Rustad för Litteraturrundans poesiläsning…

Det är mycket som händer. Det är fredagskväll och jag roar mig med att uppdatera galleriets hemsida, min blogg, min hemsida, “sistaminutenmejla” inbjudningar, skriva komihåglistor och strukturera upp morgondagens Litteraturrunda.

Igår höll jag ett föredrag med poesiläsning på Svedala Bibliotek och jag blev glatt överraskad när jag kom in och fick syn på hur fint de hade skyltat med min bok i anslutning till entrén. Ett helt bord var dukat med poesiböcker och det fanns ett ställ till min bok som saknades, eftersom den var utlånad. Gissa om jag blev varm i hjärtat när jag fick höra att min poesibok är utlånad. Att människor ska låna boken, läsa och fundera är ju precis vad jag vill. På bilden nedan kan ni se hur poesibordet såg ut.

Jag läste dikter och pratade om bokens tillkomst i ca 50 minuter enligt önskemål. Ikväll har jag utvärderat gårdagens läsning, funderat ut vad jag kan förbättra inför helgens läsningar på Galleri KVIS , samt vilka kapitel jag ska läsa.

På galleriet ställer jag ut en bokinstallation och haikudikten på bilden ingår i arrangemanget.

Imorgon kommer jag att fylla kopparna med nytt kaffe, nya blommor och möjligen lägga fram en eller annan bok till.

Nu hoppas jag att galleriet fylls med massor av besökare som vill njuta av en helg i konstens tecken. Är du nyfiken på programmet så kika in på galleriets hemsida.

Jag önskar er en fin helg <3

Christina Karlsson


Bokprat och estetik

Denna gången är det min mormors kaffekoppar som får ingå i en konstinstallation på galleriet. Min mormor och morfar har flyttat från sitt hus till ett boende och i samband med det tog jag över de fina rosenkopparna. Vad jag vet så har det aldrig druckits kaffe ur dem tidigare, utan de har stått fint uppradade till prydnad i ett vitrinskåp och kakfatet har hängt på väggen bredvid. Nu låter jag servisen komma ut och se världen utanför ett hem, följa med på galleri, fyllas av kaffe, blomstrande idéer och ingå i ett konstverk. Varje kaffekopp är unik och alla koppar pryds med motiv av olika rosensorter.

Vackra ting förgyller en vardag som lätt kan kännas grå och därför tänker jag dricka kaffe ur dem lite då och då.

Utställningen smygstartar denna helg, men höjdpunkten kommer att bli nästa helg i samband med Litteraturrundan. Då kommer det ytterligare tre författare som förgyller galleriet med ord och bild.

Jag har haft en lugn och soft dag på galleriet, med tid för att skriva dikter, teckna och planera. Två andra utställare höll vernissage i entrérummet så fokus var på deras utställning, vilket kändes ganska skönt för mig. Blev såklart glad för de besökare som kom in till mig, köpte böcker och pratade om mina dikter/bokbord. Nästa helg blir det vernissage med sagor och poesi i samband med Litteraturrundan.

Bryt upp, ny dag gryr!
Tag platsa – arenan_ Tellus.
Det är vår tid nu! (ur, Våra andetag andas haikusommar)

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Andrum i Lunds domkyrka

Det finns alltid en anledning att tända ett ljus.

När jag besöker Lunds city brukar jag passa på att gå in i Lunds domkyrka. Det är något visst med den där stillheten, lugnet och tidlösheten som råder i kyrkan. Lunds domkyrka uppfördes på 1100-talet och genom åren har otroligt många människor besökt byggnaden. Tiderna förändras, människor kommer och går, och det är något rogivande med ett kulturellt sammanhang där tron på kristendomen och kyrkan består.

Vid den här tidpunkten är kyrkan vackert dekorerad för påsken. Palmblad, kvistar av sälg och tända ljus.

Jag besökte Lunds domkyrka tillsammans med min dotter och i samband med detta besöket fick jag bla veta att dopfunten på bilden ovan, är huggen i kalksten och härstammar från 1200-talets Gotland.

Min dotter har ett gediget historieintresse, så med tanke på den aktuella branden i Notre Dame, katedralen i Paris, så föll det sig naturligt att våra samtalsämne till stor del kretsade kring historiska byggnader och varför somliga av dessa byggnader har betydelse för oss människor och vår kultur.

Jag tänker att vi människor behöver vår historia; det är i relation till vår historia vi förhoppningsvis lär av tidigare generationer, för att lära oss att utveckla den bästa framtid åt kommande generationer. Historien med alla sina byggnader, konstverk, litteratur och alla sina händelser är en del av våra gemensamma kulturella erfarenheter.

Det är kulturen som bidrar till att forma oss människor, sätta ramar för normer, ställningstagande och värderingar. Det är enligt min åsikt därför oerhört viktigt att vi värnar om att inspireras av den kultur som bidrar till ett jämlikt samhälle där vi människor gör goda val som är bra för oss själva, för andra och för framtiden.

Med de orden önskar jag er alla en lugn och skön fortsättning på årets påskhelg!

Christina Karlsson

Notre Dame – En av världens mest betydelsefulla kulturbyggnader

Notre Dame brinner – världen befinner sig i chock.

Notre Dame är en av världshistoriens mest betydelsefulla monument. Notre Dame är katedralen som rymmer en stor del av hela västvärldens historia, vårt kulturarv och våra referensramar. En plats där så många berättelser tagit form och utspelats i såväl konsten som litteraturen, dramatiken och IRL. Notre Dame, vår katedral från 1100-talet står i brand.

Tiden är ur led, cirklarna är rubbade och det här får bara inte hända. Världen befinner sig i chock.

Christina Karlsson

I solskenet bland påskliljor och blåstjärnor

Idag har det varit en alldeles underbar lördag. Jag har varit på Galleri KVIS i Svedala och kollat in veckans utställning. Jag köpte en fin röd keramikskål som tillsammans med lite godis kommer att bli en fin påskgåva till en kär vän.

Jag har softat, suttit i paviljongen och druckit kaffe. Och träffat en påskhare som väldigt gärna ville arrangera en påskjakt med min diktsamling som förstapris. Med tanke på att det inte är varje dag man träffar en påskhare så nappade jag på idén. Vill du delta i tävlingen som pågår tom den 15 april 2019 så klicka på denna länken och följ instruktionerna.

Klicka på länken och delta i påskjakten, om du vill vinna min diktsamling.

Hur har du spenderat dagen?

Christina Karlsson


Tiden må vara ur led- men Hamlet på Dramaten är helt rätt

Stockholm är en fantastisk kulturstad, som jag gärna skulle vilja besöka oftare. När min man och jag var där senast passade vi på att besöka Dramaten.

Dramaten har en spännande historia som kan spåras tillbaka till vår kära teaterkung, Gustav III. Numera huserar Dramaten i det vackra marmorpalatset vid Nybroplan i Stockholm. Byggnaden är ritad av Fredrik Lilljekvist och invigdes i februari 1908 med Strindbergs Mäster Olof.

Dramaten är en guldgruva för alla som gillar konst. Vid entrén välkomnas man av John Börjessons (1835-1910) förgyllda bronsskulpturer Poesien och Dramatiken

Ett av de mest kända konstverken är Carl Larssons (1853-1919) plafond/takmålning, allegori över dramats skapelse (1907).

Centralt placerad i marmorsalen är Gustaf Cederströms målning, motivet föreställer Gustav III som lyckönskar skådespelerskan och hovsångerskan Elisabeth Olin (1740–1828) på Gripsholmsteaterns scen.

Ett besök på Dramaten är en upplevelse för alla sinnen. Målet med vårt besök var att se Sofia Jupithers uppsättning av Shakespeares Hamlet. Och visst är tiden ur led precis som Hamlet säger; men Hamlet på Dramaten var en förträfflig upplevelse.

Scenografin var spartanskt enkel med sin svarta bakgrund, en svart trappa, en hel del rök och moderna scenkläder.

Hamlet är ett klassiskt drama, en tragedi som kan ses hur många gånger som helt. Jag har läst olika översättningar av Hamlet, sett olika filmatiserade versioner, flera teateruppsättningar både på svenska och engelska, och för många år sedan när jag gick på designskolan då designade vi dräkter till skådespelarna. Jag har bearbetat dramat från olika infallsvinklar, och Hamlet är ett drama jag troligtvis aldrig kommer att tröttna på.

Det smakar alltid gott med något uppfriskande i pausen så att man kan hålla sig alert hela föreställningen och denna gången blev det räkmacka och bubbel

På fotot nedan ser en bild ur sista akten. Fäktningsmatchen mellan Hamlet och Leartes pågår för fullt, i bakgrunden på trappan syns bägaren med det förgiftade vinet, drottning Gertrud, kung Claudius, Horatio och en till.

Vilken föreställning! En klassiker men ändå en språkligt och visuellt modern tolkning som höll mig engagerad varje sekund. En helt fantastisk föreställning som jag mer än gärna skulle kunna se en gång till!

“Att vara, eller inte vara, det är frågan?”

“Ur led är tiden; ve! att jag är den,
Som föddes att den vrida rätt igen.”

Må väl!

Christina Karlsson

Uppfriskande Kort, glad och tacksam

Igårkväll var min dotter och jag på Pernilla Wahlgrens show, Kort, glad och tacksam. Vilken föreställning! Den var mycket bättre än vad jag väntat mig, underhållande och humoristisk. Vi fick följa med på Pernilla Wahlgrens resa från nyfödd till idag.

Showen inleds som ett överraskningsparty för Pernilla som nyligen fyllt 50 år. Utgångspunkten är nutid, med den innehåller massor av återblickar med sång, prat och en stor portion med humor på varierande nivå 😉

Det bästa var ändå att jag var där tillsammans med min dotter. Vi inledde eftermiddagen med en delikat middag och därefter begav vi oss iväg till Arenan i Lund. Kvalitetstid <3

Min vecka för övrigt har varit kämpig….

….och då blir det en särskilt fin kontrast att för en eftermiddag och kväll bara koppla av och njuta av att någon annan planerat och arrangerat.

Det här var helt klart helgens höjdpunkt för min del. Nu är det måndag och jag är back in buisness!

Vad gör du idag?

Christina Karlsson



Beckomberga, av Sara Stridsberg

Sara Stridsbergs bok, Beckomberga, ode till min familj (2014) är en gripande och märklig roman. Det är en ovanlig men ändå intressant bok. Berättarrösten och huvudpersonen tillhör den magra tonårsflickan Jackie som har tovigt hår och är klädd i leopardpäls. Handlingen utspelas på mentalsjukhuset Beckomberga där Jackies pappa är intagen.

Jag tyckte att boken var svår att få grepp om eftersom den består av många korta avsnitt som är utdrag ur olika personers liv där dessa avsnitt dessutom förflyttar sig framåt och bakåt i tiden.

Patienterna har märkliga egenheter och det verkar som om Jackie ser Beckomberga i någon form av sagoskimmer. Det är lätt att bli berörd av författarens tålamod med de olika karaktärerna, bli berörd av kontrasten mellan det mörka och ljusa, det vackra och fula. På baksidan av boken beskrivs den som en berättelse om drömmen om att hålla någon kvar i ljuset, någon som aldrig riktigt har velat vara där. Det är också intressant att känna till att mentalsjukhuset Beckomberga funnits i verkligheten och att Sara Stridsbergs pappa varit intagen där under en tidsperiod.

” Det är välfärdsstatens födelse ur mörkret. Ett slott på botten av världen som egentligen är ett fängelse, ett palats för vanställda och hopplösa där de får tumla omkring i ett stillastående och smutsigt ljus, ensamma, inlåsta, bortglömda. En ren och upptänd sjukhussal som tränger fram ur marken som ett foster ur sina blodiga hinnor, en slottsliknande majestätisk sjukhusbyggnad där bara skogen har varit innan: fåglar, träd, himmel, vatten.” ( sid 118)

Boken berör, den är sorglig och vacker på en och samma gång. De flesta av oss har någon gång kommit i kontakt med psykisk ohälsa på olika sätt. Vi vet hur komplicerat livet kan vara när psykisk ohälsa slår rot i en människa. Precis som att det kan vara svårt att förstå psykisk ohälsa är det svårt att greppa bokens budskap, men i slutet av boken vävs trådarna samman och någon form av andemeningen klargörs. Det här är en bok som inte lämnar någon oberörd. I slutet av boken står det dessutom skrivet att den är tillägnad alla som mellan åren 1932 – 1995 passerat sjukhusparken vid Beckomberga.

