Läser Tranströmer och ser bilden av glasruteglitter

Jag läser Tranströmer, efter en dag med svarta inslag,

lyssnar på Haydn, dricker kaffe och äter säsongens första semla…

Jag landar i kvällen och känner hur värmen,

sakta börjar sprida  sig genom min kropp.

Jag funderar över innehållet i Tranströmers ord “och härmar en som ser lugnt på världen”. Jag ser lugnt på världen när “Musiken är ett glashus på sluttningen där stenarna rullar”,  “Och stenarna rullar tvärs igenom men varje ruta förblir hel”.

Jag tänker att dikten ljuder av musik, den är ljus och hoppfull, samtidigt som den är mörk, dyster och bekräftar en underton av vemod och sorg.

Allt det där är bara en dikt och den hela glasrutan är en metafor, och en bild som förmedlar så mycket mer…jag tänker, att om verkliga stenarna rullar igenom en glasruta ljuder det och rutan går i kras, blir till splitter. Jag ger mig inte, vi vill ha fred men stenarna rullar och glasrutan ljuder av splitter. Men vem vet det kan ju trots allt vara glasruteglitter…

Hur tolkar du Tranströmers dikt Allegro?

Christina Karlsson

Läser MÖRK GRÖN HAIKU, av Birk Andersson

Jag läser Mörk Grön Haiku. Diktsamlingen är skriven av Birk Andersson som jag träffade i samband med Litteraturrundans bokaffär på Skillinge teater för en tid sedan. Vi bytte böcker med varandra och nu bekantar jag mig med hans finurliga haikudikter.

Jag gillar humorn i dikten där en ostruken skjorta liknas vid utvecklad origami.

Jag gillar det tankeväckande allvaret i dikten där “den första julen/ blir den sista/ för varje julgran”.

Jag gillar allusionen till en dans på rosor, samt kopplingen till superhjälten och vad som kan hända när man skriver om solnedgången.

Haikudikterna på bilderna följer inte den vanliga 5-7-5 regeln, men de kan ändå betraktas som haiku. Det finns lite olika varianter av haiku, och på baksidan av boken skriver Birk att han kallar sina dikter för anarkistisk haiku, eftersom de bryter mot den vanliga 5-7-5 regeln.

Jag gillar diktsamlingen, tycker om att det är djuren och naturen som placeras i rampljuset, samt att det finns  en underton av allvar i kombination med humor.

På skärmdumpen/bilden ovan ser ni att Birk Andersson är en av de poeter som ska ha uppläsning av poesi den 4 februari på Malmö stadsbibliotek tillsammans med mig. Jag ser fram emot arrangemanget och tänker att det ska bli himla spännande med en afton i ekopoesins tecken.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Kalasvecka

Vilken kalasvecka! I onsdags fyllde min briljanta dotter Emelie 27 år <3 Hon bjöd hem oss på kalas, serverade en delikat biff bourguinon och till efterrätt blev det tårta och mingel. I fredags fortsatte vi att fira, fast då var det min man som fyllde år och då var det jag som lagade till en extravagant fredagsmiddag. Nästa familjekalas gick av stapeln i lördags när sonen hade möjlighet att komma ner hit och vara med och fira.

Just nu sitter jag och återhämtar jag mig efter veckans sista kalas som varit tillsammans med min makens systrar och  respektive. Visst är det kul med kalas, men fyra kalas på mindre än en vecka blir lite i häftigaste laget.

Julledigheten är slut för denna gången, jag började jobba i måndags och det har varit fullt ös från första stund både på jobbfronten och här hemma på kalasfronten. Idag är det tjugondag knut och det sägs att det är då julen ska städas ut, men det har jag inte hunnit med så här hemma får delar av julen hänga kvar några dagar till. Jag gillar mitt julpynt så det känns helt okej. Har du hunnit med att städa ut julen?

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Poesiläsning ur Våra andetag andas haikusommar

Idag blir det poesiläsning. Nu har jag fått tillgång till filmklippet med poesiläsning från min bokrelease den 23 november 2018 på Galleri KVIS i Svedala. Det är Martin Bard från Destination Svedala som filmat. På filmen syns min installation bokprat och på väggen bakom mig hänger tre av mina kvadratiska fototavlor med ugglor och natur.

Att ha bokreleasen på möjligheternas Galleri KVIS passade perfekt med tanke på att det i min diktsamling finns en referens till galleriet.

Våga andas konst!

© Christina Karlsson

Jag läser att rubriken är ekopoesi, ler och inser att det känns helt rätt

Ekopoesi. När jag läser att rubriken till poesiläsningen den 4 februari 2019 är ekopoesi känns det fint att upptäcka att min poesi har placerats i just den genre. Naturen är en av mina källor till inspiration, rekreation och naturen är något jag värnar starkt om.

Nu finns det ingen återvändo, informationen om poesiläsningen på Malmö Stadsbiblioteks hemsida är offentlig. Jag ser fram emot arrangemanget och känner mig upprymd över att få vara delaktig.

Jag ska läsa stroferna i min bok, de som handlar om bokskogen, om bokbladen, om den gröna sköna naturen, om djuren och naturligtvis om konsten.

De här julrosorna växer i två stora krukor som är placerade utanför vår ytterdörr där de imponerar med sin växtkraft då de har blommat lika fint sedan början av december månad. Jag blir lika glad varje gång jag kommer hem och ser hur de lyser upp vintermörkret med sina vackra kronblad *

Är ni nyfikna på att köpa eller veta mer om min poesibok så finns det mer info på min hemsida som ni når via fliken Min bok.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

Välkommen 2019 *

2018 har varit ett berikande år med många fina möten, erfarenheter och upplevelser som lockar fram en sällsam känsla.

Livet är en bergochdalbana, tiden springer och vi fortsätter att vandra framåt i detta som kallas livet.

Ett nytt år har tagit plats, och det är alltid något visst med ett nytt år. Ett nytt år med nya outforskade dagar, nya möjligheter och mer tid. Tid är ett fenomen jag alltid fascinerats av. Tiden är något vi alltid måste förhålla oss till, den är central i våra liv och något vi aldrig kan få nog av.

Vi befinner oss i början av 2019 och det är januarimånad.  Jag ser fram emot att utforska detta nya år som ligger framför oss och planen är att fortsätta leva min dröm i konstens tecken…

Jag önskar dig en riktigt god och fin fortsättning på det nya året!

Christina Karlsson

 

La Traviata, succéoperan som får stående ovationer

Vilken föreställning! Jag har varit Malmö Opera och upplevt La Traviata, en gripande opera av kompositören Giuseppe Verdi (1831 – 1901). Handlingen är baserad på Alexandre Dumas (1824 – 1895), Kameliadamen. La Traviata är en tragisk kärlekshistoria med helt underbara melodier som jag gärna lyssnar på om och om igen. Tydligen känner fler som jag då La Traviata är en av världens just nu mest spelade operor, enligt Malmö Operas hemsida.

Operan handlar om hålldamen Violetta Valéry som lever ett liv med fester, alkohol och sex. Hon saknar något och när Alfredo Germont dyker upp blir han svaret på hennes drömmar om kärlek och respekt. Men Violetta är svårt sjuk av tuberkulos som gör henne allt svagare och det förflutna hinner ikapp henne när hon tvingas offra sin kärlek för att rädda familjen Germonts rykte.

Att besöka operan är en konstupplevelse i sig, man möts av skulpturen Tragos välkomnande brinnande facklor och väl inne i foajén hälsar bronsskulpturen Thalia välkommen. Teaterns julgran är vackert dekorerad med spännande julpynt i sann teateranda och på kvällstid speglas insidan av operahuset vackert i de stora fönsterna med utsikt mot Fersens väg, även omnämnt som Malmös Champs Elysée.

Scenografi och kostym var galen och enastående på en och samma gång. Tanken på en massa dansande skelett på scenen kändes märklig när jag såg bilderna före föreställningen, men väl där blev det tydligt att scenografi och kostym lyfte hela föreställningen. Om man bara ska se en opera under denna säsong så se La Traviata, föreställningen är en fröjd och sann konstupplevelse för alla sinnen.

Att se La Traviata på Malmö Opera var verkligen en mäktig upplevelse och helt klart en av de bästa föreställningar jag sett*

Christina Karlsson

 

 

 

 

Reflektioner kring hur en sommarvind smeker vinterkind när Våra andetag andas haikusommar

Bokresevägen är för mig ny outforskad och fylld av förväntningar, med mig på resan bär jag en uppsjö av idéer tillsammans med erfarenheter från ett bergochdalbaneliv. Nu försöker jag att stanna upp för att reflektera, vara i nuet och njuta av att se hur boken tas emot, tar plats och börjar leva sitt eget liv.

Det känns otroligt spännande att se hur böckerna sprids till olika delar av landet, att några köpt en extra bok för att ge bort i julklapp, att några berättat att de tycker att dikterna varar länge, att det är dikter man kan smaka på, att några berättat att de tycker att boken är vacker, att den kan användas som inredningsdetalj, att jag får ta del av tankar om vilket som är favoritdikten, att jag får ta del av bildtolkningar till några av dikterna. Jag känner mig otroligt glad och tacksam för varje liten detalj. <3

Det är också intressant att reflektera och ta lärdom av nya erfarenheter som kantar vägen. Strax före bokreleasen den 23 november var vår hall belamrad med en stor samling bokkartonger och när min man frågade hur länge de skulle stå där svarade jag att ett av mina delmål var att sälja 300 böcker före julafton och att kartongerna då kommer att försvinna efterhand. Med facit i hand kan jag bara le åt mig själv och konstatera att jag är bra på att drömma. Jag är en bra bit på väg men i nuläget har jag inte ens sålt 100 böcker så jag kan bara dra lärdom och inse att jag behöver utveckla förmågan att formulera rimliga mål, eller en bättre försäljningsstrategi för att kunna nå ett liknande mål inför nästa bokrelease.

Själv är jag en person som älskar böcker, mitt hem har alltid varit fyllt av böcker och när jag köper presenter blir det ofta en bok. Jag går sällan förbi en bokhandel utan att gå in och när jag är ute och reser kommer jag oftast hem med en eller flera nyinköpta böcker. Jag tycker om skönlitteratur, men dras oftast till hyllorna med lyrik och konst eftersom de genrer ligger närmast mitt hjärta. Nåja, vi är alla olika och unika var och en på våra egna vis och tur är väl det, för det skulle vara fasligt trist om alla var lika.

Några har berättat för mig att de aldrig läser dikter, att de tycker att dikter är komplicerade och att de helt enkelt inte förstår sig på det sättet att skriva. Personligen tänker jag att dikter är läsarvänliga eftersom en dikt oftast säger mycket med hjälp av ett minimalt användande av ord. En annan fördel är att man får ta sig större frihet att experimentera med ordkombinationer och skiljetecken eftersom diktspråket är lite mer lekfullt än en traditionell text.

Svaret på om vi fortfarande har hallen fylld av bokkartonger är nej. Dagen före dagen före dopparedagen bar jag upp kartongerna till mitt arbetsrum, och där står de prydligt uppradade längs med väggen under tiden som jag fortsätter att samla på mig nya erfarenheter.

När läste du en diktbok senast?

Christina Karlsson

 

 

 

Lugna juldagar med mingel och spel…

Julklapparna är öppnade, maten är uppäten, gästerna har åkt hem, snön har smält bort och kvar finns tonerna av en alldeles underbar julhelg.

Julhelgen har varit lugn och behaglig. Heldagar med kidsen som har varit hemma på besök, vi har umgåtts med nära och kära, ätit god mat, minglat och spelat brädspel långt in till sena kvällen. Årets brädspel är ett Game of Thrones Monopol, snarlikt det traditionella Monopolspelet men med en egen personlig känsla av Game of Thrones.

Idag är dottern tillbaka på sitt arbete, sonen på väg till stationen, maken är ledig och jag ser fram emot att inviga mina nya träningshandskar på kvällens träningspass då det dessutom är release av nytt program. Därefter blir det en lugn annandagskväll med tid för att bara softa och ha det bra.

Vad ska du ägna kvällen åt?

Christina Karlsson

Tjugotredje luckan i julkalendern

Vaknade till ett snötäckt landskap och såg hur stora mjuka snöflingor sakta dalade till marken. Snö kan vara sällsynt på våra breddgrader här nere i södern, så känslan som infinner sig är speciell. Vi är många som drömmer om en vit jul och i år verkar det som om vår dröm blir verklighet. Jag drar dock inga förhastade slutsatser och tar för givet att snön ska ligga kvar, imorgon kan snön vara borta.

Kanske är det just denna vetskap som lockar fram barnasinnet och en sprudlande lust att skynda ut för att göra en snöängel. Ett utmärkt sätt att njuta av nuet kan vara att bara kasta sig på marken och göra svepande rörelser med armarna tills deras avtryck förvandlas till änglavingar.

En snöängel skulle kunna betraktas som landart då den uppstår av en medveten handling, en önskan om att skapa ett visuellt spår i form av ett estetiskt avtryck. Kroppen är redskapet, materialet är snön och miljön är platsen där man placerar sina avtryck. Avtrycket av en snöängel är tillfälligt, det kommer förr eller senare att smälta bort, till sommaren syns troligtvis inte minsta lilla spår av att det funnits en snöängel på just denna plats, bortsett från fotografier eller eventuella målningar som dokumenterar.

Jag tar dagen med ro, småpysslar, städar, planerar morgondagens julbord och ser fram emot att både ynglingarna och gamlingarna kommer hit och firar jul med oss. Vad har ni för er idag?

Önskar er alla en fortsatt fin julhelg <3

Christina Karlsson