Vild iris, av Louise Glück

Världen behöver mer poesi!

Jag bekantar mig med Vild iris (1992), av poeten Louise Glück, årets Nobelpristagare i litteratur. Motiveringen till att hon belönades med årets Nobelpris lyder “för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.”

Vild iris belönades med Pulitzerpriset 1993. Enligt mina efterforskningar är diktsamlingen uppdelad i tre delar och tre röster: trädgårdens blommor, den poetiska trädgårdsmästaren och trädgårdens allvetande metafysiska gud. Alla med direkta och krävande röster som fruktar döden såväl som livet och dess förgänglighet.

Jag ser fram emot att sjunka in i läsningen för att ta reda på vart orden för mig. I skrivande stund har jag bara hunnit läsa lite här och där. Jag tycker om det jag läst hittills och ser fram emot min fortsatta läsning.

Världen behöver mer poesi och därför känns det gott att årets Nobelpris gick till en poet.

ur Vild iris (s 30) av Louise Gluck

Vad tänker du om årets Nobelpristagare? Har du läst något av Louise Glück?

Må gott!

Christina Karlsson

Vaknar i en grön by …

Vaknar i ett konstverk

förundras

av ett landskap

av en grön by

lika grön då som nu

….och för alltid

hösten gör entré

tystnaden talar…

estetiken talar…

sommaren är passé

<3

kroppen talar sitt eget språk

hjärtat sitter bakom galler och bankar

fyller sin hjärna med hundratals tankar

Kommer hem, landar

njut, lavendelblå… sommargrå

tar en promenad…

Njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson