och så fick Papageno sin Papagena till sist…

 

140127a4

Två små figuriner som tidigare bodde hemma hos mina svärföräldrar, bor nu hemma hos oss. Figurinerna står på min makes kontor och hela den här historien började egentligen för några veckor sedan i samband med att min man och hans syskon hade en bodelning av sitt föräldrahem.

140127a1

Min man kom kom hem med denna lilla figurin och sa… Jag vet egentligen inte varför jag valde att behålla den här? Prydnadssaker är ju inte riktigt vår stil.

Jag behövde inte titta på figuren någon längre stund, innan jag kom på att den påminner om Papageno i Trollflöjten. Trollflöjten är min makes favoritopera och när han hörde min kommentar, log han igenkännande för att i nästa ögonblick få en bekymrad min och säga, – Då måste han ju ha en Papagena!

140127a2

Och tänk att bland alla de där grejerna  som fanns kvar i föräldrahemmet, där fanns en Papagena. Och nu står denna lilla dam i en fönsterkarm tillsammans med Papageno. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om de står där och sjunger arior hela dagarna när vi inte är hemma….140127a3

10 reaktion på “och så fick Papageno sin Papagena till sist…

  1. Fina bilder, särskilt den sista med ljuset. Ibland kan det nog vara svårt att förstå varför man vill ha just en viss sak från dem som lämnat oss. När min farmor gick bort var det hennes durkslag i emalj jag ville ha. Ingenting annat kändes viktigt. Kan inte förklara varför. Kramar Liza

  2. jaa..så himelens fint. Vissa saker bara talar till en, utan att man alltid förstår varför. har många sådana. och vad lustigt..är så inne på små små dockor..små gammeldagsa..lite som dem *

    kramar Lycke

    • Det är något speciellt med oss människor och vårt förhållande till materiella ting, hur vi besjälar dem och intresserar oss för sådant som vi tycker är vackert.

      Ha det fint! Kramar Christina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *