Stormarna viner men Vi lever bara en gång och den gången är nu…

131028_2

Det är en vacker dag, regnet står som spön i backen, vinden viner och höstlöven yr. Min dotter och jag har hunnit fika, köpa en gardinstång, leta efter en väska och fylla på matförråden. Sen tog stormen i så mycket att vi tyckte att det var bäst att åka hem.

131028_1

Lediga dagar är värda mer än allt guld i världen, när man får spendera de där dagarna med sina nära och kära. Tiden med min familj är något jag värdesätter oändligt mycket. Jag lyssnar på ”Girl´s just wanna have fun”, jag dansar en svängom i trädgården och tänker att jag nog har en del gemensamt med flickan i låten, – Hon som bara vill ha roligt…  och det är nog just därför vi alltid är så upptagna i vår familj – därför att vi har så många intressen och vi har en förmåga att göra våra intressen till våra arbeten, vi vill ha roligt och det finns så mycket vi vill hinna med att förverkliga, göra och uppleva. Det finns så många mål och så många vägar vi vill gå.

131028_3

Livet blir inte alltid som man planerar och tänker sig. Ibland kantas det av påhälsningar av objudna gäster i form av sjukdomar, olyckor och sorg. Sådant som kan vara svårt att hantera.. ibland brister allt och man lägger sig ner gråter, förbannar eländet och sen reser man sig upp och tänker att man är starkare än någonsin – inser att livet blir så mycket finare om man gör det bästa av situationen så som den är.

131028_5

Jag lyssnar på mina styrkelåtar och känner mig lite som en sådan där krigshjälte man ser på film, ni vet en sådan som alltid reser sig upp efter ett fall och som lever lycklig i alla sina dagar… eller litegrann som Carrie Bradshaw när hon faller på catwalken och i nästa ögonblick reser sig upp igen, och går vidare – just därför att det är så man gör när man faller… man reser sig alltid upp igen.

131028_4

Och idag blev det verkligen en perfekt dag! Varje dag är som ett oskrivet blad i en bok, som en duk utan färg och varje dag är en ny dag!

4 svar på ”Stormarna viner men Vi lever bara en gång och den gången är nu…

    • Tack, min kära!
      Skosnörena Ja, det var nog den där frusna youhurten som fick oss att glömma…eller stormen.
      Kramar 😉

Lämna ett svar till Elin Folkesson - Huldas byrålåda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *