De här blommorna är till er, alla ni fina läsare som får mina tankar att blomstra…

130915_5

Den här skira rosa och de lite mer färgstarka röda blommorna är till er mina kära bloggläsare. Det är upp till er att välja vilka blomster ni gillar bäst. – Era fina kommentarer både värmer och inspirerar. Och jag blir alldeles till mig när jag kollar in statistiken och ser hur många besök min blogg faktiskt har varje dag. Det är helt otroligt i min lilla värld, och jag blir glad av att ni tittar in här i mitt lilla utrymme i den digitala sfären.

130707_3

Och ni anar inte hur glad jag blev just igår för alla era fina kommentarer. Just igår var det nämligen en sådan där dag av det kämpigare slaget och när jag då sent på kvällen loggade in här och läste era fina kommentarer blev jag glad i hjärtat. Tack!

Rosor äro röda, fjärilar så blå… timmarna glimma likt guldet då och då

131029_2

Idag har jag varit ledig, jag tar mig tid att städa, lalla runt och ha det bra. Tanken är liksom att jag ska måla ikväll igen och av någon anledning tittade jag igenom en trave med gamla målningar. Tanken var att finna en gammal målning att grunda och måla över, men istället blev jag lite nostalgisk och ville inte alls måla över någon av mina målningar.

När jag målar handlar det ofta om att må bra, om att bearbeta någon form av upplevelse, tanke eller att lyssna till en saga som växer fram och ändrar form under tiden som måleriet pågår. Och ibland när mina målningar varit på utställning upptäcker jag att betraktaren finner fler tolkningar än de jag själv haft i åtanke. Då tänker jag att det är spännande att upptäcka hur målningarna talar, olika språk till olika människor. Men oftast stämmer människors tolkningar ganska väl med ursprungsidén.

Om jag målar nya motiv över de gamla, handlar det ofta om att återanvända och spara plats eftersom målningarna tar en väldans massa plats. Alla ryms ju inte på väggarna. Ur detta perspektiv är det betydligt smidigare att blogga. Bloggandet ryms i min bärbara dator, kompletteras av en kamera, ett stativ och en fjärrutlösare, plus dagens tankar och funderingar. – Målandet kräver en helt annan typ av utrymme, vilket får mig att längta efter en egen ateljé. En plats för skapande och kreativitet…en plats där jag kan måla och förvara mina alster, mina färger, dukar och allt jox som jag samlar på mig…

Hursomhelst så fick denna allmogeinspirerade målning komma fram ur förrådet…Och just nu står den på en pall i ett hörn av sovrummet och där tänker jag att den kan få stå ett tag till…

 

Lila drömmar…

131029_1

Igårkväll när stormen ven runt husknuten stod jag inne i stugvärmen och målade. Jag hade ingen aning om vad det skulle bli när jag började, men det som växte fram på duken ser ni på bilden. Målningen är långtifrån klar, men så här långt känns det bra… och framförallt så är jag glad över att den där stunden för att måla äntligen har infunnit sig.

Ha det fint!

 

Stormarna viner men Vi lever bara en gång och den gången är nu…

131028_2

Det är en vacker dag, regnet står som spön i backen, vinden viner och höstlöven yr. Min dotter och jag har hunnit fika, köpa en gardinstång, leta efter en väska och fylla på matförråden. Sen tog stormen i så mycket att vi tyckte att det var bäst att åka hem.

131028_1

Lediga dagar är värda mer än allt guld i världen, när man får spendera de där dagarna med sina nära och kära. Tiden med min familj är något jag värdesätter oändligt mycket. Jag lyssnar på “Girl´s just wanna have fun”, jag dansar en svängom i trädgården och tänker att jag nog har en del gemensamt med flickan i låten, – Hon som bara vill ha roligt…  och det är nog just därför vi alltid är så upptagna i vår familj – därför att vi har så många intressen och vi har en förmåga att göra våra intressen till våra arbeten, vi vill ha roligt och det finns så mycket vi vill hinna med att förverkliga, göra och uppleva. Det finns så många mål och så många vägar vi vill gå.

131028_3

Livet blir inte alltid som man planerar och tänker sig. Ibland kantas det av påhälsningar av objudna gäster i form av sjukdomar, olyckor och sorg. Sådant som kan vara svårt att hantera.. ibland brister allt och man lägger sig ner gråter, förbannar eländet och sen reser man sig upp och tänker att man är starkare än någonsin – inser att livet blir så mycket finare om man gör det bästa av situationen så som den är.

131028_5

Jag lyssnar på mina styrkelåtar och känner mig lite som en sådan där krigshjälte man ser på film, ni vet en sådan som alltid reser sig upp efter ett fall och som lever lycklig i alla sina dagar… eller litegrann som Carrie Bradshaw när hon faller på catwalken och i nästa ögonblick reser sig upp igen, och går vidare – just därför att det är så man gör när man faller… man reser sig alltid upp igen.

131028_4

Och idag blev det verkligen en perfekt dag! Varje dag är som ett oskrivet blad i en bok, som en duk utan färg och varje dag är en ny dag!

nära havet, Öresundsbron och bland ishästar av drivved

131027_1

Igår på konstmässan, hade jag den finaste utsikten då vårt utställningsbås var placerat alldeles intill dessa “Ishästar från Ladoga”, av konstnären André Prahl. Jag fascinerades av dessa hästar som är tillverkade av drivved.  Att personen som tillverkat dem har en känsla för hur hästar rör sig syns tydligt på de väl sammanfogade djuren.

Konstverken väckte en känsla som fick mig att så gärna vilja svepa in en av hästarna i en ullig filt, bära den med mig hem och placera den på en upphöjd plats. När man betraktar hästarna närmare inser man att varje häst ser så sårbar, naken, uttrycksfull och skör ut att man vill ta hand om den/ge den tröst. Och vid närmare efterforskning inser jag att det finns en gripande historia som ligger bakom upphovsprocessen.

Av alla dessa hundratals fantastiska konstverk jag såg igår, är den bild som dröjer sig kvar i mitt inre – bilden av “Ishästarna från Ladoga”.

131027_2

fredagsmys…

131026

Hujedamej, vad jag är trött efter en arbetsvecka…ibland är det enbart ren viljestyrka får mig till att hålla ihop. Och det är fint att faktiskt ha den där extra “överväxeln” att ta till när den behövs. Fredagsmiddag var både jag och maken för trötta för att laga till men det är helt ok, eftersom maken funnit en liten “delibutik” runt hörnet där han jobbar. Därifrån kan man köpa med sig riktigt god färdiglagad mat som man bara värmer till i ugnen – så gott. Kvällens efterrätt bestod alltså av en riktigt god pannacotta (eller vad den nu hette) god var den i alla fall 🙂

Idag ska jag stå på Luftkastellets konstmässa och marknadsföra Galleri KVIS. Ideellt arbete men vad gör man inte för konsten? För mig är det angeläget att det finns ett galleri, att det finns konst och kultur på orten där jag bor. Ett samhälle utan gallerier skulle vara som en bokhylla utan böcker, en öken utan sand….. eller Ja, ni förstår nog hur jag menar…

 

en tidning om konstvärlden

131022

Det är så mysigt att upptäcka att det ligger en tidning i postlådan och väntar när jag kommer hem. Jag blir alltid ivrig, sliter upp plasten och bläddrar snabbt igenom tidningen. I vanliga fall brukar jag kura upp mig i ett soffhörn med en varm filt, en kopp te och bara njuta av att läsa och förhoppningsvis blir det tid för lite läsning av Konstvärlden ikväll…

Höstens färgexplosion, ljuder av True Colors…

131021_1

Finns det någon färg som är mer sann, och som skiner genom alla andra färger… Vilket innehåll, Vilka pigment och egenskaper låter den Sanna Färgen Skina? Om färgerna kan föränderas, som en regnbåge…finns den sanna färgen någonstans längs vägens rand…. för nog finns det mål och mening i vår färd, även om det är vägen som gör mödan värd.

” ….. If this world makes you crazy  And you’ve taken all you can bear
You call me up
Because you know I’ll be there

And I’ll see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that’s why I love you
So don’t be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a Rainbow” (ur True Colors av Cyndi Lauper)

 

Kvalitetstid och funderingar kring vikingar, lyktstolpar och arkitektur i Köpenhamn

Det är så mysigt när vi lyckas samla alla fyra för att bege oss iväg på en dagsutflykt. Igår besökte vi Nationalmuseum i Köpenhamn för att kolla in den omtalade Vikingautställningen med det 37 meter långa vikingaskeppet.

131019_4

Det är ofta ur denna vinkeln jag ser familjen när vi är på väg någonstans. De går målinriktat framåt och jag hamnar på efterkälken då jag stannar för att betrakta detaljer i omgivningen. Jag fotograferar, dokumenterar och uppmärksammar de där små detaljerna som finns i arkitektur och natur.

Tills vi kommer in på ett historiskt museum, då är det de som går långsamt och uppmärksammar mig på detaljer de ser och läser om. Då tar jag oftast täten och väntar in de andra, kanske eftersom jag ändå inte fotograferar inne på muséer. 131019

Robin och Emelie utanför museet.

131019_2

Väggarna längs kanaler har ofta intressanta mönster som präglats av tidens tand. Och speglingarna i vattnet berättar alltid nya historier för den som tar sig tid att lyssna.

131019_3

Lyktstolpar kan vara fascinerande, speciellt de äldre varianterna. Moderna lyktstolpar har ofta en tendens att bara vara funktionella, och inte alls lika estetiskt tilltalande som dessa gamla vackert hantverksmässigt snidade lyktstolpar.

131019_1

131019_6

131019_5

Det finns så många vackra platser och föremål, som framställts av olika människor som genom tiderna “satt sina spår” lite varstans genom att designa, komma med idéer, framställa ritningar, leta rätt material och med hjälp av sina skickliga hantverkarkunskaper – framställa själva produkten eller byggnaden. Och det är sådant jag gillar att fundera på när jag är ute och går. – Hur tänkte man här? och varför valde man denna färgen, detta materialet? Varför finns den här lilla symbolen med på ett hörn och vad betyder den egentligen?

Jag tänker att det är ganska trist att enbart sortera in “omgivningen” i vad som är vackert och fult som många gör. Om man ställer rätt frågor kan det fula bli vackert och det vackra bli fult, självklart kan det vackra fortsätta vara vackert och det fula fortsätta vara fult. Men faktumet att man ställer frågorna gör att man får veta lite mer om historien som ligger bakom och om man vet sådana detaljer är det lättare att förstå lite om vart framtiden är på väg – och framförallt så blir det lättare att förstå även sådant som man har svårt att förstå sig på.

Med dessa filosofiska tankar önskar jag er alla en skön söndag!

(Just det, det understa fotot på mig vid lyktstolpen har min dotter tagit :))

 

 

Lyssnar på It´s a beautieful day och tänker att det är en vacker dag av väldoft…

131017

“It’s a beautiful day
Sky falls, you feel like
It’s a beautiful day
Don’t let it get away”

Tänk att höstdagar kan vara så otroligt fina. Av en lyckosam tillfällighet, dök en oväntad timme till godo upp, en timme som gav mig tid att andas, och planera. Som grädde på moset – eller varför säger man inte som grädde på chokladen? det låter ju godare ….

Hursomhelst, Jag slutade tidigt idag – känner mig pigg och utvilad, nästan som en lärka. Ikväll ska jag duka fint, laga till en smarrig Spagetti Bolognese, som serveras tillsammans med massor av parmesan, ett glas Beaujolais, duk på bordet och såklart blommor och levande ljus.

Och medans jag lagar middag och väntar på min kära make ska jag sniffa på min nya parfym som maken hade med sig hem från Paris… Nej jag menar från Cambridgeresan  –  Coco Chanels, Mademoiselle

och så ska jag lyssna vidare på låten som handlar om att det är en vacker dag!

 

 

Att “dutta” med färg, kan vara riktigt avkopplande och bästa “energiboosten” en alldeles vanlig tisdagkväll.

131015

131015_1

Bilderna ovan är de två alster jag framställde ikväll. Kanske inte världens mest kreativa och genomtänkta…men ändå så LILA. Och så rogivande att framställa. Av någon anledning får jag aldrig nog av lila, jag får aldrig nog av rosor och fjärilar. – Och finns det överhuvudtaget någon som inte gillar rosor? eller fjärilar?

