Jag ser fram emot att möta våren i Lund

150131_3

Jag har fått ett glädjande besked och nu Ser jag fram emot Våren. Jag ser fram emot att möta just denna våren i centrala Lund. Jag ser fram emot att se Magnoliaträden spricka ut i blom på Lundagård. Jag ser fram emot vårens nya utmaningar. Jag ser fram emot mitt nya arbete som gymnasielärare i svenska på en skola i centrala Lund. Ser fram emot att ha promenadavstånd till konsthallen, skissernas museum, kulturen, fikastunder på Patesseriet, kurslitteratur i AF-borgen, stadsbiblioteket, de små lokala gallerierna och allt annat smått och gott som Lundastad delar med sig av. Goda nyheter är goda nyheter!

Önskar er alla en riktigt toppenfin helg <3

150131

Att ta farväl är något av det svåraste…

150129_2

Jag står nästan inte ut. Om det är något jag har svårt för så är det att säga adjö…. det känns betydligt bättre att kunna säga  – På återseende…. eller – Vi ses snart igen…

I samband med ett möte igår fick jag denna tjusiga blomma och ett tack för den här tiden och lycka till framövertal….

Under kommande vecka har jag ungefär 332 elever i 16 olika klasskonstellationer (17 med mentorsklassen) att hålla min sista bildlektion för och sedan ta farväl av. Jag peppar mig själv till att vara positiv och försöker hålla god min… men egentligen känns det så sorgligt att jag funderar på att ta gummistövlar på mig ifall jag skulle börja gråta så mycket att skolan svämmar över av alla salta tårar… 😉

Att ta farväl av kollegorna är lättare, vi kan ha koll på varann via fb,  och vi kan välja att träffas i något sammanhang om vi vill… och det ska bli spännande att se hur många av dem som kommer när jag ska ha min utställning…

Någon som är bra på det där med att ta farväl? Hur gör man? Kanske är det bara att säga Hejdå, ha ett underbart liv! ..och sedan rider alla iväg på sina hästar i solnedgången och lever lyckliga i alla sina dagar…( precis som i sagornas världar…eller hur skulle ni göra?)

Jag kryddar min choklad med tulpaner och filosofiska tankar…

150127_3

Tidig morgon, lyssnade på radio, hörde en låt och sedan dess har den ekat… om och om igen. Arbete, lång och varierande dag, styrelsemöte på Galleri KVIS. Planerat organiserat… Hemma sent och dricker varm choklad som jag dekorerar med en tulpan…för effektens skull.

Tänk om jag lever i en musikal. En musikal utan vare sig början eller slut. Handlingen pågår varje dag. Musikalen blir till performancekonst. Jag hör Hoziers, sjunga Take Me To Church…..

“Take me to Church, I’ll worship like a dog at the shrine of your lies,  I’ll tell you my sins and you can sharpen your knife,  Offer me that deathless Death,  Good God, let me give you my Life”.

Jag tänker att texten är komplicerad…. och jag vet inte om jag begriper vad den handlar om…. den kan tolkas på olika sätt och kanske är det just det som är meningen..

150127_1red

Jag dricker poetisk choklad,  läser Karin Boyes I rörelse…., ” den bästa dagen är en dag av törst” ….och kanske det är just så det är? om en dag av törst är den bästa dagen – då är det ofta den bästa dagen. Den bästa dagen…. Må varje dag bli den bästa!

Livet är som ett schackspel och vi funderar ständigt över nästa drag…

150120_3

Söndagsmorgon. Jag stiger upp tidigt. Sitter i kökssoffan, tar en bloggpromenad, bloggar och dricker mängder av svart kaffe. I fönsterkarmen blommar flera av mina orkidéer och jag tänker att de ser ut som små konstverk där de står i all sin prakt.

Vi har varit och sett den sista delen av Bilbo Baggers äventyr, Hobbit Femhäraslaget. Jag tyckte om filmen, fascineras av berättelsens olika sagovärldar, av karaktärerna och dess egenskaper och jag gillade balansen mellan action och romantik. Handlingen är den klassiska maktkampen mellan de goda och de onda. Det är inte alls särskilt svårt att se skillnad på vilka som är onda och goda. De goda är vackra, söta eller charmiga och bosätter sig gärna i de ljusare och finare miljöerna. De onda är fula, groteska och bosätter sig på de mörka hemska platserna… Och det är typiskt mig att sitta och fundera över sådant när jag ser en film. Och det är typiskt mig att dessa funderingar triggar igång en massa andra funderingar kring sagor och berättelser. Sedan urminnes tider har vi människor älskat våra sagor. Vi behöver dessa dramer av poetiskt sammansatta bokstäver, vi behöver dem för att må bra. Och jag tror inte att vi skulle klara av att leva i en värld utan sagor, sagor har blivit en sådan självklarhet i vår kultur. Vi är helt enkelt ett sagoberättande folk.

150125

Målningen under kaffekoppen på bilden ovan är inspirerad av schackspel. Det finns många typer av spel att fundera över. När jag var mitt uppe i målandet av schacktavlorna funderade jag över hur livet är som ett spel och hur man ständigt och jämt funderar över nästa drag.  Just nu funderas det en hel del på nästa drag och det är så frustrerande att inte veta hur min motspelare planerar sina drag. Mitt nästa drag just nu är beroende av hur en vilt främmande människa väljer att flytta en pjäs på mitt schackbräde… och först när jag vet utfallet av det draget kan jag börja fundera över mitt nästa. I nuläget handlar det som sagt mest om spekulationer…

Under tiden håller jag söndag, softar och planerar en delikat söndagsmiddag med kidsen som kommer hem på besök. Idag blir det särskilt spännande att få rapport från dotterns första arbetsvecka. Tror minsann att vi ska ta och fira med semlor 🙂

 

– Jag står ju bara där….

150122

Idag när jag gick på bloggpromenad mötte jag en bild av mig själv på Tove Olbergs blogg .  Nog kände jag mig smickrad över att hon valt ut en bild av mig för att sin porträttserie, “Motiv kvinnor – hon står ju bara där”. Och sen har hon skrivit så fint att jag är den fjärde kvinnan i serien och att vi därmed blir en fyrklöver och jag som fascineras av symboler går genast igång på att fyrklövern används som lyckosymbol. Det sägs att de fyra bladen representerar tro, hopp, kärlek och lycka. – Och det låter fint.

– Men jag bara står där…. Detta inspirerade mig att leta upp ett fotografi av fyrklöver och bildredigera, resultatet ser ni i detta inlägg. Hur tolkar ni min bild?

 

Utelåst och frusen…

150120_2

– Där stod jag utanför ytterdörren. Vände praktiskt taget upp och ner på min väska, men det fanns ingen nyckel där.  Jag hade tydligen åkt hemifrån utan dörrnycklar och nu stod jag utanför min egen ytterdörr och kunde inte komma in. Vädret var snöblandat regn. En låst dörr befann sig mellan mig och värmen. Jag var inte klädd för promenad och näsan blev allt rödare av köld och där stod jag och kände mig som en mupp… Jag som hade snabbat mig hem för att skriva det där dokumentet. Jag kom snabbt på att det inte är min grej att sitta utomhus och skriva på mobilen med stelfrusna fingrar, så det projektet la jag ner. Ringde maken men han skulle sitta i möte flera timmar till. Jag kom på att dottern har extranycklar kvar i sin knippa, och att jag skulle kunna köra till hennes jobb och hämta dem… Men hon har just börjat på en ny arbetsplats och hur skulle det se ut om hennes mamma kom dit och knackade på hennes andra dag och berättade att, –  Jag är mamma till E och nu har jag glömt nycklarna hemma och är utelåst. Jag kom fram till att det nog skulle vara lite pinsamt för henne så det lät jag bli med. Därför fick jag nöja mig med att sms:a ett meddelande och be henne köra hit efter arbetstid för att låsa upp dörren och släppa in en stelfrusen mamma… Och det gjorde hon såklart gärna.

Ja, nu har jag varit med om det också. Glömt nycklarna. Varit utelåst i snöblandat regn och det var ingen hit. Jag tar och bestämmer mig för att detta var både första gången och sista gången i mitt liv som jag glömmer nycklarna. Nåja, ingen är felfri och det här skulle väl kunna hända vem som helst, eller?

Idag njöt jag av sätta nycklarna i låset, öppna dörren och stiga direkt in i stugvärmen…

 

 

 

Doktor Zjivago, Boris Pasternak och poesi

 

150118_4

Vi tillbringade vår lördagskväll på Malmö Opera. Vi såg den hyllade musikalen Doktor Zjivago. Musiken är komponerad av Lucy Simon. Storyn är baserad på den ryska nobelpristagarens Boris Pasternaks roman, Doktor Zjivago.

150118_3

Handlingen utspelas i Ryssland, under perioden ca 1912 – 1923. Krig, intriger, komplicerad kärlek, maktspel, idealism, individualism och humanism i en tid av kollektivism och folkmord.

150118_5

Doktor Zjivago arbetar som läkare och skriver poesi. Han ägnar sig åt att hela kroppar med läkekonst och hans poesi sprider sig i landet där den lindrar de trasiga själarnas smärta. Musikalen är som en hyllning till poesins helande kraft.

Landet är i uppror, människorna förlorar allt de äger, de lever i misär, och tvingas in i de mest märkliga situationer och hot. Hela byar bränns ner och mitt i allt detta elände läser människorna poesi. Poesi som hjälper dem att uthärda och leva vidare. Poesi som tystas av politiska skäl. Poesi som blir förbjuden.

150118_1

Boris Palsternak skrev klart Doktor Zijago 1956. Romanen fick av politiska skäl inte tryckas i Ryssland, istället smugglades den ut ur landet och översattes till italienska. Pasternak belönades med nobelpriset 1958 men staten tvingade honom att tacka nej. Det var först 1988 romanen trycktes i Sovjetunionen.

150118_2

Det här är onekligen en intressant författare som producerat stora gripande texter. Ännu en författare som lyckats med konststycket att provocera och att älska med bokstävernas förmåga att bilda ordkombinationer. Nu känner jag mig pepp på att läsa mer poesi av Pasternak.

Tack Malmö Opera för ännu en fantastisk föreställning. För en musikalisk upplevelse som dröjer sig kvar och väcker många funderingar och diskussionsuppslag. Den här föreställningen tyckte jag om 🙂

andas in och snurra runt…

150117_2

Hjulet snurrar lite väl fort…och jag hinner nätt och jämt andas in och snurra runt. Helgen bara svischade förbi i full fart. Nu längtar jag efter våren eller efter snö…  massor av snö så jag kan göra snöänglar och bygga snöskulpturer. Föreställningen var riktigt bra! Rapport kommer inom kort… Nu är det hög tid att kolla in garderoben och klä mig för dagen. Pepp och hurra, vad jag är pigg idag 😉

Just det. Bilden. Experiment dag 5. Sista dagen. Tulpan i kaffekopp. Vi ses!

 

Hoppas att ni alla har en underbar helg!

150117L

Hoppas att ni alla har en underbar helg! Själv drabbades jag av den stora tröttheten och somnade halvåtta igår, fredag. Idag har jag mest softat och städat litegrann. Har inte ens orkat svara på era fina kommentarer men läst dem har jag gjort. Jag blir så glad för all positiv respons jag får på bilder och ord. Ni är toppen! Nu har jag just klätt mig för att åka till Malmö Opera med maken. Är fortfarande både trött och låg men om jag känner mig själv rätt så kommer en kväll på operan att råda bot på det där och fylla mig med massor av pepp och energi.

Vi ses!

Små guldkorn skapar estetik…

150115

Experiment. Tulpan i kaffekopp. Dag 3. Kaffet börjar dunsta, eller så är det tulpanen som suger i sig av kaffet…eller kanske båda delar. Det ena behöver inte utesluta det andra. Tulpanen antar en mörkare färg och spricker ut i en bedårande form. Jag blir glad av att Se hur vackert det kan bli med små vardagsexperiment. Små guldkorn som förgyller varje dag….

150115_1

Bilder och fotografi. Tänk så vackert det kan bli. Små guldkorn som skapar estetik och jag känner mig oändligt rik…. KärLek till bilden <3 och Livet. Vi har bara ett Liv och det är här och Nu.

Se där, hur en tulpan växte upp…

150113

Se där hur en tulpan växte upp, ur min kaffekopp…

Och jag är här, där jag är. På väg. Det finns mycket att säga… mer än vad som rymmer ett rimligt blogginlägg. Det finns en del att Önska. Och en del att Se.  Och jag må vara kryptisk ibland… för när orden tar slut och bilden tar över… kanske är det då en kaffeböna slår rot, för att i nästa stund växa upp. Transformeras och bli en rosentulpan. I en helt vanlig. Kaffekopp.

… och det finns en kommande utställning att Se. Den är på väg hit just nu. Alla lampor lyser. Jag bara andas in och snurrar runt…

<3

förnimmer doften av purpurfärgad kaffelyrik…

150101_1ck

Andas in,

doften av svart kaffe.

dricker purpurfärgad kaffedryck

förnimmer doften av estetik

andas lyrik

Svarta dagar

&

Svarta nätter

dricker purpurfärgat kaffe

Ur en enkel kaffekopp

omgiven av

rosa skimmer

Lyssnar

Hör en gröda

Gro

av Poesi

Upp, växer en

Rosenfärgad Tulpan

Jag

planterar en lök

och

Ser hur mitt kök

spricker ut i blom

Allt

föddes i en sång

om en enkel kaffekopp

med purpurfärgad lins

och tankar på estetik…

Christina Karlsson ©

150101_1red

 

Graffiti – Sengångare med humor

150109

Vi tillbringade kvällen på en trevlig restaurang i Malmö och på väg till bilen fann vi denna fantastiska graffitimålning i en återvändsgränd. Visst är den cool?

150109_2

Jag var ju såklart tvungen att försöka interagera med Sengångaren. Bara för att känna in hur det skulle kunna vara att klättra på ett rep uppför en fasad tillsammans med dessa fantasifulla sengångarliknande varelser;)

150109_3

Jag blir fascinerad av människor som har denna typen av fantasi. Hur kommer man bara på idéen att måla Sengångare som klättrar uppför en fasad på detta sätt? Den här graffitimålningen tillför ett ytterligare betydelselager till staden. Den är ett uppfriskande inslag och jag kan inte låta bli att undra vem konstnären är?

Önskar er alla en finfin helg!

Tänk att det finns ett Notre Dame på Söderslätt…

150107_5

Tänk att det finns ett Notre Dame på Söderslätt… lite längre bort än ett stenkast från där jag bor…. Tänk att jag för många år sedan under flera års tid åkte förbi dagligen och att jag dessutom besökt detta lilla Notre Dame några gånger utan att ha en aning om att det var just Notre Dame jag besökte…

150107_3

Vi var där igår igen. Trotsade den kalla vinterkylan och gav oss iväg på en utflykt… för att beskåda arkitekturen och undersöka Notre Dame i Fru Alstad… tittade även på den lilla offerbrunnen som ligger intill kyrkogården och det är intill den jag står när jag fotograferar…

150107_4

Notre Dame var stängt för turister så vi får återvända till sommaren om vi vill kolla in pilgrimernas inristade bomärken i den där mittpelaren som finns inuti kyrkan… och nu när jag vet att det finns ett Notre Dame i närheten då måste jag ju resa dit och undersöka byggnaden ännu lite närmare… Vad är det som sammanför de två platserna och varför kallar man denna kyrka för Söderslätts Notre Dame? Jag har fler frågor än svar…

150107_2