En helg i konstens tecken

170127

Det här kommer att bli en helg i konstens tecken på GALLERI KVIS. Det känns nästan lite magiskt att inviga konståret 2017 med årets första utställning. Målningen i bakgrunden på bilden ovan är en Gerhard Nordström.

170127_1

När jag kom hem från jobbet igår fick jag syn på den här fina lilla snödroppe i rabatten utanför vår entré. Vårtecken och VårTeckensLycka <3

170127_2

Ett utsnitt av C.O Hulténs Blå fågel i kombination med en spegelbild av mig.

Träskulptur av Lage Pergon.

170115_006

Det är mycket nu. Mycket på jobbet och mycket på fritiden…

Just idag ska jag bara njuta! Först av en dag i konstens tecken på galleriet och sen en kväll tillsammans med goda vänner <3

Må väl och ha en fin helg!

Christina Karlsson

 

 

 

Vad är det som händer i vårt samhälle och med vår kultur?

”That’s somethin’ that a teacher can’t teach
When we die, the money we can’t keep
But we probably spend it all ’cause the pain ain’t cheap
Preach” (ur No Church In The Wild, av Jay Z X Kanye West)

Kulturyttringar är en spegelbild som kommunicerar något om den verklighet vi lever i. Musikvideon ovan ger oss ett tydligt exempel på ett samhälle som befinner sig på klippans brant. Kriminella gäng tar över bit för bit, förintar samhällsordningen, krossar och bränner respektlöst ner vårt kulturella arv.

Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vårt arv? Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vår tro på framtiden? Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vår tro på demokrati, etik, moral och struktur?

Jag har fått nog! Jag ställer inte upp på att underhålla en ignorans av den verklighet som breder ut sig på många håll i världen. Jag är trött på att behöva uppleva hur samhällets resurser hela tiden slukas upp av människor som inte kan följa regler och som inte kan bete sig enligt lag och ordning. Jag är trött på att bevittna hur människor som bidragit till att bygga upp samhället lämnas ensamma helt utan resurser. Jag är trött på att bevittna att det oftast är den som skriker högst som får mest uppmärksamhet. Jag är trött på bevittna hur människor samlas i mobbliknande gäng för att ”kasta sten” på alla oss som strävar efter ett välfungerande samhälle. Ett samhälle där alla bidrar efter förmåga, och där den som behöver resurser ges bästa möjliga stöd.

Vad är det för värld vi lever i när vi inte får uttrycka våra åsikter fritt? Det finns många platser vi inte vågar beträda pga det innebär en för stor risk. De flesta av oss undviker dessa platser utan att tänka på att undvikande på sikt gör problemet större. Till sist kan inte ens de människor som tjänar samhället ta sig dit för att hjälpa, därav begreppet ”No Go Areas”. Människor gör sådant som är värre än att kasta sten. Vi läser om detta dagligen, ändå finns det så många som blundar för problemet. Konsekvensen blir att vi får ett samhälle där man inte kan känna sig trygg någonstans. Vad är det som händer i vår värld? Vad är det som händer i vårt Sverige?

Tar man sig vatten över huvudet? Tar man på sig mer än man orkar bära? Ja, då det är det på förhand mest sannolikt och troligt att man inte reder ut situationen. Ett samhälle bör enligt mig styras med såväl hjärna som hjärta. Ett samhälle bör ta lärdom av sin historia för att undvika samma misstag. De retoriska begreppen ethos, pathos och logos var välkända redan under antiken, trots det glöms deras betydelse bort av människor i styrande position. Människor gör misstag som får ödesdigra konsekvenser för andra.

Man kan inte bara utgå ifrån att det som fungerar i en kultur även kommer att fungera i en annan. Allt måste placeras i ett sammanhang likt en vetenskaplig studie där man lär känna sitt unika materiel innan man drar slutsatser om vilka åtgärder som kommer att fungera. När människor som inte har samma grundläggande värderingar samlas på en plats uppstår det ganska snart ett kaos. Kaos skapar stress, och stress skapar mer kaos som sprider sig. Tyvärr kan denna typ av kaos uppmärksammas på flera håll i vårt land och det är alldeles för ofta detta kaos bidrar till nödlösningar där man bara släcker bränder pga att resurserna som ska arbeta förebyggande tvingas att hjälpa till med att släcka bränder. En tillfällig brand är ju mest akut och måste på kort sikt prioriteras.

Ska vi kunna bidra till att förändra världen till en bättre plats på längre sikt, då måste vi börja med oss själva. Vi måste upprätta en plan. Vi måste inleda med att skapa delmål som är väl genomtänkta. Vi behöver känna förtroende för att de människor som befinner sig i beslutsfattande position har redskap för att fatta välgrundade beslut. Vi måste även ha modet att våga ifrågasätta när vi misstänker att besluten inte är välgrundade.

I ett samhälle är det viktigt att vi har en gemensam demokratisk grund att stå på där var och en ges rätten att uttrycka sin åsikt utan att riskera kränkning. Människor som ägnar sig åt att förlöjliga och håna andra – har oftast inte så mycket att komma med själv. Vårt samhälle behöver fler diskussioner som grundas på respekt för allas lika värde och rätt att uttala sig. Vi behöver fler diskussioner där människor ges rätt att uttrycka sina åsikter och där människor tar sig tid att lyssna på vad som faktiskt sägs. Vi behöver samtal där människor kan vara objektiva och komma med relevanta frågor kring sådant de inte förstår. Ett samhälle där vi kan lära av varandra och utvecklas tillsammans.

Det är skillnad på politiska samtal och poesi. Ibland verkar det som om människor har svårt att särskilja dessa genrer. I poesins värld ges tolkaren utrymme att läsa mellan raderna men i politiska samtal är det av högsta vikt att människor uttrycker sig tydligt och lyssnar på vad som sägs eller skrivs. På dagens arena finns alldeles för många som vägrar att lyssna på andra och som anser sig veta bäst. Dessa personer roar sig sällar med att uttrycka sina egna ställningstagande, men de roar sig ofta med att smutskasta och håna andras åsikter. Enligt mig uppstår ofta någon form av ”sandlådedebatt” som inte leder vidare.

Enligt min åsikt är det hög tid att sluta upp att gömma sig bakom dessa sandlådedebatter och istället börja fokusera på samtal där man lyssnar på vad som faktiskt sägs och skrivs. Samtal som leder framåt och som har ett fokus och en vilja att faktiskt förstå grunden som ligger bakom det problem som ska lösas. Vi måste se framåt och göra vårt bästa för att med hjälp av de redskap vi har kunna göra vårt land till en trygg och säker plats att leva i!

Kanske är det hög tid att stanna upp och reflektera. Kolla in vilka rubriker som får flest klick och vilka bilder som får flest delningar. Vill vi leva i ett samhälle där individer saknar förmåga att vara källkritiska? Vill vi leva i ett samhälle som befinner sig i kaos eller vi bidra till att skapa ett samhälle där människor kan känna sig trygga? Min personliga åsikt är att denna trygghet behöver skapas med hjälp av kunskap, utbildning och fasta ramar som bygger på relevanta bakgrundsfakta och välgrundade analyser.

Storslagna visioner och drömmar i all ära! Men vill vi att våra drömmar ska bli verklighet, då måste vi ha en plan som går att förankra i bilden av den verklighet vi faktiskt lever i – först då kan våra visioner om trygghet bli verklighet!

 

Christina Karlsson

 

 

 

 

Isen är skör men tillräckligt stark för att vara is

WP_20160928_015

Solen går upp, och ner igen. Dagar passerar och jag befinner mig i någon form av transformation. Vägen är snårig och det värker i mina fötter. Trots att himlen tidvis faller ner och de senaste dagarna knappast varit någon smekning, så känns det gott att komma hem, falla in genom dörren och landa i en mjuk potpourri av bilder och poesi.

170113_013

Det är den tid på året, då isen är stark och skör på en och samma gång. Alldeles för skör för tunga steg, men tillräckligt stark för att vara is.

170113_008 kopiera

Jag drar till skogs och trollar fram en skatt av flera steg som blir en promenad. Jag går tillräckligt länge för att må bra mycket bättre än vad jag mådde igår. En promenad är alltid mitt bästa medikament mot dåligt mående. 170113_005

170113_019

Nära naturen och där på marken, bland förmultnande blad och nästan helt borttöad snö; där nalkas våren med sin bladgröna glans. Snart är det vår!

Ha en fortsatt fin helg och njut av att bara vara!

Christina Karlsson

 

Reflektion och lite om hur jag spenderar mina lediga dagar i slutet av ett intensivt 2016

161229_2

Igår besökte jag frisören för att fylla på med lite ny rödfärg i utväxten och jag är så nöjd med frisörens resultat. De senaste åren har jag färgat håret själv eftersom min förra frisör som var jätteduktig på klippning och frisyrer, förutom att färga mitt hår alltid lyckades färga halva min panna och vem vill gå hem från frisören med röda ränder i pannan och ställa sig och försöka skrubba bort färgen? Inte jag, så då tänkte jag att jag lika gärna kan färga håret själv och det har fungerat bra, men det är en hel del ”meck” med att färga sitt eget hår, speciellt i nacken. Hursomhelst nu har jag funnit en frisör som verkar förstå sig på hur jag vill ha mitt hår färgat. Jag är nöjd!

Jag njuter av mina lediga dagar och har hunnit med en hel massa sådant som jag inte hinner med i vanliga fall, som filmmaraton med serier på svtplay. Jag har hunnit med både Fröken Frimans krig och Selma, efter det att Tove Olberg skrev om tv-serierna i sin blogg. Jag kan bara stämma in i tipskören, har ni inte sett Fröken Frimans krig och Selma så se dem. Serierna är fantastiskt bra!

Mitt arbetsrum har under det senaste halvåret befunnit sig i någon form av halvkaos. De här dagarna har jag organiserat och möblerat om. Ordningen börjar ta form, men är ännu en bit på väg. Ett problem med min kreativitet är att jag ofta sparar på allt möjligt därför att jag tänker att materialet kan användas till något vackert, som för att tillverka vykort, göra kollage, decopage, presentaskar…osv. Vackra presentsnören av siden fungerar utmärkt som hårband eller som nya presentband. Jag tycker helt enkelt om att återanvända sådant som fungerar att återanvända och jag drömmer om ett större arbetsrum, en ateljé där alla mina saker får plats.

Jag har spenderat massor av timmar framför datorn och experimenterat med att modernisera GALLERI KVIS blogg. Konst- och kultur är något jag prioriterar och mitt engagemang i galleriet tar massor av tid i anspråk, men det är samtidigt mycket lärorikt och ger mig en hel del spännande erfarenheter, nya kontakter och självklart massor av ideellt arbete. – Men vad gör man inte för konsten? Konst är betydelsefullt och jag tror inte att jag själv skulle lyckats ta mig dit där jag är idag, om det inte vore för att jag har konsten som ledstjärna och redskap för att ta mig framåt i livet. En liten bild kan skapa insikter och funderingar som skapar ringar på vattenytan och leder vidare till nya bilder och nya insikter och perspektiv på livet.

GALLERI KVIS firar 10-årsjubileum 2017 och vi i styrelsen gör allt vi kan för att året ska kantas av festligheter, spännande utställningar, inspirerande möten, givande samtal och massor av besökare och nöjda utställare. Vi vill också bjuda besökarna på en mix av olika typer av utställningar och många nya intryck. Jag administrerar både hemsidan och bloggen, och bloggen ger alla er som inte har möjlighet att besöka galleriet en liten bild av vad som visas så ni som inte har möjlighet att besöka galleriet rent fysiskt – ni kan alltid besöka vår blogg. Jag brukar lägga ut några fotografier från varje utställning. Kolla gärna in den förnyade bloggen och skriv en liten kommentar med synpunkter, länk finner du här GALLERI KVIS.

Fler saker står på kö i min att hinna önskelista men eftersom jag arbetar bäst när det är ordning på saker och ting är första prio att organisera klart i mitt arbetsrum. Därefter ska jag planera kommande termin i skolan och för den har jag massor av pedagogiskt spännande  idéer som jag hoppas hinna förverkliga medans jag är ledig. Terminerna är ofta så fyllda av arbete att man inte hinner med att förverkliga de där bonusidéerna som gror och dyker upp i hjärnan.

Böcker ska läsas, dikter ska skrivas, fotografier ska tas med mitt första vidvinkelobjektiv :), bilder ska målas, redigeras, låttexter ska analyseras, en nyårsmiddag ska arrangeras, danser ska dansas, beslut ska fattas och ett liv ska levas.

Och vad vore livet och allt det där fina? Jag menar hur skulle vi veta att det finns? Om det inte fanns en smula vemod? Parallellt med allt det fina, finns en sorg i mitt hjärta.  – Då som nu, för alltid. Förändringarnas vindar blåser och det känns tungt när något suddas ut, försvinner och lämnar djupa sår – men då som nu för alltid – När något lämnar blir det plats för något nytt och så länge men lever går livet alltid vidare, och det är upp till oss alla av göra det bästa möjliga av det liv vi har <3

Må väl och ha ett riktigt fint nyårsfirande <3

Christina Karlsson

 

Känslan besviken ersattes med saknad och fortsatte vidare till glädje av en konstkick

161124

Kommer hem,

 trött…

känner…

SAKNAD

saknad och glädje på en och samma gång.

Saknar vackra människor

och fina ord.

<3

Ibland blir det kontraster av sådant som helt enkelt inte skulle bli.

Jag peppar.

mig själv …

dricker lite julmust,

delar en pepparkaka i tre delar

det sägs att alla goda ting är tre…

men ibland kan man undra

När världen är galet sned

smått kaotisk

och tiden ur led

161123_2

Det är då jag drar,

iväg till ett galleri,

en mötesplats

för konst och estetik

finner inspiration

i det där lilla som blir så himla stort

som

det här fantastiskt galna, naiva och något smått provocerande konstverk

som bara hängde där och log

En träskiva,

en smutsigt bomullstyg,

lite färg

bilden av en figur

som inte ens är en vacker människa

utan några svarta målade streck

tillsammans

med vita prickar på en klarröd botten

jämte ett brunt bomullsstycke med en cirkel

samlat på en yta med fyra hörn

en massa lim och några skrynklor

och

plötsligt blir jag så innerligt glad

🙂

Bilder och konst är så mycket mer

än allt det där som man vid första anblick ser.

När det finns en inre energi

en konstnärlig idé

ett budskap

och en ännu större portion av passion.

Det är då jag blir upprymd

och glad…

Kollagets konstnär heter Martin Bryder.

…och jag, heter som vanligt

Christina Karlsson 😉

Lever ett liv bland högar av böcker, tavlor och poesi

161120_1small

Jag har nyligen arrangerat om hängningen av tavlor i vardagssalongen. Känner mig lite mer nöjd med den här kompositionen. På golvet syns spår av tavlor som hängt eller varit påtänkta för hängning. En syn som är vanlig hemma hos oss är just dessa små staplar av tavlor som ringlar sig lite varstans längs golv och väggar, ibland är de på väg till någon utställning, ibland funderar jag på att ge dem en väggplats och ibland har de helt enkelt bara hamnat där de står i brist på annan placering.

Staplar av tavlor och staplar av böcker. Just nu bor det massor av poesi i vardagsrummet och en av de saker jag gillar med poesi är att man bara liksom kan gå förbi, greppa tag i en bok och slå upp en slumpmässig sida … och bara låta sig överraskas av de mest besynnerliga små strofer. Brukar du läsa poesi och vilken typ av poesi tycker du mest om?

161120small

Läs och måla din dag, precis så som du vill att den ska vara!

Christina Karlsson

 

Don’t stop at the top Touch the sky before you drop

161107

Uppåt eller nedåt? Ibland undrar jag själv?

Dagarna innehåller såväl höjdpunkter som kraschlandningar under marknivå. Somliga stunder är angenämare än andra. Konsekvensen av en högre topp är en större kontrast mellan högt och lågt.

Oavsett vad finns det stunder då jag ser mig omkring och undrar; hur hamnade jag här och vad ska allt det här vara bra för?

Somliga händelser är kämpigare än andra och inget blir perfekt när det alltid finns mer att redigera, i det som kallas livet.

Vägen är lång och allt handlar om att vandra framåt. Ingen trädtopp är för hög, inget berg är för stort, ingen väg är enkel när målet är lite mer.

”Don’t stop at the top
Touch the sky before you drop” (Scorpions lyrics)

161107_1

Allt kan som sagt utvecklas mer, men ibland måste man prioritera och bestämma sig för att somliga ting är bra nog bättre än inget alls. Prioriteringar kan handla om att våga göra fel för att samla erfarenheter, att våga lära av. Prioritering kan vara att inte alltid göra sitt bästa utan nöja sig med bra nog när det bästa behövs någonannanstans, eller? Människan är sårbar och oavsett var man befinner sig så känns det att vara människa.

Visheten är trots Allt, en av våra viktigaste grundpelare.

Må Väl och Lev i Frid!

Christina Karlsson

 

Vi har våra minnen av sensommar och sköra fjärilsvingar…

161105

Tittar bara in för att önska er alla en fin allhelgonahelg <3

Allhelgonahelg. Vi brukar åka till kyrkogården och tända ljus men just i år blev det inte så. Vi minns ändå, tänder ljus här hemma och besöker den heliga platsen för vila; det gör vi en annan dag.

Idag tänder vi ljus, städar till musik, tar en paus och läser lite då och då. Vi är i full färd med att förbereda en middagsbjudning i goda vänners lag. Hemmet doftar citrusblossom & nektarin doftljus, kombinerat med nystädat och burgundisk köttgryta. Hemtrevligt!

Nu ska snart svänga på mig en något festligare klänning än den jag har på mig just nu. Just det fotografiet i dagens inlägg knäppte jag av någon gång i augusti när jag var ute på fjärilsfotograferingsjakt. Vädret här är kallt, regnigt och grått; då passar det fint med en sommarminnesbild. Något jag roar mig med lite då och då är att titta igenom fotografierna i mina bildgalleri på datorn.

Må väl och ha en fin allhelgonahelg!

Christina Karlsson

Höstvindar av flow och ny energi

161015_4

Hej! Den här hösten har varit extrem; den har omfattat himlastormande glädje och tyngder av sorg. Molnen har varit tyngda av åska och gråsvart regn. På samma himlavalv har solskenet riktat sina strålar genom det lätta vårregnet och kolorerat världen med regnbågar av ord och färg, som får tankarna att ledas till sagornas land.

161015_1

Jag har haft känslan av att vara begravd under högar av arbete; det har varit slarv med promenader, ingen tid för dans, ingen tid för eget skapande med ord- och bildexperiment, och då mår jag inget vidare.

Tidigare erfarenheter har gett mig samlade kunskaper om att naturen kan vara bästa platsen för rekreation, så idag tog jag helt enkelt mig själv i kragen och drog till skogs.

Tog en energigivande skogspromenad tillsammans med både kamera och man. Vi andades friskt luft, höll varann i hand och njöt av alla vackra höstfärger. Jag balanserade på en gammal omkullfallen trädstam och just precis där i den vingliga gången återfann jag min balans.

161015_2

Det är så friskt och rogivande i naturen. Vi träffade några ekorrar men ingen av dem hade tid för att stanna upp och posera, men jag lyckades att fånga en av dem på bild. Om ni kollar in bildkollaget ovan så ser ni ekorren som tittar fram bakom trädstammen precis ovanför mig.

161015

Tänk vad fint att man kan finna sin balans, på en omkullfallen gammal trädstam.

161015_3

Nu har vi druckit varm choklad och jag har lekt med fotografier, skapat bilder och mixat med olika perspektiv. Funderat och filosoferat…

Tänkt att livet är som ett pussel, fyllt av bitar som inte kommer till sin rätta om de inte finner sina rätta platser och ibland tar det tid att finna det utrymme där varje liten pusselbit hör hemma och mår som bäst.

161016_4 Avslutningsvis så vill jag passa på att dela med mig av lite nyvunnen energi. Må Väl och njut av fina dagar <3

Christina Karlsson ©

Med konstnären på Malmö Moderna Museum

161004_1

Temat på Malmö Moderna Museums utställning handlar om vad det innebär att vara konstnär. Hur har konstnärer förhållit sig till olika roller, ideal och myter, idag och genom historien? Utställningen berör betydelsefulla frågeställningar om maktrelationer som är organiserade kring föreställningar om identitet, kön, etnicitet, sexualitet och klass.161004_ Även om ideal och normer utvecklas och förändras genom historien så lever många av rollerna och skepnaderna kvar i nya skepnader. Kanske är vi människor inte alltid så föränderliga som vi tror? En aspekt kan vara hur vi idag framställer manliga och kvinnliga identiteter. Vilka egenskaper, attribut och artefakter väljer vi att lyfta fram när vi framställer manligt och kvinnligt?

161004_4

Hur är det då med konstnärsrollen? Och vem har egentligen auktoriteten att avgöra vem som är konstnär? Är det någon skillnad mellan manliga och kvinnliga genier? Vart har alla hovmålare och bohemer tagit vägen? Hur ser myten om den passionerade konstnären ut i dagens etablerade samhälle? Finns det överhuvudtaget plats för den som brinner för konsten? En av den enligt mig kanske viktigaste frågeställningen handlat om konstens andemening, vad tillför konsten till oss idag? Varför behöver vi konst? Och vad består konst av egentligen?

161004_2

Finns det något syfte med att måla ett kubistiskt porträtt a la Picasso?

161004_3

…eller att bearbeta sin identitet genom att måla hundratals porträtt av sig själv som Helene Schjerfbeck? Vad får vi idag ut av att betrakta någons självporträtt? Eller av att överhuvudtaget betrakta historiens och samtidens gigantiska samling av målningar…

161004_6 Och vad är det egentligen som krävs av ett konstverk för att bli ihågkommet, omdiskuterat och hyllat av eftervärlden?

Jag har personligen många tankar och funderingar kring detta tema. Tankar som jag mer än gärna diskuterar och lyfter tillsammans med elever, lärare, bloggvänner, nära och kära, och självklart alla andra underbara människor som intresserar sig för att diskutera konst.

Jag fascineras av mellanrum och skillnader mellan vad som sägs och vad som inte sägs, jag fascineras av speglingar, lager på lager och människans intresse för effekter. Jag fascineras av konst därför att konst för mig handlar om idéer, om utveckling, uttryck och liv. Jag tänker att det är en konst att leva… Livet är ofta såväl besynnerligt som märkligt och det är med konsten som redskap vi klarar av allt det där och finner vägar som bär oss framåt genom livet.

Konst är Liv! och Liv är Konst!

Christina Karlsson

161004_5

 

 

 

Jag har lyssnat på Lalehs, Work; non-stop och repeat

160924_mix

Jag har tillbringat tre dygn på en vacker plats just där skogen möter sjön. Helt utan uppkoppling och dator. Jag gissar att min beskrivning hittills låter lugn och behaglig. Men, dygnen har varit allt annat än lugna med tanke på att vistelsen varit arbetsrelaterad och praktiskt taget inneburit 3 dygns non-stop arbete helt utan någon egentlig paus.  Bilden ovan är ett litet bildkollage från de tre senaste dagarnas lägerskola. Det har varit tidvis fint och bra, men extremt tröttsamt.

Nu känns det gott att vara hemma! Idag har jag först några smågrejer som måste fixas och därefter ska jag bara njuta lördag och ha det bra. Tänkte dock bjuda lite underhållning i form av en experimentell egenproducerad stop-motion film. Jag håller nämligen på sätta mig in i hur redigeringsprogrammen i min nya jobb-Mac fungerar, då jag i min nya arbetsroll måste arbeta i Mac-miljö istället för PC. Det tar tid att växla… bild- och filmredigeringsprogram fungerar till viss del liknande men innan man finner rätt kommando växlar minuterna snabbt om till timmar som tas direkt från min fritid. Söndagsnöjet de senaste två helgerna har varit att framställa den här korta lilla filmen, och som sagt så får ni ta det för vad det är; ett trevande litet experiment med verktyg som numera känns lite mer hanterbara.  Och jag måste erkänna att det var en fin upplevelse att sitta där i mitten av vår örtaträdgård  och skapa en liten Sensommardans…

 

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

 

Marken är full av kristaller

 

160916_008

Efter ytterligare granskning av garderoben bestämde jag mig för att byta ut den blå/vita slipsen mot makens kungligt vackra ceriserosa slips med motiv av blommor och kungakronor. Till detta glamorösa tygstycke bar jag vit skjorta, svart kjol, blå strumpbyxor och svarta skor med sidenband. Jag nynnade på Stars, såg ett stjärnfall och dagen blev lite finare då…

Klockorna ringer och kläderna må vara färgstarkare än människan. Livet kan vara synnerligen besvärligt, trots at marken är full av kristaller och det glittrar så fint där vi går… Showen rör sig framåt, klockan går och jag är liten på vår jord, jag varken svävar eller tar jättelika kliv…. Jag tar små steg, riktningen är framåt och stegen är extremt små…160916_004

Helgen  var finare,

men alldeles för kort.

Vi spelade musik och världen var full av kristaller.

Må väl!

Imorgon är en ny dag…

Christina Karlsson

Varje ögonblick är en högtidlig stund…

160909

Det är helg,

och jag lyssnar

när Veronica tar ton.

Hon sjunger om

att verkligheten svider,

– överträffar dikten…

Jag funderar över ordens innehåll

tanken är intressant

dikten är mäktig,

verkligheten är mäktigare

*

Verkligheten får oss att skriva dikten och utan verkligheten finns ingen dikt…

160903_3

 Septembermånad

bjuder milda sensommarkvällar

färgsprakande blomster

nässelfjärilar

blomsterbin

Träden berikas med frukt

röda äpplen

rabatten växer

och strävsamma solrosor ser upp

Varje ögonblick är en högtid.

160904_1

Må väl och ha en fin helg!

Christina Karlsson

Längtan…

160903

Längtan

efter några få dagar utan plikter och åtaganden.

Intensiv,

………….het och passionerad, Längtan

efter rekreation

Jag behöver det just nu.

 

Lyssnar på Scorpions Holiday, tänker att kyliga dagar blir varma…

”Exchange the cold days for the sun,  A good time and fun, Let me take you far away,  You’d like a holiday”

 

 

<3

Christina Karlsson