och diskuterar. Bilden tog jag för några veckor sedan, och jag gillar den skarpt. Jag gillar att lyssna när de diskuterar och resonerar kring allt från historiska händelser, politik till vardagliga ting…Och jag fascineras alltid över att de är så otroligt kloka, kreativa och kan så mycket. Det finns inte ord nog för att beskriva hur mycket jag älskar mina barn. Sannerligen att jag känner mig lyckligt lottad!