Dagarna passerar i en vindlande fart och det känns som om tiden fått spel och bara swischar förbi i värsta racertakt.

Höstastern står i full blom. Jag har varit på anställningsintervjuer, skrivit listor med för- och nackdelar, blivit besviken, blivit glad och fått ett alldeles fantastiskt jobb som estet- och medialärare på en gymnasieskola i den stora staden. Jag har till och med hunnit påbörja min nya tjänst.

Den senaste tiden har varit lite väl dramatisk och det har varit många bollar att hålla i luften på en och samma gång. Boka tid för anställningsintervju i anslutning till att man sitter i väntrummet på ett sjukhus känns lite skruvat, men så har det varit. Jag har tillbringat en del tid i väntrum där jag passat på att kolla in konstverk som trots allt gör att de där sjukhusbesöken blir lite lindrigare och trevligare. Nu förstår ni säkert att jag inte besöker sjukhus enbart för att kolla på konst. Anledningen var att det inträffade en olycka där en av mina närmaste råkade ut för en skada. Händelsen har inneburit operation och en del oro och extra “meck” för våran del men nu har vändpunkten kommit, min kära återhämtar sig och mår bara bättre och bättre för varje dag.

Den här märkliga målningen (på bilden ovan) hänger i väntrummet på ortopeden i Malmö. Målningen inbjöd till spännande samtal och jag kan inte låta bli att undra hur själva inköpsprocessen för de konstverk som hänger på offentliga institutioner går till. Den här målningen får mig att tänka på rymden, planeter, ägg, tid, matematik, maskiner och instrument. Jag skulle nog inte velat hänga upp den i vardagsrummet men i ett väntrum på ett sjukhus passar den bra, eftersom den inbjuder till så många olika tolkningsmöjligheter.

Hela den här sommaren har varit lite märklig, så det är kanske inte konstigt att även växterna beter sig annorlunda. Magnolian blommar för tredje gången och våra jordgubbsplantor blommar för andra gången denna säsongen. Det är den 1 september och vi kan plocka jordgubbar i trädgården.

Nu vet ni lite mer om varför det varit stiltje här inne den senaste tiden…

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Sommaren börjar närma sig tidpunkten då den flyter samman med hösten. Nog är det sommar ännu, men spåren av höst gör sig påminda via såväl almanackan som naturen. Äpplena börjar mogna och ett och annat visset löv blåser runt på marken.

Igår bjöd vi in några fina konstnärsvänner på fika, gick trädgårdsrunda, pratade om dikter, historia, skola och mycket annat. En spännande sak som kom på tal var diktarens status historiskt och i nutid. Ett intressant samtal som gav mig några nya infallsvinklar att fundera över, inget jag kan utveckla i nuläget eftersom jag behöver fundera och faktasöka innan jag känner mig redo att utveckla debatten vidare.

Det jag gillar med lediga dagar är all den där bonustiden man får, tid att göra det där lilla extra som sätter krydda på tillvaron, och det kan vara enkla saker som att baka en kaka. Till fikat igår bjöd jag på min berömda morotskaka, dekorerad med rivna morötter och svarta vinbär från trädgården. Med glimten i ögat brukar jag påstå att den är nyttig, den innehåller 3 dl morötter, men ärligt talat så innehåller den en hel del onyttigheter som socker, smör och philadelphiaost; men god är den. Förvinnande god!

Dagens agenda är fulltecknad av nya äventyr, så nu kör vi…

Christina Karlsson <3

Det är mycket som händer, och en av händelserna är att jag sagt upp mig. Med mig in i semestern bär jag en uppsjö av väl genomtänka gåvor, vackra ord, bilder och fint formulerade texter som värmer gott i mitt hjärta. Jag känner mig otroligt överraskad och glad för all denna fina uppvaktning som jag fått med mig. <3 Det har varit tre lärorika, innehållsrika och utvecklande år tillsammans med fantastiska personligheter. <3

Ibland undrar jag varför jag inte bara kan vara som alla andra? Varför kan jag inte hålla mig på den där asfalterade vägen? Ni vet den där vägen som har en skylt som anger vilken riktning man ska gå. Varför måste jag vara den som tänker de innovativa idéerna, den som får syn på den där lilla fjärilen i vägkanten, den som är tålmodigt otålig, en “outsider” som inte kan låta bli att undra vart fjärilen flyger, vart stigen leder och bara måste avvika för att undersöka och sen kanske dessutom kasta mig ut på böljorna de blå samtidigt som jag tänker att jag klarar mig, solen skiner, vattnet är vackert, alla fiskar har sin charm och jag kan ju faktiskt simma…?

Jag behöver tid och ett eget litet utrymme där jag kan lägga pussel, utveckla små stordåd och pröva mina idéer. Vad gäller tid så sägs det ju att tid är allt vi har och att det handlar om hur och vad vi gör med den tid vi förfogar över. Om tiden inte räcker, så är den inte läcker… men när den räcker känns den sannerligen läcker ***

Vart stigen leder vet jag ännu ej, men hittills har den varit intressant, det har varit intressanta möten, kommunikation, lite besvikelse, lite upprymdhet, glädje, nya upplevelser, lite konst, måleri, poesi, läsning, kunskap, stigande spänning och ännu mera spänning. Det sägs dock att det inte är målet utan vägen som gör mödan värd, men nog behöver man ett mål så jag riktar min blick framåt – mot målet. Jag packar min väska med sånt som kan vara bra att ha på färden, kunskap, kärlek och frid, njuter sommar, tar på mig mina bästa promenadskor och fortsätter leva min dröm i konstens tecken <3

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson