Hilma af Klint på Moderna Museet i Malmö

Hilma af Klint föddes föddes för 158 år sedan eller närmare bestämt år 1862. Hon levde i en helt annan tid, men konsten hon målade känns mer aktuell än någonsin. Utställningen på Moderna Museet är mäktig och känslan som infinner sig när man går runt och betraktar Hilma af Klints storslagna verk är likt en religiös uppenbarelse. Samlingen Målningarna till Templet, består av 193 verk som målades under år 1906 – 1915. Det övergripande temat beskriver människans evolution och beskriver de utvecklingsstadier vi går igenom under vår tid på jorden. Templet refererar inte bara till en fysisk byggnad utan även till människans kropp som ett själens tempel. Hilma af Klint är kvinnan vars målningar har fått oss att skriva om konsthistorien.

Den här målningen från år 1907 föreställer Barndomen, den ingår i De tio största. I denna serien undersöker hon människans livscykel genom att använda virvlande former och mjuka pastellfärger tillsammans med linjer som ger känslan av att vara rytmiskt skrivna ord. Verken är storslagna både till innehåll och storlek, och jag får känslan av att vilja stanna kvar och övernatta i samma rum som dessa konstverk bara för att få möjlighet att känna in vad det är de vill säga.

Den här målningen ingår i serien Sjustjärnan, Hilma af Klint använde den blå färgen som representant för kvinnlighet och den gula färgen som representant för manlighet. I många av hennes målningar kan man se hur blått och gult förbinds med mjuka linjer som tillsammans skapar någon form av mönster. Hon använde sig av ett rikt, utvecklat symboliskt bildspråk tillsammans med en abstrakt uttrycksform som på tiden då hon verkade var helt unik.

I det här rummet presenteras Svanen, kontrasterna mellan vitt och svart, kvinnligt och manligt, ljusa och mörka färger som tillsammans skapar rytmiska mönster på temat liv och död. Jag får en känsla av att målningarna rymmer någon någon form av visuella dikter.

Serien, Kunskapens träd får leendet att sprida sig och värma lärarhjärtat i min själ.

Hilma af Klint hade ett stort intresse för naturen och botaniken. Hon närstuderade växterna till den grad att hon lyckades visualisera hela växtens uppenbarelse som i denna akvarellmålningen där man kan förnimma någon form av rörelse, själva växtens essens bortom det synliga utanför kroppen. Jag tycker att det ser ut som om stjälkens rötter rör sig rytmiskt likt ben som är på väg framåt, som om själva stjälken är en kropp och stråna armar som håller takten, vetefrukten liknar ett huvud som försöker balansera, hålla takten och suga åt sig intryck från omvärlden i en poetisk dans. Fascinerande!

En av de absolut bästa konstutställningar jag sett! Och jag kommer att se den minst en gång till. Nästa inbokade gång blir tillsammans med KVIS styrelse, och när höstterminen kör igång så hoppas jag innerligt att det blir möjligt att ta med bildeleverna dit på ett besök. Den här utställningen är något utöver det vanliga <3

Avslutningsvis så vill jag bara flagga för att jag tidigare skrivit om boken, En roman bortom gåtan om Hilma af Klint. Villl du läsa det inlägget så finns det här.

Vad tänker du om Hilma af Klint?

Christina Karlsson

Ester Blenda på Skarhults slott

Utställningen om journalisten och författaren Ester Blenda Nordström (1891- 1948). Stjärnreportern som vid 20 års ålder lyckas med konststycket att erövra Stockholms tidningsvärld trots att kvinnliga journalister ännu knappt var välkomna. Hon skrev presshistoria som wallraffare och undersökande journalist. Hon stred för kvinnlig rösträtt, levde med samerna i Lappland under ett halvår, räddade byar från att svälta ihjäl under finska inbördeskriget, reste i Amerikaimigranternas spår med minimal reskassa, hon reste över fyra kontinenter men återkom alltid till Stockholm. Hennes liv var fyllt av unika äventyr och upplevelser.

Hennes liv är väldokumenterat med över 800 privata fotografier, samt många av de brev som finns bevarade från hennes brevväxling med nära och kära. De skrivmedel som fanns till buds på den tiden var att skriva för hand eller på skrivmaskin.

Ester Blendas anteckningar inför en tentamen 1918 tillhör inte den traditionella typen av anteckningar men berättar en hel del om hennes personlighet. Det sägs att hon var ett väldigt busigt barn som hittade på en hel massa rackartyg och att hon inte ville foga sig i rollen som den söta klänningsprydda flickan med rosett i håret. Hon använde säkerligen en hel del stoff ur självupplevda händelser när hon hon skrev En Rackarunge. Boken som lästes av Astrid Lindgren och som sägs ha varit inspirationsmaterial till skrivandet av Pippi Långstrump.

Ester Blenda gick sina egna vägar, hon klädde sig hellre i byxor än klänning, hon rökte, körde motorcykel och när hon reste runt hade hon ofta ett vapen i väskan. Männen förälskade sig i henne men hennes livslånga och hemliga kärlek var väninnan Carin Frisell.

Ester Blenda gick verkligen “all in” i allt hon gjorde, skulle hon skriva om hur det var att arbeta som piga tog hon anställning som piga för att få en inblick i hur det verkligen var. Hon reste över fyra kontinenter för att undersöka, utforska och samla stoff till sitt skrivande. Hennes livsstil kostade på då den var allt annat än sund. Hon rökte konstant och gillade att festa till det med några glas alkohol. Hennes leverne ledde så småningom till ett beroende av både alkohol och droger, samt en destruktiv livsstil som inte bara förstörde hennes hälsa utan även hennes ekonomi. När hon dog vid 57 års ålder var hon utfattig.

Jag tycker att det är fascinerande med människor som vågar gå sina egna vägar och kämpa för det dem tror, vilket Ester Blenda ju gjorde, men med tanke på att hon levde så destruktivt känns det inte som att hennes handlingar fungerar fullt ut som förebild. Ester Blenda gjorde många starka och bra val i sitt liv, men också en hel del dåliga val som ledde till fattigdom, sjukdom och så småningom en alldeles för tidig död.

Oavsett vad hon gjorde eller inte gjorde så är hennes livsöde högst intressant och värt att föras vidare. Absolut en intressant utställning som jag är glad att jag fått ta del av.

Vad tänker du om Ester Blenda, hennes prestationer och livsöde?

Christina Karlsson

Skarhults slott

Nu har jag varit på Skarhults slott. Vädret var helt otroligt, solen sken och det var en perfekt dag för ett besök på slottets utställningar. Själva slottet byggdes under renässansen på 1500-talet och som ni ser finns det sådana där klassiska torn som man brukar se i sagornas värld.

Den här stentavlan finns ovanför borgporten i slottets östra länga, och där går det att läsa att Steen Rosensparre lät uppföra detta hus år 1562. I själva verket var det Steens fru Mette Rosensparre som ledde och administrerade byggandet medan Steen var ute och krigade. Slottet stod färdigt år efter det att Steen stupat i kriget.

I utställningen Den dolda kvinnomakten, får man följa med på en liten tidsresa via några av Skarhults slottfruar. I 1500-talsrummet visas en målning av Mette Rosensparre, samt den här fantastiska klänningen som påminner starkt om den hon har på sig på målningen. Jag kan inte låta bli att fascineras av detaljer som här tjusiga kragen, klänningscapén, smycket och den stilrena formen.

Barocken! Nu befinner vi oss i århundradet då drottning Christina regerade i Sverige. Ett motiv av drottningen till häst syns till vänster i bilden. Det här rummet tillägnas dock Beata von Königsmarch som köpte Skarshult för egna pengar, men som trots det inte finns med i ägarlängden pga att hon som gift betraktades som omyndig – istället är det hennes mans namn som finns dokumenterat, Pontus Fredrik de la Gardie. I bildens blickfång ser ni klänningen som representerar tidsperioden. Vilken klänning! Tänk att skrida fram i en sådan… Undrar hur det känns att gå omkring med en sådan där krage? Och hur får man den att stå upp sådär? Hela klänningen är som ett stilrent konstverk.

Tidsepoken är rokoko och århundatet 1700-tal. Varje tid har sin entreprenörspartyprinsessa och det var som en sådan Stina Piper framställdes. Stina Piper fick Skarhult i morgongåva när hon gifte sig med Erik Brahe 1754. Eric Brahe tillhörde hovet, han var en av Adolf Fredriks förtrogna och blev invecklad i planer på statskuppen. Trots att hans delaktighet inte kunde bevisas och att han förnekade inblandningen dömdes han till döden 1756. Stina Piper blev änka och Erics son föddes ett par månader efter avrättningen. Inte häller hennes namn finns med i ägarlängden där ägandeskapet övergår från maken till sonen som dessutom inte ens var född när han tog över ägandeskapet enligt dokumentation. I själva verket var det Stina som styrde företagandet. Makens tidiga död sätter djupa spår, men livet går vidare och år 1773 gifter Stina om sig med Ulrik Scheffer.

Kolla in strumporna i kristallkronan. Inredaren av det här rummet har haft glimten i ögat, jag kan inte påminna mig om att jag sett strumpor i någon kristallkrona tidigare, men de finns där för att visualisera festerna, och det goda men lite väl vågade livet som levdes av rokokogrevinnan (Stina) Christina Piper.

Utsikten från rokokorummet bjuder på en vy av den fina blomsterparken och på andra sidan gatan väntar utställningen om Ester Blenda, den såg vi också men det skriver jag om en annan dag.

Den här utställningen föll mig i smak, budskapet och berättelserna kring Skarhultskvinnorna känns angelägna att lyfta fram. Frågorna den här utställningen väcker känns högst betydande. Tack Alexandra von Schwerin för att du ställde frågan om vad de tidigare slottsfruarna ägnat sig åt, tog reda på svaren och för att du bestämde dig för att dela med dig av deras berättelser. Jag kan inte låta bli att undra varför inte många fler ställt frågan om kvinnorna i historien och jag hoppas att vi kvinnor som trots allt utgör hälften av befolkningen kommer att få ett större utrymme i framtidens historieböcker.

Jag kan rekommendera ett besök på slottet, men tänk på att man i dessa Coronatider måste boka sin biljett i förväg. Mer info finns på Skarhult.se. Bor man långväga härifrån kan man kika in på hemsidan ändå, där finns material för den som har ett allmänt intresse, eller för dig som arbetar i skolan.

Vad tänker du? Skriv gärna och berätta.

Men glöm inte att njuta av dagen!

Christina Karlsson

Den dolda kvinnomakten

I skrivande stund är jag i full färd med att läsa boken, Den dolda kvinnomakten – 500 år på Skarhult slott (2014 Atlantis).

Varför saknas kvinnorna i de historiska källorna? Frågan ställdes av bokens redaktör Alexandra von Schwerin som även är den nuvarande slottsfrun. När hon flyttade in på renässansslottet Skarhult och sökte dokumentation om vad de tidigare slottsfruarna ägnat sig åt, upptäckte hon att männen upptog allt utrymme i dokumentationen. Hon kontaktade ett antal historieforskare för att få hjälp med att ta reda på vilka kvinnorna var och vad de ägnat sig åt.

Historien som tidigare saknat viktiga pusselbitar har nu avslöjat att kvinnorna vars namn sällan eller inte alls omnämnts i själva verket ofta utövade stor makt över gods, gårdar och enligt boken ibland tom över hela riket. Enligt ägelängden har godset gått från far till son, när söner saknats har äldsta dotterns man automatiskt blivit ägare. Kvinnorna betraktades formellt som omyndiga och därför har de inte kunnat spåras i historiska dokument.

Mette Rosenkrantz (född 1533) var inte bara en av den tidens mest förnäma och högättade kvinnor i Danmark, utan även en av de första slottsfruarna på Skarhults slott. Hon kan också betraktas som en av de genom tiderna mäktigaste kvinnorna på Skarhult. När hon och hennes man Sten tog över slottet bestämde de sig för att bygga ut, Sten var nästan alltid ute och krigade och när han stupade 1565 var sonen Olof 6 år gammal. I ägelängden står att det är den 6-åriga sonen Olof som bygger färdigt slottet, men att en 6-åring inte kan sköta affärer förstår ju vem som helst. På slottet står det dokumenterat att det är Sten som byggt färdigt slottet trots att det stod klart flera år efter det att han hade stupat. Vid efterforskningar har det framkommit att det är Mette som varit i kontakt med arkitekter, tegelbruk, som skötte ekonomin, styrde över godsen och höll i trådarna.

Det här är bara en liten försmak på en av de många intressanta avsnitt i boken om kvinnorna på Skarhult slott. Jag är i full färd med att läsa klart boken och planen är att helt enkelt ta och göra den där lilla resan till slottet för att kolla in den omtalade utställningen om den dolda kvinnomakten, plus den nya utställningen om Ester Blenda (boken om Ester Blenda skrev jag om för ett tag sedan).

Jag tycker att det är bra att kvinnorna får sin del av utrymme i historieskrivningen och hoppas på att vi får se mer forskning inom detta fält. Det är säkerligen fler pusselbitar som faller på plats när fler människor börjar ställa frågor och undra varför det alltid är så himla mycket fokus på vad männen gjorde, gör och planerar är göra framöver. Jag vill inte på något sätt förringa männens betydelse utan snarare lyfta fram helheten. Mänskligheten består ju trots allt av ungefär lika andel män och kvinnor.

Christina Karlsson

En alldeles underbar midsommar!

prästkrage, vallmo

pyntad krans, blåklint, björkris

midsommarafton

Jag älskar traditioner och att göra midsommarkransar har blivit en av de traditioner som får mig att känna att midsommaren är här. Nu hör det ju till saken att jag gillar blomsterkransar, tycker att tillvaron blir lite mer poetisk och sagolik när man har en krans i håret. Björkriset plockar vi från grannens björk vars grenar sträcker sig in över vår tomt. Blommorna kommer från trädgården och några från dikeskanterna i närheten.

Jag brukar alltid baka någon form av midsommartårta men i år var vi bara 3 personer så jag valde att baka en traditionell rulltårtsbakelse med jordgubbar och vispgrädde.

Den fina mormorskaffekannan med rosenmotiv gör att kaffet smakar särskilt gott.

Jordgubbar! En klassiker och stående favorit på midsommarbordet. Älskar jordgubbar och kan äta nästan hur många som helst!

Jag lyckades till och med få maken att posera för ett midsommarfoto. Vädret höll sig någorlunda fint hela dagen, regnet och åskan väntade in natten så det blev en fin midsommar i trädgården. Vår sista midsommar på finaste Salviagatan <3 Men vi kan inte låta bli att vara upprymda och förväntansfulla inför stundande flytt…

Vad tycker du om midsommarkrans? brukar du göra din egen, köpa en färdig eller fira midsommar utan krans?

Glad midsommarhelg!

Gläds åt alla vackra blommor i trädgården, chillar och njuter av min första semesterdag.

Imorgon är det midsommarafton och jag ser fram emot en lugn och skön midsommar här hemma i mitt eget lilla paradis tillsammans med nära och kära.

Ta väl hand om er där ute i den stora världen! Må gott och ha en alldeles underbar midsommarhelg <3

Christina Karlsson

Anteckningar om hö, av Birgitta Lillpers

Anteckningar om hö, är titeln på en diktbok av Birgitta Lillpers (2016, Wahlström & Widstrand). Det här är en diktbok jag har haft lite svårt att greppa. Jag har påbörjat läsningen flera gånger men ärligt talat så har jag inte riktigt förstått vad den vill säga, så den har fått stå i bokhyllan och vänta in rätt tillfälle på att bli förstådd. Av någon anledning känns det som rätt tillfälle just nu. Kanske beror det på att titeln talar till mig på ett helt nytt sätt nu när vi har hö i huset. Tidigare fann jag titeln gåtfull, Anteckningar om hö.

Just nu tolkar jag det som om boken handlar om livet, om det gamla, det nya och om betydelsen av något så betydelsefullt som hö. Hö kan ha stor betydelse för den som livnär sig på hö, och om man tänker efter så är det fortfarande många. Innan höet blir till hö består det av vildvuxet gräs, kanske ängsgräs fyllt av blommor som besöks av pollinatörer. I boken ryms små möten med olika typer av djur. Men där finns också tecken på sjukdom, svår sjukdom och motgångar. Samtidigt känns det som om språket gör mig nyfiken att läsa vidare. Det finns något där mellan raderna som gör mig nyfiken.

Stroferna på sida 94 känns intressanta i tider som dessa med en Coronaepidemi som breder ut sig över världen.

Semesterlängtan består. En dag till och sen reser jag iväg på en riktigt efterlängtad hemester här hemma i min alldeles egen lilla trädgård, med tid för att måla, läsa och skriva.

Njut av dagarna som passerar, ta väl hand om dig och ha en alldeles underbar dag <3

Christina Karlsson

Längs vägen – världen

Tre arbetsdagar kvar. Det är helg och jag varvar ner genom att läsa en av mina nyfunna haikuvänners nyutgivna bok. Kerstin Park har samlat 72 haikudikter i boken Längs vägen – världen, (Fri press, 2020).

Längs vägen är en fin bok som låter mig följa årstidernas växlingar från vinter till vår, sommar, höst och tillbaka till vintern igen. Jag tycker om dikterna, de är rogivande och tänkvärda. En av mina favoriter är haikun som innehåller en hyllning till ginkon. Ginko är som är en tyst vandring i grupp, då man samlar inspiration och skriver sina haikus som man sedan läser upp för varann. Jag har varit på några ginkos och det är något jag finner massor av inspiration i.

Dikten är hämtad ur Kerstin Parks, Längs vägen – världen, sid 41.

Brukar du läsa haikudikter?

Christina Karlsson

Nystädat kök…

Solen lyser in genom fönstret, det ligger en vit duk på bordet och jag inser att jag kommer att sakna det här köket. Vi har själva byggt hela alltet, valt ut inredningen, rev ut det gamla, och bar in det nya, monterade skåp, kaklade och tapetserade. Jag och dottern skruvade ihop skåpen, maken och sonen skruvade upp dem på väggarna, maken kaklade och jag fogade, våra vänner hjälpte oss att lägga golvet, mamma och Kenne spikade upp innertaket och nu ska vi flytta. Jag inser att det finns en hel del i det här huset som jag kommer att sakna. Huset vi ska flytta till har många fördelar, men inte lika fint kök som vårt och jag kan inte låta bli att låta tankarna fara fram och tillbaka. Vad har vi gett oss in i? Hujedamej för spontaninfall och tänk om …

Nystädat kök och ett litet stilleben med ägg, kålrabbi, olivolja och oregano.

Fast å andra sidan så kommer vi att få en alldeles vidunderlig utsikt, en skog på promenadavstånd och plats för en ateljé. Livet på landet. En era i våra liv passerar… Livet är fyllt av möjligheter, vi vänder blad och påbörjar ett alldeles nytt kapitel…

Vår nya utsikt.

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Händelserna håller takten…

Livet är en blinkning, och varje gång vi blinkar händer något nytt men den här månaden har varit något extra. Inom loppet av en månad har min man och jag spontanköpt en ny bostad, samt hunnit skriva kontrakt på försäljningen av huset där vi bor just nu. Det hela känns en smula overkligt och det är kanske inte så konstigt med tanke på att vårt hus bara hann ligga ute på hemnet några timmar innan spekulanter hörde av sig, bokade förhandsvisning med mäklaren och köpte innan det att den offentliga visningen hann bli av. Jag har ännu inte kommit på något ord som passar för att beskriva den märkliga känsla jag har inombords just nu. Vi trivs där vi bor och har egentligen inte haft någon tanke på att flytta så vi flyttar inte härifrån, det handlar nog snarare om vi flyttar till något som innehåller den där extra lilla kryddan vi längtat efter. Jag kommer att få utrymme till en egen målarateljé och skrivarlya, utsikten är vidunderlig, skogen finns på gångavstånd och vi har massor av planer för huset och trädgården. Det finns till och med en spaavdelning med jacuzzi i trädgården.

Den här helgen ska jag försöka landa, smälta alla intryck och komma i balans. Flytten kommer inte att bli av förrän i slutet av augusti och med tanke på att själva affären gått så fort så känns det bra att bo kvar här en tid till, hinna packa och ta det lugnt med själva flytten. Idag ska jag powerboosta mig själv med en och annan promenad, så jag mäktar med terminsavslut och allt det där som ingår i det “vanliga” livet. Det blir troligtvis ett besök på galleriet och ett annat hos mäklarfirman för att fråga om det är möjlighet att få tillgång till de fina fotografierna av vårt hus som deras fotograf tog för husannonsen. Jag ser fram emot en soft dag tillsammans med familjen, vackert väder och grillkväll. Vilken månad!

Tack för alla era fina kommentarer och glada tillrop i tidigare inlägg <3

Hoppas att ni har det bra!

Christina Karlsson

Det blir aldrig som man tänkt sig…

2020 är året då inget blir som planerat.

2020 har förvandlats till ett märkligt “lock down”, till ett år som snuvar oss på festliga tillställningar.

Jag firade min 50-årsdag häromdagen. Det blev fin högtidsdag tillsammans med närmste familjen här hemma i trädgården. Blommor anlände med blomsterbud. Grannen hissade flaggan, bästa vännerna dök upp, mormor ringde, mina föräldrar och syskon var här, maken skrev en haiku, fixade en delikat middag och kidsen förgyllde dagen med sin närvaro <3

Jag känner tacksamhet över att ha firat dagen med de mina, men kan inte låta bli att undra hur det skulle blivit om förutsättningarna varit annorlunda. Om det inte vore för Corona och allt det där… Nu blev det ingen stor och hejdundrande fest med 20-talstema som jag så länge planerat.

Strutsfjädern har jag haft i flera år. Den har legat i en låda och bara väntat på rätta tillfället för 20-talsfrisyr. Den magnifika klänningen köpte jag i vintras. Den är otroligt smickrande, sitter som en smäck och är vansinnigt snygg. Jag har länge sett fram emot den här 20-talsfesten och kan inte låta bli att känna besvikelse för att den inte blev av, samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag klagar på något så ytligt som att inte få ha en stor hejdundrande födelsedagsfest. Folk blir sjuka av en epidemi som härjar, några dör och jag klagar över att inte få ställa till med fest. Fy skäms, vilken skam!

Nåja, det har åtminstone varit kul att planera och om vi bara får leva och ha hälsan blir det förhoppningsvis fler tillfällen att fira…

Må gott, njut av dagarna som passerar och ta väl hand om dig!

Christina Karlsson

Nystajlat vardagsrum

Det här med att flytta…

Vi har ägnat helgen åt att städa. Fastighetsmäklaren har varit här och idag hade vi en stajlist på besök. Det kändes riktigt lyxigt med en person som kom hit bara för att lägga ner tid och omsorg på att stajla några av våra rum inför fotografering. När vi flyttade hit för 19 år sedan var det inte tal om sådant som flygfoto och att få hemmet stajlat av stajlist.Om jag tänker efter så tror jag inte ens att husannonserna låg ute på nätet. Internet fanns, men mycket mer än så var det inte.

Nu när stajling av kök, vardagsrum och altan är klar känner jag mig hur nöjd som helst. Inser själv att mina rosentapeter kan vara en utmaning, men jag tycker att hon gjorde ett bra jobb med sitt arrangemang. Det var dessutom spännande att få se hur stajlisten arbetade genom att skanna av miljön och därefter gå på upptäcktsfärd i våra skåp, flytta runt, arrangera, ta bort och lägga till. Färre med tavlor på väggen och fler artefakter på borden. Bordsarrangemanget med böcker, blommor och ljus är absolut kompatibel med min stil.

Nu är jag nyfiken. Med eller utan tavla ovanför soffan, vad tycker ni?

Tack alla ni som kikar in här och läser. Ta väl hand om er, må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson