en släng av prestationsfunderingar… tillsammans med Virginia, Edith, Karin, Selma och Moa

150215_3

De senaste dagarna har varit fyllda med uppdrag, funderingar och en oväntad liten bloggpaus. Jag behövde en stunds andrum för att samla ihop mina tankar och mig själv. Två dagars ledighet var mindre än vad jag planerat. Jag slutade på min ena arbetsplats ena dagen och innan jag hunnit lämna platsen rent själsligt var det dags att påbörja introduktion på en helt ny arbetsplats.

Uppdragen är lika men består av olika innehåll på helt olika nivåer och jag är inte mer än människa. Klart att jag drabbades av funderingar kring uppdraget och de förväntningar som nu vilar på mina axlar. Kommer jag att leva upp till det som förväntas? Ett slag funderade jag i dramatiska banor och tänkte i termer av prestationsångest…. men då påträffade jag en dikt av Pär Lagerkvist, “Ångest, är min arvedel”…. efter att ha läst dikten förstod jag att mina känslor inte alls handlade om ångest. Mina funderingar är helt enkelt normala,  mänskliga och liknande de sinnestillstånd som kan uppstå kring prestationer och förväntningar.

Jag satte mig ner och inventerade mina kunskaper. Kallade samman ugglorna och litade till budskapet ” Repetition är kunskapens moder”. Jag har repeterat och vidareutvecklat mina referenser och jag kommer att ägna de närmste dagarna åt den fördjupning mina ugglor önskar…

Jag har fikat tillsammans med litterära röster ur den moderna historien och vi har haft givande samtal om språket, konsten, kulturen, litteraturen och retoriken. Jag har tillbringat tid åt givande återseende av litteraturen och jag ser fram emot de utmaningar som väntar. De förutsättningar som råder kommer att innebära en förmånligare arbetssituation för mig och den vetskapen ger mig både styrka och trygghet.

Jag läser I rörelse av Karin Boye….. och tänker än en gång på att det finns mål och mening i vår färd, men att det är vägen som gör mödan värd. Jag läser att den bästa dagen är en dag av törst….. ” Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”

150215_4

Avslutningsvis vill jag passa på, att önska er alla en fin fortsatt dag och tacka för den fina respons jag fick på mitt inlägg om bloggande… och Tack till alla er som kikar in här varje dag oavsett om jag uppdaterar eller ej. Blir så glad när jag ser era besök i statistiken….  Nu ska jag koka mig en ny kopp kaffe, läsa och förbereda en söndagsmiddag… <3

16 svar på ”en släng av prestationsfunderingar… tillsammans med Virginia, Edith, Karin, Selma och Moa

  1. Jag är säker på att du kommer att klara av ditt nya uppdrag. Men ingen kan begära eller räkna med att man är insatt i allt direkt. Det lär visst ta sex månader att komma in i allt på en ny arbetsplats även om man har en gedigen yrkeskompetens…

    Kram och trevlig söndagskväll!

  2. Ett utmärkt sätt att valla sig i sina prestationsfunderingar i det sällskapet!
    Undrar om du fungerar så att du behöver ha gjort en första landning i dig själv innan du ger dig ut i ny hetluft? Mentalt förberedd?
    Hur som så lycka till och varm kram <3

    • Ja, precis så är det. Jag behöver landa och samla mig innan jag ger mig ut på nya äventyr.

      Ha det fint! Kram Christina

  3. Att ta hjälp utifrån och av det “gänget” ,-)))
    Visst är det så att vi alla kan bli osäkra och undra om vi kommer att klara av det.
    Ångestkänslor att ha tagit sig vatten över huvudet fast vi nog innerst inne vet att det kommer att gå bra ,-)
    Härligt “gäng” som verkar ha lugnat dig, så nu. LYCKA TILL ,-))
    Ha en jättefin vecka! KRAM Primrose ,-)

    • Ja, jag blir så styrkt av att läsa böcker av kvinnliga författare…. samla mig och känna hur jag fylls av “girlpowerpepp”.

      Ha det fintKramar!
      Christina

  4. Det är som en vacker meditation att gå in till din blogg och få läsa ord. Ord från kända och ord från en kär bloggvän. Se bilden och se hur ha-begäret efter diktböcker växer till sig. Det är nyttigt att stanna upp och reflektera! Tänk om mer människor gjorde så även om inte ett nytt jobb var att inskolas på *ler* Säger bara Karin Boye sa mycket med dessa ord *sant* Ha en bra dag/ kram

    • Åh, Tack!
      För mig är det viktigt att stanna upp och reflektera, tänker nog oftast inte på att jag gör det, men om jag inte gör det då märks det i kroppen och jag känner att nu är det dags att stanna upp och samla ihop mig….oj, det här blev en lång mening men jag tror att du förstod hur jag menar 😉
      Kramar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *