30 kr/såld bok doneras till Skåne Stadsmission

Vårens och sommarens inställda bokmässor och arrangemang har bidragit till att jag har massor av böcker kvar. När tiderna är tuffa och livet känns svårt är det många som finner styrka i konst och poesi. Konst och poesi kan vara just det där kittet som ger en styrka att gå framåt och få livet att hålla samman.

Hjälp mig att dela med mig genom att köpa en bok, 30 kr/såld bok går direkt till Skånes Stadsmission.Våra andetag innehåller 144 fina haikudikter att betrakta, tolka, smaka på, fundera över eller måla till – valet är ditt. Många har det tufft och jag har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att skänka 30 kr/såld bok till Skånes Stadsmission (erbjudandet gäller för de böcker jag säljer from den 3 juli 2020 till och med den 15 augusti 2020).

Böckerna kostar 125 kr och postens portokostnad är 55:- . Vill du att jag skickar boken behöver du swisha mig totalt 180 kr, men om du bor i närheten kan du avtala tid med mig och komma och hämta boken här och då betalar du 125 kr. Oavsett vad du väljer så går 30 kr oavkortat till Skånes Stadsmission.

Varannan boksida är blank, dels för att ge rymd åt dikten men också för att bjuda in läsaren och erbjuda en tom sida att måla eller skriva på.

Vill du att jag skickar dig en bok, så swisha 180 kronor, till 070 6795701. Skriv ditt namn som meddelande så jag vet vem betalningen kommer från, samt mejla ditt namn och adress till christina.ckc@telia.com, så jag vet vem jag ska skicka boken till. Vill du slippa portoavgift går det bra att komma hit och hämta boken om du meddelar mig i förväg och avtalar tid.

Ta väl hand o dig och njut av en sommar i konstens och poesins tecken!

Christina Karlsson

Hilma af Klint på Moderna Museet i Malmö

Hilma af Klint föddes föddes för 158 år sedan eller närmare bestämt år 1862. Hon levde i en helt annan tid, men konsten hon målade känns mer aktuell än någonsin. Utställningen på Moderna Museet är mäktig och känslan som infinner sig när man går runt och betraktar Hilma af Klints storslagna verk är likt en religiös uppenbarelse. Samlingen Målningarna till Templet, består av 193 verk som målades under år 1906 – 1915. Det övergripande temat beskriver människans evolution och beskriver de utvecklingsstadier vi går igenom under vår tid på jorden. Templet refererar inte bara till en fysisk byggnad utan även till människans kropp som ett själens tempel. Hilma af Klint är kvinnan vars målningar har fått oss att skriva om konsthistorien.

Den här målningen från år 1907 föreställer Barndomen, den ingår i De tio största. I denna serien undersöker hon människans livscykel genom att använda virvlande former och mjuka pastellfärger tillsammans med linjer som ger känslan av att vara rytmiskt skrivna ord. Verken är storslagna både till innehåll och storlek, och jag får känslan av att vilja stanna kvar och övernatta i samma rum som dessa konstverk bara för att få möjlighet att känna in vad det är de vill säga.

Den här målningen ingår i serien Sjustjärnan, Hilma af Klint använde den blå färgen som representant för kvinnlighet och den gula färgen som representant för manlighet. I många av hennes målningar kan man se hur blått och gult förbinds med mjuka linjer som tillsammans skapar någon form av mönster. Hon använde sig av ett rikt, utvecklat symboliskt bildspråk tillsammans med en abstrakt uttrycksform som på tiden då hon verkade var helt unik.

I det här rummet presenteras Svanen, kontrasterna mellan vitt och svart, kvinnligt och manligt, ljusa och mörka färger som tillsammans skapar rytmiska mönster på temat liv och död. Jag får en känsla av att målningarna rymmer någon någon form av visuella dikter.

Serien, Kunskapens träd får leendet att sprida sig och värma lärarhjärtat i min själ.

Hilma af Klint hade ett stort intresse för naturen och botaniken. Hon närstuderade växterna till den grad att hon lyckades visualisera hela växtens uppenbarelse som i denna akvarellmålningen där man kan förnimma någon form av rörelse, själva växtens essens bortom det synliga utanför kroppen. Jag tycker att det ser ut som om stjälkens rötter rör sig rytmiskt likt ben som är på väg framåt, som om själva stjälken är en kropp och stråna armar som håller takten, vetefrukten liknar ett huvud som försöker balansera, hålla takten och suga åt sig intryck från omvärlden i en poetisk dans. Fascinerande!

En av de absolut bästa konstutställningar jag sett! Och jag kommer att se den minst en gång till. Nästa inbokade gång blir tillsammans med KVIS styrelse, och när höstterminen kör igång så hoppas jag innerligt att det blir möjligt att ta med bildeleverna dit på ett besök. Den här utställningen är något utöver det vanliga <3

Avslutningsvis så vill jag bara flagga för att jag tidigare skrivit om boken, En roman bortom gåtan om Hilma af Klint. Villl du läsa det inlägget så finns det här.

Vad tänker du om Hilma af Klint?

Christina Karlsson

Ester Blenda på Skarhults slott

Utställningen om journalisten och författaren Ester Blenda Nordström (1891- 1948). Stjärnreportern som vid 20 års ålder lyckas med konststycket att erövra Stockholms tidningsvärld trots att kvinnliga journalister ännu knappt var välkomna. Hon skrev presshistoria som wallraffare och undersökande journalist. Hon stred för kvinnlig rösträtt, levde med samerna i Lappland under ett halvår, räddade byar från att svälta ihjäl under finska inbördeskriget, reste i Amerikaimigranternas spår med minimal reskassa, hon reste över fyra kontinenter men återkom alltid till Stockholm. Hennes liv var fyllt av unika äventyr och upplevelser.

Hennes liv är väldokumenterat med över 800 privata fotografier, samt många av de brev som finns bevarade från hennes brevväxling med nära och kära. De skrivmedel som fanns till buds på den tiden var att skriva för hand eller på skrivmaskin.

Ester Blendas anteckningar inför en tentamen 1918 tillhör inte den traditionella typen av anteckningar men berättar en hel del om hennes personlighet. Det sägs att hon var ett väldigt busigt barn som hittade på en hel massa rackartyg och att hon inte ville foga sig i rollen som den söta klänningsprydda flickan med rosett i håret. Hon använde säkerligen en hel del stoff ur självupplevda händelser när hon hon skrev En Rackarunge. Boken som lästes av Astrid Lindgren och som sägs ha varit inspirationsmaterial till skrivandet av Pippi Långstrump.

Ester Blenda gick sina egna vägar, hon klädde sig hellre i byxor än klänning, hon rökte, körde motorcykel och när hon reste runt hade hon ofta ett vapen i väskan. Männen förälskade sig i henne men hennes livslånga och hemliga kärlek var väninnan Carin Frisell.

Ester Blenda gick verkligen “all in” i allt hon gjorde, skulle hon skriva om hur det var att arbeta som piga tog hon anställning som piga för att få en inblick i hur det verkligen var. Hon reste över fyra kontinenter för att undersöka, utforska och samla stoff till sitt skrivande. Hennes livsstil kostade på då den var allt annat än sund. Hon rökte konstant och gillade att festa till det med några glas alkohol. Hennes leverne ledde så småningom till ett beroende av både alkohol och droger, samt en destruktiv livsstil som inte bara förstörde hennes hälsa utan även hennes ekonomi. När hon dog vid 57 års ålder var hon utfattig.

Jag tycker att det är fascinerande med människor som vågar gå sina egna vägar och kämpa för det dem tror, vilket Ester Blenda ju gjorde, men med tanke på att hon levde så destruktivt känns det inte som att hennes handlingar fungerar fullt ut som förebild. Ester Blenda gjorde många starka och bra val i sitt liv, men också en hel del dåliga val som ledde till fattigdom, sjukdom och så småningom en alldeles för tidig död.

Oavsett vad hon gjorde eller inte gjorde så är hennes livsöde högst intressant och värt att föras vidare. Absolut en intressant utställning som jag är glad att jag fått ta del av.

Vad tänker du om Ester Blenda, hennes prestationer och livsöde?

Christina Karlsson

Skarhults slott

Nu har jag varit på Skarhults slott. Vädret var helt otroligt, solen sken och det var en perfekt dag för ett besök på slottets utställningar. Själva slottet byggdes under renässansen på 1500-talet och som ni ser finns det sådana där klassiska torn som man brukar se i sagornas värld.

Den här stentavlan finns ovanför borgporten i slottets östra länga, och där går det att läsa att Steen Rosensparre lät uppföra detta hus år 1562. I själva verket var det Steens fru Mette Rosensparre som ledde och administrerade byggandet medan Steen var ute och krigade. Slottet stod färdigt år efter det att Steen stupat i kriget.

I utställningen Den dolda kvinnomakten, får man följa med på en liten tidsresa via några av Skarhults slottfruar. I 1500-talsrummet visas en målning av Mette Rosensparre, samt den här fantastiska klänningen som påminner starkt om den hon har på sig på målningen. Jag kan inte låta bli att fascineras av detaljer som här tjusiga kragen, klänningscapén, smycket och den stilrena formen.

Barocken! Nu befinner vi oss i århundradet då drottning Christina regerade i Sverige. Ett motiv av drottningen till häst syns till vänster i bilden. Det här rummet tillägnas dock Beata von Königsmarch som köpte Skarshult för egna pengar, men som trots det inte finns med i ägarlängden pga att hon som gift betraktades som omyndig – istället är det hennes mans namn som finns dokumenterat, Pontus Fredrik de la Gardie. I bildens blickfång ser ni klänningen som representerar tidsperioden. Vilken klänning! Tänk att skrida fram i en sådan… Undrar hur det känns att gå omkring med en sådan där krage? Och hur får man den att stå upp sådär? Hela klänningen är som ett stilrent konstverk.

Tidsepoken är rokoko och århundatet 1700-tal. Varje tid har sin entreprenörspartyprinsessa och det var som en sådan Stina Piper framställdes. Stina Piper fick Skarhult i morgongåva när hon gifte sig med Erik Brahe 1754. Eric Brahe tillhörde hovet, han var en av Adolf Fredriks förtrogna och blev invecklad i planer på statskuppen. Trots att hans delaktighet inte kunde bevisas och att han förnekade inblandningen dömdes han till döden 1756. Stina Piper blev änka och Erics son föddes ett par månader efter avrättningen. Inte häller hennes namn finns med i ägarlängden där ägandeskapet övergår från maken till sonen som dessutom inte ens var född när han tog över ägandeskapet enligt dokumentation. I själva verket var det Stina som styrde företagandet. Makens tidiga död sätter djupa spår, men livet går vidare och år 1773 gifter Stina om sig med Ulrik Scheffer.

Kolla in strumporna i kristallkronan. Inredaren av det här rummet har haft glimten i ögat, jag kan inte påminna mig om att jag sett strumpor i någon kristallkrona tidigare, men de finns där för att visualisera festerna, och det goda men lite väl vågade livet som levdes av rokokogrevinnan (Stina) Christina Piper.

Utsikten från rokokorummet bjuder på en vy av den fina blomsterparken och på andra sidan gatan väntar utställningen om Ester Blenda, den såg vi också men det skriver jag om en annan dag.

Den här utställningen föll mig i smak, budskapet och berättelserna kring Skarhultskvinnorna känns angelägna att lyfta fram. Frågorna den här utställningen väcker känns högst betydande. Tack Alexandra von Schwerin för att du ställde frågan om vad de tidigare slottsfruarna ägnat sig åt, tog reda på svaren och för att du bestämde dig för att dela med dig av deras berättelser. Jag kan inte låta bli att undra varför inte många fler ställt frågan om kvinnorna i historien och jag hoppas att vi kvinnor som trots allt utgör hälften av befolkningen kommer att få ett större utrymme i framtidens historieböcker.

Jag kan rekommendera ett besök på slottet, men tänk på att man i dessa Coronatider måste boka sin biljett i förväg. Mer info finns på Skarhult.se. Bor man långväga härifrån kan man kika in på hemsidan ändå, där finns material för den som har ett allmänt intresse, eller för dig som arbetar i skolan.

Vad tänker du? Skriv gärna och berätta.

Men glöm inte att njuta av dagen!

Christina Karlsson

Del 2: Vad är konst?

Kan en skugga och några vitsippor vara konst?

En helt vanlig skugga är i allmänhet inte konst, men jag menar att det finns tillfällen då en skugga kan vara ett konstverk. Skuggan på fotografiet ovan är en dokumentation av ett konstverk jag skapade på en av mina skogspromenader. Själva konstverket finns inte kvar, eftersom verket försvann i samma stund som jag rörde mig vidare. Konstverket existerade ett kort ögonblick just där och då, i samma stund som jag betraktade min skugga och tänkte att det såg ut som om skuggan bar ett fång vitsippor intill bröstet, närmast hjärtat och i sin famn. Konsten i sig var enligt mig själva momentet att min skugga kunde bära ett fång vitsippor, helt utan att på något sätt plocka, arrangera eller flytta vitsipporna från sin naturliga plats.

Enligt uppslagsverket NE handlar konceptkonsten om att undanröja gränserna mellan konst och annan verklighet, och ibland kan den bestå av matematiska demonstrationer, filosofiska påståenden och ställningstaganden i sociala och politiska frågor.

Vid fototillfället var jag i själva verket ute i skogen med syftet att skapa någon form av konceptuell land art. Jag samlade föremål, flyttade, arrangerade och fotograferade utan att lyckas skapa den typen av verk jag var ute efter. Mina arrangerade stilleben blev helt enkelt inte tillräckligt unika. De såg bara ut som en samling fint tillrättalagda föremål i skogen. Allt förändrades när jag upptäckte hur min skugga lyckats skapa ett perfekt konstverk utan att göra någon som helst åverkan på naturen. Då visste jag att jag lyckats fånga det jag ville ha. Idén om den unika verket, ett verk som står över kommersialism, materialism, och ett verk som placerar våren, skogen och vitsipporna i rampljuset.

Jag tog upp min mobilkamera, tog ett fotografi och gick vidare. Mitt fotografi är således egentligen inget konstverk, det är bara en dokumentation av det tillfälliga konstverk jag upplevde där och då. Om jag skulle försöka mig på att placera konstverket i någon form av genre så skulle jag nog säga att det kan kopplas till någon form av minimalistisk konceptuell konst som hämtat sin inspiration i land art.

Avslutningsvis, kan en skugga skapa konst? Nej, en skugga allena kan inte göra någonting alls. Kan en skugga och några vitsippor vara konst? Ja, men det beror helt och hållet på hur, var, när, av vem och varför dess existens granskas. Några kanske skulle säga att det snarare handlar om filosofi.

Jag är nyfiken på din åsikt om den här typen av konst, vad tänker du?

Christina Karlsson

Orfeus i Underjorden, på Malmö Opera

Aktuell, estetiskt tilltalande scenografi, sagolik kostym och alldeles underbar.

Kompositören, Jaques Offenbach (1819-1880) drev friskt med den antika gudavärlden, med sin samtid, dess politiker och kulturpersonligheter när han skrev operetten Orfeus i underjorden som en satir.

Tiderna förändras men ibland är det som om mänskligheten står kvar på samma ställe och stampar. Offenbach komponerade operetten i ett oroligt och splittrat Europa som påminner om den oroliga samtid vi lever i idag (enligt introtexten i Operans program). Humor och skratt kan ge distans till verkligheten, vilket Offenbach bidrog med genom sina satiriska offenbachiader. Det fina är att manusbearbetning i Malmö Operas uppsättning har lyckats fenomenalt bra med aktuella referenser till vår samtid.

Handling: Eurodyke vill skiljas från Orfeus. Hon tycker att han är en tråkmåns som bara spelar på sin fiol hela tiden, men Orfeus vägrar att skiljas då han menar att det inte skulle se bra ut för karriären. Eurodyke har en affär med trädgårdsmästaren Ariseus som egentligen är den förklädde Pluto. Orfeus planerar att göra sig av med älskaren, men det slutar med att Eurodyke sticker sig på en spinnrock och hamnar i underjorden. Orfeus blir först glad över att ha blivit av med Eurodyke, men inser att det inte ser bra ut och att han måste hämta tillbaka henne från underjorden. Han beger sig till Olympens härskare och ber om att få hämta upp henne från underjorden. I underjorden har gudarna fest och det är härifrån den välkända “can-can-musiken” kommer ifrån. Kika på trailern så får ni se vilken can-can jag menar. Förbehållet Orfeus får när han ska hämta upp Eurodyke är att han inte får vända sig om under färden upp från underjorden. Kommer Orfeus att klara det? Vad tror ni?

Det här var definitivt den mest inspirerande, roligaste och bästa operetten jag sett på länge!

Må gott!

Christina Karlsson

Hedwig and The Angry Inch, rockmusikal på Hipp

Spektakulär, stark och fullständigt galen! När jag skriver galen menar jag galen på ett positivt sätt. Den här föreställningen lämnar ingen oberörd.

En rockmusikal som baseras på berättelsen om Hedwig. Hedwig föddes som Hans i krigets kalla Östberlin, han älskar västvärldens rockmusik och drömmer om ett liv i väst. Hans genomgår en misslyckad könsbekräftande operation, han träffar en amerikans militär och blir kvinna för att kunna gifta sig med honom och flytta till USA.

Hedwig spelas av Lindy Larsson, som har en exceptionell förmåga att fånga sin publik. Ursprungsmusikalen belönades med flera priser 2014, då den nådde Broadway. Musiken har hämtat inspiration från 70-talets androgyna glamrockscen och den tidiga punken, av artister som David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop, Debbie Harry och John Lennon. 

Malmö Operas hemsida beskrivs den antika bakgrundsstoryn som alltid fascinerat Hedwig, “….. berättelsen om de ursprungliga könen; kvinna, man och det tredje, androgyn, som gudarna klöv mitt itu. Resten av sina liv kom de sedan att söka efter att bli hela igen. Hedwig träffar sin själsfrände men passar inte in i det tillrättalagda, varken inom gay-eller heterokretsar, utan vill vara föränderlig och obestämbar. För livet handlar inte bara om sexualitet utan också om friheten att förhålla sig fritt till sitt eget liv.”

Jag såg den sista föreställningen som gavs på Hipp i Malmö, och nu kommer uppsättningen att dra vidare ut på Sverigeturné där den kommer att pågå fram tom december 2020. Uppsättningen ges som ett samarbete mellan Malmö Stadsteater, Malmö Opera och Riksteatern.

Vad tycker du om musikaler, har du någon favorit?

Christina Karlsson

Madame X på Palladium i London

I´m back. Nöjd och belåten efter några dagars vistelse i London. Resmålet var Madonnas teaterkonsert, Madame X Tour på Palladium den 16 januari 2020. Detta var en häftig och betydligt mer intim upplevelse än tidigare Madonnakonserter vi varit på. Palladium rymmer färre antal människor än en stor konsertarena så stämningen blev definitivt mer personlig. Vi satt relativt nära scenen och om vi bara suttit lite närmare så kanske vi hade kunnat få ögonkontakt med Madonna, alias Madame X i egen hög person *

Jag har varit så orolig för hur det skulle bli med den här konserten. Vi hade bokat biljetter, flyg och hotell till hennes första Londonkonsert som skulle ägt rum den 26 januari, men den konserten blev inställd pga att Madonna numera plågas av en envis benskada. Egentligen borde hon nog avboka hela turnén för att undvika bestående benskada, men hon är envis och gör sitt bästa för att ro turnén i land. Vi fick ersättningsbiljetter till den 16 februari och tack och lov för att den konserten blev av. Tyvärr så blev det förseningar som ledde till en något kortare show, där de fem första låtarna ströks från programmet. Lite synd eftersom det innebar att jag inte fick höra två av mina favoriter från det senaste albumet, God Control och Dark Balett…hennes dans var inte lika sprudlande och energisk som den brukar vara och det syntes att hon kämpar med en benskada. Men ändå vilken kvinna hon är! Musiken och showen var grym, och det var fullt ös bland den brittiska publiken.

Madonnas vill ha en publik som är totalt närvarande och därför har det varit mobilförbud på alla hennes konserter under denna turnén. Det fungerade hur smidigt som helst. Vid entrén stod vakter som låste in ens mobil i en liten väska som man själv fick bära med sig under konserten, och efter konserten gick man förbi vakterna igen som låste upp väskan. Visst är det trist att inte kunna visa bilder från själva konserten, men faktum är att det kändes ganska skönt att slippa jaga bästa fotovinkel och kunna ha fullt fokus på konserten.

Konserten avslutades med en annan av mina favoriter, I Rise. Vilken stämning!

Det här var vår (min och min dotters) femte Madonnakonsert och fjärde Madonnaturné. Den första turnén vi såg var Sticky and sweet tour (2009) först i Göteborg och några dagar senare i Köpenhamn, MDNA tour (2012) i Göteborg, The Rebel Heart tour (2016) i Stockholm, och nu Madame X i London tour 2020.

Och vet ni vad? Jag ser redan fram emot hennes nästa album och turné!

Christina Karlsson

Skönheten och Odjuret

Tiden springer och nu är det snart två veckor sedan min dotter och jag var på Malmö Opera och såg musikalen Skönheten och Odjuret. Vi passade på att beundra den vackra julgranen som pryder foajén. Jag tycker om julgranar med massor av olika typer av juldekorationer som i denna, några djur, teatermasker, julgranskulor och instrument.

Denna gången satt vi på balkongen nästan högst upp och längst bak. Därifrån får man en bra överblick av hela scenen men det är lite väl långt bort för att man ska kunna uppmärksamma de där detaljerna som man ser när man sitter längre fram.

Vad tyckte vi om föreställningen? Malmö Opera levererar som vanligt. Föreställningen var uppfriskande med snygg scenografi, helt otroliga kostymer och medryckande sång och musik. Jag går fortfarande runt och nynnar på “Bli vår gäst”. Den var helt enkelt strålande!

Skönheten och Odjuret är en klassisk, traditionell saga som innehåller de flesta ingredienser som gör en saga framgångsrik. Det finns ett förtrollat slott, där det bor en bortskämd egoistisk prins som blir förvandlad till ett odjur då han nekar en ful gammal tiggerska mat och husrum över natten. Det är inte bara prinsen som förvandlas utan även allt tjänstefolk på hela slottet. Förtrollningen kommer inte att brytas förrän prinsen/Odjuret känner äkta kärlek och blir älskad tillbaka. Tiggerskan överlämnar en förtrollad spegel i vilken Odjuret kan följa vad som händer i världen utanför slottet. Det finns dessutom en tidsaspekt, om Odjuret inte lyckas förtjäna äkta kärlek innan det att rosen i glaskupan vissnat så kommer förvandlingen att bli permanent.

Det finns en lite underlig men väl så passionerad uppfinnare Maurice som kämpar med sina uppfinningar. Han är far till Belle som är byns klokaste och vackraste flicka, men som betraktas som lite underlig därför att hon älskar böcker. Belle är klok nog att tacka nej när byns eftertraktade men ack så självgoda hunk Gaston friar. Gaston har ett helt gäng av beundrare som säkerligen skulle blivit glada för hans frieri, men han tar inte ett nej utan bestämmer sig för att göra allt för att fånga den vackra Belle.

Händelserna trappas upp när Maurice halsduk upphittas efter det att han spårlöst försvunnit under en resa. När Belle finner sin far tillfångatagen på det förtrollade slottet, ber hon odjuret om att ta henne i utbyte mot sin far. Vad som händer sen kan ni nog gissa….

Musikalen baseras på Disneys animerade musikalfilm från 1991, vilken i sin tur baserades på en fransk saga från 1700-talet.Vidare en film Skönheten och Odjuret, av Jean Cocteau från 1946. Temat skönhet och odjur kan enligt texten i Malmö operas folder spåras tillbaka till Amor och Psyke som sägs vara en av världens äldsta sagor.

Min tidigare erfarenhet av Skönheten och Odjuret är begränsad till Disneys animerade version från 1994. Den kollade vi på då mina barn var små och jag minns att vi kollade på filmen om och om igen. Måste dock erkänna att jag var lite orolig för att musikalen på Malmö Opera skulle vara i “barnligaste” laget, och visst är den perfekt för barnfamiljer, men ändå precis lika perfekt för oss vuxna så jag är himla glad för att vi gick och såg den. Storyn och karktärerna triggar dock igång en hel del funderingar kring sagor, normer, inlärda föreställningar och sterotypa roller, men för att undvika att skriva en hel uppsats så spar jag de funderingarna till ett framtida inlägg.

Sist men inte minst så skulle den sedeslärande poängen i Skönheten och Odjuret, kunna sammanfattas med citatet som står på folderns sista sida: Den sanna skönheten bär vi inom oss.

Vad tror ni? Bär vi den sanna skönheten inom oss, eller är den något som syns utanpå?

<3

Christina Karlsson

Tjugoförsta luckan i julkalendern; Tosca

Bakom den tjugoförsta luckan gömmer sig en operaföreställning.

Tosca är en av Giacomo Puccinis mest spelade operor. Urpremiären ägde rum år 1900 i Rom och världen kan inte få nog av denna opera. Igår var det premiär på Malmö Opera. Vi var där tillsammans med goda vänner som inte brukar gå på opera då de tycker att det kan bli för höga toner, men även de blev fascinerade av upplevelsen. Vilken kväll!

Tosca är ett passionerat drama som handlar om operasångerskan Floria Tosca och hennes älskare konstnären och frihetskämpen Mario Cavadossi, samt den maktgalna, onda polismästaren Scarpia.

Handlingen utspelas i Rom omkring år 1800 då Napoleon har trängt in i Norditalien där anhängare av revolutionens ideal önskar honom välkommen, samtidigt som makthavare gör allt för att sätta stopp för Napoleonanhängarna.

Handling: Tosca är en starkt troende operasångare som ofta besöker kyrkan för att be till Madonnan. Hon har en relation med konstnären Cavadossi och när föreställningen börjar har Cavadossi just målat ett porträtt av en vacker kvinna han sett i kyrkan. Cavadossis gode vän Cesare Angelotti har just rymt från fängelset och Cavadossi ger honom bröd och vin. När Cavadossi hör att Tosca är på väg måste Angelotti gömma sig. Tosca som hört deras röster och får syn på porträttet av den vackra kvinnan blir svartsjuk och tror av Cavadossi gömmer en älskarinna. Tosca ger sig av och stämningen trappas upp när ett kanonskott tillkännager att en fånge, dvs Angelotti har rymt. Cavadossi tar honom till sin stuga, under tiden anländer polischefen och hans män. De finner spår i Angelottis kapell. Tosca återvänder och polischefen som känner begär efter Tosca bestämmer sig för att ljuga ihop bevis för att Cavadossi har en affär med den avmålade kvinnan. Beviset är en solfjäder som han säger sig ha funnit.

Dramat trappas upp då Scarpia tillfångatar och torterar Cavadossi för att få honom till att berätta var Angelotti är. Tosca förstår att hon blivit lurad och gör allt som står i hennes makt för att få Scarpia till att sluta tortera hennes älskade Cavadossi. När Scarpia våldför sig på henne hugger hon ihjäl honom med en kniv och där skulle dramat ha kunnat sluta, men det gör det inte. Nu måste hon försöka rymma tillsammans med sin dödsdömde Cavadossi. Hon tänker använda sig av en frisedel för att rymma, efter en iscensatt avrättning av Cavadossi. Under tiden har mordet på Scarpia upptäckts och Cavadossi avrättas på riktigt. När soldaterna försöker gripa Tosca bestämmer hon sig för att ta sitt liv.

Slutet är otroligt sorgligt, men sången sjungs fram med en sådan passion av man blir alldeles upprymd av musiken. Återigen har jag varit på en opera som jag mer än gärna skulle vilja se om. Sång, musik, scenografi och ljus tillsammans; allt var fantastiskt och föreställningen var otroligt mäktig!

Tre dagar kvar…..

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Fjortonde luckan i julkalendern

Hur känner man igen en haikudikt?

Enligt Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (Bra Böcker, 1982) kan en haiku också kallas för hokku. En haikudikt har sitt ursprung i den japanska versformen som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser.

sid 73 i Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (1982)

Alf Henriksson hänvisar till Per Erik Wahlund som bland annat tolkat Kobayashi Issa. Denna översättningen fann jag i en artikel om haiku, av Sebastian Lönnlöv på LitteraturMagazinet.

Men vad är då en stavelse? Jag brukar säga att stavelserna är rytmerna i orden. Stavelserna består vanligen av en vokal med efterföljande konsonant. Ordet verskonst består tex av två stavelser/vokaler, dvs bokstäverna e och o.

Hårda vokaler är: a, o, u, å

Mjuka vokaler: e, i, y, ä, ö

Man brukar även säga att en haikudikt ska beskriva en mänsklig iakttagelse av en scen där något händer eller inte händer, samt någon form av koppling till en årstid. En haikudikt kan också innehålla någon form av vändning som tillför ett nytt perspektiv.

Avslutningsvis så vill jag tillägga att denna förklaring av haikudiktande avser det klassiska sättet att definiera en haikudikt på. Många nutida poeter som skriver haikudikter bryter stavelseregeln, fem-, sju-, fem- med motiveringen att en haiku är en kortdikt. En kortdikt som kan skrivas på en, två eller tre rader med både färre och fler stavelser än de klassiska sjutton.

Jag personligen gillar utmaningen med ett visst antal stavelser, som den klassiska fem- sju – fem. Jag tycker inte att en kortdikt och en haiku är riktigt detsamma. En haiku är visserligen en kortdikt och visst kan även jag skriva kortdikter utan att räkna stavelser, men då kallar jag dem för kortdikter och inte för haiku. Men detta är som sagt min personliga uppfattning.

Världen behöver mer poesi, och det viktigaste är ju att människor skriver och läser dikter och sen är det ju upp till var och en att räkna stavelser, eller inte räkna stavelser. Jag föredrar att räkna mina stavelser därför att jag helt enkelt inte kan låta bli <3

Har du några tankar om haikudiktande?

Christina Karlsson

Skriver haikudikter och förbereder min boks ettårsdag…

Minns ni den halvfärdiga målningen jag visade en bild på en tid sedan? Nu känns det som att den kan vara färdig för signering. Temat är Svenska högtider och målningen kommer troligtvis att döpas till, En midsommarnattsdröm 2019. Boken ingår egentligen inte i målningen, men med tanke på att den stämmer in i temat så tänkte jag att den kunde få vara med på ett hörn. I skrivande stund sitter jag och bläddrar i min diktbok, syftet är att bestämma vilka dikter jag ska läsa på Lunds stadsbibliotek den 23 november 2019.

När jag känner mig stressad och på gränsen till utarbetad känns det gott att öppna första kapitlet i min bok och läsa de där raderna jag skrev förra sommaren. Jag sträcker ut mig på gräsmattan, andas in, andas ut och lyssnar till koltrastkvitter….smakar rosenkaramell, solskensglitter och känner välbehag. Hela boken andas sommar, semester och känslan av en förverkligad dröm.

I själva verket omfattar den så mycket mer, filosofiska allvarsamma tankar och budskap komprimerade i korta haikus. Jag utforskar möjligheten att uttrycka stora omfattade tankar med få ord. Tanken är att innehållet ska vara enkelt att läsa och ta till sig, därav den avskalade haikun tillsammans med möjligheten att skapa en egen tolkning i form av en bild eller egen text på varannan boksida.

Bättre upplösning av programmet finner ni här

Funderar över vilka dikter jag ska läsa, känner mig upprymd, förväntansfull och har en märklig känsla av det man brukar benämna som fjärilar i magen… Det är mycket på jobb, KVIS och rent allmänt så ekvationen är en utmaning, samtidigt som det fina är att oavsett om jag hinner bli klar med förberedelser eller inte, så är det bara att ta sig dit ändå, köra på och göra mitt bästa, samt känna mig nöjd med att jag mot alla odds faktiskt gör det här ändå. It´s My Life… and It´s Now or Never….Känner mig dessutom upprymd och hedrad över äran att få läsa strax före Björn Ranelid…

Nu ska jag försöka få några timmars skönhetssömn så att jag kommer i form inför morgondagens arbetsdag.

Tack alla ni fina läsare som tittar in här <3 Ni som vill och kan är hjärtligt välkomna till Lunds stadsbibliotek den 23 november. Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tre höjdpunkter i Milano


Vi är nyligen hemkomna efter några dagars vistelse i Milano. Vilken stad! Dit vill jag absolut åka igen, inte bara för att det är en fantastisk kulturstad, utan även därför att jag hade oturen att bli sjuk dagen före resan, så sjuk att jag blev tvungen att spendera hela den första dagen i sängen på hotellrummet och därefter så befann jag mig mestadels i ett vimmelkantigt tillstånd. Nåja, vimmelkantig eller ej så är jag av segt virke och lyckades ändå uppleva en hel del av staden.

Uppförandet av Milanos gotiska katedral, Duomo di Milano påbörjades på 1300-talet. Den är världens näststörsta gotiska katedral. Den häftigaste upplevelsen av den är att man kan åka upp på taket, promenera runt och kolla in staden ovanifrån. Det var en himla cool upplevelse att kunna betrakta de där takspirorna och skulpturerna på nära håll, att man verkligen fick gå runt på ett stort område av taket, upp och ner för små smala trappavsatser.

Att uppleva Leonardo da Vincis, Nattvarden (1498), IRL var heligt.

Ett besök jag velat göra i många år är det på operahuset, La Scala. Vi såg Cesar i Egypten, tonsatt av Händel. Musiken var enastående och ljudet var något utöver det vanliga. Helt enkelt magnifikt på alla sätt och vis!

Tack alla ni fina läsare som tålmodigt kikar in här i ur och skur. Mer om Milanoresan kanske kommer så småningom. Nu ska jag kurera mig, ladda batterierna inför kommande arbetsvecka, ta mig ett morgonbad, dricka lite kaffe och sen ta en liten promenad här ute i cyberspace för att se hur ni har det?

En liten fråga bara, vad är det första du tänker på när du hör Milano?

Må gott!

Christina Karlsson

Storstadsbrus med lyckoljus…

Den mörka årstiden lämnar plats för ljus, och det är den här fantastiska utsikten som jag blickar ut över nästan varje morgon. Att arbeta mitt i storstadens brus med närhet till ett rikt kulturutbud passar mig perfekt. Visst händer det att jag tänker på kidsen och kollegorna på tidigare arbetsplats <3 <3 <3, men fördelarna här i city överväger ändå starkt. Jag har fått helt fantastiska elever, kollegor och undervisar i de ämnen jag brinner som starkast för. Jag har tillräckligt långa lektioner för att alla verkligen ska hinna med att komma framåt i arbetsprocessen och under lektionspassen hinner vi till och med besöka en del av de kulturinstitutioner som finns i närheten.

Veckan som gått har varit extremt lyxig ur undervisningssammanhang då jag tog med en av mina kurser i Design till Malmo Opera. Vi fick inblick i livet bakom kulisserna, bland rekvisita, kosymer, kostymskisser, peruker, smink, scenografi och så så mycket mer. Bilden ovan är tagen bakom scenen och den visar en ett litet utsnitt av rekvisita som ingår i pågående föreställning av musikalen, Skönheten och Odjuren.

Dagen därpå var det en helt annan klass som fick följa med ut på äventyr för att bektrakta konstverk som förmedlar starka budskap med mänskliga rättigheter i fokus. Denna gång gick stegen till en utställning arrangerad av föreningen för Konst och kultur. En gripande utställning med starka intryck. Därefter gick eleverna på höstlov medans vi lärare hade lite till att fixa innan vi får ta del av höstens lediga dagar.

Undervisningen blir ju så mycket mer innehållsrik när man kan förankra den i livet utanför skolans väggar där förvärvade kunskaper ska praktiseras. Fler studiebesök finns på agendan framöver, men först är det dags för frukost.

Må gott och njut av de höstdagar som passerar!

Christina Karlsson