Reflektioner kring hur en sommarvind smeker vinterkind när Våra andetag andas haikusommar

Bokresevägen är för mig ny outforskad och fylld av förväntningar, med mig på resan bär jag en uppsjö av idéer tillsammans med erfarenheter från ett bergochdalbaneliv. Nu försöker jag att stanna upp för att reflektera, vara i nuet och njuta av att se hur boken tas emot, tar plats och börjar leva sitt eget liv.

Det känns otroligt spännande att se hur böckerna sprids till olika delar av landet, att några köpt en extra bok för att ge bort i julklapp, att några berättat att de tycker att dikterna varar länge, att det är dikter man kan smaka på, att några berättat att de tycker att boken är vacker, att den kan användas som inredningsdetalj, att jag får ta del av tankar om vilket som är favoritdikten, att jag får ta del av bildtolkningar till några av dikterna. Jag känner mig otroligt glad och tacksam för varje liten detalj. <3

Det är också intressant att reflektera och ta lärdom av nya erfarenheter som kantar vägen. Strax före bokreleasen den 23 november var vår hall belamrad med en stor samling bokkartonger och när min man frågade hur länge de skulle stå där svarade jag att ett av mina delmål var att sälja 300 böcker före julafton och att kartongerna då kommer att försvinna efterhand. Med facit i hand kan jag bara le åt mig själv och konstatera att jag är bra på att drömma. Jag är en bra bit på väg men i nuläget har jag inte ens sålt 100 böcker så jag kan bara dra lärdom och inse att jag behöver utveckla förmågan att formulera rimliga mål, eller en bättre försäljningsstrategi för att kunna nå ett liknande mål inför nästa bokrelease.

Själv är jag en person som älskar böcker, mitt hem har alltid varit fyllt av böcker och när jag köper presenter blir det ofta en bok. Jag går sällan förbi en bokhandel utan att gå in och när jag är ute och reser kommer jag oftast hem med en eller flera nyinköpta böcker. Jag tycker om skönlitteratur, men dras oftast till hyllorna med lyrik och konst eftersom de genrer ligger närmast mitt hjärta. Nåja, vi är alla olika och unika var och en på våra egna vis och tur är väl det, för det skulle vara fasligt trist om alla var lika.

Några har berättat för mig att de aldrig läser dikter, att de tycker att dikter är komplicerade och att de helt enkelt inte förstår sig på det sättet att skriva. Personligen tänker jag att dikter är läsarvänliga eftersom en dikt oftast säger mycket med hjälp av ett minimalt användande av ord. En annan fördel är att man får ta sig större frihet att experimentera med ordkombinationer och skiljetecken eftersom diktspråket är lite mer lekfullt än en traditionell text.

Svaret på om vi fortfarande har hallen fylld av bokkartonger är nej. Dagen före dagen före dopparedagen bar jag upp kartongerna till mitt arbetsrum, och där står de prydligt uppradade längs med väggen under tiden som jag fortsätter att samla på mig nya erfarenheter.

När läste du en diktbok senast?

Christina Karlsson

 

 

 

10 reaktion på “Reflektioner kring hur en sommarvind smeker vinterkind när Våra andetag andas haikusommar

  1. Du kommer allt att få sälja dina böcker, tids nog.
    Att sätta upp realistiska mål är nog önskvärt men dessvärre ganska så svårt tycker jag.

    Jag tror att jag skulle tycka om att ha din diktsamling i min bokhylla med all annan litteratur som finns där.
    Både skönlitteratur, självbiografer, romaner, kriminalare, böcker med dikter och mycket annat.
    När jag tänker efter så finns där även konstböcker så du skulle passa fint i någon av hyllorna.

    Ha det fortsatt bäst min fina bloggvän och diktpoet och konstnär, du bär en så vacker själ!
    Kram.

    • Tack för pepp, hoppas att du får rätt, och tack för dina fina ord <3

      Må väl och ha det bäst!
      Kramar Christina

  2. Ja, böcker betyder mycket och jag går också gärna in i en bokhandel för att titta på nyheter. Oftast hamnar jag bland böcker som har med naturen att göra på ett eller annat sätt. Böcker som behandlar kropp och själ ligger mig också varmt om hjärtat. Böcker om dikt och poesi har jag få och den som jag nu tittar i är din fina bok! <3
    Den har en vackert omslag – kan mycket väl få ligga på soffbordet! (Tycker om grönt!). Men framförallt vill jag läsa den för att lära mig mer om "haiku". Ska vara ärlig och säga att jag inte visste vad det var för någon diktform. Sedan blev jag först besviken när ena sidan var tom i din bok, men förstod snabbt din tanke med det. Fast jag har svårt att skriva något eget på de blanka sidorna. 🙂
    Jag har inte läst klart, lovar att återkomma med min favorit!
    Visst är det lätt att sikta för högt ibland, men 100 böcker är ju 100 böcker! 🙂
    Sedan var väl inte antalet sålda böcker som var målet, utan att du lyckades! Du har skrivit och formgivit en bok! 🙂
    Kram Gunilla

    • Tack för pepp och fina ord <3
      Att skriva eller rita på den tomma sidan är en frihet om man vill annars kan man ju låta den vara för att ge dikten ett eget utrymme 🙂

      Må väl och ha det bäst!
      Kram Christina

  3. Det är ju första gången du gör det här och då är det inte så lätt att veta vad som är realistiskt. Angående dikter så är jag en usel diktläsare. Det blir nästan aldrig att jag läser en dikt. Då och då säger jag till mig själv att jag ska skärpa mig. Det kan ge så mycket om jag väl gör det. Det kanske borde bli en föresats inför det nya året att läsa i diktsamlingarna som står i hyllan och samlar damm.

  4. På tok för längesedan vilket är dumt. Dikter har en förkärlek för att dyka upp på nationella proven så då blir det en repetition passande nog. Men annars för sällan får jag villigt erkänna.

    Jag tänker också som så att du har ju faktiskt nått ditt mål och åstadkommit vad få gör.Sug på den karamellen.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *