Höstpromenad i Torup

161029l Å, vad jag tycker om lördagar!

Jag har varit på vernissage på Galleri KVIS, fotograferat och uppdaterat galleriets utställningsblogg. Kika gärna in på vår sajt och se ett litet urval av vad som visas på Coloriternas utställning just nu.

Dagen inleddes med en frisk höstpromenad i den vackra Torupsskogen, där marken är täckt med en matta av höstlöv och där det längs med en av stigarna finns en gunga som ofta är upptagen.

161029l_8

Höstlöv! Det är vackert med höstens alla färger.

161029l_6

Jag tänker att promenader med lekfullhet är en investering i hälsan.

161029l_7

Det är fantastiskt vackert i Torup, som är en del av den omtalade skånska bokskogen och jag kan inte låta bli att fundera kring ordet BOKskog. Det låter så poetiskt och vackert på något vis. Tänk en hel skog fylld av bokträd, bokblad och litteraTur.

161029l_3

Jord, vatten, växter och balansgång över en liten bäck som mynnar ut i en sjön.

161029l_1

161029l_2

161029_5_l

Må väl och njut av alla höstens dagar som passerar <3

Christina Karlsson ©

Hon har en fäbless för poesi, lever i en potpurri av solsken, höstlöv och sång.

161027_kop

Hon är en av dessa excentriska

bohemer

som faller in genom dörren.

Hon är en av dem som faller in genom dörren och landar,

i ett mjukt moln av poesi…

 på en matta av höstlöv,

bokblad och vokaler,

i en potpourri av

passionerade konsonanter

Ur högtalaren ljuder

toner av litteraTur

på scenen

någonstans i periferin,

dansar Julia i en balett med sin Romeo,

det är en ny tolkning

av Shakespeares ord, Prokofievs toner,

och något ogreppbart

visuellt…

*

Hon har en fäbless för poesi,

hon dansar och faller

in genom dörren

och

landar mjukt i en potpurri

bland rosenblad, sidenrosetter och kaffe med smak av viol

någon har dukat med dockservis

*

Kommer hem,

letar höstlöv och fotograferar

visualiserar

även sådant som inte är synligt i sig själv

som inte kan ses

Landar mjukt i ett moln av bokstäver

Lever i visuell kultur

med tonat filter,

lager på lager

arrangerat

Soft

Christina Karlsson ©

161028

 

161027_8

Tyst i klassen! av Björn Ranelid

161023

Jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att fångas av bokens titel, Tyst i klassen! Det här är första gången jag läser Björn Ranelid, och med facit i hand kan jag konstatera att jag tyckte om läsningen. Boken utspelas under närmare hundra år och är en porträttskildring av två generationer, av mor och dotter. Handlingen utspelas till övervägande del i två av Malmös mest utsatta bostadsområden och begreppet klass finns på något sätt hela tiden närvarande i läsningen som speglar en ständig maktkamp mellan de olika personligheterna. Bokens innehåll skildrar förhållandet mellan de manliga och kvinnliga roller människor föds in i, och sedan på ett eller annat sätt tvingas att förhålla sig till oavsett om man vill eller ej.

Språket i boken är enkelt, beskrivande och rakt på sak. Ibland poetiskt och på något vis vackert trots att det som skildras kan vara sorgligt ur flera perspektiv. Boken handlar om fattigdom, okunskap, människors styrka, kraft och förmåga att ta sig an svårigheter och att gripa tag i de rätta halmstråna som på sikt kan leda vidare till något mer. Boken handlar om människors utsatthet och ensamhet som är påtaglig trots att de befinner sig i grupp. Boken skildrar människors dolda rädslor och drömmar om att göra världen till en mer jämlik och bättre plats.

161023_1

En intressant, allvarsam, fin och läsvärd bok.

Christina Karlsson

Death Valley National Park

161016

Tänkte bjuda lite väderlekskontrast genom att dela med mig av ett hett sommarminne från vår semester i Kalifornien/Nevada. Death Valley National Park är känt som en av världens hetaste platser, för sitt ökenlandskap, den mäktiga naturen med vackra bergskedjor och extrema temperatur. Vi befann oss i Kalifornien just vid den tidpunkt då där brukar vara som varmast. 161016_18

Den här typen av varningsskyltar finns utplacerade lite varstans längs med vägen och parkeringsplatserna i Death Valley. Vi körde från hotellet tidigt på morgonen för att slippa den värsta hettan, men det hann ändå bli 47 grader varmt medans vi var där. Att långvandra i Death Valley vid denna tidpunkt på året är inte att tänka på, utan man kör helt enkelt mellan de olika sevärdheterna. Vid varje sevärdhet finns en parkeringsplats där man ställer bilen och sedan beger man sig ut på kortare vandringar. Att ge sig iväg på en sådan här resa utan mängder av vatten och air condition i bilen hade varit otänkbart. Personligen hade jag nog inte själv kläckt idén om att besöka Death Valley, men familjen längtade efter äventyr och med facit i hand så är jag glad för att vi åkte dit. Death Valley är enastående och påminner inte om någon annan plats så det här var sannerligen en het men mäktig upplevelse.

161016_1

Första stoppet gjorde vi vid Devils Golf Course som en gång i tiden varit en havsbotten. På marken syns spår av kristalliserade salter som skapar intressanta mönster i den stenhårda sanden. Här varnas man för att gå längre sträckor eftersom den ojämna marken gör att det är lätt hänt att man skadar sig.

161016_2

161016_3

Här utforskar och fotograferar Emelie omgivningarna samtidigt som jag passar på att fotografera henne.

161016_6

Nästa stop var BadWater Basin som är världens lägsta plats. Här finns en liten antydan till vattenhåla som mest liknar en stor vattenpöl. Namnet Bad Water Basin kommer av att vattnet är odrickbart.

161016_4

161016_5

Här är extremt hett och växligheten lyser med sin frånvaro, på marken syns salta spår av den havsbotten som en gång varit här. Här var så varmt att man enbart orkar gå korta sträckor samtidigt som man kontinuerligt måste dricka mängder med vatten för att överhuvudtaget klara av att röra sig framåt.

161016_7

Robin undersöker saltkristallerna som skapar intressanta mönster på marken.

161016_8

Solen stod högt på himmeln och i ryggen bakom BadWater Basin omgavs vi av de här mäktiga bergen.

Resan till nästa utsiktspunkt blev dramatisk. Vägen som ledde till Natural Bridges Canyon var mycket smal och extremt gropig, bilen höll på att fastna och vi pratade om att vända om men det gick inte att vända eftersom vägen var för smal. I efterhand läste vi att det utfärdades varning för att köra här om man inte hade terrängbil, eftersom det fanns stor risk för att bildäcken inte skulle klara terrängen och att man pga det utsatta läget riskerade att dö av hettan om man fastnade på denna ödsliga plats. Tack och lov för att vi hade turen med oss, bilen höll och vi överlevde.

161016_9

Här var man tvungen att vandra en bra bit uppåt genom bergpassen för att komma till platserna där man kunde se de naturliga broarna.

161016_10

Att uppleva den här typen av natur och att komma fram till de här gigantiska broarna kändes mäktigt. Tidvis som att kastas bakåt i tiden eller rakt in i ett avsnitt av en westernfilm, kanske rentav till familjen Macahan, ni vet de där avsnitten där när de föste kor genom den ogästvänliga och torra öknen.

Hettan var olidlig så när kom fram till den första bron stannande vi upp beundrade, och vände om för ta oss tillbaka till platsen där vi parkerat bilen.

161016_11

Artists Palette är namnet på en helt otrolig plats. Här skiftar vulkanbergens färger beroende på årstid och väder. Tänk vad naturen kan kolorera på egen hand.

161016_13

Anders och jag poserar framför A Palette of Color.

161016_12

Hit skulle jag gärna komma fler gånger, kanske efter en regnperiod då det ska finnas en del växlighet med magnifika ökenblommor.

161016_14

Mitt ute i öknen fanns ett litet hotellområde med ett turistcenter och en butik, Furnance Creek. Här var det gott att stanna upp, ta en paus och köpa lite kall dryck att pigga upp sig med. 161016_16

Utfarten från Furnance Creek. Tänk att någon överhuvudtaget orkar bo och arbeta på denna varma plats…och här ser ni beviset på dagstemperaturen på 47 grader.

161016_15

Sista stoppet gjorde vi vid Death Valleys hetaste plats Mesquite Sand Dunes, som ser ut mer som en traditionell öken med milslånga sanddyner.

161016_17

Vilken upplevelse! På vårt schema fanns egentligen fler sevärdheter som vi hade önskat att hinna med, men när vi kom hit kändes det som att vi skulle försmäkta av värme. Varningssignaler som huvudvärk, yrsel och illamående fick oss att sätta oss i bilen med air condition, dricka massor av vatten, äta lite salt och köra den långa vägen genom öknen tillbaka till vårt hotell.

Precis utanför Death Valley fann vi ett operahus som vi inte kunde låta bli att stanna och undersöka utifrån och av informationen på huset kunde vi konstatera att det faktiskt ges föreställningar här lite då och då. Och det hade ju varit spännande att se en operaföreställning här vid något tillfälle…

161016_19

Med facit i hand skulle jag som sagt gärna resa till Death Valley fler gånger för att hinna utforska mer av området. Vi hade många upplevelser på vår Kalifornien agenda med en fulltecknad planering och i den fanns bara en dag för Death Valley. Blir det fler besök här skulle jag gärna resa hit strax efter en regnperiod för då brukar ökenblommorna blomma och här finns lite mer växtlighet.

Må väl!

Christina Karlsson ©

 

 

Höstvindar av flow och ny energi

161015_4

Hej! Den här hösten har varit extrem; den har omfattat himlastormande glädje och tyngder av sorg. Molnen har varit tyngda av åska och gråsvart regn. På samma himlavalv har solskenet riktat sina strålar genom det lätta vårregnet och kolorerat världen med regnbågar av ord och färg, som får tankarna att ledas till sagornas land.

161015_1

Jag har haft känslan av att vara begravd under högar av arbete; det har varit slarv med promenader, ingen tid för dans, ingen tid för eget skapande med ord- och bildexperiment, och då mår jag inget vidare.

Tidigare erfarenheter har gett mig samlade kunskaper om att naturen kan vara bästa platsen för rekreation, så idag tog jag helt enkelt mig själv i kragen och drog till skogs.

Tog en energigivande skogspromenad tillsammans med både kamera och man. Vi andades friskt luft, höll varann i hand och njöt av alla vackra höstfärger. Jag balanserade på en gammal omkullfallen trädstam och just precis där i den vingliga gången återfann jag min balans.

161015_2

Det är så friskt och rogivande i naturen. Vi träffade några ekorrar men ingen av dem hade tid för att stanna upp och posera, men jag lyckades att fånga en av dem på bild. Om ni kollar in bildkollaget ovan så ser ni ekorren som tittar fram bakom trädstammen precis ovanför mig.

161015

Tänk vad fint att man kan finna sin balans, på en omkullfallen gammal trädstam.

161015_3

Nu har vi druckit varm choklad och jag har lekt med fotografier, skapat bilder och mixat med olika perspektiv. Funderat och filosoferat…

Tänkt att livet är som ett pussel, fyllt av bitar som inte kommer till sin rätta om de inte finner sina rätta platser och ibland tar det tid att finna det utrymme där varje liten pusselbit hör hemma och mår som bäst.

161016_4 Avslutningsvis så vill jag passa på att dela med mig av lite nyvunnen energi. Må Väl och njut av fina dagar <3

Christina Karlsson ©

ett konstverk kan förvandla och skapa mening i det här som kallas livet…

161009

Ett konstverk kan förvandla,

och skapa mening i allt det här som kallas Livet och det är därför

jag blir bestört av att se hur någon gömmer ett konstverk

och bara rullar ner en gardin framför!

Ignorans och egoism…okunskap, håglöshet och tristism,

kan betraktas som ett brott.

När någon blundar och inte vågar säga ifrån,

när något är fel…

Det finns alltid en risk i att vara obekväm och säga sådant som ingen vill höra.

Men ord kan förändra världen.

Ord kan bygga broar av gemenskap.

Och ord kan bygga murar av avstånd.

*

Vi som uttrycker vår åsikt…

Vi kommer alltid få höra,

att vi svävar över molnen,

och ser färger.

Vi som strider för konsten, idéerna och kunskapen.

Vi som analyserar

och funderar…

kommer alltid att träffa dem som tar illa upp när vi inte tiger still.

*

Och det kommer alltid att vi mot världen!

Världen är galen,

och tiden är precis som Hamlet sa, Tiden är ur led.

Höga krav.

och prestige blandas

med sandlådelek.

De säger att hon sa….och de sa…att jag sa att du sa…

Allt som görs är att någon blåser liv i glöden,

någon skapar en eld…

en eld som bränner blod och dödar hjärtan

och

alla vita fåglar förvinner

och jag är kanske inte alls gjord av sten

oavsett vad hon sa…

*

Vi spelar våra roller

– tills vi dör.

Och jag önskar att jag hade ett svar, men alla orden har tagit slut.

*

Jag kommer ändå alltid att vilja ha det bästa,

och jag vet vad det bästa är!

*

Det bästa är att vara här,

i Livet <3

Må Väl!

Christina Karlsson

Med konstnären på Malmö Moderna Museum

161004_1

Temat på Malmö Moderna Museums utställning handlar om vad det innebär att vara konstnär. Hur har konstnärer förhållit sig till olika roller, ideal och myter, idag och genom historien? Utställningen berör betydelsefulla frågeställningar om maktrelationer som är organiserade kring föreställningar om identitet, kön, etnicitet, sexualitet och klass.161004_ Även om ideal och normer utvecklas och förändras genom historien så lever många av rollerna och skepnaderna kvar i nya skepnader. Kanske är vi människor inte alltid så föränderliga som vi tror? En aspekt kan vara hur vi idag framställer manliga och kvinnliga identiteter. Vilka egenskaper, attribut och artefakter väljer vi att lyfta fram när vi framställer manligt och kvinnligt?

161004_4

Hur är det då med konstnärsrollen? Och vem har egentligen auktoriteten att avgöra vem som är konstnär? Är det någon skillnad mellan manliga och kvinnliga genier? Vart har alla hovmålare och bohemer tagit vägen? Hur ser myten om den passionerade konstnären ut i dagens etablerade samhälle? Finns det överhuvudtaget plats för den som brinner för konsten? En av den enligt mig kanske viktigaste frågeställningen handlat om konstens andemening, vad tillför konsten till oss idag? Varför behöver vi konst? Och vad består konst av egentligen?

161004_2

Finns det något syfte med att måla ett kubistiskt porträtt a la Picasso?

161004_3

…eller att bearbeta sin identitet genom att måla hundratals porträtt av sig själv som Helene Schjerfbeck? Vad får vi idag ut av att betrakta någons självporträtt? Eller av att överhuvudtaget betrakta historiens och samtidens gigantiska samling av målningar…

161004_6 Och vad är det egentligen som krävs av ett konstverk för att bli ihågkommet, omdiskuterat och hyllat av eftervärlden?

Jag har personligen många tankar och funderingar kring detta tema. Tankar som jag mer än gärna diskuterar och lyfter tillsammans med elever, lärare, bloggvänner, nära och kära, och självklart alla andra underbara människor som intresserar sig för att diskutera konst.

Jag fascineras av mellanrum och skillnader mellan vad som sägs och vad som inte sägs, jag fascineras av speglingar, lager på lager och människans intresse för effekter. Jag fascineras av konst därför att konst för mig handlar om idéer, om utveckling, uttryck och liv. Jag tänker att det är en konst att leva… Livet är ofta såväl besynnerligt som märkligt och det är med konsten som redskap vi klarar av allt det där och finner vägar som bär oss framåt genom livet.

Konst är Liv! och Liv är Konst!

Christina Karlsson

161004_5