handplockade tusenskönor representerar så mycket mer…

140329_1

En mullvad eller en sork har flyttat in i vår trädgård. Under vintern har den gått hårt åt gräsmattan, det ser ut som om den bjudit in alla sina vänner och haft någon form av grävfest. Gräsmattan är fylld av små kraterliknande jordhögar och sorkhål (dem blir det ingen bild på eftersom det inte ser vidare trevligt ut ;)).  Vi har fört en kamp mot dessa små genom att fylla igen deras hål och gräva ner sådana där ”sorkjägare” som sprider ljud som sägs skrämma bort sorkar/mullvader i gräsmattan – dock utan framgång. Ibland flyttar de för en tid men nu är de här igen och gräver upp gräsmattan.

Nu är det vår och vi tar nya tag. Trots små kratrar här och var börjar gräsmattan fyllas av tusenskönor. Tusenskönor lyser upp som små vårsolar fyllda med löften om att en ny sommar är på väg.

Helgerna passerar alltför snabbt förbi… detta är en hemmahelg. Jag har städat och fejat, uträttat några ärenden som samlats på hög. Idag blir det kanske en vernissagefotografering. Igår vårshoppade dottern och jag. Hon fick tag i både vårjacka och festlinne men till mig fanns inget som passade. Det var helt enkelt en sådan där dag när det jag provade antingen var för kort, för långt, fel passform eller så fanns det inte någon matchande kofta till.

Söndagmorgon, och vi har påbörjat vårröjning i trädgården….Jag plockar små , små buketter med tusenskönor, placerar buketterna i små glas på bordet och njuter av våren.

Ha nu en underbar söndag, alla ni fina läsare!

Bohème – succé redan före premiären

140327_9

I lördags var det premiär av Puccinis Bohème på Malmö Opera. Vi var där och svävade runt på små moln. Sången och musiken var alldeles underbar. Så ljuvlig att den stressrelaterade huvudvärk jag gått runt och burit på den senaste veckan flög sin kos redan efter de första tonerna. Och det bästa av allt är att tonerna dröjer sig kvar länge. Tonerna och den där fina känslan av välbehag som alltid infinner sig när jag besöker Malmö Opera.

140327_5

Lite märkligt är det ändå… att en opera som handlar om ett gäng fattiga konstnärer som varken beter sig som gentlemän eller är speciellt framgångsrika… och som dessutom slutar med att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, Mimi dör. Visst är det märkligt att en sådan opera trots all tragik, kan vara så innerligt vacker och bestå av – Toner som dröjer sig kvar i själen likt små kärleksfulla smekningar.

….fast när allt kommer omkring så är det just de verkligt stora kontrasterna som kännetecknar konstens värld – kontraster mellan ont och gott, liv och död… fulhet  och finhet… kanske är det just när man ser de starkaste motpolerna som man når de stora insikterna.

Eller så handlar det om att många av oss känner oss lite som outsiders, och på sätt litegrann kan identifiera oss med bohemerna – dem som inte passar in någon annanstans än i sina drömmar.-  Att vara lite bohemisk sådär att man vant sig och tänker att det är helt ok – att vara sitt unika jag – bara för att varje människa är unik. – Det är styrka! åtminstone i min lilla värld.

140327_2

Som sagt, uppsättningen av Bohème på Malmö Opera gjorde succé redan före premiären. Vi var där både på genrepet och premiären. Vi var en av dem som bidrog till stående ovationer…

140327_1

Mmm… historien utspelas i Paris, men har förflyttats från det romantiserade 1800-talet fram till nutid. En sådan förflyttning kan vara vansklig, den måste ske med finess och det tyckte jag att man lyckades med. Allt var så fint, att jag med lätthet gärna hade besökt föreställningen en gång till…

140327

 

 

Den svävande kuben

140324

Jag var på möte i kommunhuset ikväll. Årsmöte för KVIS, dvs Konstens vänner i Svedala….

