Lägger livspussel, funderar och lever en dröm i ett berg-och dalbaneliv

När jag talar om berg-och dalbaneliv handlar det ofta om de där komplicerade delarna som ger sig tillkänna på olika sätt. Ni vet de där stunderna då det tidvis kan kännas som om murarna är högre än någonsin, när man blir sjuk, överhopad av arbete som aldrig tar slut, när en anhörig blir allvarligt sjuk eller när saker och ting känns orimligt komplicerade. När det känns så brukar jag finna styrka genom att relatera till konst. Konst bygger på kontraster och desto starkare kontrasterna är, desto effektfullare sägs resultatet bli. Trösten i detta tänk blir således att när det IRL känns orimligt mörkt då kan det vara gott att veta att när vändpunkten kommer då blir det så mycket ljusare, ja kanske rentav självlysande. Berg-ochdalbanan rör sig både uppåt, nedåt, sakta och i ett rasande tempo.

När jag talar om livspussel tänker jag på människans förmåga att ständigt lösa problem. Vi fixar, arrangerar och gör vårt bästa för att övervinna hinder och svårigheter vi möter på vägen. Vi pusslar oavbrutet för att sammanfoga de där små pusselbitarna på ett sätt som gör att helheten blir starkare, håller samman och vi pusslar för att försöka skapa de bilder vi föredrar att se och leva i.

När jag talar om att leva i drömmen, då handlar det om att blicka framåt, att lyssna till sina inre drömmar och mål. Det handlar om att skapa strategier som hjälper en att sortera sina drömmar och förstå vilka man ska ta på allvar och hur man kan skapa strategier för att nå de drömmar som känns mest angelägna. Somliga drömmar kanske mår bäst av att bara få vara drömmar, men andra typer av drömmar är sådana man mår som bäst av att förverkliga. Begreppet dröm kan tolkas lite olika beroende på vilken betydelse och vilka värderingar man tillför drömmen. En dröm kan ur det perspektivet vara ganska abstrakt och därför är det viktigt att noga definiera och konkretisera vad man innefattar i den dröm man vill leva med och i.

Vad tänker du om drömmar, livspussel och berg- och dalbaneliv?

© Christina Karlsson

 

Bekantar mig med haikumagasinet

När jag var på poesiläsningen i måndags bytte jag och Dag Persson böcker med varann. Han fick en bok av mig och jag fick två böcker av honom. En av de böckerna jag fick var haikumagasinet och nu när jag bläddrat, läst och bekantat mig med det här lilla magasinet har jag ett leende på läpparna. Haikumagasinet består av tecknade haikudikter. Varje boksida består av tre serierutor och i varje serieruta en versrad. Tala om att detta är ett magasin som tilltalar mig.

Haikudikten på sida 14 är skriven av Dag Persson och bilderna är illustrerade av Sara Lundstedt. Den här haikudikten för mina tankar till impressionisterna och Monets näckrosmålningar med speglingar av hängpil.

På sida 15 och 21 har Sara Lundstedt illustrerat en dikt av japanen Matsuo Basho ( 1644-1694).  Basho anses vara den som utvecklade versmåttet haiku.

Magasinet innehåller 19 haikudikter skrivna av 14 olika poeter. Magasinet är utgivet av Fri Press Fridens höjd AB och efter att ha läst det här första magasinet har jag fått mersmak. Jag tror minsann att jag vill läsa fler haikumagasin. Vackra illustrationer och ett fint urval av haikudikter.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

En kväll med ekopoesi i Hjalmar Gullbergrummet på Malmö stadsbibliotek

En inspirerande kväll i poesins tecken!

Efter gårdagens arbetspass. körde jag raka vägen in till Malmö stadsbibliotek för att delta i kvällens poesiläsning. När jag kom in genom entrén möttes jag av en informationsskärm med text om kvällens ekopoesiläsning tillsammans med mitt och några av de andra poeternas namn.

Jag smög fram mobilkameran och dokumenterade händelsen. Därefter begav jag mig på jakt efter Hjalmar Gullbergrummet som finns på fjärde våningen och väl där uppe upptäckte jag ytterligare information om poesiläsningen. Det kändes välkomnande och fint att biblioteket gjorde reklam för poesiläsningen, samtidigt som jag greps av en känsla av blyghet. Jag smög iväg och satte mig ner bakom några bokhyllor för att samla krafter och komma i balans, andas in och andas ut.

Här står jag på fjärde våningen och på andra sidan bakom mig ser ni Hjalmar Gullbergrummet där poesiläsningen ägde rum.

Vilket rum! Det första jag såg när jag steg in i rummet var den här poetiskt vackra målningen av Hjalmar Gullberg. Rummet gör verkligen skäl för sitt namn då det är inrett med poeten Hjalmar Gullbergs privata boksamling som innehåller många signerade verk.

Och vilken kväll det blev! Publiken bestod uppskattningsvis av något mer än ett tjugotal personer och vi var fem poeter med helt olika stilar och infallsvinklar i temat ekopoesi. Många kloka tankar och ord om jorden, kretsloppet, människorna, klimatet, estetiken och naturen lyftes fram. Det kändes fantastiskt att omges av likasinnade människor. Människor som älskar poesi, människor som står ut med att vända och vrida på ord, skapa ordkombinationer och lyssna, verkligen lyssna på varandras läsningar. Det var jag, Birk Andersson, Dag Persson, Louise Buenafe Mistén, och Olle Hedstrand som läste/sjöng.

Visst finns det en del jag kunde gjort bättre och sagt på ett annat sätt men med tanke på att det är första gången jag läser poesi på Malmö stadsbibliotek så känner jag mig både nöjd och extremt taggad på fler tillfällen. Det här var fantastiskt lärorikt och inspirerande på många sätt.

Inspirerande och fantastiskt i all ära men ibland blir det för mycket av det goda. Efter läsningen körde jag hem och planerade morgondagens arbetsdag och ikväll planerar jag morgondagens arbetsdag, samt styrelsemöte på galleriet. Tiden är musik och jag kämpar febrilt för att hålla takten.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson