Det är något visst med högtider och traditioner. När man låter traditionen följa sin tid, när man bevarar det bästa, och när man vågar vara lagom innovativ för att modernisera högtiden så att den passar vår samtid.
Jag tycker om det som är estetiskt tilltalande, visuellt och sinnligt. Midsommarkransen blir därför en betydelsebärande ingrediens i midsommarfirandet. Den traditionella midsommarkransen går oftast i rött, blått och vitt med kombinationen vallmo, blåklint och prästkragar. I år valde jag att hylla den svenska midsommaren med en krans i svenska flaggans färger, besående av solgula rosor och traditionella blåklint.
Jag band två kransar med olika baser av grönska, en till mig och en till min man. Basen till min blågula krans band jag av kvistar från våra buxbombuskar och ligusterhäcken. Till makens krans använde vi en kvist från grannens björkträd, som sträcker sig in på vår tomt.
Midsommarafton firade vi tillsammans med makens barndomsvänner, nyfunna vänner och en fantastiskt vänligt sinnad och söt hund.
Brukar du ha midsommarkrans i håret på midsommarafton?
Christina Karlsson
Vi människor lägger stor vikt vid estetiken och jag har en fäbless för vackra ting. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av ett litet tips om hur man kan iscensätta sina minnesanteckningar som rekvisita, i sammanhang där man ska hålla tal. Nu hör det förstås inte till vanligheterna att jag håller tal. Det är ju skillnad på föredrag, föreläsningar, undervisning och tal. När jag undervisar håller jag inte tal, utan då har jag ju snarare en dialog med mina elever, så det är inte den typen av tal jag avser. I detta sammanhang är min avsikt att diskutera högtidstal.
Jag kan inte låta bli att tycka om den här klädstilen med sina spektakulära frisyrer och fantastiska klänningar. Det här blev definitivt en minnesvärd kväll <3
