Godmorgon världen!

Våren tvekar med sin glans, och det känns som om den håller kvar sin dans. Tiden står inte stilla, tiden far fram över land och stad. Öppenheten stänger taktlöst, i takt med rädslan, när en främmande farsot breder ut sig. Farsoten är en ovälkommen gäst, Covid-19 som ingen vill bjuda in, se eller ens höra talas om på sin fest. Vi stänger våra dörrar, men vem vill vara instängd när världen runtomkring i själva verket är fantastisk?

Bara för att det är mörkt, så betyder det inte, att färgerna inte finns. Det finns så många färger och ljuspunkter mitt i allt detta mörka.

Jag tar en promenad, andas in, andas ut, upplever bokskog, fågelkvitter, solsken och frost på en och samma gång, buffrar energi för en ny dags arbete.

Lektionerna fortsätter som vanligt, fast allt egentligen är ovanligt och numera sker i form av fjärr- och distansundervisning. Fungerar å ena sidan fantastiskt bra, även om det är drygt utmanande och innebär en hel del stillasittande merjobb, med nya hinder och utmaningar att ta sig förbi. Administrativt jox. Jag som inte tycker om att sitta still får spatt, och om jag inte drog till skogs ibland skulle jag bli alldeles matt. Utmaningar är till för att övervinnas och nu visar uret att det snart är dags för mig att starta upp dagens första lektion. Cyberspace, here we come!

Ta väl hand om er, gör det ni ska och måste,

men kom ihåg att njuta av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Den rödaste rosen slår ut, en tecknad serie av Liv Strömquist

Dagens boktips… Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist (Galago: 2019).

Hur vet man att man är kär? Kan man styra förälskelse? Och vad är det som händer när kärlek tar slut? Hur påverkas vårt förhållande till kärleken av att vi lever i ett diciplinsamhälle, kontra ett prestationssamhälle?

Liv Strömquist gör en samhällskritisk djupdykning i kärlekens tecken genom att undersöka den moderna människans syn på kärlek. Detta gör hon genom att via kändisar som Leonardo DiCaprio och Beyoncés kärleksliv, samt genom att knyta samman vår moderna syn på kärlek med ett antal sociologiska teorier, myter, filosofer och författares tankar och bilder av kärlek.

Jag måste erkänna att jag inledningsvis störde mig på att just Leonardo DiCaprio användes som en av karaktärerna, att jag funderade kring om man verkligen får kategorisera och hänga ut kändisars kärleksliv på detta sättet. När jag kom framåt i läsningen kunde jag konstatera att han bara lånade ut sitt namn åt en stereotyp karaktär och som sådan fungerade utmärkt.

Hursomhelst så gillar jag hur den tecknade serien används som medel för att undersöka våra kulturella influenser och förebilder vad gäller vår uppfattning av kärlek, vår syn på kärlek, våra förväntningar och hur dessa hänger samman med hur vi ser på oss själva.

Absolut en läsvärd och underhållande tecknad serie som kan användas som diskussionsunderlag när och om vi vill tala om kärlek.

KärLek <3

Må gott och ta väl hand om er där ute i den stora världen!

Christina Karlsson

Orfeus i Underjorden, på Malmö Opera

Aktuell, estetiskt tilltalande scenografi, sagolik kostym och alldeles underbar.

Kompositören, Jaques Offenbach (1819-1880) drev friskt med den antika gudavärlden, med sin samtid, dess politiker och kulturpersonligheter när han skrev operetten Orfeus i underjorden som en satir.

Tiderna förändras men ibland är det som om mänskligheten står kvar på samma ställe och stampar. Offenbach komponerade operetten i ett oroligt och splittrat Europa som påminner om den oroliga samtid vi lever i idag (enligt introtexten i Operans program). Humor och skratt kan ge distans till verkligheten, vilket Offenbach bidrog med genom sina satiriska offenbachiader. Det fina är att manusbearbetning i Malmö Operas uppsättning har lyckats fenomenalt bra med aktuella referenser till vår samtid.

Handling: Eurodyke vill skiljas från Orfeus. Hon tycker att han är en tråkmåns som bara spelar på sin fiol hela tiden, men Orfeus vägrar att skiljas då han menar att det inte skulle se bra ut för karriären. Eurodyke har en affär med trädgårdsmästaren Ariseus som egentligen är den förklädde Pluto. Orfeus planerar att göra sig av med älskaren, men det slutar med att Eurodyke sticker sig på en spinnrock och hamnar i underjorden. Orfeus blir först glad över att ha blivit av med Eurodyke, men inser att det inte ser bra ut och att han måste hämta tillbaka henne från underjorden. Han beger sig till Olympens härskare och ber om att få hämta upp henne från underjorden. I underjorden har gudarna fest och det är härifrån den välkända “can-can-musiken” kommer ifrån. Kika på trailern så får ni se vilken can-can jag menar. Förbehållet Orfeus får när han ska hämta upp Eurodyke är att han inte får vända sig om under färden upp från underjorden. Kommer Orfeus att klara det? Vad tror ni?

Det här var definitivt den mest inspirerande, roligaste och bästa operetten jag sett på länge!

Må gott!

Christina Karlsson

Hedwig and The Angry Inch, rockmusikal på Hipp

Spektakulär, stark och fullständigt galen! När jag skriver galen menar jag galen på ett positivt sätt. Den här föreställningen lämnar ingen oberörd.

En rockmusikal som baseras på berättelsen om Hedwig. Hedwig föddes som Hans i krigets kalla Östberlin, han älskar västvärldens rockmusik och drömmer om ett liv i väst. Hans genomgår en misslyckad könsbekräftande operation, han träffar en amerikans militär och blir kvinna för att kunna gifta sig med honom och flytta till USA.

Hedwig spelas av Lindy Larsson, som har en exceptionell förmåga att fånga sin publik. Ursprungsmusikalen belönades med flera priser 2014, då den nådde Broadway. Musiken har hämtat inspiration från 70-talets androgyna glamrockscen och den tidiga punken, av artister som David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop, Debbie Harry och John Lennon. 

Malmö Operas hemsida beskrivs den antika bakgrundsstoryn som alltid fascinerat Hedwig, “….. berättelsen om de ursprungliga könen; kvinna, man och det tredje, androgyn, som gudarna klöv mitt itu. Resten av sina liv kom de sedan att söka efter att bli hela igen. Hedwig träffar sin själsfrände men passar inte in i det tillrättalagda, varken inom gay-eller heterokretsar, utan vill vara föränderlig och obestämbar. För livet handlar inte bara om sexualitet utan också om friheten att förhålla sig fritt till sitt eget liv.”

Jag såg den sista föreställningen som gavs på Hipp i Malmö, och nu kommer uppsättningen att dra vidare ut på Sverigeturné där den kommer att pågå fram tom december 2020. Uppsättningen ges som ett samarbete mellan Malmö Stadsteater, Malmö Opera och Riksteatern.

Vad tycker du om musikaler, har du någon favorit?

Christina Karlsson