Om att läsa klart en bok, inte läsa klart eller helt enkelt göra ett litet uppehåll i läsningen för att läsa något annat som man känner mera för

140223

När en bok är riktigt välskriven, försvinner man in i en annan värld, man hör hur det prasslar i snåren, man känner dofterna, hör skratten, upplever kärleken, smärtan, hör skriken, gråten och känner det som om man är mitt uppe “in medias res” mest hela tiden.

Och sen när boken är slut känns det så tomt, man saknar personerna och miljöerna i boken och man vill veta vad som kommer att hända härnäst… alltid finns det någon liten tråd att nysta i – om boken är bra vill säga. Då kan man rent av vilja läsa den flera gånger…

140323_1

Annat är det om man inte alls gillar innehållet, då slutar man att läsa eller så skumläser man vidare av ren nyfikenhet. Annars kan det vara så att man läser vidare därför att man måste och sen när man läst klart tänker man – Oh, vad skönt, nu slipper jag läsa den här boken fler gånger. That´s it.

Ibland kan det vara så att man hade oerhörda förväntningar på en bok, sen visar det sig att den inte alls var så bra som man trodde och då vill man inte ge upp utan tänker att det måste bli bättre därför att man så gärna vill tycka om innehållet – trots att man inte alls känner för det för stunden. Detta hände mig mitt i Alice Munros “Nära hem” men nu har jag gjort ett uppehåll för att  läsa något annat istället – de där novellerna i “Nära hem” känns nämligen inte alls som “Min kopp te” ….

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte sugs in i miljöerna. Kanske därför att handlingen är långsam och därför att jag inte attraheras av den typen av lågmält berättande. Ibland är det så dystert utan att vara dystert, dramatiskt utan att vara dramatiskt och människorna befinner sig på märkliga ställen som inte verkar särskilt intressanta….. Märkligt nog finns det samtidigt en frustrerande underton av att något mer ligger och lurar bakom hörnet, av att miljön kanske trots allt är mer spännande än vad man upptäcker med en gång och av att karaktärerna har så otroligt mycket mer inom sig än det vi får läsa om i novellerna.  – Och det gör mig nyfiken, så jag kommer att läsa ut den där boken så småningom… Kanske måste jag vara i rätt stämning, eller något? Kanske är det en sådan där bok man måste bearbeta för att kunna tycka om?Någon av er som läst Munros noveller? Vad tyckte ni isåfall?

140323_2

Just nu läser jag något helt annat, Suzanne Collins, Hungerspelen. I den lyssnar jag till härmskrikans sång, snurrar runt i fabulösa klänningar som fattar eld och lever i en värld som är så galet skör att en handfull bär kan försätta hela samhällssystemet ur balans och uppmuntra folket att starta uppror. I Hungerspelen händer något hutlöst spännande hela tiden och jag vet att jag kommer att sakna karaktärerna när jag läst ut hela triologin. Men med tanke på bokens innehåll känns det trots allt ganska skönt att det är litteratur och inte verklighet..

Hur läser ni? Är ni sådana som alltid läser ut en påbörjad bok, avslutar om den inte är bra, läser som besatta när en bok är bra  eller har ni flera böcker på gång samtidigt?

 

 

13 svar på ”Om att läsa klart en bok, inte läsa klart eller helt enkelt göra ett litet uppehåll i läsningen för att läsa något annat som man känner mera för

  1. Hungerspelen har jag precis läst ut och ja, jag saknar den.
    Läser jag en bok jag inte gillar då unnar jag mig bums att avsluta den till förmån för något annat, bättre. Och ja, ibland har jag fler böcker på gång samtidigt, men föredrar en – en som är riktigt bra och fängslande. Det får absolut inte vara något segt, lågmält men inte heller tantsnusk. Kram.

  2. Jag brukar att försöka läsa ut en bok innan jag börjar på nästa. Men jag måste erkänna att jag ibland lägger ifrån mig en bok och läser någonting som tilltalar mig mer. Det kan vara om jag kommer över en bok jag längtat efter eller en bok som verkar jätteintressant och jag kan inte låta bli. Men sedan är det svårt att gå tillbaka till den första boken. Jag har många sådana påbörjade böcker i bokhyllan.
    Det konstiga är att ibland börjar jag om och läser någon av dessa böcker jag ratat och tycker att de är jättebra bara jag kommit in i handlingen. (Just därför försöker jag att läsa klart från början).

    Jag har sett de två första filmerna i “Hungerspelen” och älskar dem. Jag försökte mig på att läsa första boken efter att jag sett filmen men det funkade inte för mig. Jag vill läsa boken innan jag ser filmen. Boken brukar alltid vara bättre än filmen tycker jag. Men kunde inte låta bli att se filmerna.
    Kram!

    • Åh, det är så jag tänker att det ska bli med Munros bok, att jag plötsligt bara ska gilla den när jag läser. Vi får se.
      Ha det fint! Kram Christina

  3. Just nu är mitt läsande helt galet, och ur led. Känner mig smått stressad faktiskt. Jag reserverar och lånar ibland från biblioteket, och på något konstigt vis så fick jag hem alla reservationerna på en och samma vecka. Det fungerade naturligtvis inget bra alls.
    Men en sak har jag lärt mig. Inga mer reservationer nu.

    • oh, det där känner jag igen… Om jag går in på biblioteket för att låna en bok, hittar jag ofta en hel hög med böcker som verkar spännande. Det brukar sluta med att jag går hem med fler böcker än jag hinner läsa. Och då blir det till at låna om och låna om 🙂
      Ha det fint! Kramar

  4. oj vad du skriver bra vännen *** jag slutar ofta läsa böcker jag inte kommer in i och uppslukas av, men kan ibland ta upp dem igen vid ett senare tillfälle. har inte läst någon av de där, men blev sugen på den senare såklart 🙂 älskar också det där så så mycket – när man uppslukas så mycket att man känner dofter och smaker och kan leva sig in helt och fullt i karaktärernas liv, och hur man kan sakna sen..bäst då om det är en följetong ***

    många kramar till dig, Lycke

    • Mmmm, bra följetonger är guld värda. Man får så många nya vänner i de där karaktärerna 😉

      Och att följa sina bloggvänners bloggar är ju också lite som en följetong man bara vill fortsätta läsa och följa kom jag just på<3

      Följetongskramar Christina

  5. Nu kom jag av mig för det var ett så vackert Christinainlägg. 🙂 Rosor till dig. Med åldern har jag fått ett annat mönster. Tidigare när jag jobbade som bibliotekarie var det ett tvång kändes det som att plöja igenom allt. Nu väljer jag själv. Har boken inte fångat mig efter ca 50 sidor är det kört. Ibland räcker det med några sidor. Helst om jag har en härlig hög att välja på. Sedan är det andra regler för författare som jag brukar gilla. Flera på en gång? Jag tycker det går bra att kombinera om det är olika genre. Poesi läser jag bara några dikter av åt gången. De vill jag suga på och låta sjunka in. Jag gör många beställningar och kan inte helt reglera när böckerna kommer till mig. Det vanligaste är en åt gången. Är boken riktigt bra vill jag inte komma till slutet. Det händer att jag väntar flera dagar innan jag läser the end. Om en stund hoppas jag att det kommer hem några bra böcker, med “hon” som jag gifte mig med. Kram Bosse

    • Oj, vad tålmodig du är 🙂 Om en bok är riktigt bra kan jag inte bärga mig – då läser jag ofta så mycket jag bara orkar även om det tar halva natten.

      Tack för rosor och dina fina ord.

      Kram Christina

  6. Jag läser nästan alltid ut… Det är sällan jag lägger ifrån mig en bok, även om jag inte fastnar helt i den. Vissa böcker som är jobbiga att läsa kan jag i efterhand tycka är riktigt bra och tänkvärda. Däremot klarar jag inte om språket är för dåligt, eller innehållet är alltför banalt. Då slutar jag. Oftast 🙂

    Alice Munro har jag lite samma känslor för som du beskriver. Jag läste novellsamlingen Brinnande livet, men blev inte särskilt berörd. Kanske finns det mer där som jag inte ser, eller så passar hennes stil inte mig helt enkelt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *