Tar Farväl av 2015… till tonerna av Edith Piaf….Non, Je Ne Regrette Rien. Välkommen 2016!

151230_7

Hej, Amaryllis

du djupröda blomster

du ståtliga, spira

skönhet

du sköra

väx och spira

Jag ber dig

från djupet av mitt hjärta

väx blomma väx

blomstra

151230_8

2015. Motvind och medvind.

Vinter. Vår. Sommar. Höst.

Regn. Solsken.

Stormvind.

Styrka.

Mod.

 151230_9Kraft att påverka.

Mod att våga.

Förmåga att Längta.

Tro…på

<3

Kärlek

<3

Ser en vandrare,

är en vandrare…på väg

Är på väg, någonstans,

framåt

törstar

Ber en bön,

och dricker ur

kunskapens källa.

Ser ett Träd gro,

Växa.

151230_1

<3

Årets nästsista dag

och jag leker, förlåt… provar kläder, eller städar min garderob.

Hälsar på mina klänningar,

säger goddag vill du följa med mig på nyårsgalej?

151230_5

Nyårsafton 2015, den som snart har vandrat rakt in i 2016

Väljer klädsel med omsorg,

klänning med paljetter och sidenband

en röd ros i håret, och en strutsfjäder

höga klackar

och sen drar vi iväg på galej.

151230_3

Jag packar väskan

intar beredskap

gör mig redo

redo, för ett nytt år

2016

nya upplevelser, nya möjligheter

ensam eller tillsammans

vi vandrar vidare,… framåt,

mot nya mål!

151230_92

Från djupet av mitt hjärta <3,

önskar jag er Alla,

en underbar Nyårårsafton,

som blir precis så som just ni vill ha ert NYårsfirande!

Ett Gott Nytt År!

Ett 2016 med nya utmaningar, nya möjligheter, goda samtal, goda relationer och ett 2016 där vi alla riktar blicken mot det som är värt att bygga vidare på. Fokus på allt som är gott! Fokus på att utvecklas och bli starkare. Fokus på Livet och Kärleken och fokus på bildningens underbara resa som leder oss rakt in i framtiden, den framtid som enbart kan förnimmas som ett påtagligt nu och som en tanke om något som en dag ska bli, min framtid och din framtid, vår framtid på vår gemensamma planet, Jorden <3

där är jag född och där vill jag leva

Gott Nytt År!

Christina Karlsson ©

 

I Tvillingarnas tecken av Eva-Stina Byggmästar

Eva-Stina Byggmästars poesi är en av mina största inspirationskällor. Under mellandagarna har jag dukat med dockservisen… för att om och om igen läsa I Tvillingarnas tecken.

151229_1

Vad är det som får mig att älska Eva-Stina Byggmästars poesi? Jag tror det handlar om att det på något vis känns som om hon skriver för mig, med mig och om mig. Jag kan relatera till det mesta hon skriver och jag njuter när hon överraskar med sina oväntade ordkombinationer och när stroferna tar mig med in i hennes rosenomslingrande landskap. Jag tycker om att hon dukar med dockservisen, bjuder in gosedjuren och skapar nya ord som “spaggetifierar oss genom dess kärnhus”. Hon skriver med ett visuellt språk som gör hela läsupplevelsen till en estetisk upplevelse och triggar igång en inre bildvärld som sätter igång ett fullkomligt lyckorus. Hennes underfundiga små versrader känns som en balansgång och som ett utforskande av ett poetiskt mellanrum.

151229

Men nog finns det en underton av allvar för den som behöver ett livbälte. Det finns en medvetenhet om att livet inte alltid är sådär ljuvligt rosenomslingrande. Samtidigt finns det en medvetenhet om att livet faktiskt kan vara rosenomslingrande om man lär sig att rikta blicken mot det som är vackert och behandla det varsamt likt en blomma som man vattnar förundrat och talar till bara för att få se den gro.

151229_2

Tänk att darrhänt fylla pappret “med diktens imaginära och tidlösa närvaro.”

151229_3

” Världen förväntar sig att vi ska välkomna den med ett leende på våra läppar. Så det är det vi gör.”  Den här strofen uttrycker otroligt mycket mer än vad den vid första anblick säger, åtminstone ur min synvinkel. Byggmästars poesi är både lekfull och som en respektfull hyllning till livet på en och samma gång. Kanske är det just därför jag tycker så mycket om hennes strofer, därför att jag tycker om lekfullheten och respekten för det som är litet.

Eva-Stina Byggmästars poesi är en av mina inspirationskällor och som en liten anekdot kan jag (för er som inte redan vet) berätta att  jag ägnade mitt examensarbete i svenska åt att med ekokritiska glasögon analysera hennes trilogi om kärlek <3

Vad tänker ni om Byggmästars poesi, eller om poesi överhuvudtaget?

Öppnas i händelse av min död, av Liane Moriarty

151228

Författaren som fick mig att sträckläsa heter Liane Moriarty. Namnet på boken är, Öppnas i händelse av min död.

151228_2

Cecilia är lyckligt gift med Jean-Paul, de har tre döttrar tillsammans och driver ett framgångsrikt företag. En dag hittar hon ett gulnat brev som enbart får öppnas om hennes man dör.

Den här boken överraskade mig med att inte vara förutsägbar. Självklart hade jag funderat på vad det kunde vara för hemlighet som doldes i makens brev, men att hemligheten verkligen skulle vara av den allvarsamma kaliber som puttar den som vet över klippans kant hade jag inte väntat mig. Mer än så vill jag inte säga med risk för att avslöja brevets innehåll, men frågan om vad man kan förlåta ställs sannerligen på sin spets. Helt klart läsvärd.

151228_1

Njuter en god julhelg och vilsamma dagar av lyxig nöjesläsning

151224

Julen har varit precis sådär underbar som en jul ska vara. Barnen <3 har varit här hemma en hel del och vi har passat på att träffa släkten. Vi har ätit gott, mått bra, minglat med nära och kära, och haft en lugn och fin julhelg. Nu har barnen flugit hem till sina egna våningar och maken och jag har njutit av en ovanligt soft söndag helt utan plikter och åtaganden.

Jag har ägnat dagen åt nöjesläsning. Steg upp klockan 06.00 och började läsa en bok som visade sig vara en riktig underhållande bladvändare… jag har läst i princip hela dagen med undantag för några få avbrott och för en stund sedan läste ut sista sidan av totalt 346 sidor. Alldeles strax är det dags för hemlagad pizza och sedan kan det mycket väl hända att vi landar i soffan tillsammans med en bra film….

Må Väl <3

151226

 

 

 

 

Dagen före…

151223_4

Merparten av dagen har tillbringats i köket . Nu är julgodisförrådet fyllt av mörk choklad med valnötter, vit choklad med pistagenötter, rocky road och delikata marsipankonjakspraliner, och chokladkola som inte vill stelna…

151223_5

Alla servetterna är vikta, ena skinkan är griljerad, jag har lagat rödbetssallad, och blandat till en smarrig grönkålssallad, bakat en saffranskaka… Jag har skickat maken till affären för att inhandla några småsaker som jag glömt och under tiden lyckades jag med konsten att glömma grötgrytan på spisen med plattan på 12:an och mjölk som skulle kokas upp…. att få den grytan ren igen var inte helt enkelt 😉

Med andra ord, det är som det ska vara dagen före julafton.

151223_6

151223_3

Sonen har anlänt med tåg 🙂 Vi har ätit en god julig kvällsmiddag tillsammans och pratat om julen, studier, tentor, politik, poesi och livet i allmänhet. Imorgonbitti kommer dottern hit och vi ser fram emot att ha hela familjen samlad till julfrukosten och hela julaftonsdag.

Jag önskar eder alla en Fröjefull Jul <3

 

 

Julförberedelser – in medias res

151223_1

Det är dagen före julafton. Granen är klädd och vi förbereder julfirandet. Jag har bakat Rocky roads och mera julgodis är på gång. Jag förbereder dukningen med att vika servetter som julgranar. Julklapparna är inslagna och placerade under granen.

Hyacinterna är planterade i glas och doften av nejlikeapelsiner sprider julstämning. Idag är det en hel del som ska förberedas inför morgondagen.

151223

…och mitt i den vilda julhandeln upptäcker jag att min favoritpoet Eva-Stina Byggmästar under året har givit ut en ny bok, I tvillingarnas tecken. Jag köpte den på direkten. Fattar inte hur jag kunnat missa att denna juvel gavs ut redan i somras… Jag som älskar Byggmästars underfundiga poesi som är som balsam för själen…Den första strofen jag fick syn på när jag började bläddra var

 

” Världen förväntar sig

att vi ska välkomna den

med ett leende

på våra läppar.

Så det är det

vi gör”

151221

Julen är här <3

151221_3

Vi klär granen, julstämningen börjar infinna sig och jag förundras plötsligt över julpyntsdjuren i granen… björnen, renen, älgen, lodjuret, ugglan, räven…djur som lever i vår natur.

151221_1

Tänk vad fint att det bor brunbjörn i skogarna i norra Sverige. I medierna och på många håll runt om i landet talas det om att vi måste bygga fler bostäder. Å, ena sidan håller jag med för visst behövs det ständigt fler bostäder åt alla människor i vårt land, men å andra sidan kan jag inte låta bli att tänka på att vilka konsekvenser detta på sikt kan medföra för skogarna där våra vänner djuren bor. Jag tänker att det är fint med våra stora skogar med alla sina växter, djur och  allemansrätt som gör det möjligt för oss att vandra på dessa marker. Det är så lätt att ta denna del av naturen förgivet, men den är inte självklar om vi inte är tydliga med att vi vill ha den kvar kan den på sikt försvinna. Vi måste bidra med att vara tydliga med att värna om de vilda djuren och bevara skogarna om vi vill ha dem kvar på rimligt avstånd till våra bostäder. Vi är så många som söker oss till naturen när vi behöver återhämtning, varför gör vi det? Jo därför att det är just där bland de mörka skogarna, ljusa gläntorna, träden, bäckarna och alla växterna – det är just där återhämtningen finns. Vi människor mår helt enkelt bra av att vara i naturen.

Under tiden som jag skrev detta inlägg började jag tyst nynna på Evert Taubes Änglamark, så här kommer ett litet citat.

Sluta att utrota skogarnas alla djur Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa Låt sista älven som brusar i vår natur Brusa alltjämt mellan fjäril och gran och fur    Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och linblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna”

 Må Väl och njut av stunderna så här dagarna före Julafton. 

God Jul <3

 

Om att våga utmana sig själv och flytta fram gränser för vad som är möjligt…

151219_1

Balett är något jag av flera anledningar alltid fascinerats av. Balett är så förtrollande vackert, och det vanligaste är att om man ska dansa balett gör man det när man är barn och därefter fortsätter några medan andra slutar. Jag har aldrig dansat balett annat än i fantasins magiska värld men alltid tänkt att jag skulle vilja pröva, och nu när det äntligen dök upp en möjlighet att få träna balett för en rysk balettdansare…

Ja, då är jag inte den som låter mig hindras av sådant som ålder eller mina icke existerande danskunskaper. Jag tänker att det är bra med utmaningar och så länge jag lyssnar på min kropp och inte provocerar den till att göra mer än vad som är möjligt med tanke på gamla skador…. är det bara att göra sitt bästa och köra på efter bästa förmåga. Idag tränade jag balett för andra gången i mitt liv och det är vansinnigt svårt men så himla roligt att jag tänker fortsätta träna och göra mitt bästa.

151219

Den här fina väggmålningen fotograferade jag i trappuppgången på huset där vi träffas och tränar balettdans. Jag är så tacksam för att min kollega tipsade mig om balettträningen och jag ser fram emot att någorlunda kunna behärska de rörelser och positioner som vår lärare i balett visar. Idag har jag stretchat hela kroppen mer än vad jag gjort på länge… försökt mig på några av de fem balettpositionerna, böjt benen i en plie, grandplie, hoppat och försökt att trippa fram graciöst med småsmå steg….likt en fågel (blink) och sedan kan ni tro att vi skulle sväva fram som svanar…. och då tappade jag kontrollen över min motorik….. inser själv att mina rörelser är något oviga och knappast graciösa men jag fortsätter att träna eftersom jag vet att envishet ger resultat och jag känner mig så vansinnigt taggad att jag längtar efter nästa träningstillfälle…

151219_3

Men som sagt, nu är jag åter hemma, det är lördag och jag bara njuter av att det är första dagen på min julledighet. Tar mig tid att softa, även om jag har massor av grejer som ska göras….men först ska jag bara återhämta mig och buffra energi. Hösten har varit lärorik och intensiv med tanke på att jag börjat på en ny arbetsplats med allt vad det innebär. Och jag känner mig något mör men nöjd ändå efter dagens balettträningspass. Just nu ligger jag bara här och njuter av vetskapen av att min julledighet bara precis har börjat och alldeles strax ska jag stiga upp och laga till en smarrig lördagsmiddag.

Jag önskar er alla en finfin julvecka och självklart så undrar jag hur ni har det där ute i cyberspace?

Tankar om hur vi iscensätter oss själva…

 

 151213

Kanske handlar det om att iscensätta, om att vara ego eller om att vara utelämnad till sig själv?……

När man tar en selfie för att liksom bekräfta att stunden finns och man verkligen existerar här och nu. Vem vet? Om det inte fanns något fotografi? Kanske skulle det då betyda att jag/stunden inte fanns, eller? Vad tänker ni om alla dessa selfies? Fyller de en funktion, eller är de bara till för att tillfredsställa oss själva? Syns jag inte så kanske jag inte finns?, eller kanske syns jag och därför är jag? Kan det vara så att en publicerad selfie har som syfte att kommunicera? …eller, vad är det att våra selfies säger?

 

Kreativa estetiska processer kan vara vägen som leder den passionerade till ett Nobelpris…

151210_1

Det är något visst med människor som brinner för sin sak, människor som snöar in på ett ämne och vågar utmana gränser och utforska. Söka svar.  Människor som är öppna för att ställa frågor och ta sig tid och utrymme att söka svar.

Årets pristagare i litteratur har ställt många frågor och ägnat otaliga timmar åt att lyssna in och sammanställa svar för att kunna skapa ett magnifikt innehåll baserat på texter som kan kopplas till andra texter.

Ikväll var det jag som satt i soffan och kollade in nobelprisutdelningen på tv. Hela tillställningen är fullständigt magnifik och fascinerande på alla vis. En dag för att uppmärksamma människors forskning, utveckling och kunskaper. Tillställningen äger rum i en historisk miljö som skapar en intressant kontrast tillsammans med modern forskning och högtidlig feststass, ljuvliga blomsterarrangemang, konstfulla maträtter och framförallt kreativa ideér. Jag skulle så gärna vilja vara med där någon gång, IRL och insupa den fysiska atmosfären.

151210

Kunde inte låta bli att stanna i bokhandeln på vägen hem och köpa med mig Svetlana Aleksijevitjs, Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Jag sätter mig ner och bläddrar i boken. Läser några kloka ord. ” Plötsligt fick man en sådan fruktansvärd lust att leva.” Och jag vet att det stämmer väl, för den som en gång har betraktat döden på nära håll vet att uppskatta dagarna, minuterna och sekunderna som passerar i livet. Störst av allt är kärleken och livet<3

Vad jag tyckte om boken? Det får ni veta när jag hunnit läsa lite mer….

Må Väl!

 

Andra advent….

151206_1

Vi tänder det andra ljuset,

in medias res.

Och det är mycket som händer Nu

extremt mycket

Tick, Tack, Tick, Tack

 Tid

Vi stannar upp och frågar oss?

Varför? Är tiden ur led?

151206_3

Stormen Helga blåser förbi.

Vi skapar andrum och besöker biografen.

Ser sista delen av Hungergames: Mockingjay del 2

http://

Det fina med filmens värld är att ingen egentligen dör på riktigt.

Allt är fiktion.

Och den goda sidan segrar alltid över den onda.

Ty, störst av allt är KärLeken   <3

och allt gott!

151206_2

Vi äter frukost tillsammans,

– Har du experimenterat med kaffet igen? Du ler och säger att det smakar gott.

Jag svarar att kryddan är kanel och kardemumma,

och vi konstaterar att det får kaffet att smaka jul 😉

Tick, tack…klockan slår. Jag åker till galleriet och du drar till Cambridge…

151206

och jag kommer hem

dricker svart kaffe

lyssnar på Laleh

och G.Moore, Thunder Rising

och drömmer om jullov med fritid tillsammans med mina käraste och närmaste <3

Känner mig ändå laddad och pepp,

på årets “Final Countdown” av ytterligare tio arbetsdagar.

och därefter några väl förtjänta lediga dagar<3

Må Väl!

Om att skapa andrum och ta en promenad….

151202_2

Kreativiteten flödar. Men många signalerar en upplevelse av extremt mycket som ska hinnas med på otroligt lite tid. Extremt mycket arbete och nästan ingen tid alls. Hur går den ekvationen ihop? Och hur hanterar man den här typen av situationer? Min strategi är att skapa andrum, att stanna upp i tillvaron och reflektera. Andas. Fundera över de mest grundläggande frågorna som: – Var befinner jag mig just nu och vart är jag på väg?

Varför är det så viktigt att reflektera? För mig är det viktigt att reflektera för att upptäcka alla de där små detaljerna som alltid förgyller tillvaron.  Estetiken, konsten, orden, människorna, naturen, tillvaron och musiken, men mest av allt estetiken. Vad vore livet utan konst och estetik?

När jag blir trött i huvudet är bästa medicinen…. en promenad. Att bara dra på sig kappan och dra iväg på en promenad för att skapa balans i tillvaron. Speciellt när man upplever att man har extremt mycket att göra. Hjärnan mår bra av omväxling och andrum och att sitta inomhus en hel dag är alls inget vidare. Igår tog jag en sådan där liten 10-minuters promenad och på några få stegs avstånd finns inte bara en utan flera fascinerande byggnader…och nu på vintern när det börjar skymma och ljuset lyser med sin värme innanför fönsterna skapas de mest magiska kontraster av att vara inne, ute eller kanske både inne och ute på en och samma gång? Varför tycker jag om promenader? Jo, det är där på vägen, längs med promenaden, det är där jag stannar upp och ser estetiken, greppar flödet och meningen med livet.

151202_1

Ute är mörkt och kallt… men inne i husen tänder vi ljusen

151201

Nu har stormen Gorm dundrat förbi och trots att väder och vind blåst förbi, hänger julkransen  kvar på dörren och sprider julefröjd. Idag är det den första december och vinden viner utanför vårt fönster, utomhus är det kallt men här inne är det varmt och gott. Jag tänder ljus, brygger kaffe och för en stund leker jag med tanken på att stanna hemma och skriva dikter hela dagen…men jag är som vanligt på väg någonstans.

Hoppas att ni alla en fin första december<3

151201_1