På torget utanför kommunhuset står skulpturen, den svävande kuben av Jan Harry Persson. Det finns de som inte alls gillar den svävande kuben. Jag är inte en av dem. Jag tänker att den är både vacker och lite oansenlig på samma gång. Den smälter in i miljön genom att reflektera sin omgivning. Samtidigt som den tornar sig flera meter uppåt i luften. Ja, ni ser ju själva hur delar av kommunhuset speglar sig i skulpturen på bilden ovan. På bilden nedan skymtar speglingar av mig, av mina skor….. på väg någonstans, som alltid. Alltid på väg.

140324_1

bästa söndagen på länge…

140323_6Idag har jag mestadels varit hemma, städat och dukat fint. Lagat den smarrigaste söndagsmiddagen på länge. Enkel, men precis vad vi var sugna på. Tacos. Dagen till ära! Ikväll har kidsen varit hemma. Och för första söndagen på ett bra tag hade båda två möjlighet att komma hem på samma gång 🙂

140323_5 kopiera

De senaste veckorna har någon saknats vid varje söndagsmiddag. Middagarna har fått konkurrens av kidsens aktiviteter: Allt från Englandsresor, helgjobb, konserter, schacktävlingar till en och annan envis förkylning. Men idag lyckades vi äntligen samla alla fyra. Jag piffade upp dukningen med söta små chokladkaniner och chokladägg.

140323 kopiera

Robin.

140323_7 kopiera

Emelie.

140323_2

Vi har alltid massor av grönsaker till våra tacos.

140323_3

Efterrätten var både nyttig och god. Frukt och bär – fritt fram att doppa i smält choklad.

140323_4

Chokladfondue. och pistageglass…

Som sagt, den finaste söndagen på länge, bara för att kidsen var här. De förgyller vår dag, vårt liv – bara genom att vara sig själva. Lycka!

 

 

 

 

 

 

en bohemisk helg…

140322

Äntligen helg…. inledde fredagkvällen med ett glas rödvin, choklad och poesi….

Inledde lördagsmorgon med fotografering och uppdatering av galleriets hemsida – ett litet hedersuppdrag jag har som egentligen är roligt men när tiden är tunn blir det svårt att få plats med allt inom dygnets 24 timmar.

Hursomhelst. Nu slänger jag av mig den ambitiösa kappan och håller helg. Känner ett starkt behov av att trappa ner på tempot. Har en förmåga att alltid engagera mig till 150 procent och ibland blir det bara för mycket av en hel del.

Ikväll blir det premiär och det ser jag fram emot, fick ju ett smakprov på genrepet i torsdags. Och det var sannerligen en alldeles underbar föreställning. Ni vet en sådan som man bara njuter sig igenom från början till slut.

Önskar er alla en avkopplande och solig vårhelg!

 

Idag sjunger jag först Just Beat It och sen Marcello Finalmente….

Det är inte bara mycket just nu, utan mycket mer än mest. Ni känner säkert igen den där känslan som infinner sig när man är så trött  att man funderar på om man ska ta med sig en spypåse i väskan för att inte riskera att spy på något opassande ställe…(blink) hehe….  Och nejdå, ni behöver inte oroa er. Jag har perspektiv på tillvaron, betraktar situationer ur flera olika synvinklar och ur de flesta synvinklar mår jag riktigt vansinnigt bra!

Kraftkällan idag börjar med Michael Jackssons  ” Beat it”

” No one wants to be defeated
Showin’ how funky and strong is your fight
…….. Just beat it, beat it, beat it, beat it

No one wants to be defeated
Showin’ how funky and strong is your fight

Just beat it, beat it, beat it, beat it”

Och sen fortsätter dagen med Funky Town…. vet faktiskt inte varför eller vems låt det är, bara att den bara dök upp och fick mig att längta till Funky Town …. ”Won’t you take me to, Funkytown, Talk about, Talk about
Talk about movin…..

Gotta move on
Gotta move on
Gotta move on

Won’t you take me to
Funkytown……

Och alldeles nyss började Thin Lizzy skråla om att Dansa i månljus….fångad av spottarnas ljus… en het sommarnatt.

” But I’m dancing in the moonlight
It’s caught me in it’s spotlight
It’s alright, alright
Dancing in the moonlight
On the long hot summer night ”   …

Och då minns jag att jag har biljetter till genrepet av La beheme på Malmö Opera ikväll… Operan som baseras på den där romantiserade idyllbilden av bohemlivet under impressionisternas tid, Paris fattiga konstnärer i en vindsvåning som lever för frihet, rättvisa, kärlek och mest av allt för konsten…. ”Marcello – finalmente……..”

Åh, vad jag ska buffra energi, hälsa på den gyllensköna Thalia i foajen, beundra Isaac Grunewalds Commedia del Arte längst in i hörnet på andra våningen… kolla in Midsommarnattsdrömmen och allt det där fina. Konsten och kulturen. Den jag brinner för sådär vansinnigt mycket att jag bara vill ha mer och mer. Konsten som tillför, ger energi.

But first let me take 😉  ”Another Selfie” medans jag leker med texter, låter texterna interagera med varandra. Kommunicera. Skapa bilder.  Knyta bild och text till varandra genom intertextualitet.Kopplingar som är relevanta för just mig i den kultur jag lever i. Visuell kultur ur en bild- och textnörds perspektiv. and I Love It!

140304

 

It´s a kind of magic….

140318

det är mycket just nu…action-painting, inspirerat av Jackson Polloc. När allt är uppochnervänt eller rättvänt – beroende på perspektiv. Jag ser ett motiv och jag gillar det. Det kan vara så att känslan är individuell eller så är vi flera som ser samma motiv. Denna gång blir det inte några ledande frågor. Vad ser du, i fotografiet av min action-painting?

Streber – ett gästspel från Dramaten på Ystad teater

140315_5

Vi styrde stegen mot Ystad teater för att se Streber, en teaterpjäs baserad på ett  drama av Stig Dagerman.

140315_1

Det var första gången vi besökte Ystad teater och vi blev positivt överraskade. Arkitekturen är fantastiskt vacker och stilren. Nyklassicistisk stil.

140315_4

Vi var där i god tid, både för att hinna insupa atmosfären och för att hinna äta en räkmacka i den trivsamma cafeterian som lyses upp av underbara kandelabrar med levande ljus.Teaterbyggnaden är så pittoresk på insidan, dock mindre än vi förväntade oss. Inredningen är pampig och charmig på samma gång…med urtjusig stuckatur, med målningar och fina detaljer…

140315_2

som sagt pampighet …….. i kombination med ett hederligt gammalt grovt brädgolv, är så charmigt.

140315_6

Åh, dessa fönsterspeglingar som bjuder på möten mellan insida och utsida är så fascinerande….

140315_7

Föreställningen bjöd på scengrafiska överraskningar med någon form av inledande bländande ljusspel som verkade likt en motsvarighet till ett mullrande oljud, samtidigt som det förde tankarna till pixlar och plattskärmar. Det var både annorlunda och intressant. Själva handlingen utspelades på 1940-talet, dvs samtidigt som pjäsen skrevs och dräkterna var tidstrogna. Skådespelarna såg ut precis sådär som jag föreställer mig att människor såg ut på den tiden….

Handlingen kretsar kring människors vilja att ta sig vidare i livet, göra karriär och vilka uppoffringar de är beredda att göra för att nå framgång. Fyra vänner startar en bilverkstad tillsammans, men det visar sig det som en gång betraktades som små skillnader i deras livssyn och värderingar  – kommer att slita sönder vänskapsbanden när en av dem förråder de andra genom att ljuga, stjäla och till och med driva en av vännerna rakt in i den ångestfyllda döden…

Pjäsen undersöker de sk ”dåliga” människornas begär efter ett bättre liv. Frågor som ställs på sin spets är sådana som, Hur långt är en människa beredd att gå för att nå framgång? Vad händer med den som låter sig förrådas? Och lyckas den som trampar på andra för egen vinnings skull? Några egentliga svar ges ej, även om man upplever att svaren ska underförstås…det är fritt fram för oss åskådare att tolka och dra egna slutsatser…och det är en av anledningarna till att konst påverkar oss så stark. Konst och kultur anknyter till våra omedvetna eller medvetna kulturella värderingar och därför berör den oss med en oerhörd styrka.