Det är så fint med vänner som gillar konst, vänner som faktiskt lever och andas konst – sådana som knackar på dörren och säger – Imorgon åker vi iväg till den där kursen, oavsett hur trötta och slitna vi är.  Vi duttar så det ryker av den där smågiftiga färgen som nästan får ögonen att rinna av sin starka doft och Vi struntar i att vi blir smutsiga under naglarna, vi tvättar händerna med rapsolja och rosentvål. Sen lyssnar vi till de lätta vingslagen av “duttsvamparna” när vi parfymerar akvarellarken i regnbågens alla lila nyanser… eller kanske var det inte alls riktigt så hon sa ….men av någon märklig anledning lever mina kreativa tankar sitt eget liv och förgyller vardagen med små fina anekdoter och litterära uppslag.

Ikväll tittar jag in på din blogg. Och så väntar jag på att min kära make ska komma hem, just nu sitter han på en flygplats alldeles i närheten av Cambridge och väntar på att “boarda” planet som inte vill lyfta i tid…

Ha det gott alla ni fina bloggläsare 🙂

 

.

 

Ute är mörkt och kallt men inne i husen lyser överallt de tända ljusen…

131013

Visst är det mysigt, med de här tidiga morgnarna när det är alldeles beckmörkt utomhus. Det är som om mörkret sluter sig om huset där man bor… och inne i husen tänder vi ljus, kokar kaffe och tänker att det är skönt med en ledig söndag.

Det är tidig morgon, jag är vansinnigt trött men kan inte sova och ärligt talat så värker det något vansinnigt i kroppen. Den där värken ger sig tillkänna snabbare än ett e-postmeddelande dimper ner i datorn, i samband med att jag stressar och arbetar för mycket – då gör sig skadorna efter trafikolyckan påminda. Skitmögtråkigt är vad det är, men nog om den saken.

Man kan vara hur bra på att planera och organisera som helst, men om man har fått ett schema som är späckat med lektioner och inte innehåller någon planeringstid alls, då måste man arbeta på fritiden med sådant som man egentligen borde få arbeta med på arbetstid. Då förlorar man sin rekreationstid, sin fritid. Och då hjälper det ju inte att man är bra på att planera eftersom man inte får den tiden som krävs.

Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden svarat människor i min omgivning att jag inte hinner, eller att jag inte hunnit. Jag hinner inte gå till min Xerotypikurs, hann inte ställa ut under Kulturnatta trots att jag är en av dem som är delaktig som arrangör av Kulturnatta  på orten där jag bor, jag har inte hunnit lämna tillbaka mina låneböcker och jag hinner nästan aldrig ta en fika med mina vänner… Men å andra sidan så är det samtidigt så, att jag faktiskt hinner med väldigt mycket. Jag har alltid en massa projekt på gång, av skälet att det finns så mycket jag vill göra och kanske är det just så för oss kreativa själar som kan och vill så mycket. Men jag vill ju hinna med allt, så tidekvationen går inte riktigt ihop just nu.

Under tiden som jag skrivit på detta inlägg har solen gått upp och ljuset söker sig in genom fönstret. Idag är det söndag och i vår familj betyder söndagar kvalitetstid! Det slumpade sig ju som så att båda våra barn flyttade hemifrån med en månads mellanrum i årsskiftet och sedan dess har det ju blivit tomt här hemma. Vår äldste var 23 ½ år när han flyttade och yngste dottern fyllde 21 i samband med sin flytt – så självklart känns det ju märkligt att plötsligt inte träffa dem varje dag och få den där dagliga uppdateringen som man får när de bor hemma – om vad som händer i deras liv.

Därför har vi infört söndagsmiddag som tradition och för oss är det oftast veckans höjdpunkt. Att få den där tiden tillsammans är viktig. Men i eftermiddag ska maken resa till Cambridge, så idag blir det en kompromiss med söndagsfrukost så att alla kan vara samlade ändå. Vi ska köpa med oss frukost och duka upp en delikat buffé hemma hos sonen och det ser jag fram emot. Tiden med våra barn är definitivt något som jag alltid kommer att prioritera!

Önskar er alla en finfin söndag!