Macbeth som opera med musik av Giuseppe Verdi

Vilken kväll! Solen sken när vi körde hemifrån, väl framme i Köpenhamn kunde vi konstatera att kvällen var tillräckligt varm för att vi skulle kunna lämna kapporna i bilen. Sommarkänsla. Ljuvliga sommarkänsla. Det kungliga operahuset i Köpenhamn bjöd på nypremiär av Giuseppe Verdis Macbeth. Vi kom i tillräckligt god tid för att hinna äta en laxklämma, smutta på lite vin och lyssna på introduktion. Vi njöt av den vackra utsikten och den moderna arkitekturen.

Jag gillar särskilt de spektakulära lamporna och effekterna som skapas när de speglas i de stora fönsterna som vätter ut mot havet och den lilla kustremsan.

Jag gillar att själva salongen ser ut som en stor glob, eller någon form av gigantiskt äpple av trä. Jag gillar att man sitter där inne i det gigantiska äpplet och uppslukas av musik och underhållning på scen. Salongen var fullsatt.

Jag hade på mig en sommarklänning med blå blommor på vit botten.

Operan Macbeth baseras på Shakespeares Macbeth och trots att det är en tragedi så var själva föreställningen alldeles underbar. Verdis opera handlar om gränslös mänsklig hunger efter makt och om de människor som genom tiderna varit beredda att begå mord för att nå sina mål. Lady Macbeth och hennes make både planerar och begår mord för att nå makt och ära, men priset de betalar är högt. Ingen av dem kan njuta av sin nya status, istället hemsöks de av blodiga drömmar, dåligt samvete och händer som aldrig kan rentvås.

Resumé:

Akt 1: En blodig strid har just ägt rum. En grupp häxor samlas för att hålla råd och de avslöjar att de i en syn sett Macbeth som ”Than of Cawdor” och Skottlands kung. Under samma möte får Banquos budskapet om att han ska bli kung och att hans söner en dag skall härska över det skotska riket.

Kort därefter utnämns Macbeth till ”Than of Cawdor” och därmed är den första spådomen uppfylld. När Lady Macbeth får kännedom om spådomen börjar hon smida planer om hur hon och maken ska mörda kungen, Duncan för att hennes make Macbeth ska bli kung. Kungen mördas hemma hos Macbeth och hans son blir anklagad för mordet och känner sig tvingad att rymma.

Akt 2: Macbeth utnämns till Skottlands kung och börjar därefter smida planer för att mörda Banques och hans söner. Banques mördas av Macbeth, men sonen flyr. Efter en tid börjar Macbeth se syner där Banquos dyker upp.

Akt 3. Synerna blir värre. Han söker upp häxorna men får beskedet att ingen man som är född av en kvinna kan skada honom.

Akt 4: Macbeth planerar att mörda Macduff, men det hela slutar med att han mördar Macduffs fru och barn. Malkon, son till Dunkan stöder Macduff vill ta tillbaka den skotska tronen. Lady Macbeth har morddrömmar där hon försöker tvätta bort blodet från sina händer och till sist tar Lady Macbeth sitt eget liv. Macduff och Macbeth möts i en kamp som slutar med att Macbeth dör.

Det känns som sagt så tragiskt och onödigt när huvudpersonerna dör, samtidigt som huvudpersonerna i detta fall begått så onda handlingar att man bara inte kan tycka om dem. Samtidigt blir de alltmer mänskliga under föreställningens gång, eftersom de får dåligt samvete till den grad att de drivs till galenskap.

Frågan är, vad kan man lära sig av ett sådant drama? Kanske att framgång och ära må vara värt en hel del, men inte vilket pris som helst? Kanske att man ska låta bli att mörda eftersom samvetet efteråt driver en till galenskap? Eller så finns det någon form av budskap kring häxornas spådomar och att vi kan påverka våra liv till viss del, men inte vårat öde.

Av någon anledning är just Macbeth en av de verk av Shakespeare som jag tidigare har haft svårt att förstå och få grepp om. Jag har läst verket och sett filmatiseringar men har på något vis inte knäckt den där magiska koden till Macbeth. Operaföreställningen hjälpte mig dock framåt i den processen.  Sång och musik var som balsam för öronen, scenografin modern, fräsch och hela den visuella framställningen kommunicerade ett tydligt budskap om denna tragiska berättelse om Macbeth.

Ha du någon erfarenhet av Macbeth, och vad tyckte du isåfall?

Christina Karlsson

 

 

Ett litet konstverk som man blir glad av

Jag har köpt ett konstverk! Kunde helt enkelt inte motstå den här lilla tuschmålningen som är framställd av en av mina konstnärsvänner, Margaretha Persson. Jag tänker att den är både lekfull, modern, charmig och fullständigt bedårande. Nästa projekt blir att inhandla en ram och rama in detta lilla alster. Visst är den söt?

Må väl och ha en fin fortsatt vecka!

Christina Karlsson

 

 

” Genom sitt stora engagemang, ideella arbete och idérikedom bidrar de till att utveckla kulturutbudet i Svedala.”

GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.

Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.

Vill ni kolla in vad Elisabeth Sandberg skrev i Skånska dagbladet skrev så finns det en länk här.

Idag är det dags för en ny vernissage och om den utställningen kan ni läsa här

…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!

Christina Karlsson

Vi firade med att se operan La Gioconda av Poncielli

Finns det något att fira så ska det firas! Maken och jag firade vår 29-årsdag med att gå på operapremiär. Jag klädde mig i svart top och prickig kjol från Rom.

Kanske låter det något suspekt att fira med att se en tragedi? Men det är något visst med kontrasterna, musiken, och hela det känslospektrum som utspelas under en operaföreställning.  Att vara med om en operaföreställning IRL, är i min lilla värld en alldeles speciell upplevelse. Nu har det hunnit gå två veckor sedan vi var där och för mig blir det lite som att återuppleva och befästa intrycken när jag i efterhand lyssnar på Timmarnas dans samtidigt som jag skriver min recension.

Scenografi och kostym var sparsmakat modern och minimalistisk. Jag upplevde att föreställningen var lite väl långsam och dryg under första och andra akten, men den dryga inledningen uppvägdes flera gånger om efter pausen. Tredje och fjärde akten innehöll allt som jag vill att en operaföreställning ska ha, till och med en balettföreställning. Hela föreställningen levde upp och det blev mer liv och rörelse på scenen. Dansen, sången och musiken grep tag i hela känsloregistret och var alldeles underbar.

Handlingen utspelas i Venedig och bygger på en pjäs av Victor Hugo. Operan innehåller ett drama med intriger, förbjuden kärlek och maktspel.

Gatusångaren Barnaba är förälskad i sin kollega Gioconda som i sin tur är förälskad i ädlingen Enzo som är förälskad i Laura som är gift med inkvisitionschefen Alvise.

När Gioconda avvisar Barnabas närmanden hämnas han genom att anklaga hennes mor för att vara häxa och hetsar en hel folkmassa emot henne. Enzo kommer till undsättning tillsammans med Laura och Alvise. Enzo och Laura har en hemlig kärleksförbindelse och när Gioconda uppdagar detta vill hon hämnas. Gioconda planerar att döda Laura men skonar henne när hon får se att Laura bär hennes mors radband. Hon förstår då att det är Laura som räddat hennes mor.

Under en fest bestämmer Alvise sig för att hämnas Lauras otrohet med Enzo och beordrar henne att dricka en bägare med gift före nästa dans. Gioconda byter ut giftet mot sömnmedel, under tiden dansar gästerna till ”Timmarnas dans”. Alvise berättar för Enzo att han dödat Laura. Alvise blir förkrossad. Barnaba har lovat att hjälpa Gioconda att rädda Laura mot att hon gifter sig med honom efteråt.

Avslutningsvis förenas Laura och Enzo, men den förkrossade Gioconda dör hellre än gifter sig med Barnaba. Hon sticker kniven i sitt eget bröst och i dödsögonblicket får hon veta att Barnaba strypt hennes mor.

 Det här var en fantastisk upplevelse och samtidigt en av de sorgligaste operor jag sett på länge!

Litteratur, musik, konst och kultur – allt hänger samman och det finns intertext och inspiration från olika håll. I La Gioconda finns en referens till Leonardo da Vinci och Mona Lisa, och om du vill veta mer om den saken får du helt enkelt läsa direkt från programmet på fotografiet ovan .

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

 

 

Konsten på Vatikanmuseet var mitt paradis för dagen

Här skymtas Ingången till Vatikanmuseerna i ringmuren som omsluter Vatikanstatens dyrgripar som ryms i de sammanlagt ca sju kilometers gallerierna! Vilket konstmuseum! Här inne finns en del av vårt kulturarv samlat genom de berättelser om konst, vetenskap, religion och mänsklighet som konstverken visualiserar, och dels genom de otroligt yrkesskickliga målningstekniker som konstnärerna använde sig av.

Att se Rafaels målning av Skolan i Athen fick mig att gå igång, bli lyrisk och sväva på moln. Jag har länge fascinerats av de gamla filosoferna och den grekiska och romerska kulturen.  I denna målning finns hela gänget med Platon, Aristoteles, Pythagoras, Hypatia med flera samlade och tolkade. När man ser den här lilla bilden som ni ser på mitt foto då blir man intresserad av vem de olika karaktärerna föreställer, men när man ser målningen i verkligheten blir man så totalt hänförd av att den är så stor och att alla detaljer syns så väl och då önskade jag att det var möjligt att flytta in på museet och sitta i det där rummet och närstudera konstverket i flera dagar. Men som turist är det bara att anpassa sig, gå vidare i utställningen och göra vad som förväntas.

Tänk att konst som målades i början av 1500-talet hämtade sin inspiration från tiden före och strax efter Jesu födelse. Tänk att dessa filosofer lade grunden till hela vår västerländska filosofi, vårt vetenskapliga förhållningssätt, politik, retorik och till och med för utformandet av det som idag utvecklats till vår skola. Oavsett om man läser retorik, litteratur eller matematik så hämtas grundförståelsen i teorier som finns bevarade från det här filosofiska gänget.

Om jag ska välja att lyfta fram en av karaktärerna som finns på målningen väljer jag Hypathia som levde ca 360 – 415 år e.Kr. hon var framstående inom matematik, teologi, astronomi och filosofi. Hypathia var beundrad av många men blev också föremål för avundsjuka som ledde till att hon gick en fruktansvärd död tillmötes.

En av grundpelarna i dagens samhälle vilar fortfarande på teorier av de gamla filosoferna. Påven som valde att värna om konsten som språk och medel för kommunikation genom att ge förtroende åt konstnärer som tex Rafael och Michelangelo. Konstnärerna fick äran att förevigas genom att måla dessa verk och binda samman den tiden som rådde just då med historien – precis som vi gör idag när vi inspireras av dessa 1500-tals alster och skapar egna nutida vidareutvecklade parafraser och bilder i vår samtid. Konsten ger oss på något vis en plats i ett större sammanhang genom att förankra oss i historien. Jag tänker att denna kunskap kan ge oss redskap för att utläsa och tolka signaler från olika skeenden i omvärlden.

I samma rum finns den här målningen med religiösa inslag och jag kan inte låta bli att fascineras när jag funderar på hur konstnärerna fick den här idén om att avbilda änglar och andra betydelsefulla karaktärer sittandes på någon form av dunigt och behagligt moln därifrån de tittar ner på människorna på jorden. Det finns så många symboler och detaljer att jag bara vill ha all tid i världen att fördjupa mig i dessa målningar.

Det här är kartrummet! Hela rummet är fyllt med stora målningar av olika öar och platser som tillhörde Italien. Och precis som idag så finns det alltid en skala som gör det möjligt att förstå hur kartan ska tolkas.

Besöker man Vatikanmuseet så gör man självklart ett besök i Sixtinska kapellet för att kolla in Michelangelos takmålningar, men där inne fick man inte fotografera så det kan jag inte visa några bilder av. Jag kan bara intyga att det var magiskt och nu blir jag sådär upprymd och lyrisk igen när jag tänker på hur betydelsefull konsten är som språk och medel för kommunikation.

Konst är grunden till allt! I konsten finns filosofin, matematiken, fysiken, religionen, livet, döden, verkligheten, fantasin, kärleken, hatet, jämlikhet, skillnader, krig, fred och allt det där ryms i konsten. Andra discipliner är på sätt och vis bara olika utsnitt och specialiteter. Allt synliggörs av konsten som speglar sin tid. Utan konsten vore människan synnerligen liten, ensam och okunnig – åtminstone ur mitt perspektiv sett.

Jag lever min dröm i konstens tecken <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Inspirationskväll med kammaroperan, Döden säger nej

 

En av mina finaste kollegor från mitt förra arbete bjöd med mig till Malmö Opera på inspirationskväll för pedagoger. Hon vet att jag är en sann kulturnörd som helt enkelt bara älskar konst och kultur. Kulturupplevelser berikar livet, så är det bara.

Vi fick vara med om en spännande inspirationskväll där vi bland annat fick ta del av kostymdesignerns arbete, se hur det går till att repetera olika scener och få en inblick i föreställningens innehåll.

Mitt under andra världskriget skrev Viktor Ullman denna tragikomiska kammaropera om människans kraftmätning med döden.

Tänk er en Harlekin  som symbol för livet. En Harlekin som har en förmåga att alltid ha nära till skratt. Han får helt enkelt nog och ber döden om att få dö, men döden säger nej. I det här landet finns en kejsare som likt en diktator, via sin trumslagare trummar ut att alla ska slåss mot alla. Trumslagaren fungerar som kejsarens förlängda arm. Döden i sin tur har fått nog av människornas respektlöshet och beslutar sig för att gå i strejk. Ingen människa kan längre dö.  Kan man inte respektera döden, så kan man inte respektera livet.

Inspirationskvällen var mycket givande och jag blev minst sagt nyfiken på den här föreställningen. Döden är sällan välkommen, den är svår att förhålla sig till och den lämnar sorg och tomhet efter sig. Döden är helt enkelt svår att ha med att göra. Döden som tema är egentligen alltid aktuellt för en människa, och just den här tanken på att döden skulle kunna välja att gå i strejk är för mig en innovativ och spännande idé. Jag hoppas verkligen på att få se den färdiga föreställningen när den har premiär i april. Skulle vara så spännande att få se resultatet!

Kulturupplevelser berikar!

Tänk om….om jag vore kejsare eller trumslagare…då skulle mitt budskap klart och tydligt ljuda, –  Mer kultur åt folket!

Christina Karlsson

 

Legenden om Romulus och Remus; legenden om hur staden Rom fick sitt namn

Det finns en gammal legend om att det var tvillingparet Romelus och Remus som grundade staden Rom. Tvillingparet var söner till krigsguden Mars och en vestalisk jungfru. Berättelsen innehåller ett komplicerat familjedrama. Amulius, dvs farbrorn till den vestialiska jungfrun befarade att tvillingarna skulle kunna komma att göra anspråk på hans tron och därför satte han ut dem på floden Tibern för att dö. Barnen flöt i land vid den paletinska bergshöjden vid Forum Romanum och där inträffade något högst märkligt. En varghona tog sig an de små barnen och födde upp dem genom att ge dem di.

Barnen växte upp och togs så småningom omhand av en herde. De strövade omkring i det området där de en gång föddes och kom så småningom i kontakt med sitt ursprung. De fick sin hämnd genom att döda Amulius. Tillsammans bestämde bröderna sig för att bygga en stad på platsen där de föddes, men bröderna blev osams och Romulus dödade sin bror Remus. Därefter bestämde Romulus sig för att själv fortsätta att anlägga staden själv. Staden Rom har fått sitt namn efter Romulus.

Enligt myten fortsätter berättelsen med sägnen om hur Romulus under ett oväder blir upptagen till himmelen där han blir upphöjd till skyddsgud. Hans namn som skyddsgud bli Quirinus.

Vi besökte museet där skulpturen som föreställer Varginnan och de diande tvillingarna befinner sig.Museet heter, Museo Nuovo i Palazzo dei Conservatori och är en del av Musei Capitoline. Ursprungligen bestod den här skulpturen enbart av varginnan, och de två tvillingarna är en senare komplettering som gjorts mycket senare.

Enligt texten som finns på museet kan skulpturen spåras till någon gång ca 500 år f.Kr. Någon gång på 1400-talet så skänker påven Sixtus IV den till Romarna och det var då den kom att betraktas som en symbol för staden Rom.

Skulpturen som har ett symboliskt värde för staden Rom har en upphöjd och framträdande plats på Museet.

Historiker har daterat stadens grundande till 753 år f.Kr. Arkeologer har konstaterat att området var bebott redan 1500 år f.Kr.

Fotografiet ovan har jag tagit i Pallatien vid Forum Romanum, som sägs vara den plats där Varginnan tog sig an Romelus och Remus. Tala om det var spännande att vandra runt på denna historiska plats och försöka visualisera några av de märkliga händelser som skett här. Platsen består idag mestadels av ruiner men är ändå välbevarade och det finns en hel del spår av platsens forna glans i form av skulpturer och olika mönster och stuckaturer i de exklusiva stenarna.

Om jag minns rätt så var det ungefär här på denna plats som vi läste att vestalerna hade sitt praktfulla palats. Tänk så mycket historia som finns på denna plats och i dessa väggar.

Tusenskönorna blomstrade lite varstans  och jag kunde inte låta bli att fundera över om det fanns tusenskönor på samma plats under antiken.

Rom är stad som rymmer en hel del spännande berättelser med sina legender och mytologier. Berättelser som vi bär med oss in i dagens moderna samhälle genom den historia vi formas och omges av i vår västerländska kultur. Jag gillar att ta del av de här gamla berättelserna som samtidigt är så mycket mer är bara underhållande mytologi, de t här är sådant som skapats och formats i den kultur och det samhälle vi lever och verkar i.

