Det var sommar och vi hade all tid i världen. Nu är det höst. Tiden är en galning. En galning som går lös på våra dagar. Tiden kommer på snabb visit, med dynamit. Lämnar spår, av betydelsefulla år. Tiden är en dåre, som oavbrutet håller samma takt och ton.
Vi håller aldrig takten. Vi stannar upp och dansar i månens sken, njuter av dagen, hamnar på efterkälken, sjunger i otakt och springer i förväg. Vi håller hårt i våra drömmar, och vi lever… i våra drömmar.
Tiden håller alltid samma takt, tiden är inspiration, och tiden är en pålitlig dröm.
Jag vill alltid hinna med så mycket mer… och träffa så många fler…
Nu sitter jag här och filosoferar.
Tänker till och ler när jag kryssar för sådant på listan som nu är ett check…
Klockorna tickar på,
och visaren tar sig fram med sina stora steg.
Idag är det min sista semesterdag för denna sommaren. Jag förbereder mig inför morgondagen och det känns helt okej. Visst hade jag gärna varit ledig några dagar till, men samtidigt ser jag fram emot ett nytt läsår, en ny höst
Den här fina blombuketten fick jag i söndags av Maria Yrsa Rönneus, en av våra utställare på galleriet. Hon hade plockat ner sin utställning och jag var där för att få tillbaka gallerinycklarna. Blommorna hade hon plockat i sin trädgård. Jag blir alltid lika glad för blommor <3 Det är något särskilt med färgerna, formerna, dofterna och så har jag ju dessutom en passion för att fotografera blommor. De flesta blombuketter jag får blir fotograferade och därmed bildmässigt förevigade.
Nu delar jag med mig av min glädje genom att publicera en bild av denna vackra blombukett. Jag blev så glad för alla fina kommentarer som jag fick till mitt förra inlägg där jag frågade vilken bild ni tycker att jag ska välja till min utställningsaffisch. Tack så hjärtligt för all fin respons! Det är så spännande och inspirerande att få veta hur mina bilder faktiskt tolkas av er som inte känner till hur jag framställt bilden, utan som bara får betrakta det färdiga resultatet. För mig är den typen av respons väldigt värdefull, så tack alla ni fina läsare för att ni delger mig era tankar och funderingar.
Flest röster fick nr 1, den med kaffekopparna i skogen. På andra plats kom nr 2, den med alla brädor i naturen och på tredje plats den med pilen. Jag återkommer när jag bestämt vilken bild jag väljer. Det kan faktiskt vara så att jag bestämmer mig för behålla alla tre och helt enkelt ha tre infallsvinklar i temat promenad.
Jag vill också visa upp den här vackra lilla rosenbroschen som jag köpte av Maria Yrsa Rönneus. Den passar mig och min stil perfekt. Vill ni se mer av hennes alster så kan ni kika in på galleriets blogg där jag skrivit om hennes utställning. Länk hittar ni här GALLERI KVIS
Inledde gårdagen med att åka in till stan för att leta upp boken med Bob Dylans samlade sångtexter och när jag ändå var i bokhandeln passade jag på att inhandla några nya pocketböcker. Väl hemma påbörjade jag Timbuktus, En droppe midnatt.
Förutom böckerna så blev det ett spontanköp av en klänning som jag inte kunde motstå. Modellen passade mig perfekt och jag gillar att den är lite färgstark. Kan vara en kandidat inför morgondagens midsommarfirande.
På dagens agenda står ett möte på KVIS, inhandling av midsommarmat, blommor, baka Västerbottenpaj, städa och fixa till hemmet så att det anstår ett klassiskt midsommarfirande.
Jag njuter av min första semesterdag! Tid har spenderats åt en liten trädgårdspromenad och jag har kollat in nya fina blommor som hunnit slå ut under de här senaste dagarna. Trädgården är ljuvlig vid den här årstiden!
På dagens agenda stod ett spännande kulturmöte på kommunhuset och jag stannde upp för att interagera med konstverket som finns placerat framför kommunens entré.
Det här konstverket ser inte så märkvärdigt ut på håll, men när man går närmare för att betrakta uppstår ett spännande visuellt möte mellan mig som betraktare och Jan Harry Perssons Svävande kub. Jag gillar att speglingarna i konstverket ser olika ut beroende på väder, vind och mig som betraktare.
Nu handlade mötet i och för sig inte om denna skulptur. Mötet ingår som ett steg i en urvalsprocess där jag är inbjuden som representant för GALLERI KVIS för att kommunicera min åsikt vad gäller urvalsprocessen för beslutet om vilken konstnär och vilket konstverk som ska pryda Åkerbruket i Svedala i framtiden. En mycket spännande och lärorik erfarenhet. Vi som sitter med och diskuterar har olika åsikter så det ska bli fantastiskt spännande att se var vi landar.
Jag trivs ypperligt med mitt arbete men ett inslag av semesterdagar då och då går inte av för hackor och jag kan inte låta bli att älska min fria tid. Idag känns det gott att vara!
GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.
Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.
…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!
Tredje inlägget på rad med selfie i anslutning till ett av mina konstverk, som jag ställer ut nu under påskrundan. Vi på GALLERI KVIS låter påskens utställning hänga kvar över nästa helg.
Det här med hur vi i dagens samhälle tar selfies och iscensätter oss själva på olika sätt är något jag funderar en hel del över. Ämnet intresserar mig till den grad att vi på galleriet är i full färd med att anordna en utställning med temat: porträtt och identitet. I anslutning till utställningen kommer jag att hålla ett föredrag med utgångspunkt i temat porträtt och identitet. Om någon av er läsare bor i närheten och är nyfikna på föreläsningen så är det bara att dyka upp på GALLERI KVIS torsdagen den 4 maj strax före klockan 19.00.
För övrigt så är påsklovsveckan över och jag är tillbaka i skolans vardag. Känner mig laddad med ny energi och taggad att prestera mitt bästa.
Dagarna går alldeles för fort och just nu känns det som allt händer på en och samma gång. Utställningsnerver är inte att leka med…
Imorgon öppnar vi dörrarna till årets påskutställning men innan dess ska alla alster namnges. Jag ska hänga på galleriet alla påskdagar, samtidigt som påsken ska firas tillsammans med nära och kära. Ser fram emot att fira påskhelgen tillsammans med mina kära ”kids” och jag har till och med hunnit ”leka påskhare” och gömt lite godsaker i några fina påskägg.
Må väl och njut av påskhelgen, dagen och drömmarna <3
Ja, jag ska ställa ut under påskhelgen. Jag och sex andra konstnärer delar på galleriet under påskhelgen. Jag ställer ut mina experimentella fotografier och bilden i detta inlägg ingår i ett av fotografierna som jag processade fram nu under helgen.
Nu är jag nyfiken på att få höra er tolkning av fotografiet ovan. Vad tänker ni när ni betraktar bilden? Vilka detaljer lägger ni märke till och vad kommunicerar de olika detaljerna?
Jag njuter av att komma hem och mötas av blomsterarrangemang som jag placerat ut lite här och där. Blommor är en lyx jag gärna unnar mig. Jag njuter av hur blommorna fyller hemmet med väldoft, färg, liv och visuell ögonfröjd. Jag har så mycket glädje av mina blommor och det händer ofta att de förevigas på fotografi och/eller i någon form av experimentellt fotoarrangemang. Blommor, musik, konst, litteratur och kärlek i överflöd är som livet när det är som bäst<3
Jag har aptit på livet och livet just nu är sprängfyllt, innehåller mer av allt och på gränsen till för mycket. Jag har flera upplevelser som jag vill skriva om, men dessa får vänta tills det att jag är i fas med mitt sinne för balans. Därför blir inläggen den närmsta veckan sparsmakade och konceptet jag bestämt mig för att tillämpa innebär att jag publicerar en bild och endast några rader text.
Jag ägnade helgen åt att inreda en fotostudio i vardagsrummet, fotografera, bildredigera, organisera kommande utställning och planera för veckans styrelsemöte på galleriet. För er som undrar hur årsmötet gick så kan jag berätta att jag sitter kvar med hedersuppdraget som ordförande för GALLERI KVIS. Vill ni se bilder från årsmötet så är det bara att kolla in galleriets blogg.
Bilden i detta inlägg föreställer en av de kaffekoppsarrangemang som fortfarande står kvar sedan helgens fotografering.
Veckan körde igång med en rivstart och idag känner jag en våldsam längtan efter lugn, fred och harmoni och därför passar det utmärkt att arrangera ett stilleben tillsammans med en av Picassos berömda fredsmotiv. Boken köpte jag i samband med den Picassoutställning som visades på Louisana för ett antal år sedan. Duvan är en historiskt etablerad fredssymbol som kan spåras till bibeln och gamla testamentet. Picasso ansvarar för ett flertal av de fredsmålningar/motiv som vi i modern tid förknippar med fred. Just den här affischen som syns på bilden togs fram till en fredskongress som anordnades 1952. Duvan breder ut sina vingar och flyger fritt. I bakgrunden syns regnbågen.
Må väl alla ni fina läsare där ute i bloggsfären <3
Det här kommer att bli en helg i konstens tecken på GALLERI KVIS. Det känns nästan lite magiskt att inviga konståret 2017 med årets första utställning. Målningen i bakgrunden på bilden ovan är en Gerhard Nordström.
När jag kom hem från jobbet igår fick jag syn på den här fina lilla snödroppe i rabatten utanför vår entré. Vårtecken och VårTeckensLycka <3
Ett utsnitt av C.O Hulténs Blå fågel i kombination med en spegelbild av mig.
Träskulptur av Lage Pergon.
Det är mycket nu. Mycket på jobbet och mycket på fritiden…
Just idag ska jag bara njuta! Först av en dag i konstens tecken på galleriet och sen en kväll tillsammans med goda vänner <3
”That’s somethin’ that a teacher can’t teach
When we die, the money we can’t keep
But we probably spend it all ’cause the pain ain’t cheap
Preach” (ur No Church In The Wild, av Jay Z X Kanye West)
Kulturyttringar är en spegelbild som kommunicerar något om den verklighet vi lever i. Musikvideon ovan ger oss ett tydligt exempel på ett samhälle som befinner sig på klippans brant. Kriminella gäng tar över bit för bit, förintar samhällsordningen, krossar och bränner respektlöst ner vårt kulturella arv.
Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vårt arv? Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vår tro på framtiden? Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vår tro på demokrati, etik, moral och struktur?
Jag har fått nog! Jag ställer inte upp på att underhålla en ignorans av den verklighet som breder ut sig på många håll i världen. Jag är trött på att behöva uppleva hur samhällets resurser hela tiden slukas upp av människor som inte kan följa regler och som inte kan bete sig enligt lag och ordning. Jag är trött på att bevittna hur människor som bidragit till att bygga upp samhället lämnas ensamma helt utan resurser. Jag är trött på att bevittna att det oftast är den som skriker högst som får mest uppmärksamhet. Jag är trött på bevittna hur människor samlas i mobbliknande gäng för att ”kasta sten” på alla oss som strävar efter ett välfungerande samhälle. Ett samhälle där alla bidrar efter förmåga, och där den som behöver resurser ges bästa möjliga stöd.
Vad är det för värld vi lever i när vi inte får uttrycka våra åsikter fritt? Det finns många platser vi inte vågar beträda pga det innebär en för stor risk. De flesta av oss undviker dessa platser utan att tänka på att undvikande på sikt gör problemet större. Till sist kan inte ens de människor som tjänar samhället ta sig dit för att hjälpa, därav begreppet ”No Go Areas”. Människor gör sådant som är värre än att kasta sten. Vi läser om detta dagligen, ändå finns det så många som blundar för problemet. Konsekvensen blir att vi får ett samhälle där man inte kan känna sig trygg någonstans. Vad är det som händer i vår värld? Vad är det som händer i vårt Sverige?
Tar man sig vatten över huvudet? Tar man på sig mer än man orkar bära? Ja, då det är det på förhand mest sannolikt och troligt att man inte reder ut situationen. Ett samhälle bör enligt mig styras med såväl hjärna som hjärta. Ett samhälle bör ta lärdom av sin historia för att undvika samma misstag. De retoriska begreppen ethos, pathos och logos var välkända redan under antiken, trots det glöms deras betydelse bort av människor i styrande position. Människor gör misstag som får ödesdigra konsekvenser för andra.
Man kan inte bara utgå ifrån att det som fungerar i en kultur även kommer att fungera i en annan. Allt måste placeras i ett sammanhang likt en vetenskaplig studie där man lär känna sitt unika materiel innan man drar slutsatser om vilka åtgärder som kommer att fungera. När människor som inte har samma grundläggande värderingar samlas på en plats uppstår det ganska snart ett kaos. Kaos skapar stress, och stress skapar mer kaos som sprider sig. Tyvärr kan denna typ av kaos uppmärksammas på flera håll i vårt land och det är alldeles för ofta detta kaos bidrar till nödlösningar där man bara släcker bränder pga att resurserna som ska arbeta förebyggande tvingas att hjälpa till med att släcka bränder. En tillfällig brand är ju mest akut och måste på kort sikt prioriteras.
Ska vi kunna bidra till att förändra världen till en bättre plats på längre sikt, då måste vi börja med oss själva. Vi måste upprätta en plan. Vi måste inleda med att skapa delmål som är väl genomtänkta. Vi behöver känna förtroende för att de människor som befinner sig i beslutsfattande position har redskap för att fatta välgrundade beslut. Vi måste även ha modet att våga ifrågasätta när vi misstänker att besluten inte är välgrundade.
I ett samhälle är det viktigt att vi har en gemensam demokratisk grund att stå på där var och en ges rätten att uttrycka sin åsikt utan att riskera kränkning. Människor som ägnar sig åt att förlöjliga och håna andra – har oftast inte så mycket att komma med själv. Vårt samhälle behöver fler diskussioner som grundas på respekt för allas lika värde och rätt att uttala sig. Vi behöver fler diskussioner där människor ges rätt att uttrycka sina åsikter och där människor tar sig tid att lyssna på vad som faktiskt sägs. Vi behöver samtal där människor kan vara objektiva och komma med relevanta frågor kring sådant de inte förstår. Ett samhälle där vi kan lära av varandra och utvecklas tillsammans.
Det är skillnad på politiska samtal och poesi. Ibland verkar det som om människor har svårt att särskilja dessa genrer. I poesins värld ges tolkaren utrymme att läsa mellan raderna men i politiska samtal är det av högsta vikt att människor uttrycker sig tydligt och lyssnar på vad som sägs eller skrivs. På dagens arena finns alldeles för många som vägrar att lyssna på andra och som anser sig veta bäst. Dessa personer roar sig sällar med att uttrycka sina egna ställningstagande, men de roar sig ofta med att smutskasta och håna andras åsikter. Enligt mig uppstår ofta någon form av ”sandlådedebatt” som inte leder vidare.
Enligt min åsikt är det hög tid att sluta upp att gömma sig bakom dessa sandlådedebatter och istället börja fokusera på samtal där man lyssnar på vad som faktiskt sägs och skrivs. Samtal som leder framåt och som har ett fokus och en vilja att faktiskt förstå grunden som ligger bakom det problem som ska lösas. Vi måste se framåt och göra vårt bästa för att med hjälp av de redskap vi har kunna göra vårt land till en trygg och säker plats att leva i!
Kanske är det hög tid att stanna upp och reflektera. Kolla in vilka rubriker som får flest klick och vilka bilder som får flest delningar. Vill vi leva i ett samhälle där individer saknar förmåga att vara källkritiska? Vill vi leva i ett samhälle som befinner sig i kaos eller vi bidra till att skapa ett samhälle där människor kan känna sig trygga? Min personliga åsikt är att denna trygghet behöver skapas med hjälp av kunskap, utbildning och fasta ramar som bygger på relevanta bakgrundsfakta och välgrundade analyser.
Storslagna visioner och drömmar i all ära! Men vill vi att våra drömmar ska bli verklighet, då måste vi ha en plan som går att förankra i bilden av den verklighet vi faktiskt lever i – först då kan våra visioner om trygghet bli verklighet!
Det var sommar och vi hade all tid i världen. Nu är det höst. Tiden är en galning. En galning som går lös på våra dagar. Tiden kommer på snabb visit, med dynamit. Lämnar spår, av betydelsefulla år. Tiden är en dåre, som oavbrutet håller samma takt och ton.
