Dream on… It´s sad but true

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det var bestämt att jag skulle besöka operahuset i Köpenhamn. På biljetten står det Barberaren i Sevilla och min plats kommer att vara tom, såvida inte någon annan dyker upp och sätter sig där.

För att göra en lång historia kort. Den här helgen kunde ha varit bättre…. men när den nu är som den är passar jag på att ta det soft, läsa och lyssna på musik…

<3

Christina Karlsson

Snön faller och världen fylls upp av dess kristaller!

– Nu är den här!

Vintern har anlänt. Snön faller och hela världen gnistrar av snöflingekristaller.

Varje liten snökristall är unik, och ingen är den andre lik. Snö är estetik.

Snön faller och jag skyndar mig hem bara för att kasta mig på marken och göra årets första snöängel.

Stannar upp och fotograferar. Fruset vatten. Fruset vatten som bildats till små, men mycket vackra iskristaller som sakta dalar ner på min svarta bil, bara för att förevigas på ett fotografi.

Självklart så är det inget vidare när vägarna fylls av snö, när snön blåser runt så man knappt kan se ut genom rutan, när vägarna blir hala och isiga, när fingrarna nästan fryser till is och man själv förvandlas till en snögubbe när man ska skotta fram bilen på morgonen, men vadå, snön har så otroligt många fina egenskaper. Jag önskar innerligt att snön stannar kvar över helgen så jag hinner ge mig ut och leka, göra fler snöänglar och fotografera mera!

Hur är vädret hos dig, och vad tycker du om snö?

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

En promenad, porlande vatten och fågelsång

En promenad.

En investering i hälsan.

En riktigt lång promenad.

Längre än vad jag gått på länge,

upp och ner för leriga skogsbackar,

längs med stigar

och snitslade promenadstråk.

Målar en bild i mitt inre,

en bild där jag helt enkelt bara går

går framåt och lämnar all trötthet,

går ifrån allt det som är tungt och svårt,

känner hur det bara rinner av mig

och absorberas av stigen där jag går.

Enkelt.

Nej, det är inte enkelt

när mörkret blir till en oro

som klistrar fast under fötterna

biter sig kvar

sträcka efter sträcka…

Jag fortsätter min vandring,

får syn på en nerförsbacke

skyndar på mina tunga steg,

springer, dock inte

det fortaste jag kan,

springer bara tills det mörka absorberats av marken..

Når en vändpunkt.

*

Stannar upp.

Ser vägen,

blomstra där jag går.

Stannar upp, observerar,

fotograferar,

dokumenterar,

marken lyses upp av grön mossa.

Mossa, är konst,

blir upprymd

av allt det gröna, krispiga

anar vår,

hör fågelsång och porlande vatten,

känner doften,

av en slumrande vår som nalkas.

Väcker hoppfullhet,

längtan,

glädje.

Bokskogen är vacker,

estetisk

och alldeles underbar…

***

Imorgon är en ny dag!

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

Tid för återhämtning

Idag är det första dagen av totalt nio dagars ledighet. Jag njuter av en lugn morgonstund, fortfarande iklädd morgonrock där jag sitter uppkurad under en gosig rosenfilt i kökssoffan. Doften av starkt svart kaffe sprider sig långsamt in i mitt medvetande och jag bara njuter av vetskapen om att kunna spendera kommande nio dagar precis var och hur som jag vill.

Den senaste tiden har varit extremt hektisk och även om jag troligtvis sett pigg ut på ytan så har jag känt mig både trött och sliten inuti. Allt har sitt pris. Jag älskar livet! Jag älskar min familj, mitt hem, mina vänner, mitt arbete, galleriet, konsten, bloggen, skrivandet, måleriet, fotograferandet, musiken och allt det där som sätter guldkant på tillvaron. Kanske är det just därför jag alltid vill göra mitt bästa, köra mitt “race” och bara gå “all in”. Men allt har sitt pris och en del av priset är att det ibland blir för mycket aktivitet och för lite vila.

Ni som brukar få bloggkommentarer av mig har säkert märkt att jag inte varit så flitig med att kommentera den senaste tiden. Ni ska veta att jag är glad och tacksam för att ni trots det tittar in här och lämnar små spår i såväl statistik som kommentarer och glada tillrop. Tack!

På dagens agenda står först och främst en bloggpromenad, därefter ett besök på galleriet och sen är tanken att jag ska påbörja att röja/städa upp i röran som blivit här hemma i samband med klänningssömnad, hejdundrande 50-årsfest och andra bonusaktiviteter.

Må väl och ha en alldeles underbar helg!

