Katedralliknande valv med Cisterner under barockträdgården i Köpenhamn

Is not the end of the World, är namnet på utställningen som pågår i Cisternerna som ligger under barockparken i Fredriksberg, Köpenhamn.

Det var i lördags som några av mina konstintresserade vänner och jag begav oss till Köpenhamn. Vädret var inte det bästa men vad gör det när man kan ta skydd på konstutställningen som pågår nere i Cisternerna. Först funderade jag på om jag hamnat i någon form av fantasyroman, men insåg ganska snart att världen bara hade gått under och jag befann mig i någon form av framtidsdystopi.

Det var närmare 4200 kvadratmeter bestående av katedralliknande valv med pelargångar och droppstenar i taket som bredde ut sig framför mig. Det var stundtals så mörkt att jag fick lysa upp vägen framför mig med min mobil. Hela golvet var täckt av vatten så det första jag gjorde när jag kommit ner i valvet var att ta på mig ett par av de lånestövlar som fanns vid entrén. Det var blött, kallt och rummen fylldes av toner av något som liknade skrikljud blandat med någon form av musik så lite läskigt kändes det allt att trampa runt där nere i underjorden. Ibland kände man hur man gick över någon form av plåtar i golvet och jag fick för mig att det kanske var någon form av fallluckor. Tala om att jag blev förvånad när jag kikade in genom en öppning i en vägg och fick syn på ett övergivet badrum och sen blev jag ännu mer förvånad när jag förstod att den ingick i konstverket. Ibland undrar man hur vi konstnärer tänker?

Vilken spännande plats att få arrangera en utställning på. Ansvariga för konstutställningen som äger rum i de gamla vattenreservoarerna i Fredriksberg är det danska konstnärskollektivet Superflex.

Väl upp på gatorna i storstadsbruset noterade jag att de danska brunnslocken är vackert dekorerade med motiv av träd och fåglar.

Nåja, nu är jag hemma, arbetsveckan är i full gång och jag har hunnit med ytterligare en resa till Köpenhamn, fast då var det en konsert som lockade och den skriver jag om en annan dag.

Cisternerne är väl värt ett besök!

Må gott!

Christina Karlsson

The King of Rock…

Delar av dagen och gårdagen har spenderats på Galleri KVIS. Vi arrangerar en utställning för ungdomar och denna gången deltar några av mina elever från åk 8 och 9 med sina alster. Fyra elever från nian ställer ut, och de flesta från min mentorsklass (åk 8) ställer ut sina Elviskollage som de arbetat med i grupp, på bildlektionerna de senaste veckorna. Jag känner mig riktigt supernöjd med deras prestationer och imorgon när det är vernissage ska det bli spännande att få höra besökarnas och ursprungskonstnären Leif I.R Lindéns reaktioner.

På sista bilden i inlägget ser ni hur ursprungstrycken såg ut. Jag fick dem av konstnären Leif I.R Lindén och han uppmanade mig att låta mina elever modernisera och göra något spännande av affischerna.

Jag berättade om kollagetekniken, pratade lite om förebilder, samt arbetade lite ämnesövergripande med musiken kring temat ikoniska artister. Därefter fick eleverna fria händer att göra hur de ville, bara det blev snyggt och det tycker jag att de har lyckats bra med. Jag känner mig supernöjd med deras prestationer.

Det finns djupa tankar och funderingar bakom val av färg, form och text. Vad tycker du? Och vem är din favoritartist, eller förebild?

På återseende <3

Christina Karlsson

Originalgrafik Offsettryck, av Leif I.R Lindén

En smak av poesi!

Christina Karlsson

Vilken dag! Konst, sagor och poesi hela dagen på KVIS galleri. Det har varit en dag med fina möten och samtal. Konst och poesi ger mig massor av energi, men sömn behöver alla så nu ska jag krypa till kojs så att jag orkar med morgondagen.

Tack till Stina Larsson som lyckades fånga mig på bild, in action när jag läste ur Våra andetag andas haikusommar.

Njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Rustad för Litteraturrundans poesiläsning…

Det är mycket som händer. Det är fredagskväll och jag roar mig med att uppdatera galleriets hemsida, min blogg, min hemsida, “sistaminutenmejla” inbjudningar, skriva komihåglistor och strukturera upp morgondagens Litteraturrunda.

Igår höll jag ett föredrag med poesiläsning på Svedala Bibliotek och jag blev glatt överraskad när jag kom in och fick syn på hur fint de hade skyltat med min bok i anslutning till entrén. Ett helt bord var dukat med poesiböcker och det fanns ett ställ till min bok som saknades, eftersom den var utlånad. Gissa om jag blev varm i hjärtat när jag fick höra att min poesibok är utlånad. Att människor ska låna boken, läsa och fundera är ju precis vad jag vill. På bilden nedan kan ni se hur poesibordet såg ut.

Jag läste dikter och pratade om bokens tillkomst i ca 50 minuter enligt önskemål. Ikväll har jag utvärderat gårdagens läsning, funderat ut vad jag kan förbättra inför helgens läsningar på Galleri KVIS , samt vilka kapitel jag ska läsa.

På galleriet ställer jag ut en bokinstallation och haikudikten på bilden ingår i arrangemanget.

Imorgon kommer jag att fylla kopparna med nytt kaffe, nya blommor och möjligen lägga fram en eller annan bok till.

Nu hoppas jag att galleriet fylls med massor av besökare som vill njuta av en helg i konstens tecken. Är du nyfiken på programmet så kika in på galleriets hemsida.

Jag önskar er en fin helg <3

Christina Karlsson


Poesiläsning ur Våra andetag andas haikusommar

Idag blir det poesiläsning. Nu har jag fått tillgång till filmklippet med poesiläsning från min bokrelease den 23 november 2018 på Galleri KVIS i Svedala. Det är Martin Bard från Destination Svedala som filmat. På filmen syns min installation bokprat och på väggen bakom mig hänger tre av mina kvadratiska fototavlor med ugglor och natur.

Att ha bokreleasen på möjligheternas Galleri KVIS passade perfekt med tanke på att det i min diktsamling finns en referens till galleriet.

Våga andas konst!

© Christina Karlsson

Min SveDalahäst är en bevingad enhörning

Lördagen den 6 oktober är det kulturkalas i Svedala kommun och vi på Galleri KVIS står för vår lilla del av arrangemanget. I samband med förra årets kulturarrangemang kläckte jag idén om att vi kommande år skulle ha  temat svensk kultur. I somras kläcktes ytterligare en idé, när en av våra styrelsemedlemmar skulle åka till Nusnäs. Vi bad henne att köpa med sig omålade trähästar som vi har sandpapprat och slipat till. I höstas kläcktes nästa idé. Vi arrangerar ett styrelsemöte där vi i styrelsen skapar en egen personlig SveDalahäst.Vad roligt vi hade! De flesta av oss hann inte måla klart på en kväll, utan fick ta med hästarna hem och färdigställa dem. Denna helgen har det varit smygvernissage för kulturkalasets utställning.

Min häst representerar sagorna, drömmarna och hantverket i vår kultur. Den representerar idéer, lekfullhet, kvinnokraft och skaparglädje.

Det känns gott att arbeta tillsammans med en styrelse som vågar vara lite innovativ. Inte för att det är första gången som någon målar trähästar precis… men det är första gången som vi gör det tillsammans på Galleri KVIS och vi på sätt och vis placerar vi den ursprungliga Dalahästen i rampljuset, genom att inspireras och skapa en egen variation som blir till en konstinstallation. Våra olika personligheter kan spåras i våra hästar.

Personligen så tycker jag att de alla är fina, var och en på sitt sätt och någon gång under veckan kommer hästarna att få en närmare presentation på Galleri KVIS hemsida. Det kan möjligtvis vara så att jag hinner uppdatera hemsidan ikväll innan jag somnar.

Må väl och ta väl hand om er där ute IRL och i cyberspace.

Christina Karlsson

 

 

En utställning och en erfarenhet rikare…

Skåne är vackert! Kolla bara in det här fotografiets speglingar, som jag råkade knäppa av när jag skulle aktivera mobilens GPS för att hitta rätt väg till vernissagen på Solsäter.

Vilka dagar! Efter en intensiv arbetsvecka och arbetsdag i fredags åkte jag direkt till vernissagen på Solsäter. Den här helgen har den jurybedömda utställningen i Öppna Sinnens regi ägt rum. För mig kändes det otroligt lyxigt att bara kunna glida in och delta i vernissagen.

Jag blev nöjd med hur arrangörerna valt att hänga upp mina alster. Hela utställningen var överlag fantastisk välarrangerad, snyggt hängd och det känns gott att ha varit en del av den här utställningen.

Idag var det sista utställningsdagen och då fick alla vi som deltagit i utställningen ett tjusigt intyg.

Mina dagar den senaste tiden har varit en bergochdalbana, sprängfylld av åtaganden och händelser av olika slag. Jag skriver om delar av min vardag, men det jag väljer att skriva om är långt ifrån allt som händer. Oavsett vad, så lever jag min dröm i konstens tecken…

Må väl <3

Christina Karlsson

 

 

Speglingar som uppstår

Godmorgon världen!

Idag delar jag med mig av ett fotografi som är en spegelbild från häromdagen när jag kikade in genom vårt köksfönster. Jag kan inte låta bli att fascineras av mönster och speglingar som tillsammans skapar flera bilder i en bild.

Den senaste veckan har varit en prövning med en tung händelse/sjukdom i min närhet, men det finns alldeles för mycket negativt i världen för att låta något sådant ta över. Ingen blir friskare av att jag deppar. Jag väljer att fokusera blicken på det som är vackert och fint. Ljuset finns ju trots allt överallt, det gäller bara att se det.

Envishet lönar sig. I förra veckan lämnade jag in fem fotografier till en jurybedömd utställning. Fotografierna hade jag packat in i bilen på morgonen och efter arbetsdagen ställde jag in min GPS, och körde vilse. GPS:en ville lura in mig på en liten väg där man inte fick köra och naturligtvis svängde jag inte in där utan fortsatte att köra och hamnade i någon form av cirkelmönster utan att komma rätt. Det var sent på fredagseftermiddagen och jag kände mig ganska sliten, ett tag funderade jag på att ge upp men skam den som ger sig. Jag hittade såklart rätt till sist 🙂

Igår när jag kom hem och öppnade min privata dator fanns där ett mejl som berättade att alla mina fem fotografier hade blivit antagna till den jurybedömda utställningen. Gissa om jag blev glad!

Ha en fin dag,

och kom ihåg att aldrig ge upp!

Christina Karlsson

 

 

 

En ton, ett ljus och en besökare

Jag ler inombords varje gång jag får syn på den här fina skulpturen. På fotografiet ovan poserar den i trädgården, men dess verkliga placering är i köksfönstret som på bilden nedanför. Köket är den plats där jag dagligen slår mig till ro för att njuta av en kopp kaffe, frukost eller en matbit och just därför valde jag att placera skulpturen där. Jag blir så innerligt glad varje gång jag får syn på den och jag tycker om att filosofera kring budskapet den bär med sig.

Jag tycker om att betrakta speglingarna som uppstår i fönstret och kontrasten mellan skulpturen och den gröna naturen utanför. Skulpturen ingick i konceptutställningen det Ofattbara 3.0 och konstnären heter Joakim Larsson.

Den här underbara dikten lämnade Stina Larsson kvar som en ton på galleriet i samband med litteraturrundan och finissagedagen. Hon skrev den också på insidan av omslaget till sin fina bok, Livstecken som rymmer en av hennes diktsamlingar som jag läst om och om igen. Dikter att drömma till, passar utmärkt för en drömmare som mig…

Jag känner mig lyckligt lottad över att ha förmågan att njuta av konst. Konst får mig att må bra. Konstupplevelser får mig att utvecklas och gå framåt. Konst ger mig näring och energi som gör att jag orkar med allt det där andra som kan vara tungt att bära. Med konsten i livet känner jag mig stark.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

 

Drömmen om; det Ofattbara 3.0

Jag kikar in genom galleriets fönster och känner mig upprymd över att denna utställning äger rum på GALLERI KVIS. Mitt första möte med konceptutställningen det Ofattbara, ägde rum för fyra år sedan då jag besökte Trelleborgs konstmuseum och det var då tanken om att få se en liknande utställning på  GALLERI KVIS väcktes. Jag blev så fascinerad av utställningen att den funnits med i mina tankar sedan dess och om du vill läsa mitt blogginlägg från 2014 så finner du det här. Vill du läsa vad jag skrivit om utställningen på GALLERI KVIS hemsida så varsågod. Där finns flera inlägg om utställningen.

Detaljer som särskilt funnits i mina tankar är de estetiskt tilltalande, fascinerande och alldeles underbara, änglalika skulpturerna. Kroppen är av trä, vingar och krona av koppar och stativet av betong. Jag känner mig upprymd och längtar tills söndag när den här ljuvliga varelsen ska följa med mig hem, fast å andra sidan så skulle jag önskat att utställningen pågick ett tag till så att jag kunde besöka den flera gånger. Jag tycker om att utställningen består av ett helt koncept, med ljudkonst, dikter, skulpturer, målningar och grafik.

Stående besökare

Stående besökare

Flygare

Stina Larssons dikter innehåller otroligt fina kombinationer av ord. Ord som tillsammans väcker betydelsefulla tankar och funderingar kring livet.

Det fina med drömmar är när de slår in och just nu känns det bara så himla fint att den här utställningen kommit till vårt galleri. Konstnärerna bakom utställningen är: Joakim Larsson, skulptur, måleri och grafik, Stina Larsson författare och Cornelia Larsson som är ljudkonstnär.

Denna helgen är det finissagehelg och utställningen ingår dessutom i litteraturrundan. Stina Larsson kommer att läsa upp sina dikter, Joakim Larsson kommer att arrangera visningar av utställningen, toner från Cornelia Larssons ljudkonstverk kommer att ljuda ur högtalarna och på söndag kommer det dessutom en inbjuden författare, Peter Winai som ska läsa ur sin nya bok.

Jag kommer definitivt att besöka galleriet både på lördag och söndag!

Önskar er alla en poetisk och vacker helg <3

Christina Karlsson

Havsutsikt från frukostbordet

 

Den här fina akvarellmålningen hänger numera hemma på väggen i vårt kök, mitt emot platsen där jag brukar sitta och äta min frukost. Konstnären heter Monica Larsson och motivet föreställer utsikten från ett av fönsterna i Magasinet nere i Smygehamn. Monica Larsson har specialiserat sig på att måla fönster och jag gillar att hon alltid får fram kontrasterna som skapas av hur skuggorna faller.

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att just Smygehamn är en plats jag tycker om och återvänder till varje sommar. Nu kan jag njuta av utsikten från fönstret i Magasinet dagligen och det jag tycker särskilt mycket om är horisontlinjen där himmel möter hav. När jag betraktar målningen förnimmer jag ljudet av det knarrande gamla trägolvet man beträder när man tittar ut genom fönstret, jag anar ljudet av vågorna som slår mot stranden och jag kan ana doften av havsbris och tång.

Må väl och njut av konsten och dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

Små söta ting…

Jag njuter vidare av min ledighet och passar på att städa igenom hemmets flesta vrår. Igår var det sovrummets tur att bli välstädat och fint. Sovrummet är nog det rum jag gillar bäst i vårt hus. Jag tycker så mycket om den blåvita tapeten med fåglar och blomsterrankor, och jag gillar att pryda sminkbordet med blommor och små vackra ting.

Den här fina glasskålen har jag köpt på GALLERI KVIS av en konstnär som heter Margaretha Persson. Jag gillar det lite busiga oväntade motivet och färgerna.

I den här välsnidade perfekta lilla träskålen förvarar jag mina hårklämmor. Även den är inköpt på galleriet av en träslöjdshantverkare som heter Ingvar Nilsson.

Det här vackra lilla smyckeskrinet har en gång tillhört min morfars mamma Annie. I det här skrinet brukar jag förvara ett halsband som jag är särskilt förtjust i.

Idag lär det bli en soft dag, med tanke på att vi kom hem sent inatt efter att ha varit på partaj hos våra bästa vänner. Imorgon ska vi arrangera nyårsfirande och så snart jag lyckas ta mig själv i kragen och sätta fart ska det städas vidare, bakas cheesecake och förberedas för ett festligt avslut på 2017 och en välkomnande inledning på 2018.

 

Hoppas allt är väl med er på andra sidan skärmen!

Christina Karlsson

 

Tavlorna dansar rock´n roll

Tolv tavlor som hänger på väggen i min nystädade ateljé/arbetsrum. Sex fotografier med motiv av ugglor, natur och böcker. Fem zentanglemotiv i akvarell och tusch. Dessa alster är det jag själv som är upphovsman till. Planen var att hänga tavlorna rakt men som ni ser skiljer det på någon cm här och där, men det bjuder jag på.

Jag gillar ugglan som symbol för bildning och vishet. I romersk mytologi förknippas ugglan Glaucus med gudinnan Minerva som betraktades som skyddsgudinna för hantverk och konstskicklighet. Minerva avbildades ofta med sin uggla. I början av 500-talet f.kr betraktades hon som Roms krigiska statsgudinna och senare blev hon beskyddare för hantverkare, skådespelare, skrivare och lärare.

Den här fantastiska lilla målningen som hänger till vänster i bilden köpte jag av en ung konstnär i samband med årets kulturnatt i Svedala. Målningen heter Våren och konstnären heter Evelina Kronquist. Jag tycker om det fundersamma uttrycket flickan har i ögonen, blommorna i håret, färgerna och min favoritårstid är våren. Igår hängde jag upp den intill mina alster och jag tänker att den utgör ett uppfriskande, ungdomligt och romantiskt inslag på väggen i mitt kreativa rum.

Må väl!

Christina Karlsson