Högt och lågt på vårt galleri…

Igår var det vernissage på galleriet. Jag var där för att öppna upp utställningen och stämma av så att allt var i sin ordning. Just nu pågår en samlingsutställning och det är 23 medlemmar som lämnat in totalt ett 70-tal alster till utställningen.

Jag bidrar med den här lilla “haigabilden” i mixed media, med haikudikt från min bok och fotoart i mixed media.

Welcome to my Tower babe…, är namnet på den här akrylmålningen som ingår i en serie jag målade för några år sedan. Temat handlade om livet som ett schackspel.

Titeln på den här målningen är kort och gott, Unicorns.

Galleri KVIS är en konstförening som helt och hållet drivs av ideella krafter. Vi som driver galleriet gör detta därför att vi brinner för konst och konsthantverk. Vi vill skapa en debatt kring konstens betydelse, göra den tillgänglig för alla genom att vara ett möjligheternas galleri.

Galleri KVIS grundades 2007 av kreativa människor som gick samman för att starta upp ett konstgalleri genom att skicka in medborgarförslag till kommunen, samla in namnunderskrifter, leta lokal med rimlig hyra, samla engagerade krafter och hela tiden kommunicera sitt budskap. Kommunen och konstföreningen möttes på halva vägen och nu finns det ett konstgalleri i Svedalakommun. Jag har haft äran att vara ordförande i föreningen sedan 2016, och hela den här resan har mestadels varit otroligt lärorik och spännande men det jag framförallt är tacksam för är alla möten med människor jag träffat på vägen. Föreningen har belönats med Lions Club i Svedalas kulturpris och Svedala kommuns kulturstipendium. Under de senaste åren har utställningsperioderna varit fullbokade och andra gallerister besöker våra utställningar för att etablera kontakter med utställare till sina gallerier. Det känns bra!

Det är lätt att få det att låta glassigt och bra, men allt är inte en dans på rosor. Att vara ordförande i samband med Covid-19, dvs under det här året har varit den största utmaningen. Utställningar har ställts in, styrelsemöten har skett på distans, årsmötet anpassades, inbokade arrangemang har ställts in, fastighetsägaren som galleriet/kommunen hyr av har ansökt om att få riva fastigheten där galleriet finns och mitt i allt det här pågår ett liv. Frustrationen sprider sig i samhället, vår innergård som egentligen är en väldigt mysig innergård förvandlas, särskilt under nattetid, till en samlingsplats för människor som skräpar ner och förstör. På fotografiet nedan ser ni spåren av galleriets värmepump.

Detta hände för någon vecka sedan. Jag blev informerad av en styrelsemedlem som sett eländet och när jag kom till galleriet var hela innergården nedskräpad. Det stod tomma flaskor, burkar, låg påsar, godisrester, fimpar, tablettförpackningar och annat skräp utanför galleriet, plus att värmepumpen vandaliserats. Några ungdomar satt på trappan och rökte. Jag stannade till utanför dörren, pratade med dem en stund, berättade om min syn på det händelsen, gick jag in för att hämta sopborste, skyffel och började röja. De tittade på och efter en stund började ungdomarna hjälpa mig att plocka bort skräpet och slänga det i soptunnan på andra sidan gården.

Jag kände hur värmen spred sig i mitt hjärta och hur ett nytt leende började ta form i samband med att ungdomarna hjälpte mig att röja. Värmepumpen är utom räddning, vi kommer troligtvis inte att få veta vem som vandaliserat den, det kommer att bli kallt på galleriet till vintern om vi inte löser problemet med att värme saknas, men det är viktigt att inte bli bitter och anklaga alla. Det är viktigt att inte generalisera, visst finns det ungdomar som vandaliserar, men de flesta ungdomar är skötsamma människor som bara vill ha någonstans att vara, något att göra och leva sina liv.

Livet på Galleri KVIS har under den senaste tiden varit upphov till blandade känslor. Högt och lågt….

Ta väl hand om er och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

En plats i solen…

I mataffären där jag brukar handla möts man av blommor i entrén. Jag blir glad av solrosor så i fredags när jag möttes av ett hav solrosbuketter fick en sådan följa med hem.

Nu står det en bukett bestående av tre långa ståtliga solrosor i vardagsrummet. Jag har dessutom haft möjlighet att ägna hela lördagen åt att packa upp och ställa iordning. Imorse när jag steg upp möttes jag av ett nystädat vardagsrum och kök helt utan flyttkartonger. Planlösningen mellan kök och vardagsrum är öppen. I skrivande stund sitter jag i soffan, dricker mitt morgonkaffe, bloggar och blickar ut över slätten.

Ett hem utan tavlor på väggarna är som ett hem utan själ. Igår blev det dags för den här lilla väggen att prydas av några alster.

Söndagmorgon och jag ser fram emot att ta mig an nästa rum. Idag blir det tyvärr ingen heldag här hemma, några småärenden som ska fixas men jag räknar med att tillbringa största andelen av dagen här hemma.

Må gott och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Livet på landet; landar i drömmen…

Det här med att flytta samtidigt som man jobbar heltid är inte att rekommendera. Det tär på krafterna, samtidigt som jag trots allt känner mig lyckligt lottad över att hålla ihop och lyckas hantera den senaste tidens smågalna vardagstempo utan att kollapsa.

Vårt nya hem börjar ta form, men med tanke på att det är planerat lite annorlunda i jämförelse med huset vi flyttade ifrån så får inredningsprojektet ta sin lilla tid, och i skrivande stund finns det fortfarande kartongstaplar med grejor lite varstans som väntar på att packas upp.

I vardagsrummet finns stora fönster med utsikt över slätten. Trädgården är spännande på det sätt att det finns en stenlagd innergård, en bakgård med gräsmatta och äppelträd, plus ytterligare en förvildad liten markbit som väntar på omtanke.

Utsikten över slätten är som en performance, en upplevelse som ständigt erbjuder nya insikter och estetiska skådespel.

Bakom ett taggigt björnbärssnår, står ett garage som befinner sig i en till viss del påbörjad förvandlingsprocess. Den stängda gaveln ska ljusas upp med stora fönster, en dörr ska installeras, en vägg ska byggas och utrymmet ska förvandlas till en ateljé med plats för poesi och måleri. Onekligen en utmaning som kommer att kräva en hel del arbete men det kommer det att vara värt. Utrymmet närmst i bild ska förvandlas till en grön uteplats med berså och möjligtvis ett organgeri med plats för ännu mera poesi och måleri.

Må gott och njut av dagarna som passerar<3

Christina Karlsson