Hällåkra skulpturpark

Hällåkra vingård är en trivsam plats som ligger mitt ute på Söderslätts skånska mylla. Vi har länge varit nyfikna på vingården, men det var först nu i samband med att konstnären Joakim Larsson skulle ha en guidad visning av sina skulpturer som vi kom till skott. Samtliga skulpturer som visas i parken ingår i konstkonceptet det Ofattbara. Skulpturparken är vackert belägen omgiven av friska, vackra rader av vinrankor, där finns en örtagård, rabatter med blommor och träd.

Miljön är som sagt riktigt skånsk, hemtrevlig och estetiskt tilltalande.

Här kan man slå sig ner utomhus vid borden som står placerade intill stora träd som skyddar mot den skånska vinden, samtidigt som man blickar ut över skulpturerna i parken och vinrankor i rad, så långt ögat når. Jag prövade ett av gårdens röda viner, maken valde alkoholfritt alternativ, vi åt Hällåkraboeuf och efter maten svart kaffe med lavendelskorpor som bakas på lavendel från trädgården. Maten var delikat, vinet smakade bra och personalen supertrevlig. Miljön är avslappnad och vi fick till och med sällskap av gårdens hund som kom och hälsade på oss.

Hällåkra vingård erbjuder god mat, dryck och framförallt spännande konst med skulpturer att förundras över. Skulpturerna ingår i konceptet det Ofattbara och konstnären heter Joakim Larsson.

God mat, dryck och konst i en avslappnad och trivsam miljö på landet.

Må väl och njut av sommaren som passerar <3

Christina Karlsson

Famntaget i Smygehamn…

Haikudikt sid 63, ur Våra andetag andas haikusommar.

Besökte Smygehamn och hälsade på den här vackra skulpturen. Hon njuter av solen, havet och vindarna där hon står och sträcker sig mot havet. Skulpturen heter Famntaget (1929-1930) och konstnären Axel Ebbe.

Famntaget, av Axel Ebbe.

Igår var det solsken, men hon står där i ur och skur, och oavsett väderlek ser hon alltid ut att njuta av skulpturlivet. Hon är förtjusande! Det sägs att det är skådespelaren Uma Thurmans mormor som stått modell till skulpturen. Oavsett vem som stått modell så finner jag denna plats och skulptur inspirerande.


Famntaget är omgiven av en cirkelformad väldoftande lavendelrabatt.

Har du varit i Smygehamn någon gång?

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson


Skulpturer vi passerar

Tänk dig att du har en cirkel, dela den i två delar, snurra runt delarna och foga samman dem med sin radie…och vips så har du ritningen till ett geometriskt konstverk.

Just den här typen av ritningar och skulpturer är kännetecknande för Bertil Herlow Svenssons konstnärskap. Svedalakonstnären Bertil Herlow Svensson föddes i 1929 i Våxtorp i Halland, flyttade till Börringe i Svedala där han bodde fram till sin död 2012.

Utsnitt i närbild

Det här konstverket är placerat i närheten av en gångstig vid Erlandsdal i Svedala. Detta är ett konstverk jag ofta passerar när jag ger mig ut på promenad. Jag tycker att konstverket är vackert, harmoniskt i sin enkelhet och intressant med sin referens till den geometriska sfären. De flesta av Bertil Herlow Svenssons konstverk är har matematiska referenser och jag skulle bra gärna vilja veta vilket budskap han egentligen ville förmedla…

Brukar du stanna upp och betrakta något konstverken du passerar där du bor?

Christina Karlsson

I skissernas skulpturpark

Skulpturparkslycka

med dig, i konstens tecken

rekreation

Konstverket med flickan och kaninen i brons heter ” Kommer ihåg att jag såg dig” namnet på konstnären är Bianca Maria Barmen, 2007.

Min man poserar med Attacéväska R.W, dvs Raol Wallenbergs portfölj. Namnet på portföljens konstnären är Ulla Kraitz.

