Julen gör entré

Nästan alla arrangemang är inställda så denna helgen har jag varit hemma och påbörjat julstädningen. I vanliga fall väntar vi alltid till första advent innan vi julpyntar men nu när det är som det är, får man göra vad man kan för att lysa upp sin tillvaro. Den ursprungliga planen var att putsa fönster och sätta upp julljusstakarna i biblioteket, men det blev så fint och stämningsfullt att jag inte låta bli att fortsätta.

De senaste jularna har vi varit sparsmakade med julpynt då det mesta har fått ligga kvar i lådorna. I år ser det annorlunda ut, först upp kom julkrubban därefter tomtekavalleriet, änglakören, julgransmattan, julbocken och sist med inte minst en julgran. Julen gör entré!

När brukar ni börja julpynta?

Må gott och ta väl hand om dig!

Christina Karlsson

Änglar och obekväma beslut

Det här är en av flera änglamålningar som jag målade i somras. Den skulle ha ställts ut på Galleri KVIS temautställning nu till första advent. Temat är änglar och vi såg fram emot att arrangera en sagolik änglautställning till advent men nu blir det inte så.

Ibland måste man ta obekväma beslut och med tanke på nya restriktioner i kombination med en eskalerande smittspridningen har vi (styrelsen på galleriet) bestämt oss för att ställa in årets adventsutställning. Det känns ledsamt, men nödvändigt. Några små idéer som ännu är i sin linda håller på att transformeras till något nytt så om allt går som det ska kanske det blir en annan form av arrangemang istället. Det kommer inte att blir detsamma, men ändå…

Ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Nystajlat vardagsrum

Det här med att flytta…

Vi har ägnat helgen åt att städa. Fastighetsmäklaren har varit här och idag hade vi en stajlist på besök. Det kändes riktigt lyxigt med en person som kom hit bara för att lägga ner tid och omsorg på att stajla några av våra rum inför fotografering. När vi flyttade hit för 19 år sedan var det inte tal om sådant som flygfoto och att få hemmet stajlat av stajlist.Om jag tänker efter så tror jag inte ens att husannonserna låg ute på nätet. Internet fanns, men mycket mer än så var det inte.

Nu när stajling av kök, vardagsrum och altan är klar känner jag mig hur nöjd som helst. Inser själv att mina rosentapeter kan vara en utmaning, men jag tycker att hon gjorde ett bra jobb med sitt arrangemang. Det var dessutom spännande att få se hur stajlisten arbetade genom att skanna av miljön och därefter gå på upptäcktsfärd i våra skåp, flytta runt, arrangera, ta bort och lägga till. Färre med tavlor på väggen och fler artefakter på borden. Bordsarrangemanget med böcker, blommor och ljus är absolut kompatibel med min stil.

Nu är jag nyfiken. Med eller utan tavla ovanför soffan, vad tycker ni?

Tack alla ni som kikar in här och läser. Ta väl hand om er, må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Det är något visst med midsommar och blomsterkrans i håret…

Det är något visst med högtider och traditioner. När man låter traditionen följa sin tid, när man bevarar det bästa, och när man vågar vara lagom innovativ för att modernisera högtiden så att den passar vår samtid.

Jag tycker om det som är estetiskt tilltalande, visuellt och sinnligt. Midsommarkransen blir därför en betydelsebärande ingrediens i midsommarfirandet. Den traditionella midsommarkransen går oftast i rött, blått och vitt med kombinationen vallmo, blåklint och prästkragar. I år valde jag att hylla den svenska midsommaren med en krans i svenska flaggans färger, besående av solgula rosor och traditionella blåklint.

Jag band två kransar med olika baser av grönska, en till mig och en till min man. Basen till min blågula krans band jag av kvistar från våra buxbombuskar och ligusterhäcken. Till makens krans använde vi en kvist från grannens björkträd, som sträcker sig in på vår tomt.

Midsommarafton firade vi tillsammans med makens barndomsvänner, nyfunna vänner och en fantastiskt vänligt sinnad och söt hund.

Brukar du ha midsommarkrans i håret på midsommarafton?

Christina Karlsson

 

 

En kväll i 1700-talsanda!

Vi firade min makes 50-årsdag med att ställa till med 1700-talsfest, och vilken kväll det blev. Dagen till ära så hade Svaneholmssjön frusit till is och det var perfekt läge för en svängom ute på isen strax före det att gästerna började anlända.

Känslan när alla dessa 1700-talsklädda gäster anlände var helt otrolig. Festen bjöd på inslag av tidsenlig musik, tal, sånger, berättelser och ett “lek” där alla gäster tilldelades roller för att kunna delta i ett skådespel där en fiktiv mordgåta skulle lösas.

Stämningen var på topp när hela gänget rockade loss till Rock Me Amadeus.

Jag kan inte låta bli att tycka om den här klädstilen med sina spektakulära frisyrer och fantastiska klänningar. Det här blev definitivt en minnesvärd kväll <3

Vad tänker ni om 1700-tal och maskeradfester?

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

Siden, spets, sömnad; toner av Mozart och en gardin

Vilken helg! Jag syr så symaskinsnålen glöder och ur det perspektivet är det ju tur att det finns en del andra grejer som kräver min uppmärksamhet emellanåt. Men om det där andra får ni kanske läsa i ett annat inlägg, i detta inlägg är det klänningen som får vara i rampljuset.

Vardagsrummet har förvandlats till syateljé. Bordet är belamrat med tyger, trådrullar, saxar, mönsterdelar, symaskin och på mattan trängs avklippta små trådbitar som bara blir fler desto längre fram jag kommer i arbetsprocessen.

Inatt satt jag uppe till klockan två och kämpade med att rynka ihop två meter spetstyg till 34 cm. Att rynka ihop spetstyget var en sak, men att sy in tyget i ärmen var en helt annan typ av utmaning som tog flera timmar.

Ur högtalarna ljuder tidsenlig 1700-talsmusik a la Mozart och jag njuter av att se hur klänningen växer fram bit för bit. Det gröna sidentyget har väntat länge på sin transformation då det är ett att få tyger som finns kvar från tiden då jag drev min egen designateljé för 20 år sedan, även trådar, fodertyg och vliseline härstammar från den tiden. Det blommiga bomullstyget har varit en fantastiskt vacker gardin som jag helt enkelt bestämde mig för att återvinna. Kantbandet, spetstyget  och blixtlåsen köpte jag med mig hem igår.

Nu är det bara fållen som ska fixas till och underkjolen som ska fyllas med tyll så att kjolen får lite mera vidd.

Söndagskväll och om några få timmar är det dags för en ny arbetsdag!

Christina Karlsson

Slipsen är min rekvisita

Igår var det fredag och då passade jag på att inviga min nya väst som passade utmärkt till fredagsslipsen. Jag tycker om att piffa upp vardagen och fredagsslipsen har blivit ett uppfriskande inslag. En arbetsvecka i skolans värld har sina höga berg och djupa dalar och när det blir fredag är det inte konstigt att jag ofta känner mig både trött och sliten. Istället för att gå runt på sparlåga, spurtar jag in i det sista. För mig är det visuella en betydelsefull ingrediens och när jag knyter slipsen är jag tvungen att ta mig i kragen, för att få till en stilfull knut. Om jag inte fixar till kragen blir det ju inte snyggt. Kanske är det så att slipsen ingår som rekvisita i en roll, och det slipsen representerar blir en påminnelse om att fortsätta spela tills det är dags att dra för ridån.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista härstammar ordet slips från tyskans Schlips, som lånades in till svenska språket på 1800-talet.

Nåja, lördagsmorgon är här och jag intar nästa scen. Fredagskvällen ägnade jag åt att sy vidare på min rokokoklänning. Vill ni se var i arbetsprocessen jag befinner mig så är det bara att kolla in följande två fotografier från gårdagens sömnad.

Dagens agenda säger att jag måste ge mig ut för att köpa blixtlås, spetstyg och lite tyll så att jag kan sy klart min klänning. Festen närmar sig och med tanke på att jag förväntas vara värdinna så vill jag såklart ha en av partajets finaste klänningar!

Må Väl och ha en alldeles underbar lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

En klänning tar form

Klänningens liv börjar ta form. Nästa steg är att klippa till kjolvåder, samt att smycka klänningen med spets och volang a la rokoko.