Kram Christina Karlsson

Slipsen är min rekvisita

Igår var det fredag och då passade jag på att inviga min nya väst som passade utmärkt till fredagsslipsen. Jag tycker om att piffa upp vardagen och fredagsslipsen har blivit ett uppfriskande inslag. En arbetsvecka i skolans värld har sina höga berg och djupa dalar och när det blir fredag är det inte konstigt att jag ofta känner mig både trött och sliten. Istället för att gå runt på sparlåga, spurtar jag in i det sista. För mig är det visuella en betydelsefull ingrediens och när jag knyter slipsen är jag tvungen att ta mig i kragen, för att få till en stilfull knut. Om jag inte fixar till kragen blir det ju inte snyggt. Kanske är det så att slipsen ingår som rekvisita i en roll, och det slipsen representerar blir en påminnelse om att fortsätta spela tills det är dags att dra för ridån.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista härstammar ordet slips från tyskans Schlips, som lånades in till svenska språket på 1800-talet.

Nåja, lördagsmorgon är här och jag intar nästa scen. Fredagskvällen ägnade jag åt att sy vidare på min rokokoklänning. Vill ni se var i arbetsprocessen jag befinner mig så är det bara att kolla in följande två fotografier från gårdagens sömnad.

Dagens agenda säger att jag måste ge mig ut för att köpa blixtlås, spetstyg och lite tyll så att jag kan sy klart min klänning. Festen närmar sig och med tanke på att jag förväntas vara värdinna så vill jag såklart ha en av partajets finaste klänningar!

Må Väl och ha en alldeles underbar lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

“Dress for success”, eller för en 50-årsfest med 1700-talstema

Mönstret har anlänt, utmaningarna hopar sig men skapandeprocessen är igång. Det var otroligt många år sedan jag sydde någonting överhuvudtaget och av någon förunderlig anledning hade jag inte föreställt mig att mönsterdelarna skulle vara så många och komplicerade som de är, bara att få grepp om vilka delar som ska sys ihop kräver en gigantisk portion tålamod.

Utmaningarna startade redan vid inköp av tyg. Under helgen som gick finkammade jag ett antal tygbutiker bara för att bli besviken över att inte finna vad jag sökte. Då gick jag hem och finkammade vinden, omprövade mina idéer och bestämde mig för att utgå ifrån gamla tyger som jag redan hade hemma.  Då startade jag upp ännu fler utmaningar eftersom måtten inte stämmer. Nu har jag börjat improvisera genom att förändra mönstret så det fungerar till de måtten mina tyger har. I skrivande stund undrar jag hur det här ska sluta, men jag har tagit beslut om att bryta ner det övergripande målet i delmål och fokusera på ett steg i taget.

Dimgrönt sidentyg och blommigt bomullstyg är det material jag i nuläget har startat upp med. Färgerna må se anspråkslösa ut på bilden, men sidentyget har en fantastisk skimmer och jag hoppas på ett strålande resultat. Några delar till livet är hoptråcklade och just nu ser det ut som att jag är på rätt väg. Kanske blir det trots allt en klänning a la Rokoko, sydd av Christina Karlsson.

Just nu är det kväll och jag känner mig trött för att orka sy, men ändå hoppfull och upplyst av kristallkronans sken. Imorgon är det en ny dag!

Blogginlägg nummer 1000

Framför er har ni mitt 1000:de inlägg i just den här bloggen.

Jag skriver just den här bloggen, eftersom det fanns en blogg före denna, en blogg före den och en annan blogg före den. Detta är således min fjärde blogg. Min första blogg  är spårlöst försvunnen men de andra två ligger kvar och skvalpar ute i nätets gigantiska sfär. Jag har därmed en väldans massa bloggår och betydligt fler än 1000 inlägg bakom mig. Jag har hela tiden använt mig av min egen domän, men det som gjort att jag skapat nya bloggar är när det dykt upp nya tekniska verktyg och förbättrade funktioner som underlättat både för mig som bloggare och er som läsare.

Vad är det som driver mig att blogga? För att besvara denna fråga vill jag börja med att utreda vad ordet blogg egentligen betyder.

Om man slår upp ordet blogg i SAOL kan man läsa att blogg anses vara en, “personlig dag­bok på webben som upp­dateras kontinuerligt”. Jag uppdaterar min blogg kontinuerligt med personliga inlägg, men jag har egentligen aldrig betraktat min blogg som en dagbok. Min tolkning av ordet dagbok är att en dagbok är extremt personlig och avslöjar det mesta om en person. Jag är personlig men håller mig till att berätta om ett begränsat utsnitt av mitt liv. Nästa steg blir därför att slå upp ordet dagbok för att undersöka rimligheten i min tolkning av begreppet blogg. I SAOL står det skrivet att en dagbok är, en “bok där man dag för dag antecknar viktigare händelser”. Utifrån den beskrivningen så kan bloggen ju ändå betraktas som en form av dagbok. 

Vad är det då som driver mig att blogga? För det första så tycker jag att det är både roligt och utvecklande. Jag tänker att det handlar om någon form av mix mellan konstprojekt och ett beroendeframkallande kall, eftersom jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag har en drivkraft och ett budskap jag vill förmedla. Bloggen är en kanal där jag kan förmedla såväl text som bild. Jag är nog också en smula idealist, eftersom jag envisas med att driva en autentisk blogg i egen regi, helt utan finansiering via reklam. När jag länkar till någon annan sida eller diskuterar något jag tycker om då är det antingen för att hänvisa till källa, eller lyfta fram något jag anser vara särskilt betydelsefullt. Min blogg är helt enkelt en del av mig och blir ju på sätt och vis därmed högst personlig.

För mig handlar bloggandet om  att vara social, kommunicera och sprida ljus i den digitala sfären. Min blogg är mitt lilla utrymme som jag delar tillsammans med alla er som tittar in här för att bara läsa eller för att både läsa, titta på bilder och kommentera.

Denna blogg fyller 1000 inlägg och därför vill jag särskilt tacka alla er fina människor, som följer mig på min bloggpromenad här i den digitala sfären. Tack för fin respons, besök och tack för alla era fina kommentarer!

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

 

 

 

 

Varje hjärtslag ljuder högre, när vi vaknar upp och minns att vi lever i en dröm

Jorden snurrar

och världen spelar vår sång.

Vi räknar dagar, vi räknar år.

Världen håller andan,

Det är vår tid nu!

Vi lyssnar, vi känner

vi andas.

Tar på oss vår rustning,

rustar oss för strid.

Strider, för allt vi tror på!

Och vi fyller våra väskor med vapen

– av kärlek, konst och sång.

<3

Bestiger berg, lyssnar och känner.

Det är höst; det är vår tid nu.

Vi vaknar och vi somnar,

det regnar,

solen skiner, det är vinter

snöflingor dalar

Långsamt

Världen håller andan

<3

för att lyssna och ge tröst

Höra våra hjärtslag,

eka

i den lilla världen…

.

.

.

Jag skriver en dikt, och färglägger en värld som är grå. Jag läser om 1700-talet, och funderar på om min klänning ska vara rosaröd eller kanske blå. Imorgon kommer jag att öppna postlådan med förväntan om att finna ett alldeles förtjusande mönster till en klänning a la rokoko.

Må väl, lev väl och njut av sekunderna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Njuter fredag, lyssnar på Iconic, redigerar en bild, tar en soft bloggpromenad och njuter av att bara vara

Fredagskväll <3

Här och nu.

Jag bara njuter,

veckan har varit hektisk och intensiv.

Inom loppet av en vecka har jag åkt skidor, letat efter en vän i snöoväder, upplevt orkanen Cora i Jämtlandsfjällen, besökt ett museum, åkt flygplan, börjat jobba (efter två veckors semester), varit på en helt fantastisk föreläsning, kört igång terminens lektioner, varit på 26-års kalas, plus ytterligare 50-årskalas. Veckan har varit en smula galen, alldeles underbar och helt fantastisk på en och samma gång.

Sömnen har varit en bristvara, men jag känner mig uppåt och planen är inte att sova utan att njuta av helgen så mycket jag bara kan! 50-åringen ska hyllas mera och en 1700-talsfest ska planeras. Galleriets hemsida ska uppdateras och jag skulle så himla gärna vilja sy en klänning á la rokoko.

Det har varit en bra vecka!

Må Väl och Njut av Dagarna som passerar!

Kram Christina Karlsson

 

Gott Nytt År!

År 2017 närmar sig sitt slut, och jag känner tacksamhet över året som har varit.

Om jag ska nämna vad jag känner mest tacksamhet över så hamnar mina barn överst på listan. Båda är ambitiösa, engagerade, empatiska, och världens finaste människor. Barnen är ljuset och blommorna i mitt liv <3 På samma lista finns självklart utrymme för min man som är kärleken i mitt liv <3

Idag är det nyårsafton och den firar barnen på sina håll. Jag och maken kommer att vara här hemma och fira in det nya året tillsammans med våra bästa vänner. Fotografiet på blommorna i detta inlägg tog jag nu på morgonen, och de kommer att pryda kvällens dukade matbord.

Jag ser fram emot ett festligt nyårsfirande, samtidigt som det är många tankar som passerar i mitt inre.

Känner självklart även tacksamhet över mitt lilla utrymme här i bloggsfären: Över alla  kontakter med er läsare, kontakter med andra bloggare och följare. Ni är helt fantastiska!

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt Nyårsfirande!

Christina Karlsson

 

Små söta ting…

Jag njuter vidare av min ledighet och passar på att städa igenom hemmets flesta vrår. Igår var det sovrummets tur att bli välstädat och fint. Sovrummet är nog det rum jag gillar bäst i vårt hus. Jag tycker så mycket om den blåvita tapeten med fåglar och blomsterrankor, och jag gillar att pryda sminkbordet med blommor och små vackra ting.

Den här fina glasskålen har jag köpt på GALLERI KVIS av en konstnär som heter Margaretha Persson. Jag gillar det lite busiga oväntade motivet och färgerna.

I den här välsnidade perfekta lilla träskålen förvarar jag mina hårklämmor. Även den är inköpt på galleriet av en träslöjdshantverkare som heter Ingvar Nilsson.

Det här vackra lilla smyckeskrinet har en gång tillhört min morfars mamma Annie. I det här skrinet brukar jag förvara ett halsband som jag är särskilt förtjust i.

Idag lär det bli en soft dag, med tanke på att vi kom hem sent inatt efter att ha varit på partaj hos våra bästa vänner. Imorgon ska vi arrangera nyårsfirande och så snart jag lyckas ta mig själv i kragen och sätta fart ska det städas vidare, bakas cheesecake och förberedas för ett festligt avslut på 2017 och en välkomnande inledning på 2018.

 

Hoppas allt är väl med er på andra sidan skärmen!

Christina Karlsson

 

Fjärde luckan i julkalendern, tillsammans med funderingar om språk

Fjärde luckan i julkalendern innehåller svart, starkt och välsmakande julkaffe kryddat med kanel och kardemumma <3

Jag varvar ner efter en intensiv arbetsdag samtidigt som jag dricker kaffe till tonerna av Nina Simones Here Comes the Sun.  Jag tillhör den skara av människor som njuter av en kopp välsmakande starkt kaffe, och så här i juletider brukar jag krydda mitt kaffet med kanel och kardemumma, bara för att det blir så himla gott.

Spellistan har växlat till Nina Simones Feeling Good och jag känner mig väl till mods.

Månen lyser klart utanför fönstret och i skrivande stund funderar jag en hel del kring svenska språkets historia och den indoeuropeiska språkfamiljen, samt koppling mellan svenska språket, närliggande språk och låneord.

Vårt språk är avgörande för vem vi är och vem vi uppfattas som. Hur vi uttrycker oss, vilka ord vi väljer att använda och vilka ord vi utesluter från vår vokabulär säger en hel del om våra referensramar. En sak jag kan störa mig på är när man i akademiska eller arbetsrelaterade sammanhang slänger sig med engelska uttryck trots att det finns ersättningsord på svenska. Visst kan det vara okej om man inte har svenskan som modersmål, att man behöver växla språk för att göra sig förstådd. Det jag menar i detta sammanhang är när man adopterar begrepp direkt från engelska språket utan att ens försöka översätta. Samtidigt kan jag förstå vitsen med att adoptera nya begrepp som vi ännu inte har något ord för, men i många fall har vi ord; kanske är vi bara för bekväma för att orka översätta dem, eller så är vi rädda för att översätta fel? Om bristen beror på att vi är rädda för att översätta fel då kanske vi inte har klart för oss vad orden betyder?

Jag upplever att språket blir utvattnat, abstrakt och fattigt när vi inte finner ersättningsord på vårt eget språk. Visst kan det kännas modernt att slänga sig med internationella begrepp, men vad är syftet och till vilket pris?

Personligen har jag behov av att översätta begrepp till mitt eget modersmål, dvs svenska för att skapa djup i min förståelse för nya begrepp. Jag tänker att om man inte kan förklara ordet på sitt eget språk då kanske man inte förstår innehållet i det begrepp man diskuterar och vad händer då med trovärdigheten? Men detta är som sagt min personliga fundering. Alla människor fungerar olika och situationer kan ju variera.

Vad tänker ni om alla dessa ord och begrepp vi slänger oss med utan att översätta? Finns det något speciellt begrepp du tänker på när du läser detta?

Kanske är det så att det finns fler frågor än svar? Vad tänker ni?

Christina Karlsson