Skapa ett estetiskt tilltalande högtidstal

Vi människor lägger stor vikt vid estetiken och jag har en fäbless för vackra ting. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av ett litet tips om hur man kan iscensätta sina minnesanteckningar som rekvisita, i sammanhang där man ska hålla tal. Nu hör det förstås inte till vanligheterna att jag håller tal. Det är ju skillnad på föredrag, föreläsningar, undervisning och tal. När jag undervisar håller jag inte tal, utan då har jag ju snarare en dialog med mina elever, så det är inte den typen av tal jag avser. I detta sammanhang är min avsikt att diskutera högtidstal.

Ett exempel på högtidstal är talet jag höll på min mans 50-årsfest. Självklart lade jag ner tid och engagemang på själva innehållet i talet. Urvalet av vilka händelser jag skulle inkludera, exkludera, vilka ord och referenser jag skulle använda mig av omprövades flera gånger. När jag väl fått till ett innehåll var det dags att öva på själva framförandet och sist men inte minst så ville jag ge mitt tal en estetisk, romantisk och hemlighetsfull inramning.

Jag letade fram en tapetvåd som matchade min rosenmönstrade klänning och klippte helt enkelt ut en lång pappersremsa. Finklippte kanterna med en mönstersax för att skapa en historisk känsla med anknytning till festens tema som var 1700-tal. Själva texten till talet skrev jag ut i svart på vanligt vitt papper med extra radavstånd så att det skulle vara lätt att läsa och följa med i. I själva texten gjorde jag små markeringar där jag skulle pausa eller betona. Texten klistrade jag helt enkelt fast på insidan av tapetvåden och därefter rullade jag ihop tapetremsan till en tjusig rulle och knöt ihop med en matchande rosett.

Resultatet blev estetiskt tilltalande och väckte nyfikenhet hos gästerna som uppmärksammade matchningen med klänningen. Jag lade hemlighetsfullt fram talrullen på bordet en stund före framförandet så att maken och gästerna i närheten skulle bli nyfikna.

När det var dags att hålla talet  kunde jag njuta av den högtidliga känslan som infann sig när jag knöt upp rosetten, och i nästa stund diskret demonstrativt vecklade ut pappersremsan så att gästerna skulle uppmärksamma det konstnärligt utformade pappret med rosenmotiv som matchade klänningen.

 

Har ni någon speciell erfarenhet av tal som ni vill dela med er av?

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Tid för musikalen Godspell

Kvalitetstid. Igår fascinerades min dotter och jag av vacker arkitektur och spännande konst på Malmö Opera. Vi var där i god tid före musikalen för att hinna gå runt och kolla in det nya konstverket, samt hälsa på ett av mina favoritkonstverk Commedia del Arté av Isak Grunewald, och därefter slå oss ner i någon av de inbjudande operafåtöjerna, fika, prata och läsa igenom programmet.

Anledningen till besöket var den färgsprakande och omtalade musikalen, Godspell. Vilken show! Underhållande, uppfriskande, spektakulär och lite smågalen.

Handlingen är baserad på Matteusevageliet. Musiken består av en mix av rock,n roll, soul, pop och gospel. Bibelcitat blandas med nutida referenser. Enligt informationen i programmet är syftet är att sprida kärleksbudskap och gemensamhet. Föreställningen innehåller mycket glädje, dock med en underton av allvar. Vi upplevde showen som mycket underhållande men lite väl glättig med tanke på att konflikten enligt oss inte var helt tydlig. Ibland blev referenserna lite väl knasiga och konflikten försvann på något vis in i showen där till och med korsfästningen förvandlades till rock´n roll, fast å andra sidan med tanke på att syftet är att sprida ett kärleksbudskap kan det ju vara ett medvetet val med den här överpositiva framtoningen. Vilket i sin tur triggar fram en massa andra referenser och funderingar hos mig…

Utsikten genom operahusets fönster är som alltid magnifik och magisk på en och samma gång. Jag kan inte låta bli att fascineras av skulpturen Tragos tragedins födelse,  och dess brinnande facklor. Jag tycker om att betrakta speglingarna som uppstår och får det till att se ut som det hänger kristallkronor över Malmös ”Champs-Élysées” (dvs, Fersens väg).

Kvällen var en fröjd och lisa för såväl öga, som öra och själ. Ljuvligt, helt enkelt alldeles underbart!

Njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tid för konst

En lyrisk känsla infann sig när jag fick syn på denna nederländska 1500-talsmålning av konstnären Frans Floris (1518-1570). Jag har i många år beundrat verket som heter Syndafallet, fascinerats av dess symbolik, målat av det och till och med använt svartvita fotokopior av det när jag arbetat i kollageteknik.  Märkligt nog hade jag ingen aning om att verket hängde på Malmö Konstmuseum, förrän nu när jag stod öga mot öga med verket. Första gången jag såg verket i verkligheten var det inlånat till en utställning som hette Klädd & oklädd (Nationalmuseum 1996), fokus på den utställning var dräktmodet och klädsel genom tiderna. Historiska konstverk är en guldgruva som ger oss massor av information om tider före vår egen.

Under medeltiden betraktades den nakna kroppen som syndig och avbildades därför sällan, men när den avbildades var det i religiösa sammanhang och då valde man att dölja könen med löv, händer eller tygskynken. Under renässansen förenades antikens uppfattning om att fysisk skönhet återspeglade det gudomligas kraft med den kristna tron om att människan skapats till Guds avbild. Frans Floris har valt att avbilda Adam och Eva enligt antikens skönhetsideal. I frestelsen ögonblick möts de vid frukten från kunskapens träd.

Nästa lyriska känsla infann sig när jag fick syn på ett samtida konstverk av Ernst Billgren, och om jag minns rätt kommer det från slutet på 1900-talet. Verket är inglasat och det uppstår en spännande 3D- effekt då det även är målat direkt på glaset som sitter en bit utanför själva målningen. Jag älskar Billgrens fantastiska målningarna med förmänskligade djur i olika miljöer.

Nästa lyriska känsla infinner sig när jag besöker GALLERI KVIS och får se Bodil Bengtséns egenhändigt tillverkade marionettdockor. Associationer till den där magiska stämningen som råder hos dockmakaren i filmen Fanny och Alexander väcks, speciellt med tanke på att det dessutom finns en hållare med trollspö i samma rum på galleriet.

Änglar på styltor. Hur kom hon på den här idén? Överraskande och charmerande på en och samma gång.

Jag förvaltar mina lediga dagar väl genom att fylla på förrådet av upplevelser av konst. Lite arbete har jag såklart betat av bara för att jag vill ha det gjort, men i huvudsak har jag njutit av att spendera fritiden utan någon planering. Jag har helt enkelt bara vaknat upp och känt in hur jag velat spendera min dag. Jag har städat, slängt ut kökssoffan, förberett för att olja in trägolvet i köket (fast olja in golvet- projektet hinner vi inte med denna veckan), softat, umgåtts med min dotter, läst en hel bok plus en massa tidningar, besökt konstmuseum, besökt galleriet, planerat KVIS nästa styrelsemöte och uppdaterat galleriets blogg, köpt världens finaste kappa och ikväll ska min dotter och jag se musikalen Godspell på Malmö Opera. Känslan är fin och jag skulle lätt kunna fylla ännu en frivecka med aktiviteter <3

Jag önskar er allt gott! Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

Havsutsikt från frukostbordet

 

Den här fina akvarellmålningen hänger numera hemma på väggen i vårt kök, mitt emot platsen där jag brukar sitta och äta min frukost. Konstnären heter Monica Larsson och motivet föreställer utsikten från ett av fönsterna i Magasinet nere i Smygehamn. Monica Larsson har specialiserat sig på att måla fönster och jag gillar att hon alltid får fram kontrasterna som skapas av hur skuggorna faller.

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att just Smygehamn är en plats jag tycker om och återvänder till varje sommar. Nu kan jag njuta av utsikten från fönstret i Magasinet dagligen och det jag tycker särskilt mycket om är horisontlinjen där himmel möter hav. När jag betraktar målningen förnimmer jag ljudet av det knarrande gamla trägolvet man beträder när man tittar ut genom fönstret, jag anar ljudet av vågorna som slår mot stranden och jag kan ana doften av havsbris och tång.

Må väl och njut av konsten och dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

En promenad, porlande vatten och fågelsång

En promenad.

En investering i hälsan.

En riktigt lång promenad.

Längre än vad jag gått på länge,

upp och ner för leriga skogsbackar,

längs med stigar

och snitslade promenadstråk.

Målar en bild i mitt inre,

en bild där jag helt enkelt bara går

går framåt och lämnar all trötthet,

går ifrån allt det som är tungt och svårt,

känner hur det bara rinner av mig

och absorberas av stigen där jag går.

Enkelt.

Nej, det är inte enkelt

när mörkret blir till en oro

som klistrar fast under fötterna

biter sig kvar

sträcka efter sträcka…

Jag fortsätter min vandring,

får syn på en nerförsbacke

skyndar på mina tunga steg,

springer, dock inte

det fortaste jag kan,

springer bara tills det mörka absorberats av marken..

Når en vändpunkt.

*

Stannar upp.

Ser vägen,

blomstra där jag går.

Stannar upp, observerar,

fotograferar,

dokumenterar,

marken lyses upp av grön mossa.

Mossa, är konst,

blir upprymd

av allt det gröna, krispiga

anar vår,

hör fågelsång och porlande vatten,

känner doften,

av en slumrande vår som nalkas.

Väcker hoppfullhet,

längtan,

glädje.

Bokskogen är vacker,

estetisk

och alldeles underbar…

***

Imorgon är en ny dag!

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

Tid för återhämtning

Idag är det första dagen av totalt nio dagars ledighet. Jag njuter av en lugn morgonstund, fortfarande iklädd morgonrock där jag sitter uppkurad under en gosig rosenfilt i kökssoffan. Doften av starkt svart kaffe sprider sig långsamt in i mitt medvetande och jag bara njuter av vetskapen om att kunna spendera kommande nio dagar precis var och hur som jag vill.

Den senaste tiden har varit extremt hektisk och även om jag troligtvis sett pigg ut på ytan så har jag känt mig både trött och sliten inuti. Allt har sitt pris. Jag älskar livet! Jag älskar min familj, mitt hem, mina vänner, mitt arbete, galleriet, konsten, bloggen, skrivandet, måleriet, fotograferandet, musiken och allt det där som sätter guldkant på tillvaron. Kanske är det just därför jag alltid vill göra mitt bästa, köra mitt ”race” och bara gå ”all in”. Men allt har sitt pris och en del av priset är att det ibland blir för mycket aktivitet och för lite vila.

Ni som brukar få bloggkommentarer av mig har säkert märkt att jag inte varit så flitig med att kommentera den senaste tiden. Ni ska veta att jag är glad och tacksam för att ni trots det tittar in här och lämnar små spår i såväl statistik som kommentarer och glada tillrop. Tack!

På dagens agenda står först och främst en bloggpromenad, därefter ett besök på galleriet och sen är tanken att jag ska påbörja att röja/städa upp i röran som blivit här hemma i samband med klänningssömnad, hejdundrande 50-årsfest och andra bonusaktiviteter.

Må väl och ha en alldeles underbar helg!

Kram Christina Karlsson

En kväll i 1700-talsanda!

Vi firade min makes 50-årsdag med att ställa till med 1700-talsfest, och vilken kväll det blev. Dagen till ära så hade Svaneholmssjön frusit till is och det var perfekt läge för en svängom ute på isen strax före det att gästerna började anlända.

Känslan när alla dessa 1700-talsklädda gäster anlände var helt otrolig. Festen bjöd på inslag av tidsenlig musik, tal, sånger, berättelser och ett ”lek” där alla gäster tilldelades roller för att kunna delta i ett skådespel där en fiktiv mordgåta skulle lösas.

Stämningen var på topp när hela gänget rockade loss till Rock Me Amadeus.

Jag kan inte låta bli att tycka om den här klädstilen med sina spektakulära frisyrer och fantastiska klänningar. Det här blev definitivt en minnesvärd kväll <3

Vad tänker ni om 1700-tal och maskeradfester?

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

Vem bjuder du in i din filterbubbla?

Jag sitter uppkurad i soffan, dricker kaffe, äter en champagnepralin och googlar 1700-talsklänningar precis som jag gjort vid flertalet tillfällen den senaste månaden. Jag uppmärksammar att mina träffar blir alltmer lika de träffar jag redan kollat in tidigare under månaden. Googles sökmotor verkar till att veta att jag ska gå på  fest med 1700-talstema och att jag syr klänningen själv.

