Det är valår och politiska debatter pågår för fullt. Häromdagen diskuterade en god vän och jag en samhällsförändring som skett. Vännen svarade uppgivet att det gått för långt och att det är försent för att förändra situationen. – När någon säger så går jag igång och känner mig tvungen att argumentera för motsatsen. Jag tänker att vi faktiskt kan påverka världen och förändra!

Min övertygelse är att varje litet vardagsbeslut vi tar påverkar samhället på olika sätt och genom att göra medvetna val kan vi göra skillnad.  Jag tänker att vi människor har mycket större möjlighet att påverka och förändra än vad många tror. Vi måste bara förstå att vi är betydelsefulla och att även de ”pytteminstasmå” besluten kan göra skillnad. En människa kan inte ensam förändra allt men om vi alla bidrar med sådant som är positivt – då sprids positiva ringar på vattenytan och samhället förändras i en positiv riktning.

Några konkreta exempel på vad man kan göra. Säga vänliga saker till varandra och om varandra genom att belysa sådant som är positivt och fungerar bra, visa uppskattning och ärlighet, äta och leva hälsosamt för att främja sin hälsa, välja ekologiskt och närodlat i den mån det fungerar, åka kollektivt eller planera sina bilresor smart så att man inte kör en massa i onödan, om vi går förbi någon som behöver hjälp – stanna upp och hjälpa till om vi kan,  återanvända sådant som går att återanvända, välja kvalitet framför kvantitet, städa miljösmart med miljövänliga rengöringsmedel osv… listan kan göras hur lång som helst.

När man vill förändra sådant som är svårt att påverka själv – kan man engagera sig i en förening och gå samman med andra för att på ett konstruktivt sätt försöka förändra just det man brinner för som mest just då.

Om vi ska genomföra stora och bestående förändringar är det avgörande att respektera människors åsikter – genom att acceptera att vi kan ha olika åsikter om hur samhället ska bedrivas. Våld föder förödelse och fred föder välgång och hälsa.

Vill man förändra världen till en bättre plats är det viktigt att visa sina medmänniskor respekt oavsett vilken åsikt de har. Under de senare åren har det i Sverige hänt att människor blivit hotade, skadade och förtryckta pga sina åsikter. Min bestämda åsikt i denna fråga är att det är direkt oacceptabelt att kränka andra människor pga av deras åsikter. Yttrandefrihet är en grundläggande förutsättning för att en demokrati ska fungera.

Detta är min personliga åsikt, en åsikt som jag byggt upp genom att inse min betydelse, genom att erövra mig kunskap i olika frågor och genom att vara med och påverka i det lilla och upptäcka att jag faktiskt kan bidra till att göra skillnad.

Små vardagsbeslut kan göra skillnad under förutsättning att man gör medvetna val. Självklart har vi alltid en yttre verklighet att anpassa oss till, men oavsett hur den ser ut kan vi påverka det lilla och om många påverkar lite, blir det tillsammans mer.

Hur tänker du?

Något av det bästa jag vet är att stanna upp i vardagen och ta mig tid att tänka, så gissa om jag blev förvånad när jag läste en artikel i dagens Sydsvenskan. I artikeln skriver Ulf Törnberg om hur man i en forskningsstudie kommit fram till att hälften av alla människor föredrar att göra något obehagligt hellre än att tänka. Hälften av de som ingick i studien stod inte ut med att sitta och tänka, trots att det handlade om småstunder på 6-15 minuter. Studien gjordes visserligen i USA, och man kom fram till att varken ålder eller utbildning inverkar på om man är en av de som står ut med att tänka eller inte.

För mig som älskar att filosofera, rådgöra med mig själv och fundera i min ensamhet, för mig är detta resultat högst förvånande.

Enligt artikeln var människor villiga  att under studien hellre ge sig själv en obehaglig elstöt bara för att de skulle ha något att göra, och slippa tänkandet. Resultatet förbryllar forskarna och nu undrar man varför så många människor upplever tänkandet som negativt? Det spekuleras kring att det kan ha med att göra att det dyker upp negativa tankar…    Min kommentar till detta är att man ibland nog behöver tänka de där negativa tankarna, bara för att komma fram till hur man tar sig igenom svårigheterna för att kunna gå vidare. Vända det negativa till något positivt, eller om det inte går (för ibland kan det faktiskt vara så illa) då kan man åtminstone försöka se sådant som finns i ens omgivning och som trots allt är positivt.

Själv, stiger jag gärna upp hutlöst tidigt på morgonen, bara för att jag ska hinna ta det lugnt, tänka och reflektera innan jag kastar mig in i dagarnas stressiga schema. Nu har jag semester och njuter av att ha extra mycket tid för tänkande. Men när jag arbetar planerar jag mina dagar så att det ska finnas tid för eftertanke. Och det är oftast vid de där filosofiska tillfällena som jag finner lösningar på problem, får idéer och lägger upp strategier för hur jag ska planera mitt liv framöver.

Att en stor del av mänskligheten inte står ut med att vara för sig själv och då inte få göra något annan än att tänka – är för mig obegripligt. Jag tror att alla behöver få tänka, reflektera och bara vara i tanken en liten stund varje dag.

Hur fungerar ni? Är ni sådana som behöver den där ensamtiden för att göra ingenting annat än att tänka? eller finns det någon av er läsare som tillhör den skara av människor som inte står ut med 15 minuters fokus på att tänka, utan att göra något annat?

Jag är så nyfiken på era svar, skriv gärna och berätta i kommentarsfältet.

Vill också passa på att önska er en trevlig helg, med massor av fina tankar!

Kan inte låta bli att koppla samman detta med Descates, ”Jag tänker alltså finns jag”.