Häromdagen när jag kom hem doftade det nyklippt gräs, trots att ingen varit hemma på hela dagen. Jag tog en runda bak i trädgården och upptäckte att gräsmattan verkligen var nyklippt. Jag förstod genast att det var min pappa som varit där och klippt gräset. Han vet hur överlastade vi är av arbete och annat just nu och eftersom han gått i pension och har mer tid än vi,  så kommer han hit ibland och överaskar oss med att klippa gräset när vi inte är hemma. Och det är Himla gulligt!

Och häromdagen när jag var stressad av bla en lång arbetsdag med intensivt schema, tänkte jag hoppa över middagen pga av att tiden inte räckte till, varken till att ta med middag eller gå iväg och köpa någon. Då utbrast en av mina arbetskollegor att jag måste tänka på min hälsa och sen insisterade hon om att dela sin mat med mig. Det värmde verkligen i hjärtat, speciellt med tanke på att jag var förbaskat trött just då och behövde den där omtanken som mättade både kropp och själ.

Veckan har med andra ord varit galet intensiv med massor av arbete – hujedamej, alltså…ni skulle bara veta hur mycket. Tanken med mitt inlägg var dock  inte att klaga över hur mycket arbete som hopar sig – tanken är snarare att lyfta fram de där gyllene små stunderna som faktiskt gör att man orkar och får mer kraft.

Om man är uppmärksam och observant på sin omgivning kan de där små gyllene tillfällena förgylla en hel dag. Som ett vänligt bemötande och en hjälpande hand från oväntat håll. Eller som tidigt härommorgonen när jag blev lyrisk av vackra speglingar i en ovanligt stor vattenpöl, speglingar som fick en vattenpöl på en asfaltsgård att likna en sjö i ett skogsbryn. Jag blir glad av sådant som är vackert och jag tycker inte att det är det minsta trivialt att njuta av den estetik som naturligt finns mitt ibland oss – det gäller bara att ta sig tid för att stanna upp och se den. Och när man ser allt sådant som är fint och vackert – då blir vardagen väldigt speciell.