– Men älskling…. du låter som Tom Waits….

150226_1

Tulpanerna har vissnat

och

influensaförkylningen har bitit sig fast likt en igel i min hals

Jag brukar aldrig lyssna på Tant Strul men av någon anledning

dök låten ”Du får inte vissna” upp

Texten fick mig att Le det stora leendet

tror jag drabbats av en förkylningssläng av galghumor

like ”a grin without a cat”

Jag leker med orden

och kämpar med att vara fokuserad

Jag kör på

lägger in min överväxel

150226

får dåligt samvete över att jag riskerar att smitta folk med min förkylning

samtidigt som jag vet att det skulle vara helgalet att stanna hemma min första vecka

så vad gör jag? Jag kryddar mitt kaffe med citron

dricker med synen

och njuter av den visuella retoriken

citronkaffe smakar förmodligen inte alls gott

men det ser gott ut

och det är en fröjd för ögat

kanske borde jag smaka ändå…

Min röst är något krackelerad och häromdagen utbrast min make,

 – Men älskling, du låter som Tom Waits….

Och nu kan jag inte låta bli att lyssna påTom Waits Swordfishtrombone,

Bad As Me….och sen sjunger han vidare Down, Down, Down

och….. Soldier´s Thing….

och

…en dag som denna tackar jag modernisterna, för inspiration, till fri vers…<3

Jag dricker te i sängen

150223

I ena stunden läser jag högt ur en bok, ”Mrs Dalloway sa att hon skulle köpa blommorna själv.”

…. nästa stund serverar jag mig själv te på finaste silverbrickan. Jag är megaförkyld. Jag som aldrig brukar bli förkyld har åkt på en rejäl influensaliknande förkylning. Igår var första dagen på mitt nya arbete och det förstår ju vem som helst att jag inte kan påbörja en anställning med att stanna hemma. Jag pregar i mig allehanda nyttigheter för att bli återställd snarast möjligt. Jordgubbar, citron, vitaminer, äpplen och till det dricker jag massor av te med honung… nässpray och en hel del värktabletter eftersom värken spränger i både hals och huvud…

Megaförkyld. Hes i halsen. Och alldeles strax ska jag hasa mig upp och kolla in garderoben. Vad ska jag ha på mig idag? Smått vimmelkantig och aningen febrig…. men snart är jag frisk som en nötkärna igen. Tills dess… ha det gott!

150223_1

Tonerna av Green Day förvandlas till en musikal i American Idiot

150222_r

På bilden ovan syns min son Robin och jag i salongen på Malmö Opera, men man ser också utsikten från andra våningen på operan ut över Malmös eget ”Champs Elysée”. Facklorna i skulpturen Tragos brinner som för att hylla allas vår kväll på operan. I fotografiet finns ytterligare en dimension, Isaac Grunewalds fantastiska Commedia dell Arté som jag kollar in varje gång jag är på operan. Det är en stor kakelmålning som hänger på andra våningen och för mig har det blivit en tradition att kolla in just denna målningen lite extra varje gång jag är där. Jag tycker om den känsla av liv, teaterglädje, dramatik och rörelse  som skildras i målningen. 150222_8

Nu har vi sett den omtalade musikalen American Idiot som sannerligen skapar en kontrast de föreställningar med skön operasång och vackra dräktparader, som brukar visas på Malmö Operas scen.

150222_5

Nu till föreställningen. Denna gång kastas vi rakt ut på gatan och samtidigt in i ett tidigt 90-talets Surburbia tillsammans med ett gäng frustrerade ungdomar. Ungdomarna vill egentligen bara leva livet och ha det bra men livet krånglar till det och flera av dem glider iväg i olika former av kortvariga frestelser och rus som riskerar att bryta ner snarare än att bygga upp.

150222_6

Aggressiva ifrågasättande toner om att inte vilja vara en American Idiot, avlöses av fundersamma Jesus Of Surburbia. Känslan av att befinna sig i the City of The Damned… brister ut i sången om Holiday och ensamhet på Boulevard Of Broken Dreams. Känslan av, Are We The Waiting generation. Ångest och längtan efter något mer skriker Give Me NovocaineShe´s a Rebel…. Och detta är the Last Night Of Earth. Händelserna är Too Much Too Soon, Before The Lobotomi

Drömmar om en innerlig längtan vaknar till liv i ett Wake Me Up When September Ends…. dramat intensifieras med  Nobody Likes You och The Death Of St Jimmy… Borta är bra med hemma är bäst…We´re Coming Home…och reflektioner kring Whatsername.

Föreställningen slutade likt en rockkonsert med ett extranummer som fick mig att vilja springa ner på scenen och joina/delta i det explosiva dansnumret som gav massor av energi.

150222_7

Musikupplevelsen var fantastisk! Handlingen kändes aningen konstruerad och samtidigt högst dagsaktuell. Att bygga om operascenen och sätta upp en rockkonsert a la musikal American Idiot var sannerligen ett uppfriskande inslag. Jag skulle gärna se föreställningen en gång till 🙂

150222_9

Ett litet smakprov

 

Hur tolkar ni denna bilden?

150218_3

Jag kan inte låta bli att leka med mina fotografier. Bildredigera och undersöka vad som händer. Idag tänkte jag inte avslöja något kring mina egna tankar vad gäller dagens bild. Bilden har fått ett namn, som jag inte tänker avslöja förrän senare. Först vill jag veta vad ni ser?

Jag är nyfiken på era tolkningar. Vad ser ni när ni betraktar bilden? Vilken känsla eller fundering, tänker ni att bilden förmedlar?

Tid med nära och kära. Tid med stora och små solstrålar.

150217_1

Idag har jag hälsat på de här små raringarna. Cesar och Freja är min systers minstingar. Två solstrålar med massor av energi. Vi har fikat, minglat och läst om alla möjliga och omöjliga sorters dinosaurier…

150217_3

Därefter blev det utomhuslek i trädgården, gungning, bollsparkning, lekstugelek och lite annat smått och gott.

Dock ingen pulkaåkning eftersom snö saknas. Nog har jag sett att många av er som bor längre upp i Sverige fortfarande har snö, och vanligtvis brukar även vi här nere i södern ha en annan snöflinga att leka med på sportlovet…. men inte i år inte. I år är våren redan på ingång och små gula vintergäck har börjat lysa upp likt små vårsolar lite här och där i naturen. En och annan fågel har tveksamt börjat vissla vårsånger. Så nu bara längtar vi efter att den riktiga våren ska anlända med än mer värme, solljus och flera snödroppar, krokus, scillor och vitsippor…

150217_6

Min syster Emma, lilla Freja bus <3 och ett stort fång tulpaner 🙂

Tiden går fort när man har roligt. Dagen bara svischade förbi i full fart och nu är det plötsligt kväll igen…. funderar på att se en film… eller läsa….

Jag dricker het choklad och ser hur hela koppen spricker ut i blom…

150216_7

Jag smakar på LitteraTuren.

Känner lekfullheten vakna.

Väcker,

djupa begär

begär efter Bokstäver….

travade på rad

på bokblad

efter bokblad

bildandes ord

ord som får liv

och dansar

Ord som Bildar

och skapar

Ord som Visualiserar bilder

Bilder som  talar

Bilder som säger mer än tusen ord

<3

Jag dricker het choklad och läser ord skrivna av Virginia Wolf…

Den första meningen lyder,

” Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.”

Mrs Dalloway, Har ni läst den? Boken som inspirerade och blev till filmen Timmarna. En film som dröjer sig kvar, berör …. kanske är den lite väl sorglig, men kanske är det just därför vi tycker om den ändå? …. men frågan är om den är för sorglig eller om den fungerar bra som diskussionsunderlag? Jag funderar vidare….

Läser

och läser

och Ser hur koppen med rykande Het Choklad spricker ut i BLOM

 <3

… och vet ni vad? Jag är ledig hela denna veckan!!!

Ser fram emot att softa, mingla med vänner, läsa, promenera, bildredigera, måla, baka, städa, laga smarriga middagar, gå på operan och se musikalen ”American Idiot”….

men, först ska jag lyxa till dagen med att koka mig en till kopp varm choklad.

150216_6

en släng av prestationsfunderingar… tillsammans med Virginia, Edith, Karin, Selma och Moa

150215_3

De senaste dagarna har varit fyllda med uppdrag, funderingar och en oväntad liten bloggpaus. Jag behövde en stunds andrum för att samla ihop mina tankar och mig själv. Två dagars ledighet var mindre än vad jag planerat. Jag slutade på min ena arbetsplats ena dagen och innan jag hunnit lämna platsen rent själsligt var det dags att påbörja introduktion på en helt ny arbetsplats.

Uppdragen är lika men består av olika innehåll på helt olika nivåer och jag är inte mer än människa. Klart att jag drabbades av funderingar kring uppdraget och de förväntningar som nu vilar på mina axlar. Kommer jag att leva upp till det som förväntas? Ett slag funderade jag i dramatiska banor och tänkte i termer av prestationsångest…. men då påträffade jag en dikt av Pär Lagerkvist, ”Ångest, är min arvedel”…. efter att ha läst dikten förstod jag att mina känslor inte alls handlade om ångest. Mina funderingar är helt enkelt normala,  mänskliga och liknande de sinnestillstånd som kan uppstå kring prestationer och förväntningar.

Jag satte mig ner och inventerade mina kunskaper. Kallade samman ugglorna och litade till budskapet ” Repetition är kunskapens moder”. Jag har repeterat och vidareutvecklat mina referenser och jag kommer att ägna de närmste dagarna åt den fördjupning mina ugglor önskar…

Jag har fikat tillsammans med litterära röster ur den moderna historien och vi har haft givande samtal om språket, konsten, kulturen, litteraturen och retoriken. Jag har tillbringat tid åt givande återseende av litteraturen och jag ser fram emot de utmaningar som väntar. De förutsättningar som råder kommer att innebära en förmånligare arbetssituation för mig och den vetskapen ger mig både styrka och trygghet.

Jag läser I rörelse av Karin Boye….. och tänker än en gång på att det finns mål och mening i vår färd, men att det är vägen som gör mödan värd. Jag läser att den bästa dagen är en dag av törst….. ” Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”

150215_4

Avslutningsvis vill jag passa på, att önska er alla en fin fortsatt dag och tacka för den fina respons jag fick på mitt inlägg om bloggande… och Tack till alla er som kikar in här varje dag oavsett om jag uppdaterar eller ej. Blir så glad när jag ser era besök i statistiken….  Nu ska jag koka mig en ny kopp kaffe, läsa och förbereda en söndagsmiddag… <3

Både tulpanerna och informationsflödet blomstrar

150211_2

Tur att gårdagen var soft och jag buffrade energi. Denna dagen blev minst sagt fylld av information. Jag har varit på introduktion på min nya arbetsplats. Känner mig förväntansfull och ser fram emot att undervisa på gymnasiet!

Imorgon blir det mer intro…

Jag lyssnar på Hall of Fame

… och inser att jag är är alldeles för trött för Clamour for Glamour.

150211_1

En soft tisdag …

150210

Jag steg upp tidigt bara för att kunna njuta av att återvända till sängen med en kopp kaffe och en bra bok. Soft morgon med läsning, tulpaner och kaffe är gott.

150210_1

Till frukost åt jag västerbottenpaj, kokt ägg, några små tomater, basilika och till det färskpressad apelsin och ännu mera kaffe. Läste lite till och sedan knackade vardagen på. Dottern min ringde, hennes bil förde hejdlöst med oljud varje gång hon skulle svänga… och det var något jox med styrningen. Vi lämnade in bilen på reparation och sedan kör jag dottern min till hennes arbetsplats… tur att jag är ledig. Nu återstår det att  köra och hämta flickebarnet, lösa ut bilen….. och sedan ska vi festa till det med att äta en lasagne som jag alldeles nyss lagat till.

Och jag lyssnar på Lana Del Rays senaste album, Ultraviolence…. Jag tycker om hennes röst…

Tulpanerna påminner Om att det snart är Vår…

150209_1

Njuter av en ledig dag…

150209_4

Inspekterar bokhögen på nattygsbordet. Tänker på att läsa, bläddrar lite i varje bok och kan inte bestämma vilken jag ska börja med. Lyssnar med ögat. Känner doften. Ser ljuden.Hör estetiken dansa… Ser hur mina poetiska tankar Ler. Allt är bra nu…

150209_3

Tulpanerna slår ut och blomstrar i en färgstark vårpalett….

150209_2

Lyssnar på Laleh. Sway…. och, Wish I Could Stay. Såg en musikspecial om henne på svtplay igår. Laleh betyder tulpan…

150209_5

Bloggpromenad och läsning väntar… Vi ses <3

 

 

Att blogga är en social företeelse…

En av mina bloggvänner skrev nyligen och resonerade kring sitt bloggande. Varför blogga? Vad är syftet och är det ens meningsfullt? Ska man inrikta sig på ett ämne eller skriva om flera? Hennes frågor inspirerade mig till att plocka upp tråden och resonera vidare kring just mitt bloggande. Varför bloggar jag, och vad är det som driver mig?

150208

För mig är bloggandet främst en social konstruktion. Jag bloggar för att kommunicera och socialisera med alla er som tittar in här och läser. Bloggandet ger mig möjlighet att ta plats och kommunicera i det offentliga rummet. Bloggande är mitt sätt att bearbeta och kommunicera min identitet. Jag är medveten om att jag på sätt och vis marknadsför mig själv genom hur jag väljer att iscensätta den bild och de texter jag presenterar.

Jag tycker om det sociala utbytet som bloggandet ger dels genom kommentarsfunktionen men även genom möjligheten till ”bloggpromenader” där jag får ta del av och inspireras av andra människors iscensättande av sig själva genom sina bloggar och hemsidor.

Jag kan ha en tendens att vara extremt ”nördig” ibland. Jag tycker om att prata om konst, litteratur, läsa poesi och vetenskapliga uppsatser. Jag tycker om att skriva, fotografera, måla och experimentera med bild och form på olika sätt. Jag tycker om att bjuda in estetiken och förgylla vardagen med små dikter, stilleben och poetiska ord. Och jag har full förståelse för att inte alla i min omgivning delar mina intressen, men i bloggandet finns det möjlighet för mig att få utlopp för dessa intressen och sedan är det upp till läsaren att själv välja om hen vill stanna kvar eller ”surfa” vidare till annan plats.

Bloggsfären passar utmärkt för dialoger och inspirationsutbyte med likasinnade. Jag tycker om att bloggandet omges av en positiv atmosfär, åtminstone inom de forum där jag rör mig. Normen är att bekräfta varandras existens genom att ge ”snälla” kommentarer, man peppar den som är ur form, och man diskuterar såväl stora som små ämnen allt utifrån givet bloggtema.

Jag tänker att bloggandet är ett modernt sätt att umgås, och om någon av ens bloggvänner plötsligt slutar skriva eller försvinner från sin adress utan förklaring är det klart man tänker och undrar vad som hänt.

Vi har olika relationer i det verkliga livet och vi är vana vid att anpassa oss till att man pratar om olika saker och på olika sätt med olika människor beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Detta gäller även för bloggandet, varje bloggare väljer själv vad denne vill dela med sig av. Bloggandet kan aldrig spegla någons verklighet fullt ut eftersom man endast bjuder på utvalda scener ur sitt liv.

Vi lever i ett individualistiskt samhälle, och vi är alla huvudpersoner i våra egna sagor. I min blogg handlar det om mig, även om jag skriver mina inlägg om något annat så handlar det indirekt om mig ändå eftersom det är jag som väljer vad jag vill publicera.

Ja, det här med bloggande är onekligen ett ämne jag intresserar mig för och för den som är lika nördig som jag kan jag rekommendera läsning av Cristine Sarrimos avhandling, Jagets scen. Den handlar bland annat om hur vi använder oss av ”nya” medier som bloggen för att iscensätta oss själva.

Och nu blir jag nyfiken  på hur just du uppfattar min blogg, skriv gärna några ord och berätta eller om du hellre föredrar att berätta om ditt eget bloggande eller något annat, då är det också ok.

Vill du läsa mitt tidigare inlägg om att blogga ur en bildlärares perspektiv så finner du det här.

Christina Karlsson – Jag lever min dröm i konstens tecken.

… doften av tulpaner signalerar vår

150206

Idag arbetade jag min sista dag på nuvarande arbetsplats och jag har massor av intryck att bearbeta. Blommor fick  jag redan i förra veckan men idag fick jag ännu flera. En stor bukett tulpaner stod och väntade på mig i personalrummet. På kortet fanns en bild av en fyrklöver och jag kunde inte låta bli att undra om personen som köpte blommorna och kortet vet att jag har en blogg och att jag har skrivit om fyrklövern…? Jag blev både glad och varm i hjärtat av blommorna. Tack<3

Igår fick jag ett vackert armband av en kollega som har ett stort hjärta och jag kommer att sakna att ha henne som kollega. <3

150205_1

Känner mig tacksam för alla dessa fina kollegor, elever och föräldrar jag haft förmånen att träffa under den intensiva tid jag arbetat på denna skola…….

150206_3

…och denna sista veckan har varit lyxig eftersom min efterträdare och jag har arbetat tillsammans. Jag har haft en ämneskollega att kommunicera med, och det har varit toppen!

… som sagt, många intryck att bearbeta… Och nu ser jag fram emot att börja arbeta som svensklärare på gymnasiet. Jag ska inte bara undervisa i svenska, utan dessutom handleda studenter som skriver sina examensarbete och det ser jag fram emot 🙂

Men först ska jag hålla helg, äta en god fredagsmiddag, softa och lyssna vidare på Hoziers From Eden……..

Hur ska ni fira er fredag?

 

 

 

Strike a Pose

150204_1

Dagens onsdag blev en fin dag. Jag klädde mig  i en lätt kritstrecksrandig grafitfärgad kjol med spetskant, auberginefärgad polo och en stickad rosentröja i krämvitt och rosa, gråblå strumpbyxor och mina plommonlila kängor… som jag varvade med ett par nätta klackskor.

Dagens inspirationslåt består bland annat av Madonnas Vogue….

” All you need is your own imagination
So use it that’s what it’s for….
Go inside, for your finest inspiration
Your dreams will open the door….”

Önskar er alla en finfin kväll <3

Klänningsmaraton, musik och filosofi…

150203_44

Flärdfull tisdagsklänning. Mörkblå med blåvita rosor. Håret är flätat och snurrat som en kanelsnäcka. Jag packar väskan med äpplen. Noterar att namnet är Jazz och att det fraktats hit från Frankrike. Äpplet har rest en lång väg. Jag försöker föreställa mig hur trädet där äpplet vuxit ser ut och jag funderar över namnet Jazz…. Jag tycker om att lyssna på jazz, jag tycker om äppelsmaken, det känns fräscht att äta äpplen och jag tänker att äpplet har en intressant symbolik…

150203_4

150203_6

Jag placerar några tulpaner i en vas. Lyssnar till Katie Perry när hon sjunger…. ”…Choose your battles, babe, Then you win the war….”

Jag tycker om lyriken i musiken… hör Katie Perry sjunga om att dansa på brustet glas, om att välja sina strider och om att vinna sina krig. Jag tänker att det är magiskt att en liten strof, kan visualisera ett innehåll som säger så mycket mera än bara några ord… Bildspråk och Musik, är intressant att fundera kring. Vad är det musiken säger och på vilket sätt uttrycker den sitt budskap? Finns det alltid ett givet budskap eller kan innehållet tolkas olika beroende på vem som tolkar?

Beröringspunkterna är många och till sist smälter de samman… musiken, estetiken, bilden, litteraturen, konsten… dramatiken, etiken och moralen. Allt blandas likt en gigantisk potpurri.