Vaknade till ett snötäckt landskap och såg hur stora mjuka snöflingor sakta dalade till marken. Snö kan vara sällsynt på våra breddgrader här nere i södern, så känslan som infinner sig är speciell. Vi är många som drömmer om en vit jul och i år verkar det som om vår dröm blir verklighet. Jag drar dock inga förhastade slutsatser och tar för givet att snön ska ligga kvar, imorgon kan snön vara borta.
Kanske är det just denna vetskap som lockar fram barnasinnet och en sprudlande lust att skynda ut för att göra en snöängel. Ett utmärkt sätt att njuta av nuet kan vara att bara kasta sig på marken och göra svepande rörelser med armarna tills deras avtryck förvandlas till änglavingar.
En snöängel skulle kunna betraktas som landart då den uppstår av en medveten handling, en önskan om att skapa ett visuellt spår i form av ett estetiskt avtryck. Kroppen är redskapet, materialet är snön och miljön är platsen där man placerar sina avtryck. Avtrycket av en snöängel är tillfälligt, det kommer förr eller senare att smälta bort, till sommaren syns troligtvis inte minsta lilla spår av att det funnits en snöängel på just denna plats, bortsett från fotografier eller eventuella målningar som dokumenterar.
Jag tar dagen med ro, småpysslar, städar, planerar morgondagens julbord och ser fram emot att både ynglingarna och gamlingarna kommer hit och firar jul med oss. Vad har ni för er idag?
Önskar er alla en fortsatt fin julhelg <3
Christina Karlsson
