Läser Tranströmer och ser bilden av glasruteglitter

Jag läser Tranströmer, efter en dag med svarta inslag,

lyssnar på Haydn, dricker kaffe och äter säsongens första semla…

Jag landar i kvällen och känner hur värmen,

sakta börjar sprida  sig genom min kropp.

Jag funderar över innehållet i Tranströmers ord “och härmar en som ser lugnt på världen”. Jag ser lugnt på världen när “Musiken är ett glashus på sluttningen där stenarna rullar”,  “Och stenarna rullar tvärs igenom men varje ruta förblir hel”.

Jag tänker att dikten ljuder av musik, den är ljus och hoppfull, samtidigt som den är mörk, dyster och bekräftar en underton av vemod och sorg.

Allt det där är bara en dikt och den hela glasrutan är en metafor, och en bild som förmedlar så mycket mer…jag tänker, att om verkliga stenarna rullar igenom en glasruta ljuder det och rutan går i kras, blir till splitter. Jag ger mig inte, vi vill ha fred men stenarna rullar och glasrutan ljuder av splitter. Men vem vet det kan ju trots allt vara glasruteglitter…

Hur tolkar du Tranströmers dikt Allegro?

Christina Karlsson

Läser MÖRK GRÖN HAIKU, av Birk Andersson

Jag läser Mörk Grön Haiku. Diktsamlingen är skriven av Birk Andersson som jag träffade i samband med Litteraturrundans bokaffär på Skillinge teater för en tid sedan. Vi bytte böcker med varandra och nu bekantar jag mig med hans finurliga haikudikter.

Jag gillar humorn i dikten där en ostruken skjorta liknas vid utvecklad origami.

Jag gillar det tankeväckande allvaret i dikten där “den första julen/ blir den sista/ för varje julgran”.

Jag gillar allusionen till en dans på rosor, samt kopplingen till superhjälten och vad som kan hända när man skriver om solnedgången.

Haikudikterna på bilderna följer inte den vanliga 5-7-5 regeln, men de kan ändå betraktas som haiku. Det finns lite olika varianter av haiku, och på baksidan av boken skriver Birk att han kallar sina dikter för anarkistisk haiku, eftersom de bryter mot den vanliga 5-7-5 regeln.

Jag gillar diktsamlingen, tycker om att det är djuren och naturen som placeras i rampljuset, samt att det finns  en underton av allvar i kombination med humor.

På skärmdumpen/bilden ovan ser ni att Birk Andersson är en av de poeter som ska ha uppläsning av poesi den 4 februari på Malmö stadsbibliotek tillsammans med mig. Jag ser fram emot arrangemanget och tänker att det ska bli himla spännande med en afton i ekopoesins tecken.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Kalasvecka

Vilken kalasvecka! I onsdags fyllde min briljanta dotter Emelie 27 år <3 Hon bjöd hem oss på kalas, serverade en delikat biff bourguinon och till efterrätt blev det tårta och mingel. I fredags fortsatte vi att fira, fast då var det min man som fyllde år och då var det jag som lagade till en extravagant fredagsmiddag. Nästa familjekalas gick av stapeln i lördags när sonen hade möjlighet att komma ner hit och vara med och fira.

Just nu sitter jag och återhämtar jag mig efter veckans sista kalas som varit tillsammans med min makens systrar och  respektive. Visst är det kul med kalas, men fyra kalas på mindre än en vecka blir lite i häftigaste laget.

Julledigheten är slut för denna gången, jag började jobba i måndags och det har varit fullt ös från första stund både på jobbfronten och här hemma på kalasfronten. Idag är det tjugondag knut och det sägs att det är då julen ska städas ut, men det har jag inte hunnit med så här hemma får delar av julen hänga kvar några dagar till. Jag gillar mitt julpynt så det känns helt okej. Har du hunnit med att städa ut julen?

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Poesiläsning ur Våra andetag andas haikusommar

Idag blir det poesiläsning. Nu har jag fått tillgång till filmklippet med poesiläsning från min bokrelease den 23 november 2018 på Galleri KVIS i Svedala. Det är Martin Bard från Destination Svedala som filmat. På filmen syns min installation bokprat och på väggen bakom mig hänger tre av mina kvadratiska fototavlor med ugglor och natur.

Att ha bokreleasen på möjligheternas Galleri KVIS passade perfekt med tanke på att det i min diktsamling finns en referens till galleriet.

Våga andas konst!

© Christina Karlsson

Jag läser att rubriken är ekopoesi, ler och inser att det känns helt rätt

Ekopoesi. När jag läser att rubriken till poesiläsningen den 4 februari 2019 är ekopoesi känns det fint att upptäcka att min poesi har placerats i just den genre. Naturen är en av mina källor till inspiration, rekreation och naturen är något jag värnar starkt om.

Nu finns det ingen återvändo, informationen om poesiläsningen på Malmö Stadsbiblioteks hemsida är offentlig. Jag ser fram emot arrangemanget och känner mig upprymd över att få vara delaktig.

Jag ska läsa stroferna i min bok, de som handlar om bokskogen, om bokbladen, om den gröna sköna naturen, om djuren och naturligtvis om konsten.

De här julrosorna växer i två stora krukor som är placerade utanför vår ytterdörr där de imponerar med sin växtkraft då de har blommat lika fint sedan början av december månad. Jag blir lika glad varje gång jag kommer hem och ser hur de lyser upp vintermörkret med sina vackra kronblad *

Är ni nyfikna på att köpa eller veta mer om min poesibok så finns det mer info på min hemsida som ni når via fliken Min bok.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

Välkommen 2019 *

2018 har varit ett berikande år med många fina möten, erfarenheter och upplevelser som lockar fram en sällsam känsla.

Livet är en bergochdalbana, tiden springer och vi fortsätter att vandra framåt i detta som kallas livet.

Ett nytt år har tagit plats, och det är alltid något visst med ett nytt år. Ett nytt år med nya outforskade dagar, nya möjligheter och mer tid. Tid är ett fenomen jag alltid fascinerats av. Tiden är något vi alltid måste förhålla oss till, den är central i våra liv och något vi aldrig kan få nog av.

Vi befinner oss i början av 2019 och det är januarimånad.  Jag ser fram emot att utforska detta nya år som ligger framför oss och planen är att fortsätta leva min dröm i konstens tecken…

Jag önskar dig en riktigt god och fin fortsättning på det nya året!

Christina Karlsson