Berg- och dalbaneliv, livspussel och en promenad

Det är mycket som händer, och en av händelserna är att jag sagt upp mig. Med mig in i semestern bär jag en uppsjö av väl genomtänka gåvor, vackra ord, bilder och fint formulerade texter som värmer gott i mitt hjärta. Jag känner mig otroligt överraskad och glad för all denna fina uppvaktning som jag fått med mig. <3 Det har varit tre lärorika, innehållsrika och utvecklande år tillsammans med fantastiska personligheter. <3

Ibland undrar jag varför jag inte bara kan vara som alla andra? Varför kan jag inte hålla mig på den där asfalterade vägen? Ni vet den där vägen som har en skylt som anger vilken riktning man ska gå. Varför måste jag vara den som tänker de innovativa idéerna, den som får syn på den där lilla fjärilen i vägkanten, den som är tålmodigt otålig, en “outsider” som inte kan låta bli att undra vart fjärilen flyger, vart stigen leder och bara måste avvika för att undersöka och sen kanske dessutom kasta mig ut på böljorna de blå samtidigt som jag tänker att jag klarar mig, solen skiner, vattnet är vackert, alla fiskar har sin charm och jag kan ju faktiskt simma…?

Jag behöver tid och ett eget litet utrymme där jag kan lägga pussel, utveckla små stordåd och pröva mina idéer. Vad gäller tid så sägs det ju att tid är allt vi har och att det handlar om hur och vad vi gör med den tid vi förfogar över. Om tiden inte räcker, så är den inte läcker… men när den räcker känns den sannerligen läcker ***

Vart stigen leder vet jag ännu ej, men hittills har den varit intressant, det har varit intressanta möten, kommunikation, lite besvikelse, lite upprymdhet, glädje, nya upplevelser, lite konst, måleri, poesi, läsning, kunskap, stigande spänning och ännu mera spänning. Det sägs dock att det inte är målet utan vägen som gör mödan värd, men nog behöver man ett mål så jag riktar min blick framåt – mot målet. Jag packar min väska med sånt som kan vara bra att ha på färden, kunskap, kärlek och frid, njuter sommar, tar på mig mina bästa promenadskor och fortsätter leva min dröm i konstens tecken <3

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

13 reaktion på “Berg- och dalbaneliv, livspussel och en promenad

  1. Spännande och så härligt att du vågade och ville ta steget. Det stämmer verkligen att det är vägen som är mödan värd vilket vi behöver inse.

    Önskar dig stort lycka till!

    Kram

    • Tack så mycket! Nu hoppas jag bara att det ska bli som jag vill med den fortsatta vandringen 🙂

      Kram och fin helg!

  2. Då vågar jag ta steget och skriva en kommentar 🙂 Det låter så spännande och klokt, så borde vi göra oftare, något jag också försöker göra i min egen utsträckning.
    Lycka till!
    Rose

  3. Jag tycker du är modig och sann mot dig själv, eftersom något inom dig vill vidare! Det är mycket som du tycker är bra, men ändå tycks något skava… du ser andra saker som väcker din nyfikenhet och du bara måste pröva…
    Så vackert du beskriver din resa Christina! Jag hade önskat och önskar att jag var lite mer som du!
    Lycka till Christina… det blir bra!
    Kram Gunilla

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *