Fåglarna sjunger om mål och mening, fåglarna sjunger att det är vägen som gör mödan värd. Fåglarna sjunger i Karin Boyes anda.
Vilka är fåglarna? och varför sjunger de så?
I konstens anda klär jag mig i en aura av blomster i rosa och lila. I en självlysande lilablommig potpourri finner jag det där lilla ljuset som Leonard Cohen sjunger så vackert om. Ljuset som tar sig in genom den där lilla sprickan som finns i varje mörker.
Jag bläddrar i program, längtar och besöker operan i tankarna. Toner från Manon ljuder ur min lilla dator. Jag fotograferar och ”leker” med redigeringsprogram om vartannat och hujedamej vad roligt det är att experimentera .
Funderar på året som gått och tänker ljusa tankar, trots att cirklarna har rubbats mer än en gång. 2013 har varit en karusellår, fyllt av såväl ”ups” som ”downs”. Men nog finns det både mål och mening, att vandra vidare mot under 2014. Imorgon är det den sista dagen på året och vi ska fira en lugn nyårsafton. Mannen min är fortfarande sjuk. Jag är lärkan som imorgon ska pynta bordet med blommor, duka fint och laga till ”världens” godaste trerätters och självklart ska vi skåla in det nya året i champagne och rosenlycka. Allt blir ju så mycket finare med rosenlycka och sådant som hör det fina till…
Idag klädde jag mig i blommig klänning, hade en stor rosenblomma och en liten fläta i håret. Vintern här nere i ”södern” är fortfarande grön och jag skulle inte bli det minsta förvånad om vårblommorna snart börjar dyka upp både här och där i grönskan.
Sist men inte minst vill jag passa på att tacka alla er som tittar in här på bloggen och önska er alla en alldeles underbar nyårsafton tillsammans med nära och kära!
Kram