Det är fredagsmorgon, helgen närmar sig och planen är att sy klart klänningen snarast möjligt! Må väl och njut av dagen, det tänker jag göra <3

Christina Karlsson

“Dress for success”, eller för en 50-årsfest med 1700-talstema

Mönstret har anlänt, utmaningarna hopar sig men skapandeprocessen är igång. Det var otroligt många år sedan jag sydde någonting överhuvudtaget och av någon förunderlig anledning hade jag inte föreställt mig att mönsterdelarna skulle vara så många och komplicerade som de är, bara att få grepp om vilka delar som ska sys ihop kräver en gigantisk portion tålamod.

Utmaningarna startade redan vid inköp av tyg. Under helgen som gick finkammade jag ett antal tygbutiker bara för att bli besviken över att inte finna vad jag sökte. Då gick jag hem och finkammade vinden, omprövade mina idéer och bestämde mig för att utgå ifrån gamla tyger som jag redan hade hemma.  Då startade jag upp ännu fler utmaningar eftersom måtten inte stämmer. Nu har jag börjat improvisera genom att förändra mönstret så det fungerar till de måtten mina tyger har. I skrivande stund undrar jag hur det här ska sluta, men jag har tagit beslut om att bryta ner det övergripande målet i delmål och fokusera på ett steg i taget.

Dimgrönt sidentyg och blommigt bomullstyg är det material jag i nuläget har startat upp med. Färgerna må se anspråkslösa ut på bilden, men sidentyget har en fantastisk skimmer och jag hoppas på ett strålande resultat. Några delar till livet är hoptråcklade och just nu ser det ut som att jag är på rätt väg. Kanske blir det trots allt en klänning a la Rokoko, sydd av Christina Karlsson.

Just nu är det kväll och jag känner mig trött för att orka sy, men ändå hoppfull och upplyst av kristallkronans sken. Imorgon är det en ny dag!

Varje hjärtslag ljuder högre, när vi vaknar upp och minns att vi lever i en dröm

Jorden snurrar

och världen spelar vår sång.

Vi räknar dagar, vi räknar år.

Världen håller andan,

Det är vår tid nu!

Vi lyssnar, vi känner

vi andas.

Tar på oss vår rustning,

rustar oss för strid.

Strider, för allt vi tror på!

Och vi fyller våra väskor med vapen

– av kärlek, konst och sång.

<3

Bestiger berg, lyssnar och känner.

Det är höst; det är vår tid nu.

Vi vaknar och vi somnar,

det regnar,

solen skiner, det är vinter

snöflingor dalar

Långsamt

Världen håller andan

<3

för att lyssna och ge tröst

Höra våra hjärtslag,

eka

i den lilla världen…

.

.

.

Jag skriver en dikt, och färglägger en värld som är grå. Jag läser om 1700-talet, och funderar på om min klänning ska vara rosaröd eller kanske blå. Imorgon kommer jag att öppna postlådan med förväntan om att finna ett alldeles förtjusande mönster till en klänning a la rokoko.

Må väl, lev väl och njut av sekunderna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Sommarklänning och litteratur

Inledde gårdagen med att åka in till stan för att leta upp boken med Bob Dylans samlade sångtexter och när jag ändå var i bokhandeln passade jag på att inhandla några nya pocketböcker. Väl hemma påbörjade jag Timbuktus, En droppe midnatt.

Förutom böckerna så blev det ett spontanköp av en klänning som jag inte kunde motstå. Modellen passade mig perfekt och jag gillar att den är lite färgstark. Kan vara en kandidat inför morgondagens midsommarfirande.

På dagens agenda står ett möte på KVIS, inhandling av midsommarmat, blommor, baka Västerbottenpaj, städa och fixa till hemmet så att det anstår ett klassiskt midsommarfirande.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Blommor är en källa till glädje…

Jag njuter av att komma hem och mötas av blomsterarrangemang som jag placerat ut lite här och där. Blommor är en lyx jag gärna unnar mig. Jag njuter av hur blommorna fyller hemmet med väldoft, färg, liv och visuell ögonfröjd. Jag har så mycket glädje av mina blommor och det händer ofta att de förevigas på fotografi och/eller i någon form av experimentellt fotoarrangemang. Blommor, musik, konst, litteratur och kärlek i överflöd är som livet när det är som bäst<3

Må väl och njut av dagens gyllene stunder!

Christina Karlsson

 

Om att falla för en klänning som får mig att tänka på en av mina dikter

170115_1_small

Jag såg den i ett skyltfönster för någon vecka sedan. Min väninna tittade roat på mig när jag utbrast, – Titta, en klänning med enhörningar! Den måste jag prova… Jag provade och det kändes nästan som om klänningen var sydd speciellt för mig.

170115_2_small

Jag brukar undvika spontanköp så det blev inget klipp, just där och då i stunden. Men jag kunde inte kunde sluta tänka på klänningen, så följande dag susade jag tillbaka till den där fina lilla butiken för att göra affär. Affär blev det och jag är så nöjd med min klänning! Invigning av klänning skedde i samband med ett festligt restaurangbesök tillsammans med familjen igår.

170115_3_small

Av någon förunderlig anledning så får klänningen mig att tänka på en av mina egenkomponerade dikter. Den här dikten har varit publicerad här på bloggen tidigare. Jag tycker särskilt mycket om den och återvänder gärna till den lite då och då, så här kommer den igen…

 

Jag är en röd tråd,

och en Mörk Häst.

Hästen är en Enhörning

och det bor en drottning

en Tigerdrottning,

i mitt hjärta.

*

Jag är purpur och rubin,

Jag är turkos, safir och akvamarin

Jag är vit och svart men sällan grå…

*

Jag är en uggla

som ruvar på ägg

i skenet av en rosenberså,

sköra ägg av små ord,

småord

av purpurfärg och solljus.

Jag är, några små

 ensamma och gröna, bevingade ord

i

LitteraTuren

SkönLitteraTur,

en förnimmelse,

och ett spektrum av

regnbågens alla färger

Jag är den som vandrar,

söker målet och stannar upp,

– för att dela brödet med en vän…

<3

Jag är en röd tråd av ord,

och jag är solsken på vår jord…

Christina Karlsson ©

 

Reflektion och lite om hur jag spenderar mina lediga dagar i slutet av ett intensivt 2016

161229_2

Igår besökte jag frisören för att fylla på med lite ny rödfärg i utväxten och jag är så nöjd med frisörens resultat. De senaste åren har jag färgat håret själv eftersom min förra frisör som var jätteduktig på klippning och frisyrer, förutom att färga mitt hår alltid lyckades färga halva min panna och vem vill gå hem från frisören med röda ränder i pannan och ställa sig och försöka skrubba bort färgen? Inte jag, så då tänkte jag att jag lika gärna kan färga håret själv och det har fungerat bra, men det är en hel del “meck” med att färga sitt eget hår, speciellt i nacken. Hursomhelst nu har jag funnit en frisör som verkar förstå sig på hur jag vill ha mitt hår färgat. Jag är nöjd!

Jag njuter av mina lediga dagar och har hunnit med en hel massa sådant som jag inte hinner med i vanliga fall, som filmmaraton med serier på svtplay. Jag har hunnit med både Fröken Frimans krig och Selma, efter det att Tove Olberg skrev om tv-serierna i sin blogg. Jag kan bara stämma in i tipskören, har ni inte sett Fröken Frimans krig och Selma så se dem. Serierna är fantastiskt bra!

Mitt arbetsrum har under det senaste halvåret befunnit sig i någon form av halvkaos. De här dagarna har jag organiserat och möblerat om. Ordningen börjar ta form, men är ännu en bit på väg. Ett problem med min kreativitet är att jag ofta sparar på allt möjligt därför att jag tänker att materialet kan användas till något vackert, som för att tillverka vykort, göra kollage, decopage, presentaskar…osv. Vackra presentsnören av siden fungerar utmärkt som hårband eller som nya presentband. Jag tycker helt enkelt om att återanvända sådant som fungerar att återanvända och jag drömmer om ett större arbetsrum, en ateljé där alla mina saker får plats.

Jag har spenderat massor av timmar framför datorn och experimenterat med att modernisera GALLERI KVIS blogg. Konst- och kultur är något jag prioriterar och mitt engagemang i galleriet tar massor av tid i anspråk, men det är samtidigt mycket lärorikt och ger mig en hel del spännande erfarenheter, nya kontakter och självklart massor av ideellt arbete. – Men vad gör man inte för konsten? Konst är betydelsefullt och jag tror inte att jag själv skulle lyckats ta mig dit där jag är idag, om det inte vore för att jag har konsten som ledstjärna och redskap för att ta mig framåt i livet. En liten bild kan skapa insikter och funderingar som skapar ringar på vattenytan och leder vidare till nya bilder och nya insikter och perspektiv på livet.

GALLERI KVIS firar 10-årsjubileum 2017 och vi i styrelsen gör allt vi kan för att året ska kantas av festligheter, spännande utställningar, inspirerande möten, givande samtal och massor av besökare och nöjda utställare. Vi vill också bjuda besökarna på en mix av olika typer av utställningar och många nya intryck. Jag administrerar både hemsidan och bloggen, och bloggen ger alla er som inte har möjlighet att besöka galleriet en liten bild av vad som visas så ni som inte har möjlighet att besöka galleriet rent fysiskt – ni kan alltid besöka vår blogg. Jag brukar lägga ut några fotografier från varje utställning. Kolla gärna in den förnyade bloggen och skriv en liten kommentar med synpunkter, länk finner du här GALLERI KVIS.

Fler saker står på kö i min att hinna önskelista men eftersom jag arbetar bäst när det är ordning på saker och ting är första prio att organisera klart i mitt arbetsrum. Därefter ska jag planera kommande termin i skolan och för den har jag massor av pedagogiskt spännande  idéer som jag hoppas hinna förverkliga medans jag är ledig. Terminerna är ofta så fyllda av arbete att man inte hinner med att förverkliga de där bonusidéerna som gror och dyker upp i hjärnan.

Böcker ska läsas, dikter ska skrivas, fotografier ska tas med mitt första vidvinkelobjektiv :), bilder ska målas, redigeras, låttexter ska analyseras, en nyårsmiddag ska arrangeras, danser ska dansas, beslut ska fattas och ett liv ska levas.

Och vad vore livet och allt det där fina? Jag menar hur skulle vi veta att det finns? Om det inte fanns en smula vemod? Parallellt med allt det fina, finns en sorg i mitt hjärta.  – Då som nu, för alltid. Förändringarnas vindar blåser och det känns tungt när något suddas ut, försvinner och lämnar djupa sår – men då som nu för alltid – När något lämnar blir det plats för något nytt och så länge men lever går livet alltid vidare, och det är upp till oss alla av göra det bästa möjliga av det liv vi har <3

Må väl och ha ett riktigt fint nyårsfirande <3

Christina Karlsson

 

Kläder, galleri och vernissagehelg!

161118_2small

När jag vaknar på morgonen handlar oftast mina första tankar om kläder och hur jag ska välja att klä mig för dagen. Jag tycker helt enkelt om att klä mig och just nu gillar jag att kombinera den maskulina och feminina stilen. Igår gled jag iväg till mitt läraruppdrag iklädd svarta stövlar, blå strumpbyxor, svart kjol, vit skjorta med blåblommigt mönster, blå kavaj och en mörkblåblommig slips. I handen håller jag min datorväska och den följer troget med under hela arbetsdagen. Gårdagen innehöll dessutom ett välkommet besök på en helt fantastisk skolmusikal!

161118_1small

Direkt efter jobb ilade jag hem och hämtade tre fotografier plus lite ståltråd att hänga upp tavlorna med och därefter ilade jag vidare till galleriet för att komplettera utställningen med tre alster signerade: Lever min dröm i konstens tecken, Christina Karlsson. Idag är det smygvernissage för årets adventsutställning på GALLERI KVIS. Adventsutställningen är en tradition vi skapat på galleriet, då får de medlemmar som vill lämna in tre alster till en samlingsutställning. Vi håller öppet under julskyltningshelgen,  bjuder på glögg och pepparkakor. Under första advent hålls dragningen i vårt populära konstlotteri för medlemmar, och det är alltid lika spännande att stå där och lyssna om ens namn dyker upp. <3

Må Väl <3

Christina Karlsson