Kalligrafi – älskade skönskrift

Jag inleder min semester med inspirationsdagar på galleriet. I år har vi bjudit in en erfaren kalligraf som delar med sig av sina kunskaper i kalligrafi. Dag ett var det hon som höll i trådarna och dagen ägnades åt skönskrift. Dag två inledde jag med ett inspirationsföredrag om haikudiktning och därefter var det fritt fram för deltagarna att komponera haikudikter och därefter träna kalligrafi eller måla. På bilden ovan ser ni resultatet av mitt envisa kämpande med dess konstfyllda kalligrafiska bokstäver: två dagar, mitt namn, två haikudikter, massor av enstaka bokstäver och åtta timmars träning. Jag känner mig nöjd.

Alla goda ting är tre och likaså är inspirationsdagarna. Idag kommer vi att arbeta vidare med det vi påbörjat, samt avsluta med en provisorisk liten utställning där vi arrangerar våra alster, presenterar och ger varandra feedback.

Inspirationen är här och jag känner mig uppåt. Inatt satt jag uppe och komponerade haikudikter tills klockan var närmare 01.30. Idag äter jag frukost senare än vanligt, men vadå, – Jag har ju semester!

Må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson

 

 

 

Det är något visst med midsommar och blomsterkrans i håret…

Det är något visst med högtider och traditioner. När man låter traditionen följa sin tid, när man bevarar det bästa, och när man vågar vara lagom innovativ för att modernisera högtiden så att den passar vår samtid.

Jag tycker om det som är estetiskt tilltalande, visuellt och sinnligt. Midsommarkransen blir därför en betydelsebärande ingrediens i midsommarfirandet. Den traditionella midsommarkransen går oftast i rött, blått och vitt med kombinationen vallmo, blåklint och prästkragar. I år valde jag att hylla den svenska midsommaren med en krans i svenska flaggans färger, besående av solgula rosor och traditionella blåklint.

Jag band två kransar med olika baser av grönska, en till mig och en till min man. Basen till min blågula krans band jag av kvistar från våra buxbombuskar och ligusterhäcken. Till makens krans använde vi en kvist från grannens björkträd, som sträcker sig in på vår tomt.

Midsommarafton firade vi tillsammans med makens barndomsvänner, nyfunna vänner och en fantastiskt vänligt sinnad och söt hund.

Brukar du ha midsommarkrans i håret på midsommarafton?

Christina Karlsson

 

 

Tid för midsommar och semester

Londonkonferensen var intensiv och givande. Vi bodde intill Bankside Walk  och jag lyckades trolla fram tid att besöka Tates konstmuseum, men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Läsåret är över och med mig in i semestern har jag ett antal fina ord, både skrivna och sagda. Med mig hem har jag en alldeles speciell haikudikt, några fina kommentarer i kursutvärderingar, ett fantastiskt fikonträd från klassen och lite annat omtänksamt, smått och gott. Läsåret har varit galet intensivt och fantastiskt bra.

Framför mig väntar sju veckors orörda semesterdagar <3 Midsommarafton firar vi hos våra bästa vänner men innan dess planerar jag att binda en somrig midsommarkrans i svenska flaggans färger.

Må väl och ha en alldeles underbar midsommarhelg!

Christina Karlsson

Med toner av, Den blomstertid nu kommer

Vilken vecka! Lärarmiddag, studentfest och en fin skolavslutning med fantastiska elever. Solsken, sommar och sång. Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor… Avsked av nior och några kollegor som har nya mål i sikte.

Firade fredag med champagne och skaldjur. Lördagsmingel på galleriet tillsammans med ungdomarnas fantastiska alster, vill ni se så kolla in gallerikvis.se.

Ägnat lördagskvällen åt att packa. Imorgon blir det ingen vanlig söndag för mig, då det blir konferens och några arbetsdagar i London. Några arbetsdagar till, och sen dags för en efterlängtad semester.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

 

 

Brinnande kärlek

Kärt barn har många namn. Denna eldröda blommas korrekta namn sägs vara Lychnis Chalcedonica, men den kallas även Studentnejlika, Tempelriddarnas malteserkors och Brinnande kärlek.

Brinnande kärlek ljuder vackert i mina öron och med tanke på att jag för tillfället brinner av engagemang och har fler aktiviteter än vad jag ens hinner skriva om så känns det som att den här blomman bär med sig någon form av budskap. Vilket hinner jag inte ens reda ut…

Jag är kedjad vid rytmen, har fullt upp med att hålla mig kvar i karusellen och samtidigt jonglera, kanske är jag tondöv men vadå? Jag spelar min favoritsång, skruvar upp volymen och dansar på…

Må väl och njut av dagen, ryktena säger att den inte går i repris…

Christina Karlsson

 

 

Margaret Atwood tolkar Shakespeares Stormen

”Sedan kom två säkerhetsvakter in i rummet. De måste ha suttit utanför och väntat på en signal, som med största sannolikhet var Felix gapande skrik. Han förbannade sig själv nu för att han var så förutsägbar.” (utdrag ur Margret Atwoods Häxyngel, s 37)

Häxyngel handlar om teaterchefen Felix som är är i full färd med att sätta upp sitt mästerverk när han blir förrådd och tvingas bort från teatern. Felix har inom loppet av några år förlorat sin älskade fru, sitt barn och nu det arbete som varit hans räddning under de senaste åren. Han drar sig tillbaka och planerar omsorgsfullt sin hämnd. När han ser sin möjlighet till revansch tar han den. Han börjar arbeta som teaterlärare i ett fängelse och det är där han iscensätter sin hämndlystna dånande storm.

Margaret Atwood är en författare som hittills alltid överträffat mina förväntningar. Boken ingår i det internationella Hogarth Shakespeareprojektet som för att hylla minnet av Shakespeare, låter några av våra mest kända författare tolka hans verk. Margaret Atwood valde att tolka Stormen som i original är en komedi av William Shakespeare från ca 1623.

Boken består av 47 korta kapitel och just denna kapitelindelning passade mig perfekt med tanke på att jag för tillfället har galet många projekt och arbete som hopar sig. Möjligheten att läsa ett eller flera kapitel i taget och ändå hinna läsa klart så att jag kan få sammanhang i vad jag läser har varit utmärkt i nuläget. Jag tyckte dessutom att det var spännande att få följa med in i fängelset, träffa de kriminella intagna och följa deras tankar och funderingar kring karaktärerna och handlingen i Stormen. Följa deras val av karaktärer, resonemang och självklart Felix teaterlärarskill som gav mig en del intressanta infallsvinklar i läraryrket.

Boken är annorlunda, lättläst och spännande. Kan varmt rekommenderas. Inbjuder till läslust!

Inbjuder till läslust!

Christina Karlsson

Högtidligt nationaldagsfirande

Svenska flaggan vajade i topp, solen sken, vi sjöng nationalsången och GALLERI KVIS belönades med Svedala kommuns kulturstipendium. Jag är på mitt tredje år som ordförande, att driva ett galleri är ett lagarbete och vi i styrelsen har ett gott samarbete som ger resultat. Förra året belönades vi med Lions Club i Svedalas kulturpris och i år med Svedala kommuns kulturstipendium.

Det ligger många timmars hårt och ihärdigt arbete längs med vägen vi vandrat, så att uppmärksammas med en utmärkelse och en stund i rampljuset på Sveriges nationaldag känns gott.

Må väl och ha en fin dag, där ute i cyberspace!

Christina Karlsson

Till dikten, av Malte Persson

Kan man älska poesi? Poesi är ju bara bokstäver, sammansatta till ord som tillsammans bildar versrader. Versrader som i sin tur bildar strofer som säger de mest förunderliga ting. Jag har nyligen bekantat mig med Malte Perssons diktsamling Till dikten (2018), och jag vill bara ha mer. Mer poesi åt folket!

Diktsamlingen är som en överraskande kombination av galenskap, glamour och genialitet. Jag kan inte låta bli att nicka igenkännande och le när jag läser om liknelsen mellan poesins förmåga att dyka upp likt catchy gamla låtar.

Jo, men visst kan jag hålla med om att poesin är en av de bästa olyckor man kan drabbas av. Alla dessa referenser, hopp mellan olika världar, ett kontext hit och ett annan dit, allt detta bland olika domar, radbrytningar och parafraser av skoldagar.  Mycket kan hända under en skoldag, och ännu mera från en dag till en annan. Spel som hänger upp sig och pixelflimmer. Jag fortsätter att läsa och ler till resonemangen om fri och bunden vers. Det finns alltid någon typ av system, men ibland är det helt enkelt bara fritt blås längs med versen. Läsflytet sprider sig och jag blir alltmer road, samtidigt som det finns en underton av allvar. Hur ska det gå för poesin? Kommer det att gå överhuvudtaget?

Jag kan inte göra annat än att le åt att det inte finns någon punkt, för det är ju precis så det är med livet, det bara rullar på och vi vill inte sätta punkt, utan fortsätta att göra allt det där vi kan, vill och lite till, fast somliga sidor har punkter medans andra bara fortsätter och det kan bli ganska kul – bara man behärskar sig, överdriver lagom mycket eller lite, beroende på situation, tar det med ro och bestämmer sig för att stanna upp och sätta punkt men bara för att kunna gå vidare och ta nästa steg.

Den här lilla diktsamlingen triggar igång massor av funderingar kring språket, livet och konsten!

Christina Karlsson