Bilden talar och interagerar med sin omgivning. Bildens språk är oftast kraftfullare än det språk som synliggörs i text. Bilderna får oss att uppmärksamma händelser och problematik. Bilder får oss att stanna upp, reflektera och reagera. Bilder väcker vårt intresse och vår längtan om att interagera, förändra, utveckla och lösa problem. Bilder får oss att vilja skapa och läsa texter som definierar och verbaliserar de där små detaljerna i verkligheternas bilder. Allt styrs egentligen av olika urvalsprocesser och beroende på ur vilket perspektiv man gör sitt urval kan en bild eller verklig händelse tolkas på helt olika sätt. Det kan handla om att vi fäster vikt vid såväl olika stora som små detaljer. Det jag nu diskuterar i en vidare bemärkelse är min tes om att; bilden är text och texten är bild.
Vi lever i en visuell kultur och det är intressant det som Nicholas Mirzoeff säger om att det som kännetecknar den moderna visuella kulturen är vår ökande tendens att visualisera även sådan som inte är visuellt i sig själv.
”One of the most striking features of the new visual culture is the growing tendency to vizualize things that are not in themselfes Visual.” (citat s. 5, ur boken på bilden ovan)
Nicholas Mirzoeffs, An introduction to Visual Culture är en betydelsefull bok som tydliggör visuell kultur. Boken har bott hos mig i flera år och jag har en förmåga att vilja återkomma till den här boken för att läsa och tolka intressanta utdrag med jämna mellanrum.
Bilden är alltid densamma men ändå föränderlig på en och samma gång. Tolkningen finns i betraktarens öga, och Vi Lever i en Visuell Kultur.
Det här är sådant som jag ofta går och funderar på ….Vad funderar du på?