Men jag måste nog säga att jag blev illa berörd av att hur Dagerman tolkade och därmed framställde begreppet/egenskapen Streber som en girig, småsint och högst obehaglig person. – I min värld används ordet streber för att beskriva en egenskap hos den som kämpar hårt för att ta sig framåt i livet, dvs för att komma vidare och inte stå och stampa på samma ställe hela tiden.

Och nog är det en egenskap de flesta av oss bär, då vi alla hela tiden kämpar för att nå nya mål:  skriva nya böcker, klara av nästa kurs, söka det där drömjobbet, spendera mer tid med familjen/barnen, odla egna grönsaker/bli självförsörjande, flytta till ett bättre boende, köpa ny bil, skriva en avhandling eller resa jorden runt ….Ja, listan på olika mål kan göras hur lång som helst….

Summa kardemumma så tänker jag att en streber är en person som vill utvecklas och därmed når strebern framgång – vilket inte behöver innebära att man använder ”smutsiga” metoder för att nå sina mål. En Streber skulle lika gärna kunna vara en person som strävar efter framgång i den bemärkelsen att man vill förändra världen till en bättre plats genom att sätta små avtryck som sprider positiva budskap till omvärlden.

Ord kan alltså användas och tolkas helt olika – beroende på vilka tidigare erfarenheter (/kulturella värderingar) man har av ordet i fråga….Till saken hör att alla ord har kommit till, för att beskriva en människas upplevelse och bild av omvärlden och det är just därför bildanalys är så intressant och utvecklande. Bildanalys ger oss ett perspektiv….på livet, konsten och de verkligt stora frågorna.

Sådärja, mitt i denna korta recension började ”bildnörden” i mig tala och ge en spontan motivering till varför bildanalys är så viktigt. Jag kan inte låta bli att se på omvärlden med  bildanalytiska glasögon och sträva efter att ständigt befinna mig i en utvecklingsprocess  😉 Varför stå stilla när man kan gå framåt? Det är ju trots allt man själv som väljer vilken väg man ska vandra, även om man inte kan påverka omständigheterna så kan man påverka hur man tolkar och hanterar de svårigheter man möter på vägen.

Summa kardemumma så kan jag rekommendera att man följer i gästpelarnas spår och ser föreställningen Streber. Den är bra och triggar dessutom igång många intressanta diskussioner.

 

att vara vissen…

140315

Är lite vissen –  inte ens en hel natts sömn och sovmorgon hjälpte….

Läser poesi av Kristina Lugn… inte för att den är av den lugnande sorten precis. Snarare av den lite mer absurda, ironiska sorten…men ibland är det precis vad jag behöver. Hon kan mycket väl skriva sådant som ”Det är ett sorgearbete att leva. / Om man inte förstår det / blir man aldrig glad.”

 

 

 

framtiden (jag menar våren) är så ljus…. att jag måste använda solglasögon för att inte bli bländad ;)

140312

Med tanke på mina många fotografier med olika blomsterarrangemang… så är det väl ganska uppenbart för de flesta att jag gillar blommor? Men å andra sidan, vem gillar inte blommor? Blommor är så lätta att tycka om, lite så som i citatet….” av blommor och blader blir man glader”.

Den senaste tiden har jag visat bilder där jag lockar fram estetiken genom att plantera blommor på alla möjliga och omöjliga ställen….från blommor i handväskan till blommor i kaffekoppen …. och allt som oftast har jag en blomma eller två i håret därför att jag tänker att blommor i håret är en symbol för att idéerna blomstrar.

Hursomhelst så kan jag förhålla mig ”normalt” till blommor när jag känner för det – bara så ni vet 😉 Och bara så ni vet så har jag inte bara blommor i håret utan även på fullt normala platser. Krukorna, utanför ytterdörren är en sådan plats. Där planterade jag både penséer och minipåskliljor för en vecka sedan och jag blir så glad varje gång jag ser dessa vackra blomster.

Jag njuter av att våren nalkas.  Solen stiger upp allt tidigare för varje morgon och det känns riktigt skönt att dra på sig solglasögonen för att slippa bli bländad….

 

Amor och Psyche …

140309_5

Saga ur den romerska(/grekiska) mytologin: Det var en gång för länge, länge sedan. En kung som hade tre döttrar. Två av döttrarna var helt vanliga prinsessor men den tredje, Psyche, hon var så vacker att hennes skönhet beskrevs som så gudomlig, att ingen dödlig vågade fria till henne. Folket talade om att Psyche var vackrare än den sköna gudinnan Afrodite.

När Afrodite fick höra talas om detta blev hon rasande och övertalade sin son Amor att förinta Psyche….. Men i samma ögonblick som Amor får syn på Psyche råkar han sticka sig på sin egen kärlekspil och då blir han så hejdlöst förälskad att han inte kan döda henne. Han tar med henne till ett gigantiskt luxuöst slott där hon får leva i lyx och överflöd….. mot restriktionen att hon varken får se eller lära känna Amor, när han kommer och älskar med henne på natten.

140309_4

Hennes systrar blir avundsjuka och menar att hennes älskare är en otäck jätteorm som kommer att sluka henne. Psyche övertygas om att de kan ha rätt och en natt tänder hon en oljelampa för att få se vem hennes mystiska älskare är. När hon får syn på Amor ser hon hur gudomligt vacker han är, hon sticker sig på en av hans pilar och blir vansinnigt förälskad. Psyche har brutit överenskommelsen.  Amor flyger upp ur sängen, vrålar att det är slut och lämnar den olycklige Psyche ensam.

140309_3

Psyche blir förkrossad men bestämmer sig för att göra allt som står i hennes makt för att få tillbaka sin älskade Amor. Hon beger sig på en farofylld resa till Olympen där Afrodite tvingar henne att genomgå farofyllda och svåra prövningar….

140309_2

…och till sist vinner Psyche sin älskade Amor tillbaka.

Det sägs att denna historia ligger till grund för ett oändligt antal sagor i vår västerländska kultur. Människor fascineras av den unga oskuldsfulla kvinnan som möter den äldre erfarne mannen och av den ”onda” äldre kvinnan som försvårar tillvaron för den yngre kvinnan.

I musikalen Rebecca representeras Afrodite av två karaktärer, Max avlidna fru, Rebecca som beundrades av alla och som nu kan tyckas ”gå igen” genom Mrs Danvers. Kanske representeras Amor av Maxim de Winters som gifter om sig med den oskulsfulla unga flickan som inte ens har något namn utan omnämns som Jag. Och kanske är det Jag som är Psyche…

Och visst är det spännande hur vi ständigt återkommer till teman som kretsar kring kärlek…oavsett om det handlar om musik, lyrik, litteratur, film, musikal, opera…eller det verkliga livet.

140309_6

Inspirationen till dessa tecknade kostymbilder kommer ur musikalen Rebecca… och jag tänker mig att skulpturen av Amor och Psyke levandegörs genom ett dansnummer…. och då skulle en modern tolkning av dem kunna se ut precis så som jag tecknat.

Amors vingar smälter samman med de pilar han har på ryggen och Psyche har en gnistrande klänning som tindrar diamantlikt när solen eller månen lyser på henne. Båda har balettskor eftersom jag tänker mig att de levandegörs med en balettliknande dans…

Att designa dräkter är så roligt! Och med tanke på att  vi är några som arbetar ämnesövergripande inför ett besök på Malmö operas Rebecca så passar detta lilla projektet utmärkt för vidareutveckling. Och det känns perfekt när man kan förena nytta med nöje….

