Regnet föll. Sorgen kom, det var tid att minnas och tid att ta farväl

131129

Det var en tung  och sorgsen dag. Världen höll andan och för ett ögonblick var det vindstilla och himlen var grå. Det var som om hela världen höll andan och reflekterade över förändringen, förlusten och sorgen. Sen började det att regna och regnet höll i sig till sena nattetimma.

Fotografiet ovan är mina svärföräldrars brölloppsfoto, de gifte sig i 20-årsåldern och sedan dess har de gjort i princip allting tillsammans. De har haft ett långt och bra liv tillsammans. Nu är svärfar ensam. Igår begravdes mina barns farmor, min mans mor, min svärmor Birgit. Begravningen var både vacker och förfärligt sorglig… Hon lämnar efter sig, många fina minnen i våra hjärtan.

Kontrasten mellan livet och döden är stor, och ändå så liten. Sorgen är påtaglig. Men Livet går vidare. Det finaste vi kan göra för att hylla hennes minne, och våra förfäders minne – är att ta vara på livet. Leva livet fullt ut och glädjas åt att Livet är både värdefullt, vackert och unikt. Vi har ju trots allt bara ett liv och det livet är här och nu, i varje ögonblick och i varje stund.

 

 

inför Jules Massenets, Manon

131125

Massenets Manon, en opéra-comique som i slutet av 1900-talet sägs ha gjort en renässans på operahimlen. Ikväll läser jag in mig på den franska operan Manon av Jules Massenet – och jag känner mig så lyckligt lottad som har fått biljetter för att se genrepet på torsdag. Operan sattes upp första gången 1884….gissa om jag längtar…efter att få se årets version av denna franska historia…

131125_1

Jag har hört rykten om att höstens uppsättning utspelas i ett elegant 1700-tal och de bilder som visas i höstens programtidning väcker förväntningar om en färgsprakande dräktkavalkad i rokokons tecken. Den svartvita bilden ovan kommer från någon premiär på 1934-talet enligt Operaboken som jag läser i. Åh, vad jag längtar… efter torsdagkväll med genrep av Manon på Malmö Opera!

131125_2

Lite tid i akvarellmålandets tecken…

131124

Nästa helg är det adventsutställning på galleriet…

131124_1

och jag har tagit mig tid att måla… så denna gång blir det kanske några enstaka målningar av mig också… akvareller med poesi – ska det bli. Foto av mina alster kommer kanske framåt helgen….eller tidigare 🙂 Vi får Se…

(Tillägg: Fotona av de alster jag visar i detta inlägg är alltså inte klara.)

 

rekreation för hjärtat

 

131123

Var sak har sin tid. Idag började jag morgonen med att avboka dagens alla uppdrag, för att ta en promenad i hjärtats tecken. Jag tog maken i handen och vi begav oss till skogen, på promenad. Vi andades in den friska luften och njöt av att bara vara, där mitt i den höstfärgade naturen. Vi gick över bäckar och åar, på broar och speglade oss i vattenytan.. Tittade på höstlöv och vi såg hjortarna beta…

131123_1

Vi  gick slottsrundan och jag betraktade speglingar i vattenytan… speglingar som väckte drömmar om att bo i ett ”Place” stort som Torupsslottet – bara för att kunna öppna ett konstnärskollektiv. Tänk att kunna upplåta en hel våning för konstnärer, poeter, författare och musiker som kunde ansöka om att få komma dit över sommarhalvåret.  Man kunde ha picnickfrukost med poesiläsning i en skogsglänta där fåglarna kvittrade i bakgrunden. Jag kunde vara arrangör och anordna inspirationsföreläsningar. Konstnärer kunde bo över och där skulle finnas stora ateljéer anpassade för konstnärligt arbete. På kvällarna kunde man ha poesiläsning, lyssna på musik och gå på konstvandringar både inomhus och utomhus i parkerna och skogen…. Konst och kulturintresserade människor kunde utbyta erfarenheter och inspirera varandra och varje säsong kunde avslutas med en hejdundrande stor utställning fylld av konst, poesi och musik. Jag skulle bjuda in en stor orkester som spelade utomhus, ha en hejdlöst stor maskeradfest i sommarkvällens magiska sken…. – Det skulle sannerligen vara en fantastisk upplevelse! även om den för tillfället bara är en dröm som väcktes av slottets speglingar i vattenytan…

131123_2

Clementiner med nejlikor

131118

Fruktavdelningen i butikerna lockar med ovanligt många clementiner och apelsiner. För mig är detta ett tydligt tecken på att julen snart är här. Om det dessutom finns nejlikor i clementinerna är det ingen tvekan. Jag ser en clementin, en frukt och tänker att snart är det jul…

Tänk att det finns en psalm om konst

131117

Idag var vi på gudstjänst och det var sorgligt men vackert på samma gång.

Min blick inspekterade och stannade upp för att vila på sådant som vacker arkitektur, hantverk, målningar, symboler och intressanta fönster… men jag la band på mig och lät kameran vila. Jag som är van vid att göra flera saker samtidigt, kunde inte låta bli att bläddra i psalmböckerna. Jag läste texter och funderade… och gissa om jag log när jag fann denna psalm om konst.

131117_2

Fram tills idag hade jag ingen aning om att det faktiskt finns en psalm som handlar om konst. Jag kunde inte bärga mig, utan smög fram mobilkameran lite diskret för att dokumentera bilden av psalmen om konst. Och när allt kommer omkring så är det inte så märkligt att det faktiskt finns en psalm om konst. Vi människor har en förmåga att intressera oss för det visuella och konst har alltid  haft en central del i människors liv.

Nu vill jag höra melodin…

 

 

 

 

Things can only get better

Fredagmorgon! Jag ”boostar” mig med starkt svart kaffe. Och jag skulle ju inte vara jag om jag nöjde mig med vanligt kaffe – jag dricker kaffe som ljuder av musik, kaffe som doftar rosor och till det serverar jag en helt vanlig orkidé.

131115_1

Med tanke på hur de senaste två veckorna har sett ut så är det kanske inte märkligt att låten Things can only get better gör sig påmind om och om igen. På 80-talet lyssnade jag dock på annan typ av musik, men citat från de där gamla hitlåtarna som spelades överallt – de citaten dyker upp vid de mest oväntade tillfällena.

Iofs, så vet jag ju att saker och ting alltid kan bli värre också. Men det känns positivare att tänka att – Allt bara kan bli bättre… och då blir det så, eller hur?

”And do you feel scared – I do
But I won’t stop and falter
And if we threw it all away
Things can only get better
Whoa, whoa whoa whoa oh oh ”

(citat ur H.Jones, Things can only get better)

Living on a Prayer

131113_1 Lördagen började så bra med, vaniljehjärtansfrukost och levande ljus. Jag for till galleriet, vernissagefotograferade och minglade med konstnärerna. En av dem som ställer ut just nu tycker jag särskilt mycket om. Min lärare från MAH. Ni vet en sådan där lärare som lyser, som alltid är på gott humör och som brinner för sitt ämne, som inspirerar bara genom att vara den hon är. Och nu ställer hon och hennes målarkollegor ut på vårt galleri. Och det är ju speciellt. – Läget var på topp ungefär halva lördagen….

Ungefär tills jag fick ett telefonsamtal som ledde till att jag kom att tillbringa eftermiddagen/kvällen på akuten med min man som hade fått en misstänkt hjärtinfarkt. Många tankar hann passera de där långa timmarna.Tack och lov så blev det inte någon fullt utvecklad hjärtinfarkt, men det var en allvarlig varningssignal… om att lyssna på kroppens signaler.

En signal om att min make borde ta lite ledigt från sitt arbete och vila upp sig. Han arbetar med utveckling av framtidens teknik. Han har ett spännande arbete som tar mycket tid i anspråk. Men livet är ju så mycket mer än arbete och nu oroar jag mig för hans hälsa.

När vi kom hem från sjukhuset fick vi senare samma natt veta att svärmor somnat in för gott. Hon har varit sjuk den senaste tiden, så vi har varit inställda på att detta skulle hända –  men ett besked om att en närstående inte längre är i livet är svårt att hantera. Min svärmor, mina barns farmor, min mans mamma. Det blir tomt utan henne. Nu är svärfar utom sig av sorg…och som ni säkert förstår blev dessa händelser… för mycket på en och samma helg.

Ja, nu vet ni varför det varit sparsmakat med inlägg den senaste tiden.. Mitt i allt detta går livet vidare, även om det är lite väl många händelser på en och samma gång. Det är mörkt när jag åker till mitt arbete och mörkt när jag kommer hem. Igårkväll stannade jag i byn för att köpa blommor till min make och då lös hela gågatan upp av juleljus och julgranar. Jag kunde inte låta bli att få lite panik över att det ska bli jul mitt i allt detta Men vi gillar julen och julhelgen kanske rent av bjuder på lite ledighet med tid för vila, tid för rekreation och tid med nära och kära.

131113

” We’ve got each other and that’s a lot For love – we’ll give it a shot”

Lördagslycka kan vara att frukostfika i flera timmar…

131109

Jodå, det blev minsann både levande ljus, vaniljehjärtan, nybakade bullar och kaffe till frukost. Min kära make gav sig ut i regnet för att förgylla vår frukost med att köpa hem vaniljehjärtan och nybakta bullar…så gott.

Tänk, vad man behöver de där fikastunderna… i lugn och ro. Utan tider att passa….

131109_1

Orkidén kommer från en av mina krukväxter som är så översållad med blommor att jag blir glad varje gång jag ser den. Och bakom gardinen står en annan liten växt som inte blommat på flera år, men nu skjuter den knoppar och jag väntar med spänning på att få se vilken färg blommorna kommer att få…. Det var så länge sedan den blommade att jag faktiskt glömt vilken färg den hade…

Morgonfilosofi kring tanken – Tänk om jag hade läst genteknik….

131107

Ja, tänk om jag hade läst genteknik. Då kanske jag kunde svarat Ja på frågan…-  Christina, du kan väl klona dig?… Frågan har varit aktuell de senaste dagarna och häromdagen fortsatte samtalet ungefär såhär….    – Ja, gör det, klona dig. Då hinner du hjälpa alla på samma gång…. och så kan en av dina kloner vara hemma och ha det bra 🙂

Och när jag i efterhand funderar över dessa små samtal är det just de där spontana omtänksamma små fraserna som värmer… När de personligheter som samtidigt känner frustration över att jag inte kan hjälpa alla samtidigt, faktiskt tänker på att unna mig att låta en ”klon” vara hemma och vila.

131107_1

Massor av arbete och händelser har tornat upp sig likt ett jättegigantiskt berg. Och som ni vet kommer en olycka sällan ensam…. Denna veckan är det flera händelser som satt sina spår, några spår är djupare än andra och förfärligt sorgliga. Jag kanske skriver om det senare när jag själv har hunnit bearbeta sorgen men just nu är den sorgen min, bara min och några flers.

Och vid tillfällen då livet är tufft är det bra att vara kreativ och kunna visualisera inre bilder. Och då är det spännande att leka med sådana tankar som att klona sig …även om detta med kloning bara handlar om att visualisera något som inte existerar, det går ju tack och lov inte att klona människor i vardagen. När allt kommer omkring så fungerar det ju bara i film/spel&fantasy genren, men nog är det en spännande eller skrämmande tanke att leka med, lite beroende på ur vilken vinkel man ser det.

Men nu är det helg! Jag ska dricka kaffe, äta frukost länge. Kura upp mig i kökssoffan med en gosig filt, lyssna till regnet, reflektera och kanske rent av avsluta frukosten med ett delikat vaniljhjärta om jag lyckas uppbåda energi att springa ut i regnet för att köpa ett eller om jag lyckas övertala min man att trotsa regnet för att ta sig över till affären och köpa oss vars ett vaniljhjärta.

Sen ska jag till Galleri KVIS , vernissagefotografera och eventuellt uppdatera galleriets hemsida  🙂 Och sen kommer jag självklart att titta in i bloggsfären och läsa ikapp sådant jag missat under veckan…                         Trevlig helg!

 

En kväll med Miss Saigon på Malmö Opera

131102_9

Om man kan bli kär i en plats, så är jag kär i Malmö Opera. Jag njuter i fulla drag varje gång vi är där, njuter av atmosfären, arkitekturen, den vackra marmorfoajén, den pampiga trappan, de underbara skulpturerna och den magnifika konsten. Njuter av skulpturen med facklorna som brinner varje gång det är föreställning och framförallt av föreställningarna. Att besöka denna plats tillsammans med sin älskade make gör ju bara besöket ännu angenämare.

131102_99

131102_8

Nu har ju Miss Saigon haft premiär för ett bra tag sedan och alla som varit där, har varit lyriska och lovordat föreställningen, så förväntningarna var höga från min sida. Och nog var föreställningen magnifik alltid. När ridån öppnades kastades man rakt in i ett dimmigt, rökfyllt Vietnam. Den där dimman var så effektfull, precis som ljussättningen – vid flera tillfällen fascinerades jag speciellt av ljussättningen. Hur ljuset skapade mönster och förstärkte hela den visuella upplevelsen.131102_7

Orkestern skymtades längst bak på scenen och Å, vad jag gillade scenshowen, dräkterna, de fantastiska dansarnas stil och musiken.

131102_3

Men samtidigt som temat känns på gränsen till uttjatat, är det tragiskt nog högst aktuellt. Handlingen i korta drag: Österländsk flicka/kvinna blir föräldralös på grund av kriget. Hon ser ingen annan utväg än att sälja sig själv, eller försöka finna en make som kan ta henne med bort från det krigshärjade landet . Kim som hon heter blir kär i en västerländsk man, Chris. De blir ett par, ”gifter sig” men Chris måste så småningom resa hem till USA.

131102_4

Kim som troget väntar på Chris, föder dessutom hans barn. Detta gör att hon blir utstött i sitt land eftersom hon därmed anses svika sin egen kultur. Hennes barn blir utstött och kallas för bastard, men efter flera år får mannen veta att det finns ett barn kvar i Vietnam som har är far till. Vid det laget är han gift med en amerikansk kvinna, han berättar historien för henne och de reser dit.

Medans Kim väntar på att Chris ska återvända, blir hon uppsökt av den Viatnamesiska man som hon egentligen lovats bort till som barn. Han vill att de ska göra sina döda föräldrar till viljes och bli ett par men då Kim berättar om sitt barn vill han röja barnet ur vägen först. Kim ser ingen annan utväg än att skjuta Thuy för att rädda livet på sin egen son. I efterhand plågas hon av dåligt samvete för mordet.

Chris och hans nya fru anländer några år senare. När Kim får veta att Chris gift om sig blir hon förtvivlad, men hon vill att de ska ta med sig barnet till väst – för att barnet ska få ett bättre liv. Tveksamheter uppstår och det hela slutar med att Kim tar sitt liv för att hon tänker att det kommer att rädda livt på sonen om han får följa med sin far till väst. Då tar Chris med barnet hem. 131102_6

Hujedamej vilken sorglig historia.  En tragisk historia…men en fantastiskt bra musikal.

131102_5

Tänder ett ljus för att hylla familjens bästa vän…

131103_2

Tänder ett ljus till minnet av vår hund, Siena som gick bort för drygt 1½ år sedan. Tänk så fint att en ensam rosa ros trotsar senhösten för att fortfarande blomma på platsen där spåren av henne vilar. Citatet ”hunden är människans bästa vän” stämmer så väl. Siena kom till oss som en liten valp när barnen var i låg och mellanstadieålder och vi är så tacksamma för de närmare 12 år hon förgyllde vår familjs tillvaro. Hon var den som följde med på alla promenader, tröstade den som var ledsen eller sjuk, lekte med den som ville leka, höll oss sällskap och var med överallt där det fanns möjlighet för henne att vara med, hon livade upp stämningen bara genom att vara just hund och göra sådant som hundar gör,  och framförallt så förhöjde hon trivselfaktorn bara genom att vara den hon var. Hon var en del av familjen och nu när hon inte längre finns här känner vi fortfarande saknad efter vår mjuka, kramgoa och fina vän. Hon var en hund som var omtyckt av alla som träffade henne och hon var vår bäste vän.

Vi saknar den mjuka fina tröst och det vänliga svansviftandet som vår vän gav oss i svåra stunder.

131102

 

 

Ur mina ögon, på promenad i en av Sveriges sydliga städer

131101

När jag är ute och går gillar jag att betrakta och fundera över detaljer som exempelvis stensättningen på bilden ovan, den som föreställer en borg eller är det kanske ett slott… Detaljer och mönster som finns överallt runtomkring oss. Många detaljer gör världen så vacker, intressant och estetiskt tilltalande. Bakom varje liten detalj finns en historia och var och en tolkar utifrån sina egna erfarenheter.

Min pappa har arbetat som stensättare större delen av sitt liv och det hände ofta att han skapade vackra mönster i stensättningarna. Klart att det påverkat mitt seende och sätt att betrakta detaljer en hel del. Jag fascineras av färger och tyngden i sten, av alla de olika varianter som finns, jag får för mig att fundera över vilken typ av grus man valt att sätta stenen i. Om stensättningen är ojämn, tänker jag att här är det nog dåligt dränerat, underminerat eller så tänker jag att arbetet är dåligt utfört  osv….

Och Jag tycker att det är vackert när det regnar på sten eftersom färgerna framträder så mycket tydligare då. Jag kan ”se” galet stora högar av sten i mitt inre och allt arbete som ligger bakom ett stensatt område. Hursomhelst så insåg jag häromdagen när min dotter och jag promenerade genom Trelleborg, att den bild som inspirerat detta stensatta slott har en betydligt längre historia än vad jag varit medveten om. Vi var på konstmuséet och där finns bla en utställning om stadens historia. På utställningen kunde vi läsa att stadsvapnet troligtvis härstammar från 1300-taletslottet, att det tecknades i slutet av 1300-talet och  att sigillet är från 1421.

Tänk, vad coolt det är med historiekunskaper och hur dåtiden faktiskt lever kvar och ger avtryck i nutid genom att påverka vårt sinne för detaljer och hela vårt sätt att leva bara genom att följa med och utvecklas genom hur människor verkar och uttrycker sig. Och tänk vilket sammanträffande att jag fotograferar stensättningen och när vi en stund senare spontanbesöker muséet får vi syn på historien bakom stadsvapnet.

131101_1

Vidare från 1200-talet till 1900-talet…

131101_8

Jag passade även på att hälsa på denna skulptur som står mellan biblioteket och museet i samma stad. Skulpturen är en del av Berlinmuren som en gång delade staden i två delar. Muren som stängde in massor av människor och utestängde ännu flera. Jag tänker att det i detta specifika fall är fascinerande med graffittikonst eftersom graffittin genom sitt visuella bildspråk förvandlar denna del av muren till en frihetssymbol. En konstnärs eller graffittimålares försök att återta staden och sprida fredliga budskap omkring sig. Jag gillar den här skulpturen och det visuella bildspråket.