Platsen vi besökte heter Skissernas museum i Lund och på bilderna ovan befinner vi oss i skulpturparken utanför museet. Har ni inte varit på Skissernas så rekommenderar jag ett besök, skulpturparken är trevlig, museet visar otroligt vackra skisser/förlagor till offentliga konstverk och även till konstverk som aldrig blivit av. Numera finns det en restaurang alldeles i anslutning till entrén, och den lunchen vi åt vid vårt besök smakade delikat.

Det första utställningsrummet man kommer in i är Svenska salen. Alla konstverk i denna sal är framställda av svenska konstnärer och varje gång jag stiger i i denna sal dras min blick direkt till den stora målningen av Isaac Grunewald.

Tycker så mycket om Linn Fernströms vackra målningar med motiv av unga kvinnor. Målningen på bilden heter Vargstyrning, 2010.

Jag önskar dig en fortsatt fin dag <3

Christina Karlsson

Bokprat och estetik

Denna gången är det min mormors kaffekoppar som får ingå i en konstinstallation på galleriet. Min mormor och morfar har flyttat från sitt hus till ett boende och i samband med det tog jag över de fina rosenkopparna. Vad jag vet så har det aldrig druckits kaffe ur dem tidigare, utan de har stått fint uppradade till prydnad i ett vitrinskåp och kakfatet har hängt på väggen bredvid. Nu låter jag servisen komma ut och se världen utanför ett hem, följa med på galleri, fyllas av kaffe, blomstrande idéer och ingå i ett konstverk. Varje kaffekopp är unik och alla koppar pryds med motiv av olika rosensorter.

Vackra ting förgyller en vardag som lätt kan kännas grå och därför tänker jag dricka kaffe ur dem lite då och då.

Utställningen smygstartar denna helg, men höjdpunkten kommer att bli nästa helg i samband med Litteraturrundan. Då kommer det ytterligare tre författare som förgyller galleriet med ord och bild.

Jag har haft en lugn och soft dag på galleriet, med tid för att skriva dikter, teckna och planera. Två andra utställare höll vernissage i entrérummet så fokus var på deras utställning, vilket kändes ganska skönt för mig. Blev såklart glad för de besökare som kom in till mig, köpte böcker och pratade om mina dikter/bokbord. Nästa helg blir det vernissage med sagor och poesi i samband med Litteraturrundan.

Bryt upp, ny dag gryr!
Tag platsa – arenan_ Tellus.
Det är vår tid nu! (ur, Våra andetag andas haikusommar)

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Ögonfröjd med historiska berättelser i konstverk på Nationalmuseum

När vi kom fram till Nationalmuseet ringlade kön sig utanför, men när museet väl öppnade rasslade det till och vi blev insläppta relativt snabbt.

Nationalmuseum grundades år 1792, ett år före Louvren i Paris. Nationalmuseet är ett av Europas äldsta offentliga konstmuseer. Unikt för museet är att det instiftades till minne av Gustaf den III och att det innehåller en stor andel av de äldre kungliga samlingarna.

Den skulptur jag längtat mest efter att få återse är Johan Tobias Sergels, Amor och Psyke. Jag fascineras av berättelsen om dessa två karaktärer, av alla uppdrag och äventyr de måste gå igenom, av alla frågetecken på vägen och av dramats lyckliga slut.

Jag har skrivit om Amor och Psyke tidigare här på bloggen. Vill ni läsa inlägget är det bara att klicka här.

Med tanke på att jag beundrar och fascineras av drottning Kristina så var en annan höjdpunkt att få se David Becks porträttmålning (1650) av drottning Kristina. Målningen innehåller flera symboler som hyllar drottningen som regent. Kulan representerar jorden, vinddraget i slöjan representerar vinden, vattnet i fontänen ger enhet åt hennes rike, dvs Sverige. Det jag upplever som fascinerande med att se en målning IRL är att jag då har möjlighet att uppmärksamma detaljer som inte synts på fotografier jag tidigare sett av verket. I denna målningen kan man tex urskilja drottningens namn på brevet som hon håller i sin hand. Drottning Kristina hade precis som jag ett stort intresse för konst, litteratur och vetenskap. Kristina  bidrog till av berika Sveriges konstsamling, konst- och kulturliv. Hon bidrog dessutom till att sätta Sverige på kartan genom att våga abdikera, våga flytta till Rom, bli vän med påven och så småningom begravas och få ett minnesmonument i Peterskyrkan i Vatikanstaten. En fascinerande kvinna!

Nästa porträttmålning av drottning Kristina målades av den franske konstnären Sebastien Boudout 1653.

Höjdpunkterna på Nationalmuseum är många och självklart måste jag nämna de stora väggmålningarna av Carl Larsson. Trots att jag sett dem tidigare så var det först nu jag uppmärksammade att en av bilderna föreställer Sergel i full färd med att skulptera fram skulpturen av Amor och Psyke…och det är just det som är det fina med riktigt bra konst. Man kan återkomma till den och betrakta den hur många gånger som helst, bara för att varje gång uppmärksamma något man inte tidigare uppmärksammat. Ett intressant verk tål att granskas om och om igen.

Må väl och njut av konsten i din vardag <3

Christina Karlsson

 

Besökte Fotografiska och blev förälskad

Jag har länge velat besöka Fotografiska och vid detta Stockholmsbesöket fanns det äntligen utrymme för det efterlängtade besöket. Vilken upplevelse det blev! Det visas tre olika fotoutställningar av fotograferna Kirsty Michell, Anja Niemi och Alison Jackson.

Den mest fascinerande utställningen var Kirsty Mitchells Wonderland. Hon iscensätter olika sagovärldar och gemensamt för fotografierna är att det finns en kvinna i sagans centrum. Motiven består av drömska miljöer i naturen, massor av blommor, kläder av blommor, böcker och en underton av sagolikmystik.

Jag blev förälskad i Kirsty Michells fotografier och i den sagovärld hon lyckas förmedla i sina bilder. Hon tillverkar nästan all rekvisita själv så det kan ligga flera veckor eller månaders arbete bakom en fotoserie. Känns berikande och inspirerande att ha sett utställningen. De tre översta fotografierna i detta inlägg är tagna på Kirsty Michells utställning. Vill ni se mer av hennes alster så kika in på hennes magnifika hemsida. Vilken fotograf!

Utställningen In Character av Anja Niemi var också fascinerande. In Character var som ett undersökande av självets existens och förhållande till livet. Mycket fascinerande men med en dragning åt det melankoliska hållet då hon arbetar med kontraster som skönhet kontra kuslighet.  Även här är det kvinnan som har huvudrollen och miljöerna är mystiska, lite a lá David Lynch.

Den tredje utställningen Truth is dead av Alison Jackson var helt annorlunda. Alison Jackson bearbetar/kommunicerar hur samtiden fylls av manipulerade bilder och nyheter som förvränger sanningen och hur vi människor ofta väljer att tro det vi hör och ser rakt av, utan att ifrågasätta och ta reda på sanningshalten. Hon använder sig av kändisar, och iscensätter fullständigt fejkade situationer som ändå är tillräckligt trovärdiga för att betraktaren ska kunna köpa dem. Utställningen var intressant men med tanke på att det fanns fejkade bilder av kändisar på alla fotografier kändes det fel att fotografera, men om ni är nyfikna så gå in på Fotografiskas eller fotografernas egna hemsidor.

Vi avslutade kvällen med en delikat trerättersmeny i Fotografiskas restaurang. Trevlig personal, utsökt mat, medvetet koncept och trivsam miljö med utsikt över Stockholms skärgård. Jag ser redan fram emot mitt nästa besök på Fotografiska…

Vilka ingredienser anser du att ett fotografi ska innehålla för att vara intressant?

Christina Karlsson