Jag tar mig sakta framåt på utmaningarnas resa

På fotografiet ser ni ett litet utsnitt av en akvarellmålning som kanske ska bli ett omslag till min diktsamling, men bara kanske.

På fotografiet ser ni ett utsnitt av en tuschmålning som kanske ska bli ett illustration till framsidan på min bok, men bara kanske.

På fotografiet ser ni ett utsnitt av en tuschskiss som kanske skulle kunna bli en illustration till framsidan i min bok, men bara kanske.

Det här var bara tre utsnitt av målningar som alla påminner om varandra, men i själva verket så är jag uppe i över 20 skisser och målningar. Jag blir helt enkelt inte nöjd, men envis som jag är så tänker jag fortsätta tills jag lyckas framställa en illustration som jag blir nöjd med.

Jag har bestämt mig för att ro bokprojektet i land. Att ge ut en bok är en dröm jag burit med mig i många år och nog har jag varit på väg mot drömmen flertalet gånger men nu är det dags att prioritera och ta sikte på mållinjen. När jag kommer lite längre fram i processen kommer jag att berätta mer om både boken och den administrativa något lite väl krångliga formalia runtomkring. Jag tar ett steg i taget. Stegen må vara korta, ibland stannar jag upp för att utveckla och förbättra, men jag ger mig inte. Jag vet att det är nu under min semester som jag har tid och möjlighet att prioritera min dröm.

2018 ska bli året då jag debuterar med min första bok.

En av de ställningstagande jag behöver göra i nuläget är att bestämma vilken porträttbild jag ska använda på insidan av boken. Just nu funderar jag på att det här midsommarfotografiet skulle kunna vara lämpligt, med tanke på  att det finns en röd tråd i bokens innehåll som kan knytas till sommaren.

Vilket projekt jag har gett mig in i… det innehåller betydligt fler steg än vad jag var beredd på men hittills har det varit både lärorikt, utvecklande och spännande och det är väl så livet ska vara? Lärorikt och utvecklande.

Ny dag, nya möjligheter och alldeles strax dags för en kopp kaffe.

Till er där ute i cyberspace, – Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Känslan av utställningen dröjer sig kvar; Picasso 1932 – Love Fame Tragedi

Konferensdagarna i London strax före semestern var fullbokade, men jag lyckades få två timmar tillgängliga medans det fortfarande var öppet på konstmuseet, Tate Modern. Att gå igenom hela museet tar många timmar så med mindre än två timmar till förfogande gäller det att göra en urvalsprocess. Jag valde att fokusera på Picassoutställningen. Självklart så köpte jag med mig utställningsboken hem för att i lugn och ro kunna läsa om och njuta av utställningen flera gånger i efterhand.

Vi hade förmånen att bo på ett trevligt hotell som låg alldeles intill Banksidewalk. Mycket fint läge enligt mig med fin utsikt från flertalet trevliga broar, konstmuseum, trevliga uteserveringar och Shakespeares Globe. Och gångavstånd till centrum.

Att Picasso fascinerades av kvinnor syns i hans målningar. I just denna utställningen ingick många kvinnoporträtt där kvinnan sitter och läser eller som här drömmer sig in i bokens värld. Jag finner porträtten intressanta och fascineras av att man med få linjer kan uttrycka så mycket. Detta blir särskilt tydligt i porträttet nedan med den skrivande kvinnan och en blomma. Enkelt stilrent och uttrycksfullt. Jag gillar det.

Picassos konst är imponerande och det är helt otroligt att en person lyckats skapa så många uttrycksfulla och vackra verk. Vilken utställning! Känns fantastiskt att ha varit där.

Jag njuter vidare av denna sommarens intensiva värme genom att hålla mig i skuggan, där ägnar jag mig oftast åt att läsa böcker, bläddra i böcker och skriva – precis som kvinnorna i målningarna.

På återseende!

Christina Karlsson

 

Livstecken, dikter att drömma till

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen återkommit till diktsamlingen Livstecken Dikter att drömma till (2012). Jag har läst och lyssnat. Ibland har jag lett igenkännande och ibland förundrat.  Det finns en liten text på bokomslagets insida där boken beskrivs med orden “Livstecken. Tecken på liv – vänskap, sorg och glädje. Dikter att drömma till, smaka på, landa i. Dikter att må bra av eller fundera på.” Och nog har jag både smakat på, landat i, funderat på och mått bra av att läsa den här diktsamlingen.

Mitt första möte med boken inträffade i samband med en utställning på Galleri KVIS och årets litteraturrunda i början av maj. En av bokens författare Stina Larsson läste och ställde ut ett antal dikter som ingick i  konceptutställningen det Ofattbara 3.0 som jag skrivit om tidigare. Under helgen då det var litteraturrunda hade hon med sig denna diktsamling och gav på så sätt ett smakprov på tidigare verk.

Den här diktboken är skriven av tre författare som befinner sig i olika stadier av livet.

Kiin Ekelin Wick,  född 1977 skriver för livet. Hon bjuder med läsaren på en gripande resa om broar som bränns och ljus som tänds.

Erik Malmberg, född 1932 skriver om seniorlivet och “Att ge sig tid- kan ta tid!”. Hans resa handlar om att förändra en “prestationsjagad individ till en livsnjutare som sitter under eken och njuter av blomdoft”.

Stina Larsson, född 1966 skriver om livets inre resa, om vägval och om konsten att ta sig tid. Hon skriver om att “…ta livet med en nypa salt. På fullaste allvar.”

En av de dikter jag fastnade för är Stina Larssons  Livets karusell. I den finner jag såväl allvar som humor. Själv har jag aldrig någonsin funderat på “risken att krocka med en kråka”, men metaforen får mig att le då den känns träffsäker – för visst har jag krockat med både en och annan kråka på min väg. Och visst har jag åkt en massa häftiga karuseller som gått både upp och ner.

Dikten fick mig till att reflektera kring vikten av välja vilken karusell man ska hoppa på. Ibland följer man ju med i karuseller bara för att det ingår i normen för hur man ska vara och nog är det kul att när de går högt upp, men mindre trevligt när man kraschar. Ibland tar man sig inte tid till att åka de där karusellerna man länge drömt om… Och om man inte tar sig tid så lär det ju aldrig hända. Vill man då tillräckligt starkt? Kanske måste man ta sig tid att finna vägen till just den där karusellen man länge drömt om.

Funderingar kring vägval ledde mig rakt in i dikten Jag väljer. Vi väljer alla våra vägar och nog är det så att vägen ibland är minst lika spännande som målet.

Diktboken är rikligt illustrerad då varje dikt kommenteras med en bild som därmed ger en ytterligare en synvinkel och vägvisare i läsningen. Illustratören heter Joakim Larsson.

Boken är vacker och tilltalande på många vis. Det är en bok som varar länge och som växer  då man gärna bläddrar i, och läser om den flera gånger.

Med tanke på att jag tycker så mycket om den här diktboken och annan konst skapad av konstnärsparet Stina och Joakim Larsson så vill jag tipsa om deras hemsida där ni kan läsa mer om deras böcker och konstprojekt boklarssons.se.

Brukar du läsa poesi?

Christina Karlsson

 

Gröna sköna dagar

Idag blev det en rogivande promenad i bokskogen, med syftet att studera krispigt gröna bokblad.

Tog tillfället i akt för att stanna upp och betrakta vackra skuggmönster som uppstår på stigen. Skogens eget ständigt varierande och fascinerande naturgalleri.

Eftermiddagen tillbringades hos min dotter i Lund och vi tog en promenad till den fantastiskt vackra botaniska trädgården där det blev en hel del fotograferande. I växthuset fann vi kakaoträdet som syns på fotot ovan.

I samma växthus fann vi de här fascinerande blommorna.

En hel del tid åtgår för att korrekturläsa manuset och där finns fortfarande enstaka smågrejer som behöver justeras, så det är bara att fortsätta korrekturläsa ett tag till.

Kvällen tillbringade jag med skissblock, pennor, bokblad och akvarellfärger i trädgården. Där satt jag och målade bokblad tills det blev alldeles för mörkt för att måla. Planen är att jag ska göra en layout till omslaget till boken. I nuläget är det en bra bit kvar innan jag kan känna mig nöjd, akvarellen blev inte som planerat, men det kommer ju en dag imorgon också. Varje ny dag innehåller nya möjligheter till nya framsteg.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Läser Andarnas labyrint, av Carlos Ruis Zafón

Vilken bladvändare! De senaste dagarna har jag varit fullständigt fängslad av Carlos Ruiz Zafóns senaste bok, Andarnas labyrint. Jag har burit boken med mig, läst i köket, i trädgården, i vardagsrummet, i sovrummet och varhelst jag befunnit mig.

Boken är spännande rakt igenom från början till slut. Den tar oväntade vändningar som gör att man inte kan låta bli att läsa lite till och lite till. Handlingen utspelas i Barcelona och miljöerna beskrivs så levande att det känns som om man befinner sig i handlingens centrum tillsammans med karaktärerna. Nu längtar jag efter en IRL-resa till Spanien, för att besöka Pradomuseet i Madrid, Barcelona och lära mig mer om den spanska kulturen.

Har du läst någon bra bok eller tidning på sistone?

Må väl och njut av denna ljuva sommartid!

Christina Karlsson

 

En smurfs återkomst

Den här underbara tavlan köpte jag med mig hem från den senaste utställningen på Galleri KVIS. Kännetecknade för fotografen Ann-Kristin Thönnersten Nilssons fotokonst är att hon ofta fotograferar sina smurfar i olika miljöer. Ann-Kristin ingår i RTPs fotogrupp som nyss ställt ut på vårt lokala konstgalleri här i Svedala.

Förra året när jag ställde ut min “kaffebordsinstallation” på Galleri KVIS fick jag besök av Ann-Kristin. Hon frågade givetvis om det var okej att fotografera men jag blev ändå överraskad när jag i efterhand fick se i hennes instagramflöde att hon hade placerat ut en av sina smurfar och fotograferat på olika platser i min utställning. Jag fann det spännande att utsnitt ur min konstutställning på detta sätt till viss del fick ingå i ett helt nytt sammanhang och leva vidare i en annan persons fotografier.

Nu har Ann-Kristin och hennes fotogrupp nyligen ställt ut på galleriet och då valde hon att ställa ut några av sina ljuvliga fotografier med smurfar. Om ni tittar på min header och sedan på fotografiet av tavlan jag hämtat hem idag så känner ni igen var smurfen fick posera.

Jag känner mig lyckligt lottad över att ha konsten som intresse och följeslagare i livet. Konst berikar, och jag lär mig hela tiden nya saker och träffar intressanta personligheter och konstverk som inspirerar och allt detta tack vare intresset för konst.

Placeringen av smurftavlan kommer troligtvis att bli i hallen tillsammans med ett annat gäng fotografier och målningar.

På återseende <3

Christina Karlsson

 

Jag riktar min blick mot horisontens rand…

Jag njuter sommar och investerar min semester i att försöka förverkliga en dröm.

Under några få veckors tid har jag arbetat intensivt med att skriva en diktsamling. Nu känns det som att mitt bokmanus är klart. Jag känner mig tillfreds, njuter och har redan tagit tillfället i akt för att fira att steg ett i processen är klart. Jag firade med ett glas bubbel och 12 goda karameller, dvs en karamell för varje kapitel i boken.Manuset blir kanske aldrig någon bok, och om det ändå blir en bok så kanske ingen vill läsa, låna eller ens köpa den… men vadå? Den risken måste jag ju ta om jag ska komma framåt i processen.

Tiden tickar på och nu är det dags för mig att investera i en dröm. Drömmen om att publicera en egenkomponerad bok. Just nu känner jag mig upprymd, både över att mitt manus är klart, över att jag känner mig nöjd med innehållet och själva idén för hur den färdiga boken  ska vara.

Vad som händer framöver får framtiden utvisa, men nu känner ni till en liten hemlighet som nu inte längre är någon hemlighet, med tanke på att jag skriver och berättar om den här.

Må väl och njut av tiden som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

Om någon undrar…

Om någon undrar,

så befinner jag mig i närheten av denna bok.

I den skriver jag på gammaldags vis

med penna,

på papper.

<3

Jag dricker solsken,

till doften av starkt kaffe,

med rosenblad.

I min trädgård bland rosor och bär,

där skriver jag min lyrik.

Funderar, samlar mina dikter,

och fyller bokblad efter bokblad med ord…

Semester gillas!

Må väl och njut av sommardagarna som passerar…

Christina Karlsson