Det här var min berättelse om sådant jag upplevde, funderade över och kom i kontakt med under en av våra dagar i Rom.

 

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

En dag i konstens tecken på GALLERI KVIS

170128_002

Jag har nyss vaknat upp till en ny dag med nya möjligheter. Idag är det lördag och den här lördagen kommer jag att tillbringa på GALLERI KVIS. Bilden ovan är från förra söndagen och jag poserar framför ett av de totalt ca 30 konstverk som kan ses på galleriet. Konstnären till konstverket heter Ulla Buhre och verket heter kort och gott Bilder från en ateljé. Vill du se mer av konstverket och utställningen så kika in på galleriets blogg som jag har uppdaterat med bilder av utställningens alla konstverk.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

En helg i konstens tecken

170127

Det här kommer att bli en helg i konstens tecken på GALLERI KVIS. Det känns nästan lite magiskt att inviga konståret 2017 med årets första utställning. Målningen i bakgrunden på bilden ovan är en Gerhard Nordström.

170127_1

När jag kom hem från jobbet igår fick jag syn på den här fina lilla snödroppe i rabatten utanför vår entré. Vårtecken och VårTeckensLycka <3

170127_2

Ett utsnitt av C.O Hulténs Blå fågel i kombination med en spegelbild av mig.

Träskulptur av Lage Pergon.

170115_006

Det är mycket nu. Mycket på jobbet och mycket på fritiden…

Just idag ska jag bara njuta! Först av en dag i konstens tecken på galleriet och sen en kväll tillsammans med goda vänner <3

Må väl och ha en fin helg!

Christina Karlsson

 

 

 

Manligt….myter, muskler och mustasch

161230_002

I mellandagarna passade min dotter och jag på att göra ett spontanbesök på Trelleborgs museum för att se utställningen, Manligt….myter, muskler och mustasch.

Jag fascineras av sådant som dräkthistoria, normer och kultur kring såväl män som kvinnor. Spännande med en utställning där man diskuterar vad manlighet består av och vad som betraktats som manligt genom historien. Hur ser myten om manlighet ut? Eller, kanske är det ingen myt? För visst har vi väl en uppfattning om hur den stereotypa mannen ska se ut, hur han ska bete sig och vilka roller han ska spela, eller? Vilken bild har du av vad som är manligt? Ämnet är högst aktuellt.

Ta en sådan sak som färgen rosa. Den rosa färgen betraktas idag oftast som en flickig och feminin färg, men den börjar återigen bli populär bland män och syns alltmer på herrkläder. Vad tycker du om män och den rosa färgen?

161230_007

161230_006

161230_003

En rosa skjorta kan ju vara snyggt, eller varför inte en rosa tröja, en rosa fluga eller en slips med rosa detaljer? Hur snyggt som helst. Fast en rosa rock eller jacka på en man…ja där går nog gränsen även för mig. Själv skulle jag gärna bära en rosa kappa (jag har ju en lila) men jag skulle nog inte gilla om min man kom hem i rosa kappa… Fast å andra sidan så brukar han klä sig med stil, så om han mot förmodan kommer hem med en rosa rock – ja då skulle jag troligtvis gilla det ändå, eller 😉

161230_004Högklackade skor är ju snyggt på bilden ovan, men det är i en helt annan kontext. Tror knappast att det skulle gå att sälja in högklackat till dagens män. Inte är det vidare manligt ihäller, om man frågar mig.

Högklackade stövlar till män passade förstås bra i musikalen Kinky Boots, fast då handlade det ju om män som vill klä sig i kvinnokläder – så det är ju en helt annan grej. I ett sådant sammanhang kan det rent av vara spännande med människor som vågar sticka ut och bara vara som de vill vara.

161230_010

Vad tycker du är en snygg och manlig klädsel?

Jag tänker att ens stil ska spegla ens identitet, så för somliga män är den manligaste klädseln en klassisk kostym, med en tjusig skjorta, slips och blanka skor. Andra män passar bäst i jeans och skjorta eller t-shirt med tryck och gympaskor. Några kan vara snygga i uniform, arbetskläder eller träningskläder – det beror som sagt helt och hållet på vilken personlighet mannen i fråga vill lyfta fram. Skönhet kommer ofta inifrån och sitter givetvis inte enbart i vad man har på sig. Kroppsspråket är betydelsefullt, precis som tonfallet i rösten.

Tänk så många tankar en utställning kan trigga igång. Själv utställningen var egentligen inte så jättestor men ändå sevärd, och manlig 😉

På Trelleborg museum finns även en utställning om Trelleborgs historia. Den är permanent så den har vi sett flera gånger. Just nu finns där ytterligare en utställning  konstnären som är Trelleborg stolthet, Axel Ebbe… ni vet han som är upphovsman till den där sjöormen som står på torget i Trelleborg, Famntaget i Smygehuk – ni vet den där nakna kvinnan som sträcker sig mot havet (det sägs att det var skådespelaren Uma Thurmans mormor som stod modell) och  Arbetets ära, på Möllevångstorget i Malmö.

Idag får det dock räcka med beskrivningen av utställningen som handlar om manlighet.

Må väl!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

 

Francesca Woodman, Om att vara en ängel

170103_005

Det är så lyxigt att äga sin egen tid! Jag njuter av lediga dagar och möjligheten att kunna göra vad jag vill. Igår passade jag på att besöka Malmö Moderna Museet tillsammans med en f.d kollega. Vi har inte träffats på flera månader så det blev ett kärt återseende med besök på konsthallen, fikastund, shopping, massor av prat och spontana skratt.

Den utställning vi fokuserade mest på var Francesca Woodmans, Om att vara en ängel. Jag fascineras av denna kvinnas fotografier som berör och tar en med på en resa från det vackra till det förfallna, utsatta och självutlämnande. Hon arbetade mycket med kontraster mellan det mörka och ljusa, och de flesta fotografierna är svart/vita. Det finns många fotografier av hennes själv och många fotografier av nakna kroppar. Min tolkning är att det på något vis handlar om att undersöka sig själv som objekt samtidigt som hon gör sig till subjekt genom att själv arrangera och fotografera. Många bilder tycks handla om relationen till rummet och omgivningen. Synligheten kontra osynligheten i det avtryck och de spår vi lämnar efter oss.

Jag köpte med mig utställningsboken hem för att kunna fortsätta inspireras, bläddra, läsa och lära mig mer om Francesca Woodmans fotokonst. Det är inte bara Francescas fotografier som är gripande, utan även hennes livsöde. Hon föddes 1958 och var endast 22 år gammal då hon dog 1981. Under detta korta liv hann hon framställa flera olika serier av unika och säregna fotografier som inspirerat massor av människor världen över och jag kan inte låta bli att undra hur hennes fortsatta fotograferande hade utvecklats, om hon bara hade lyckats ta sig igenom sina svårigheter och leva vidare.

170104_001

 

170104_002

170104_003

170104_004

170104_005

Nu vet jag lite mer om denna unga fascinerande fotograf och hennes konstnärskap,

Francesca Woodman.

Utställningen gav mig en berikande konstupplevelse <3

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Kinky Boots

Malmö Operas teaterchef, Bengt Hall inleder Kinky Bootsprogrammet med att skriva,     ”Konst kan vara ett kraftfullt vapen mot fördomar. Även när den som musikal vill underhålla, ja, blända sin publik. Kinke Boots är en musikal som handlar om respekt. Om att acceptera andras livsval. Inte bara dem vi själva förstår. Det är en respekt vi alla måste visa. Det är en respekt vi alla har rätt att kräva. Kanske kan Kinky Boots hjälpa oss att inse det. Och samtidigt  blända oss medan höstmörkret faller på.”

161228_2

Jag tycker om den här inledningen, som poängterar hur man kan använda konst för att ställa människors fördomar på sin spets genom att belysa frågeställningar som starkt berör oss människor. Ni som följt min blogg en längre tid vet hur start jag brinner för konsten som språk- och medel för kommunikation. Konsten har en förmåga att nå oss människor på ett plan där de skrivna och talade orden inte riktigt räcker till. Konsten har som språk dessutom en förmåga att nå människor som inte talar samma språk. Konsten når över gränser men då under förutsättning att det finns en någorlunda gemensam kultur för hur man tolkar bilder.

161228_4

Det som gjorde mig nyfiken på musikalen Kinky Boots var när jag läste att det är Cyndi Lauper som skrivit musiken. Jag tror inte att det finns någon (i min ålder) som tog sig igenom 80-talet utan att ha tokdansat till Girl just wanna have fun, eller sjungit med i True Colors.

Kinky Boots är inte bara en flärdfull och glamorös musikal som handlar om ytliga ting som vackra skor. Kinky Boots belyser frågor som är allt annat än glamorösa, som hur det är att inte passa in i normen för hur en människa ska vara, och hur det är att riskera att förlora sitt arbete. Frågor om identitet, makt och sexualitet är centrala.

Kinky Boots är baserad på en sann historia om hur en skofabriksägare i Northampton undviker stängning genom att tillverka stövlar med höga stilettklackar åt män.

161228_3

Denna gång besökte jag Malmö Opera tillsammans med ett gäng kollegor och det blev ett fantastiskt fint avbrott i vardagen som gav oss ny energi att ta itu med ett stressigt terminsslut och allt det innebär. Föreställningen var helt fantastisk, medryckande och alldeles underbar. Jag önskar att alla kunde få möjlighet att se föreställningen och själv skulle jag gärna se den några gånger till om det vore möjligt.

Må väl och ha en fin decemberdag!

Christina Karlsson

 

 

 

Figaros bröllop

 161228

En riktigt välgjord operaföreställning kan dröja sig kvar i medvetandet länge och det är precis vad Figaros bröllop gjort. Nu har det hunnit gå några veckor sedan jag och en tidigare kollega besökte Malmö Opera tillsammans. Att besöka operan med just den här fina kollegan kändes förträffligt. Vi passade på att inleda kvällen med att äta en delikat matbit tillsammans i operans restaurang för att få tid att prata om allt möjligt som hänt sedan vårt senaste möte.

161228_1

Musik komponerad av Mozart har en förmåga att bädda för succé och det var precis vad denna föreställning blev. Figaros bröllop är ett mästerverk! Texten sjöngs fram på vackert klingande italienska. Sång, musik, kostym, scenografi och ljus var alldeles förträffligt och jag skulle mer än gärna se föreställningen några gånger till.

Figaros bröllop är ett relationsdrama med inslag av sängkammarfars och psykologisk komedi. Operan handlar om kärleksparet Figaro och Susanna som ser fram emot att gifta sig. Men precis som i de flesta andra draman så finns det någon som vill sätta käppar i hjulet och här är det greve Almaviva som spanat in Susanna. Grevinnan Almaviva vill lära sin otrogna make en läxa, samtidigt bröllopet skjuts upp.

Fler personligheter blandar sig och förvecklingarna involverar pagen Cherubino som skrivit en kärleksdikt till grevinnan. Folk klär ut sig, gömmer sig och försöker lura och överlista varandra men ett tag blir allt bara så invecklat och komiskt att man inte kan låta bli annat än att brista ut i skratt. Detta trots att det under ytan pågår någon form av klass- och könskamp.

Det här är en opera som slutar lyckligt så när föreställningens slut närmar sig firar det älskande paret Figaro och Susanna äntligen sitt bröllop<3

Musiken och sången var en upplevelse i sig och scenografi och kostym en annan. Den här föreställningen var en fröjd för ögat och jag tyckte så mycket om de glamorösa kostymerna som gav en känsla av att vara både moderna och historiska på en och samma gång. När det gäller scenografi är jag svag för schackrutiga golv, så det schackdraget gillades skarpt.

Opera gör sig helt klart bäst i verkligheten, men om du inte har möjlighet att gå och se Figaros bröllop, kan du kolla in filmklippet från Malmö Opera som jag länkat till ovan. Annars går det ju alltid att låna hem en film/skiva eller leta upp spellistan på spotify och bara sätta sig ner och njuta av att lyssna till musiken.

Må väl och ha ett fint december!

Christina Karlsson

 

Lever min dröm i konstens tecken, arrangerar bilder och planerar GALLERI KVIS 10-års jubileum

161103_small

Äntligen några lediga dagar. Jag är ledig torsdag, fredag och det känns alldeles underbart. Dagen idag har mestadels ägnats åt galleriet. Jag har varit på möte i kommunhuset angående en utställning som planeras inför vårt 10-årsjubileum. Av någon förunderlig anledning fascineras jag av Gerhard Nordströms målningar och då tänker jag främst på den antikrigssamling som heter Sommaren 1970. I kommunen finns ett magnifikt alster och jag har många gånger tänkt att det skulle vara fantastiskt att få visa detta alster på GALLERI KVIS. Idag förgyller målningen tillvaron på Folkets hus, och jag lever i föreställningen om att målningen skulle komma mer till sin rätta på vårt galleri.  Goda drömmar är till för att förverkligas och frågan är alltid fri och nu ser det ut som att vi kommit en bit på väg. Vis av ålder och erfarenhet som jag till viss del är, tar jag aldrig ut någon glädje i förskott även om jag kan glädjas åt vad som är på gång. Just nu känner jag mig förväntansfull!

 

161103_1small

Det är ett magnifikt konstverk och idag var jag inne på Folkets hus och fotograferade.

161103_2small

På Folkets hus i Svedala finns flera konstverk av Gerhard Nordström.

161103_3small

Min första bekantskap med denna konstnär gjorde jag för ett antal år sedan i samband med att alster från Sommaren 1970 ställdes ut på Ystad konsthall. Jag skulle besöka utställningen tillsammans med en äldre och då mycket god konstnärsvän. Hon ville att vi först skulle besöka dessa alster som än idag hänger på Folkets hus i Svedala. Jag minns att jag bekräftade att de var fantastiskt skickligt målade men att de egentligen inte kommunicerade så himla mycket annat än att verkligheten kan vara vacker och estetiskt tilltalande.

När vi någon timme senare befann oss på Ystad konsthall och jag fick se de andra målningarna som ingick i samlingen Sommaren 1970, sattes alla mina förutfattade meningar ur spel. Där visades flera målningar ur samlingen som i själva verket handlade om konstnärens tolkning av kriget i Vietnamn. I konsthallen visades fotografier ur tidningsartiklar om kriget. Gerhard Nordström hade placerat dessa krigsoffer i miljöer som skulle kunna vara den svenska naturen och mittibland det vackra gröna och det dukade bordet låg människor som dödats i kriget. Upplevelsen var smått traumatisk och jag kommer aldrig att glömma intrycket som den utställningen gjorde på mig. Det var kontraster och inte bara stora utan snarare gigantiska kontraster, precis så som livet är.

161103_6small

Nåja, jag åkte vidare från Folkets hus till GALLERI KVIS och fotograferade – bara för att ha några aktuella bilder att experimentera med och här är som sagt återigen en bild av min visualisering av en frågeställning… Kommer vi på GALLERI KVIS, att få den stora äran att visa något alster av Gerhard Nordströms samling från Sommaren 1970? Snart, mycket snart kommer vi att kunna besvara frågan.

En estetisk upplevelse handlar inte enbart om sådant som är vackert, en estetisk upplevelse kan vara så mycket mer, det kan vara en insikt, en idé eller något förunderligt som gör ett intryck som är så starkt att man på något vis förändras av den estetiska upplevelsen. Jag håller tummarna och arbetar för ett spektakulärt utställningsår på GALLERI KVIS 2017!

161103_small

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson ©

The Fairy Queen i Köpenhamn

161006_1

Nu har det gått några veckor sedan maken och jag firade 28 års förlovningsdag med ett operabesök i Köpenhamn. Det var semioperan The Fairy Queen på Kungliga operan i Köpenhamn. Vi lyssnade in oss i förväg och kunde konstatera att det är ett behagligt och mycket vackert musikstycke av Henry Purchell. När vi läste in oss på handlingen målade vi upp en bild av en drömsk och vacker föreställning, eftersom den är baserad på Shakespeares, En Midsommarnattsdröm.

161006_2

Ibland blir det inte alls vad man väntat sig. Musiken var en fröjd för örat och alldeles underbar. Kostym och koreografi däremot föll inte alls oss i smak utan såg mer ut som någon form av visuellt spektakel eller kanske möjligtvis någon galen och märklig parafras av den vackra älvdrottning jag föreställt mig…

161006_004

Nåja, att besöka den gamle kungliga teatern i Köpenhamn är alltid en upplevelse i sig. Maken och jag njöt av gott vin, magnifikt vacker miljö, fina sittplatser och behaglig musik. Nu i efterhand känns det ändå ganska underhållande att ha varit där och sett dessa underliga val av kostymer tillsammans med högst märklig koreografi. Jag som brukar ha lätt för att tycka om olika former av kulturupplevelser, måste erkänna att den här föreställningen inte alls överensstämde med mitt estetiska sinne. Jag förstod mig helt enkelt inte på valet av koreografi och kostym, men å andra sidan så kan man inte tycka om allt…

Jag passade på att njuta av sensommardagen genom att använda min blommiga sommarklänning för sista gången denna säsong, innan den hängs undan för vintervila. Jag kände mig litegrann som en sensommarens sista blomma i denna blommiga sommarkreation.

Livet springer alldeles för fort somliga dagar, så fort att jag inte ens knappt hinner med att stanna upp för att fotografera; men här bjuds en bild av klänningen hängandes och väntandes på vårt operabesök som nu redan passerat och förvandlats till ett minne bland så många fler.

161006

Må väl och kom ihåg att njuta, av dagarna som passerar!

Christina Karlsson