Nu ska jag strax iväg på en föreläsning om pedagogiska bedömningar & sånt. Det ser jag fram emot 🙂

Ha en fin dag!

Förtydligande: Eftersom sagan är just en saga och ingen verklig händelse, kan innehållet variera beroende på vilken källa man utgår ifrån. Den variant jag beskriver av Amor och Psyche sagan är en högst microslimmad variant…

med en doft av rosenberså…

140308

Det var en dag sedan, eller kanske två…Jag planterade några idéer i min väska och nu blomstrar den likt en hel rosenberså… Röda och vita rosor växer upp. Jag plockar dem och binder blomsterarrangemang som ska placeras i vas.

140308_1k

Det är söndag och vi pressar det där sista njutbara fina ur helgen… blommor, poesi, promenader, gemenskap, musik och allt som är fint i en stor potpurri….Jag sitter och tecknar, färgerna glöder och pennorna talar till mig… det blir så fint – det där bildspråket som talar till mig när jag målar. Snart ska ni få se mina bilder…..

Tills dess får ni hålla tillgodo med väsk- och rosenpoesi… Ha nu en fin  söndag!

140309_1

Vad har du i din väska?

140307_1

Jag trivs bra med min nya handväska.

140307_3

I den bär jag med mig allt från tulpaner och drömmar…

140307_2

till tulpaner och min bärbara dator ….

140307_4

I väskan växer poesi….för vad vore livet utan dikter…. och lyrik. Vad vore livet utan konst och musik….

140307_5

Och sist men inte minst så rymmer den mode- och fotoredigeringstidningar, några block och pennor….. Nuförtiden är det sällan jag har ork och tid för att måla något för min egen skull men igårkväll inföll både tiden och lusten på samma gång….

och vilka skisser det blev …. designade dräkter till fiktiva karaktärer i en föreställning….och jag blev nöjd. Två skisser som överförts till halvfärdiga bilder i A3-format, en fredagkväll – det  känner jag mig nöjd med. Förhoppningsvis infinner sig tiden för att färdigställa mina bilder under dagen… och sen får både skisserna och de färdiga bilderna (om de blir klara) kanske agera ”läromedel” i ett spännande designuppdrag som jag ska påbörja tillsammans med mina elever nästa vecka… 🙂 (O, vips så har jag blandat ihop arbete och fritid igen).

Det är lördagmorgon och klockan är 06.30 – nu ska jag koka kaffe och läsa en stund. Maken sover och planen är att låta honom sova ett tag till, men sen ska jag överaska honom med att duka fram en riktigt smarrig helgfrukost…Vi ska äta frukost länge, softa och bara vara i stunden.  Helg = två dagars ledighet och det känns så gott att fortfarande ha de där dagarna framför sig.

Jag vill önska alla er som tittar in här en riktigt skön helg!

 

Jag har alldeles för mycket blommor i håret, lever av konst och gör mig till bild…

140304_4

Detta är inte jag, det är bilden av mig – när jag gör mig till bild  Jag har blommor i håret, Blommorna är en symbol  för att tankarna blomstrar…

Jag trivs så bra i min nya korallröda kofta, att jag vill bära den ofta.

140304_5

Trivs i blommiga kjolar och mörkblå strumpor.

140304_6

Invigning av gamla skor, dock nypiffade med purpurfärgade sidenband….

Det är en ny morgon. Jag lyssnar på Nina Simone, ”Feeleing good”  och tänker att det kommer att bli en fin dag!

” Birds flying high you know how I feel
Sun in the sky you know how I feel
Breeze driftin’ on by you know how I feel

It’s a new dawn
It’s a new day
It’s a new life
For me
And I’m feeling good ” ( ur Feeling good)