Siden, spets, sömnad; toner av Mozart och en gardin

Vilken helg! Jag syr så symaskinsnålen glöder och ur det perspektivet är det ju tur att det finns en del andra grejer som kräver min uppmärksamhet emellanåt. Men om det där andra får ni kanske läsa i ett annat inlägg, i detta inlägg är det klänningen som får vara i rampljuset.

Vardagsrummet har förvandlats till syateljé. Bordet är belamrat med tyger, trådrullar, saxar, mönsterdelar, symaskin och på mattan trängs avklippta små trådbitar som bara blir fler desto längre fram jag kommer i arbetsprocessen.

Inatt satt jag uppe till klockan två och kämpade med att rynka ihop två meter spetstyg till 34 cm. Att rynka ihop spetstyget var en sak, men att sy in tyget i ärmen var en helt annan typ av utmaning som tog flera timmar.

Ur högtalarna ljuder tidsenlig 1700-talsmusik a la Mozart och jag njuter av att se hur klänningen växer fram bit för bit. Det gröna sidentyget har väntat länge på sin transformation då det är ett att få tyger som finns kvar från tiden då jag drev min egen designateljé för 20 år sedan, även trådar, fodertyg och vliseline härstammar från den tiden. Det blommiga bomullstyget har varit en fantastiskt vacker gardin som jag helt enkelt bestämde mig för att återvinna. Kantbandet, spetstyget  och blixtlåsen köpte jag med mig hem igår.

Nu är det bara fållen som ska fixas till och underkjolen som ska fyllas med tyll så att kjolen får lite mera vidd.

Söndagskväll och om några få timmar är det dags för en ny arbetsdag!

Christina Karlsson

Slipsen är min rekvisita

Igår var det fredag och då passade jag på att inviga min nya väst som passade utmärkt till fredagsslipsen. Jag tycker om att piffa upp vardagen och fredagsslipsen har blivit ett uppfriskande inslag. En arbetsvecka i skolans värld har sina höga berg och djupa dalar och när det blir fredag är det inte konstigt att jag ofta känner mig både trött och sliten. Istället för att gå runt på sparlåga, spurtar jag in i det sista. För mig är det visuella en betydelsefull ingrediens och när jag knyter slipsen är jag tvungen att ta mig i kragen, för att få till en stilfull knut. Om jag inte fixar till kragen blir det ju inte snyggt. Kanske är det så att slipsen ingår som rekvisita i en roll, och det slipsen representerar blir en påminnelse om att fortsätta spela tills det är dags att dra för ridån.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista härstammar ordet slips från tyskans Schlips, som lånades in till svenska språket på 1800-talet.

Nåja, lördagsmorgon är här och jag intar nästa scen. Fredagskvällen ägnade jag åt att sy vidare på min rokokoklänning. Vill ni se var i arbetsprocessen jag befinner mig så är det bara att kolla in följande två fotografier från gårdagens sömnad.

Dagens agenda säger att jag måste ge mig ut för att köpa blixtlås, spetstyg och lite tyll så att jag kan sy klart min klänning. Festen närmar sig och med tanke på att jag förväntas vara värdinna så vill jag såklart ha en av partajets finaste klänningar!

Må Väl och ha en alldeles underbar lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

En klänning tar form

Klänningens liv börjar ta form. Nästa steg är att klippa till kjolvåder, samt att smycka klänningen med spets och volang a la rokoko.

Det är fredagsmorgon, helgen närmar sig och planen är att sy klart klänningen snarast möjligt! Må väl och njut av dagen, det tänker jag göra <3

Christina Karlsson

”Dress for success”, eller för en 50-årsfest med 1700-talstema

Mönstret har anlänt, utmaningarna hopar sig men skapandeprocessen är igång. Det var otroligt många år sedan jag sydde någonting överhuvudtaget och av någon förunderlig anledning hade jag inte föreställt mig att mönsterdelarna skulle vara så många och komplicerade som de är, bara att få grepp om vilka delar som ska sys ihop kräver en gigantisk portion tålamod.

Utmaningarna startade redan vid inköp av tyg. Under helgen som gick finkammade jag ett antal tygbutiker bara för att bli besviken över att inte finna vad jag sökte. Då gick jag hem och finkammade vinden, omprövade mina idéer och bestämde mig för att utgå ifrån gamla tyger som jag redan hade hemma.  Då startade jag upp ännu fler utmaningar eftersom måtten inte stämmer. Nu har jag börjat improvisera genom att förändra mönstret så det fungerar till de måtten mina tyger har. I skrivande stund undrar jag hur det här ska sluta, men jag har tagit beslut om att bryta ner det övergripande målet i delmål och fokusera på ett steg i taget.

Dimgrönt sidentyg och blommigt bomullstyg är det material jag i nuläget har startat upp med. Färgerna må se anspråkslösa ut på bilden, men sidentyget har en fantastisk skimmer och jag hoppas på ett strålande resultat. Några delar till livet är hoptråcklade och just nu ser det ut som att jag är på rätt väg. Kanske blir det trots allt en klänning a la Rokoko, sydd av Christina Karlsson.

Just nu är det kväll och jag känner mig trött för att orka sy, men ändå hoppfull och upplyst av kristallkronans sken. Imorgon är det en ny dag!

Blogginlägg nummer 1000

Framför er har ni mitt 1000:de inlägg i just den här bloggen.

Jag skriver just den här bloggen, eftersom det fanns en blogg före denna, en blogg före den och en annan blogg före den. Detta är således min fjärde blogg. Min första blogg  är spårlöst försvunnen men de andra två ligger kvar och skvalpar ute i nätets gigantiska sfär. Jag har därmed en väldans massa bloggår och betydligt fler än 1000 inlägg bakom mig. Jag har hela tiden använt mig av min egen domän, men det som gjort att jag skapat nya bloggar är när det dykt upp nya tekniska verktyg och förbättrade funktioner som underlättat både för mig som bloggare och er som läsare.

Vad är det som driver mig att blogga? För att besvara denna fråga vill jag börja med att utreda vad ordet blogg egentligen betyder.

Om man slår upp ordet blogg i SAOL kan man läsa att blogg anses vara en, ”personlig dag­bok på webben som upp­dateras kontinuerligt”. Jag uppdaterar min blogg kontinuerligt med personliga inlägg, men jag har egentligen aldrig betraktat min blogg som en dagbok. Min tolkning av ordet dagbok är att en dagbok är extremt personlig och avslöjar det mesta om en person. Jag är personlig men håller mig till att berätta om ett begränsat utsnitt av mitt liv. Nästa steg blir därför att slå upp ordet dagbok för att undersöka rimligheten i min tolkning av begreppet blogg. I SAOL står det skrivet att en dagbok är, en ”bok där man dag för dag antecknar viktigare händelser”. Utifrån den beskrivningen så kan bloggen ju ändå betraktas som en form av dagbok. 

Vad är det då som driver mig att blogga? För det första så tycker jag att det är både roligt och utvecklande. Jag tänker att det handlar om någon form av mix mellan konstprojekt och ett beroendeframkallande kall, eftersom jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag har en drivkraft och ett budskap jag vill förmedla. Bloggen är en kanal där jag kan förmedla såväl text som bild. Jag är nog också en smula idealist, eftersom jag envisas med att driva en autentisk blogg i egen regi, helt utan finansiering via reklam. När jag länkar till någon annan sida eller diskuterar något jag tycker om då är det antingen för att hänvisa till källa, eller lyfta fram något jag anser vara särskilt betydelsefullt. Min blogg är helt enkelt en del av mig och blir ju på sätt och vis därmed högst personlig.

För mig handlar bloggandet om  att vara social, kommunicera och sprida ljus i den digitala sfären. Min blogg är mitt lilla utrymme som jag delar tillsammans med alla er som tittar in här för att bara läsa eller för att både läsa, titta på bilder och kommentera.

Denna blogg fyller 1000 inlägg och därför vill jag särskilt tacka alla er fina människor, som följer mig på min bloggpromenad här i den digitala sfären. Tack för fin respons, besök och tack för alla era fina kommentarer!

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

 

 

 

 

Varje hjärtslag ljuder högre, när vi vaknar upp och minns att vi lever i en dröm

Jorden snurrar

och världen spelar vår sång.

Vi räknar dagar, vi räknar år.

Världen håller andan,

Det är vår tid nu!

Vi lyssnar, vi känner

vi andas.

Tar på oss vår rustning,

rustar oss för strid.

Strider, för allt vi tror på!

Och vi fyller våra väskor med vapen

– av kärlek, konst och sång.

<3

Bestiger berg, lyssnar och känner.

Det är höst; det är vår tid nu.

Vi vaknar och vi somnar,

det regnar,

solen skiner, det är vinter

snöflingor dalar

Långsamt

Världen håller andan

<3

för att lyssna och ge tröst

Höra våra hjärtslag,

eka

i den lilla världen…

.

.

.

Jag skriver en dikt, och färglägger en värld som är grå. Jag läser om 1700-talet, och funderar på om min klänning ska vara rosaröd eller kanske blå. Imorgon kommer jag att öppna postlådan med förväntan om att finna ett alldeles förtjusande mönster till en klänning a la rokoko.

Må väl, lev väl och njut av sekunderna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Njuter fredag, lyssnar på Iconic, redigerar en bild, tar en soft bloggpromenad och njuter av att bara vara

Fredagskväll <3

Här och nu.

Jag bara njuter,

veckan har varit hektisk och intensiv.

Inom loppet av en vecka har jag åkt skidor, letat efter en vän i snöoväder, upplevt orkanen Cora i Jämtlandsfjällen, besökt ett museum, åkt flygplan, börjat jobba (efter två veckors semester), varit på en helt fantastisk föreläsning, kört igång terminens lektioner, varit på 26-års kalas, plus ytterligare 50-årskalas. Veckan har varit en smula galen, alldeles underbar och helt fantastisk på en och samma gång.

Sömnen har varit en bristvara, men jag känner mig uppåt och planen är inte att sova utan att njuta av helgen så mycket jag bara kan! 50-åringen ska hyllas mera och en 1700-talsfest ska planeras. Galleriets hemsida ska uppdateras och jag skulle så himla gärna vilja sy en klänning á la rokoko.

Det har varit en bra vecka!

Må Väl och Njut av Dagarna som passerar!

Kram Christina Karlsson

 

Skidåkning i Jämtlandsfjällen, orkanen Cora och nu tillbaka i jobb

Vi har tillbringat de senaste dagarna i Jämtlandsfjällens idylliska Åre. Idyllen förvandlades till något helt annat när orkanen Cora drog in med sina stormvindar. Vi kom hem på natten mellan söndag och måndagen igår som dessutom var min första arbetsdag. Mer om resan följer, nu dags för morgonkaffe och därefter årets arbetsdag nr 2 🙂

Må väl!

Christina Karlsson

Jag drömmer och det går långsamt med läsningen

Det vanligaste brukar vara att jag läser ut en bok på några dagar, men under det senaste halvåret har det gått väldigt långsamt med min läsning. Någon gång i början av augusti började jag läsa Blonde, av Joyce Carol Oates. Jag har läst och läst, men fortfarande inte kommit längre än till sida 510, och med tanke på att boken har 862 sidor finns det viss risk för att jag om jag fortsätter läsa i samma långsamma lunk inte är klar med den förrän någon gång under kommande sommarsemester.

Känns djupt frustrerande att läsningen går så långsamt. Boken är tragisk och fascinerande på en och samma gång. Jag tycker om sättet som den är skriven på och vill läsa ut boken, trots att jag gissar att den slutar med Marilyn Monroes död.

Med hem från sommarens resa till Cambridge följde boken, The Psycholgy of Visual Art av George Mather. I den här boken diskuteras konst ur ett psykologiskt perspektiv där man undersöker hur hjärnan uppfattar och skapar konst. Jag har ännu inte läst boken från pärm till pärm, däremot så har jag fokuserat på olika enstaka avsnitt som intresserat mig för stunden. Läst och funderat, men nog finns det en plan om att läsa hela boken från början till slut.

Framtidsdystopin av Georg Orwell har länge stått på min ”att läsa- lista”. Jag vet att jag kommer att gilla boken, då jag sett filmen, läst utdrag och diskuterat dessa utdrag med elever många gånger. Boken kom i min ägo först i somras och då lyckades jag sälja in den så bra till en av mina närmaste att denna person ville låna boken, och sen har den varit utlånad fram tills för någon vecka sedan. Igår gjorde jag ett litet läsaruppehåll i Blonde och påbörjade 1984.

Nästa bok är lite mer lättläst än de ovanstående. Boken är underhållande och består av 70-talet kåserier fördelade på totalt 279 sidor. Bokens författare Bosse Lidén, är även en av mina bloggvänner. I skrivande stund befinner jag mig på sida 81 och har just läst ut kåseriet med namnet, Post till de döda. Jag tycker om det personliga innehållet som om jag fattat det hela korrekt, bygger på Bosse Lidéns egna minnen. Boken är skriven med känsla, och det tycker jag om. Jag tycker också om att den består av korta avsnitt eftersom det bidrar till att göra boken läsarvänlig. Det jag läst hittills inspirerar mig att läsa vidare.

Jag har som ni märker ännu inte läst ut någon av böckerna, och kan i nuläget därför inte presentera någon välskriven tjusig recension. Nog för att det blir recensioner så småningom – det tar bara lite tid.

Vad beror det då på att jag som delar mitt hem tillsammans med hundratals eller kanske till och med tusentals böcker (har aldrig räknat dem så jag har ingen som helst aning om hur många de är), plötsligt börjat läsa i slow motion? Kanske är det jag som blivit latare, segare och långsammare? Kanske finns det risk för att jag långsamt håller på att  förvandlas till en kola? Ni vet en sådan där seg rackare som först fastnar i grytan när den ska kokas, därefter i kolapappret och sen i tänderna när den ska tuggas (Ni som någon gång kokt kola vet nog vad jag talar om). Skämt åsido så rannsakade jag mig själv och kom fram till att jag ironiskt nog helt enkelt måste boka in några aktiviteter till för att orka hinna med allt jag vill. En av aktiviteterna jag behöver boka in är dagliga promenader som jag vet gör mig både piggare och starkare.

Å andra sidan kom jag fram till att jag redan uträttar en hel del, att jag  kanske borde vara nöjd med det jag trots allt hinner med och att det kanske inte är så märkligt att tiden inte räcker till för läsning. Jag har långa arbetsdagar och i mitt arbete ingår det att läsa massor av texter och när jag väl får tid över för nöjesläsning är jag oftast så trött att jag börjar se suddigt och somnar. En annan förklaring kan vara att jag använder en del av fritiden till att uppdatera min blogg, eller så prioriterar jag ideellt arbete för Galleri KVIS, där det finns ytterligare en blogg som ständigt ska uppdateras, plus mejl som ska kollas och ett dessutom helt galleri som ska drivas. Jag hinner inte ens sätta punkt för i höstas arrangerade jag dessutom en egen konstutställning, med dikter och massor av fotografier som jag själv ramat in. Ibland reser jag iväg på en och annan konsert, plus att jag försöker vara lite social då och då. Kanske borde jag inte misströsta, utan nöja mig med att jag hinner med det jag hinner med, och låta var sak ha sin tid? Böckernas tid kommer? Eller?

Tiden går alltid lika fort, och tid är allt jag har så varför hinner jag då inte med allt jag vill? Kanske vill jag för mycket, vill fel saker, eller så prioriterar jag fel saker? Eller, kanske handlar det bara om att jag trots allt är mänsklig, trots att världen ofta känns omänsklig så är de flesta av oss människor mänskliga, och människor har begränsningar. Vi vill oftast mer än vad vi kan och orkar, och det är just den egenskapen, som gör att vi kan mer än vad vi vill och orkar, oavsett vad det är vi bestämmer oss för att göra. Nu blev det allt en smula invecklat och kanske rent av ironiskt

Kanske är det just precis alla de där drömmarna om allt jag vill göra och uppnå som får mig att orka kämpa vidare uträtta ytterligare lite till och lite till? Och just nu är planen att läsa klart mina påbörjade böcker.

Hur är det för er? Hinner och orkar ni läsa allt ni vill?

Christina Karlsson

 

 

Välkommen 2018

År 2017 har passerat, gått ur tiden och förvandlats till historia…

Nyårsafton blev fina ögonblickstimmar i goda vänners lag. Vi firade rejält långt fram till det att uret visade den tid då jag brukar stiga upp, men roligt hade vi.

Jag känner mig förväntansfull inför det nya året <3

I skrivande stund är jag samtidigt upptagen med funderingar kring prioriteringar och val. Många tankar rör sig i mitt inre, och årets första inlägg blir därför inte längre än såhär.

Jag önskar er alla en God och Fin fortsättning på det nya året <3

Christina Karlsson