Liknande fenomen inträffar när jag loggar in på Facebook, fast där sker det i form av reklam. Jag klickade på några enstaka länkar till en maskeradbutik där man kan köpa olika typer av vithåriga 1700-talsperuker och vad händer? Jo, varje gång jag loggar in på Facebook så dyker det upp reklam med 1700-talsperuker i höger fält. Dräkterna jag funderade på att hyra, men ratade visas alltmer sällan. Reklamen och träffarna trängs med annan reklam för konst, konstutställningar och böcker. Grejen är den att så fort jag googlar något börjar det plötsligt dyka upp massor av reklam från butiker som säljer det jag googlar på. För en tid sedan funderade jag på att köpa ett paraplyställ till hallen och vips så dränker Facebook mig i reklam för paraplyställ.

Googles tekniker har utrustat sina program med algoritmer som behandlar våra sökningar och gör dem personliga. Tanken är att jag ska skonas från träffar som inte intresserar mig och det finns givetvis många fördelar med denna tjänst, samtidigt som jag kan se en stor fara nalkas. Faran är att det finns en överhängande risk för att vi hamnar i  filterbubblor som inte är representativa för verkligheten. Vi matas av likartad information och får en bild som späder på sådant som fördomar eller felaktiga uppfattningar.

Begreppet filterbubbla kan fortfarande betraktas som ett nyord och enligt Språktidningen (2016-10-03) innebär detta att vi sällan nås av åsikter som inte stämmer överens med sådant vi brukar läsa, klicka på eller söka efter. Detta innebär att den som har en extrem åsikt, eller stör sig på en viss politisk inriktning kommer att få upp träffar som fortsätter att späda på samma tankar.

Konsekvensen av Googles sökfunktion är att vi får upp träffar vi förväntas vilja läsa och denna förväntan bygger på våra tidigare sökningar och klick. Jag känner viss oro över hur detta kan påverka oss på sikt. Det finns en gigantisk jätte som har kontroll över vilka träffar vi får upp vilket i sin tur kan påverka vår uppfattning av världen.

Hur ska vi kunna vidga våra vyer och tänka utanför vår egen lilla begränsade värld, om vi bara får upp samma typ av träffar?

Jo givetvis genom att bli mer källkritiska och göra smartare och mer utvecklade sökningar, men räcker det? Jag märker själv att jag befinner mig i en filterbubbla av konst, musik, litteratur, utbildning och ett begränsat urval av politik. Jag skriver begränsat urval eftersom jag tydligt märker att de nyheter jag får upp överst ofta baserats på den politiska uppfattning jag söker information om.

Jag vågar inte ens tänka på vad som kan hända med flödet hos en person som mår dåligt och söker på en massa udda sajter; eller flödet hos en nyfiken ungdom som hejvilt googlar ”förbjudna sajter” bara för att bombaderas med träffar som gör att denna person riskerar att ”normalisera”  sådant som definitivt varken kan inbegripas över vad som är anses vara normalt, lagligt eller ens okej. Vi måste bli mer källkritiska och inte nog med det, vi måste våga diskutera och jämföra våra filterbubblor; framförallt med den yngre generationen som mer eller mindre växer upp på nätet.

Vi har hört det förr, men det tål att upprepas att den digitala tekniken är ett ovärderligt arbetsredskap om det används på rätt sätt. Tekniken är en del av vår framtid; den är här för att stanna, utvecklas och frodas tillsammans med oss. Men, det är vi själva som måste ta makten över vår förmåga att använda tekniken på rätt sätt, våga ifrågasätta, våga vara källkritiska och att våga titta ut från våra egna filterbubblor för att diskutera våra åsikter och träffar med personer som befinner sig i andra filterbubblor.

Vi måste ta makten, vara källkritiska och inse ansvaret det innebär att befinna sig i främmande digitala världar. Precis lika viktigt som det är att ta med sig rätt packning när man ska på äventyr i naturen; lika viktigt är det att utrusta sig med rätt packning och förförståelse när man ska kasta sig ut på vandring i den digitala sfären.

Vad tänker du om filterbubblor?

Hur ofta tänker du på vilken filterbubbla du befinner dig i?

Christina Karlsson