Läser Tranströmer och ser bilden av glasruteglitter

Jag läser Tranströmer, efter en dag med svarta inslag,

lyssnar på Haydn, dricker kaffe och äter säsongens första semla…

Jag landar i kvällen och känner hur värmen,

sakta börjar sprida  sig genom min kropp.

Jag funderar över innehållet i Tranströmers ord “och härmar en som ser lugnt på världen”. Jag ser lugnt på världen när “Musiken är ett glashus på sluttningen där stenarna rullar”,  “Och stenarna rullar tvärs igenom men varje ruta förblir hel”.

Jag tänker att dikten ljuder av musik, den är ljus och hoppfull, samtidigt som den är mörk, dyster och bekräftar en underton av vemod och sorg.

Allt det där är bara en dikt och den hela glasrutan är en metafor, och en bild som förmedlar så mycket mer…jag tänker, att om verkliga stenarna rullar igenom en glasruta ljuder det och rutan går i kras, blir till splitter. Jag ger mig inte, vi vill ha fred men stenarna rullar och glasrutan ljuder av splitter. Men vem vet det kan ju trots allt vara glasruteglitter…

Hur tolkar du Tranströmers dikt Allegro?

Christina Karlsson

6 svar på ”Läser Tranströmer och ser bilden av glasruteglitter

  1. Jag tänkte som du här. Kontrasterna gör sig påminda hela tiden och det finns mörker. Men hoppet tar över. Jag gick förbi hans grav idag och stannade till en stund. Tranströner ligger i närheten av Cornelis, Anna Lind, Mikael Nyqvist, Putte Wickman. Kim Amderzon och några till. Tänk vilka samtal de kan ha…
    Önskar dig nu en fin kväll och god start på veckan.
    Kram!

    • Å, det har jag inte tänkt på att han är begravd i Stockholm. Jag ska upp en sväng i v.8 då kanske jag kikar förbi Tranströmers grav jag också. Ja, jisses vilka samtal de kan ha det där gänget…

      God veckostart till dig också!
      Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *