Händelserna håller takten…

Livet är en blinkning, och varje gång vi blinkar händer något nytt men den här månaden har varit något extra. Inom loppet av en månad har min man och jag spontanköpt en ny bostad, samt hunnit skriva kontrakt på försäljningen av huset där vi bor just nu. Det hela känns en smula overkligt och det är kanske inte så konstigt med tanke på att vårt hus bara hann ligga ute på hemnet några timmar innan spekulanter hörde av sig, bokade förhandsvisning med mäklaren och köpte innan det att den offentliga visningen hann bli av. Jag har ännu inte kommit på något ord som passar för att beskriva den märkliga känsla jag har inombords just nu. Vi trivs där vi bor och har egentligen inte haft någon tanke på att flytta så vi flyttar inte härifrån, det handlar nog snarare om vi flyttar till något som innehåller den där extra lilla kryddan vi längtat efter. Jag kommer att få utrymme till en egen målarateljé och skrivarlya, utsikten är vidunderlig, skogen finns på gångavstånd och vi har massor av planer för huset och trädgården. Det finns till och med en spaavdelning med jacuzzi i trädgården.

Den här helgen ska jag försöka landa, smälta alla intryck och komma i balans. Flytten kommer inte att bli av förrän i slutet av augusti och med tanke på att själva affären gått så fort så känns det bra att bo kvar här en tid till, hinna packa och ta det lugnt med själva flytten. Idag ska jag powerboosta mig själv med en och annan promenad, så jag mäktar med terminsavslut och allt det där som ingår i det “vanliga” livet. Det blir troligtvis ett besök på galleriet och ett annat hos mäklarfirman för att fråga om det är möjlighet att få tillgång till de fina fotografierna av vårt hus som deras fotograf tog för husannonsen. Jag ser fram emot en soft dag tillsammans med familjen, vackert väder och grillkväll. Vilken månad!

Tack för alla era fina kommentarer och glada tillrop i tidigare inlägg <3

Hoppas att ni har det bra!

Christina Karlsson

Det blir aldrig som man tänkt sig…

2020 är året då inget blir som planerat.

2020 har förvandlats till ett märkligt “lock down”, till ett år som snuvar oss på festliga tillställningar.

Jag firade min 50-årsdag häromdagen. Det blev fin högtidsdag tillsammans med närmste familjen här hemma i trädgården. Blommor anlände med blomsterbud. Grannen hissade flaggan, bästa vännerna dök upp, mormor ringde, mina föräldrar och syskon var här, maken skrev en haiku, fixade en delikat middag och kidsen förgyllde dagen med sin närvaro <3

Jag känner tacksamhet över att ha firat dagen med de mina, men kan inte låta bli att undra hur det skulle blivit om förutsättningarna varit annorlunda. Om det inte vore för Corona och allt det där… Nu blev det ingen stor och hejdundrande fest med 20-talstema som jag så länge planerat.

Strutsfjädern har jag haft i flera år. Den har legat i en låda och bara väntat på rätta tillfället för 20-talsfrisyr. Den magnifika klänningen köpte jag i vintras. Den är otroligt smickrande, sitter som en smäck och är vansinnigt snygg. Jag har länge sett fram emot den här 20-talsfesten och kan inte låta bli att känna besvikelse för att den inte blev av, samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag klagar på något så ytligt som att inte få ha en stor hejdundrande födelsedagsfest. Folk blir sjuka av en epidemi som härjar, några dör och jag klagar över att inte få ställa till med fest. Fy skäms, vilken skam!

Nåja, det har åtminstone varit kul att planera och om vi bara får leva och ha hälsan blir det förhoppningsvis fler tillfällen att fira…

Må gott, njut av dagarna som passerar och ta väl hand om dig!

Christina Karlsson

Nystajlat vardagsrum

Det här med att flytta…

Vi har ägnat helgen åt att städa. Fastighetsmäklaren har varit här och idag hade vi en stajlist på besök. Det kändes riktigt lyxigt med en person som kom hit bara för att lägga ner tid och omsorg på att stajla några av våra rum inför fotografering. När vi flyttade hit för 19 år sedan var det inte tal om sådant som flygfoto och att få hemmet stajlat av stajlist.Om jag tänker efter så tror jag inte ens att husannonserna låg ute på nätet. Internet fanns, men mycket mer än så var det inte.

Nu när stajling av kök, vardagsrum och altan är klar känner jag mig hur nöjd som helst. Inser själv att mina rosentapeter kan vara en utmaning, men jag tycker att hon gjorde ett bra jobb med sitt arrangemang. Det var dessutom spännande att få se hur stajlisten arbetade genom att skanna av miljön och därefter gå på upptäcktsfärd i våra skåp, flytta runt, arrangera, ta bort och lägga till. Färre med tavlor på väggen och fler artefakter på borden. Bordsarrangemanget med böcker, blommor och ljus är absolut kompatibel med min stil.

Nu är jag nyfiken. Med eller utan tavla ovanför soffan, vad tycker ni?

Tack alla ni som kikar in här och läser. Ta väl hand om er, må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

The show must go on…

The show must go on, fullt ut och helt

även när världen är sargad och delt.

.

The show must go on, även i livets svåra stund

när jorden är platt och inte längre rund.

.

The show must go on, när solen inte längre lyser

när månen är mörk och alla hjärtan fryser

.

The show must go on, när allting blir fel

när konsten blir ful och det finns sprickor i varje del

.

The show must go on, därför att allt kan vända

Någon ser en gnista, tänder ett ljus

och ser hur allt fint börjar att hända…

The show must go on…

Christina Karlsson

Blommorna ler när jag dansar…

Backsippa. Pulsatilla vulgaris. Visst är den vacker? Förtrollande på något vis. Stjärnstatus. Den liknar en stjärna som lyser upp en stjärnklar natt, otroligt skön men ack så giftig. Backsippesläktet ingår i samma familj som ranunkelväxterna.

Magnolian är en av mina favoriter och just den här rosenmagnolian har vi följt sedan den var en liten halvmetersplanta. Idag är den jättelik i både omfång och höjd på ca tre meter. Vi, min man och jag planterade den i samband med en bröllopsdag för en himla massa år sedan. Rosenmagnolian alltså.

Ljuvliga likt små konstverk äro dessa purpurfärgade kungsängsliljor med sina vackert pixelmönstrade klockor. Fritillaria meleagris.

Trädgården är fantastisk. Jag tycker om vår trädgård, vårt hus och området där vi bor. Tycker om grannarna, ja till och med kommunen och allt det där. Vi har bott i det här huset i nitton år och så länge skulle man inte bo på en plats om man inte trivdes, men nu känner vi att det dags att ta in på en ny avtagsväg med nya äventyr. Vi är i full färd med att planera en flytt och om allt går planenligt drar vi ut på äventyr till hösten. Den nya boningen befinner sig i en liten by, på en plats där det skånska slättlandskapet möter skogen. Huset är trivsamt, utsikten är mäktig och det finns ett stort garage som rymmer såväl bilar som plats för en ateljé. Ibland måste man bara våga, lyssna till magkänslan, ta det där beslutet och ge sig ut på nya äventyr. Vill ni kika på utsikten så finns det en bild av den i ett av mina tidigare inlägg. Fortsättning följer…

Christina Karlsson

Öppna landskap med plats för spontana infall och framtida möjligheter

Den här utsikten! Den här utsikten upptar för tillfället en hel del tid och funderingar från min sida. Jag har alltid tyckt om platsen och det händer att jag ger mig dit för att promenera i skogen som finns på andra sidan vägen.

I skrivande stund är det ännu för tidigt att ropa hej, men det som för en vecka sedan började med ett spontant infall är på väg att leda till ett oväntat miljöombyte. Jag är troligtvis en smula galen, men om allt går som planerat kommer den här utsikten att bli en del av mitt framtida målande och diktande. Jag kanske helt enkelt tar och bygger om ett garage som finns på den här platsen, förvandlar det till en ateljé med plats för såväl skrivarlya som målarateljé… att det dessutom finns ett litet hus att bo i intill den där framtida ateljén är ju dessutom bara en bonus.

En plats, ett hus och en idé *

Vart detta leder återstår att se…

Christina Karlsson