Jag lämnar boken med en känsla av att just ha läst en underlig och svår bok, samtidigt som jag fascineras av Stridsbergs sätt att berätta och hur hon använder språket. Boken är märklig på ett sätt som väcker min nyfikenhet och därför beger jag mig iväg till biblioteket för att låna en ny bok av Sara Stridsberg.

Christina Karlsson

Ögonfröjd med historiska berättelser i konstverk på Nationalmuseum

När vi kom fram till Nationalmuseet ringlade kön sig utanför, men när museet väl öppnade rasslade det till och vi blev insläppta relativt snabbt.

Nationalmuseum grundades år 1792, ett år före Louvren i Paris. Nationalmuseet är ett av Europas äldsta offentliga konstmuseer. Unikt för museet är att det instiftades till minne av Gustaf den III och att det innehåller en stor andel av de äldre kungliga samlingarna.

Den skulptur jag längtat mest efter att få återse är Johan Tobias Sergels, Amor och Psyke. Jag fascineras av berättelsen om dessa två karaktärer, av alla uppdrag och äventyr de måste gå igenom, av alla frågetecken på vägen och av dramats lyckliga slut.

Jag har skrivit om Amor och Psyke tidigare här på bloggen. Vill ni läsa inlägget är det bara att klicka här.

Med tanke på att jag beundrar och fascineras av drottning Kristina så var en annan höjdpunkt att få se David Becks porträttmålning (1650) av drottning Kristina. Målningen innehåller flera symboler som hyllar drottningen som regent. Kulan representerar jorden, vinddraget i slöjan representerar vinden, vattnet i fontänen ger enhet åt hennes rike, dvs Sverige. Det jag upplever som fascinerande med att se en målning IRL är att jag då har möjlighet att uppmärksamma detaljer som inte synts på fotografier jag tidigare sett av verket. I denna målningen kan man tex urskilja drottningens namn på brevet som hon håller i sin hand. Drottning Kristina hade precis som jag ett stort intresse för konst, litteratur och vetenskap. Kristina  bidrog till av berika Sveriges konstsamling, konst- och kulturliv. Hon bidrog dessutom till att sätta Sverige på kartan genom att våga abdikera, våga flytta till Rom, bli vän med påven och så småningom begravas och få ett minnesmonument i Peterskyrkan i Vatikanstaten. En fascinerande kvinna!

Nästa porträttmålning av drottning Kristina målades av den franske konstnären Sebastien Boudout 1653.

Höjdpunkterna på Nationalmuseum är många och självklart måste jag nämna de stora väggmålningarna av Carl Larsson. Trots att jag sett dem tidigare så var det först nu jag uppmärksammade att en av bilderna föreställer Sergel i full färd med att skulptera fram skulpturen av Amor och Psyke…och det är just det som är det fina med riktigt bra konst. Man kan återkomma till den och betrakta den hur många gånger som helst, bara för att varje gång uppmärksamma något man inte tidigare uppmärksammat. Ett intressant verk tål att granskas om och om igen.

Må väl och njut av konsten i din vardag <3

Christina Karlsson

 

Besökte Fotografiska och blev förälskad

Jag har länge velat besöka Fotografiska och vid detta Stockholmsbesöket fanns det äntligen utrymme för det efterlängtade besöket. Vilken upplevelse det blev! Det visas tre olika fotoutställningar av fotograferna Kirsty Michell, Anja Niemi och Alison Jackson.

Den mest fascinerande utställningen var Kirsty Mitchells Wonderland. Hon iscensätter olika sagovärldar och gemensamt för fotografierna är att det finns en kvinna i sagans centrum. Motiven består av drömska miljöer i naturen, massor av blommor, kläder av blommor, böcker och en underton av sagolikmystik.

Jag blev förälskad i Kirsty Michells fotografier och i den sagovärld hon lyckas förmedla i sina bilder. Hon tillverkar nästan all rekvisita själv så det kan ligga flera veckor eller månaders arbete bakom en fotoserie. Känns berikande och inspirerande att ha sett utställningen. De tre översta fotografierna i detta inlägg är tagna på Kirsty Michells utställning. Vill ni se mer av hennes alster så kika in på hennes magnifika hemsida. Vilken fotograf!

Utställningen In Character av Anja Niemi var också fascinerande. In Character var som ett undersökande av självets existens och förhållande till livet. Mycket fascinerande men med en dragning åt det melankoliska hållet då hon arbetar med kontraster som skönhet kontra kuslighet.  Även här är det kvinnan som har huvudrollen och miljöerna är mystiska, lite a lá David Lynch.

Den tredje utställningen Truth is dead av Alison Jackson var helt annorlunda. Alison Jackson bearbetar/kommunicerar hur samtiden fylls av manipulerade bilder och nyheter som förvränger sanningen och hur vi människor ofta väljer att tro det vi hör och ser rakt av, utan att ifrågasätta och ta reda på sanningshalten. Hon använder sig av kändisar, och iscensätter fullständigt fejkade situationer som ändå är tillräckligt trovärdiga för att betraktaren ska kunna köpa dem. Utställningen var intressant men med tanke på att det fanns fejkade bilder av kändisar på alla fotografier kändes det fel att fotografera, men om ni är nyfikna så gå in på Fotografiskas eller fotografernas egna hemsidor.

Vi avslutade kvällen med en delikat trerättersmeny i Fotografiskas restaurang. Trevlig personal, utsökt mat, medvetet koncept och trivsam miljö med utsikt över Stockholms skärgård. Jag ser redan fram emot mitt nästa besök på Fotografiska…

Vilka ingredienser anser du att ett fotografi ska innehålla för att vara intressant?

Christina Karlsson

Codex Gigas i Kungliga bibliotekets skattkammare

Vi inledde vår dag med att besöka Kungliga nationalbiblioteket. Biblioteket har sitt ursprung i den kungliga samlingen av böcker och handskrifter. År 1661 ålades alla boktryckare i Sverige att lämna ett exemplar av varje publikation till Kungliga biblioteket. I samband med att bokutgivningen ökade kraftigt under  1800-talet byggdes biblioteket ut. Läsesalen och entrén är de enda rum som bevarats i relativt ursprungligt skick.

Jag passade på att slå mig ner i läsesalen tillsammans med en bok, bara för att känna in stämningen som kändes mycket läsvänlig och behaglig. Jag gick och funderade på att det skulle vara spännande att få kika in i arkivet där det förvaras ett exemplar av min bok. Det skulle ju vara intressant att få veta vilka grannar min bok omges med. Undrar hur många böcker det finns i deras arkiv? Det måste vara en himla massa med tanke på att ett exemplar av varje bok som trycks förvaras i kungliga bibliotekens arkiv.

Bibliotekets skattkammare är öppen för besök. Där nere förvaras den mytomspunna mystiska jätteboken, Codex Gigas. Boken som skrevs i Böhmen någon gång i början av 1200-talet av en munk som försökte köpa sig fri från sina synder. När munken insåg att han inte skulle hinna skriva klart under den natt han bestämt sökte han hjälp hos mörkrets furste som i utbyte mot sin hjälp krävde att få munkens själ och en porträttbild i boken.

Boken fördes till Sverige som ett krigsbyte på 1600-talet och det sägs att den varit inblandad i flera mystiska händelser. Porträttbilden av djävulen är upphovet till att boken kallas för djävulsbibeln. Boken är skriven i vacker kalligrafi på pergament. Bokstäverna är rikligt dekorerade med vackra motiv men med tanke på att det enligt sägnen finns mörka magiska krafter mellan bokbladen avstår jag från att publicera bilder på annat än omslaget. Codex Gigas/djävulsbibeln är en av Sveriges mest kända böcker, den och dess historia är mycket intressant så om ni vill veta mer om boken så finns det mer info här

Har du hört talas om Codex Gigas tidigare?

Christina Karlsson

 

La bohème på Kungliga Operan

Vilken föreställning! Igår var vi på Kungliga operan och såg Puccinis La Bohéme. Bästa föreställningen jag sett på länge. Sången och musiken var som balsam för själen, scenografin som ett spännande ögongodis, men det jag gick igång på allra mest var att handlingen placerats i Stockholm under slutet på 1800-talet.

Jag gillar ju de där notalgiska och bohemiska skimret som perioden omges med. Tack vare den periodens konstnärer så har vi idag så otroligt mycket konst och litteratur att inspireras av.

 Även om platsen förflyttats från Paris till Stockholm så är handlingen densamma. Några fattiga konstnärer sitter i sin vindsvåning och våndas över att de saknar pengar till mat och värme. Det är jul och de blir alltmer desperata och eldar upp författarens manus. En ung kvinna knackar på dörren och detta möte blir början på en av tidernas största kärlekshistorier.

Det sägs att Giacomo Puccini hämtat inspiration från sin egen tid som fattig student. Det är med passion och värme som bohemernas liv i 1800-talets Paris skildras i den tidlösa historien som egentligen skulle kunna utspelas var som helt. Att placera handlingen i Stockholm tillsammans med August Strindberg, Edvard Munch, Grieg och Sören Kirkegaard passade perfekt. Jag beundrade och fascinerades av att scenografin var uppbyggd kring målningar av Edvard Munch, så himla fint! 

När maken och jag bokade Stockholmsresan hade vi köpt biljetter till Ozzy Ozburne men för några veckor sedan fick vi veta att Europaturnén blivit inställd men då hade vi redan bokat flyg och hotell. Tala om kontraster; Planen var att se en lite halvgalen rockkonsert med Ozzy Ozburne men istället hamnade vi på Puccinis fantastiska operaföreställning La Bohéme. Summa kardemumma så känner jag mig nöjd och bara att besöka Kungliga operahuset i Stockholm är en upplevelse sig. Vackert och estetiskt  tilltalande på alla sätt och vis.

Stockholm city, här kommer vi. Idag väntar nya äventyr!

Vilken musik föredrar du, rockartisten Ozzy Ozburne eller operan La Bohéme av Puccini?

Christina Karlsson

Livet är en teater

Sprudlande dag

– bakslag –

och en kväll med toner av Wagner

En afton med ett kärt återseende av Isaac Grunewalds, Commedia del arte

Ser en föreställning och reflekterar

Livet är en teater

Ser illustrationer av Lars Krantz,

och hör toner av “Heaven and hell”.

Imorgon är en ny dag!

Christina Karlsson

 

Dräktlängtan med Bergman på modet, en utställning på Malmö museum

Jag fascineras av karaktärerna i Ingmar Bergmans filmer och en av mina absoluta favoriter är Fanny och Alexander, en film jag sett tillräckligt många gånger för att ha tappat räkningen. En av anledningarna till varför jag älskar Fanny och Alexander är att det är en kostymfilm, med otroligt vackra dräkter. Filmen utspelas under det sena 1800-talet/tidigt 1900-tal och just nu pågår en utställning på Malmö museum där några av dräkterna visas.

 

Den här utställningen väcker lusten att klä på sig finstassen och ställa till med en hejdundrande fest på sekelskiftestema 1800/1900-tal.

Alexanders sjömanskostym och hans slitna gamla kramgoe nalle var självklart med.

Gillar du finkläder och Bergmanfilm så är det här en sevärd utställning.

Må väl!

Christina Karlsson

I konstens tecken med Ester Almqvist på Malmö konstmuseum

Jag har spenderat lördagen tillsammans med fem konstintresserade damer från KVIS styrelse och vårt första mål för dagen var utställningen om Ester Almqvist på Malmö konstmuseum. Ester Almqvist tillhör den prioriterade skaran av människor som föddes på 1800-talet (1860- 1934). Ester levde samtidigt som Victoria Benedictsson, August Strindberg, Carl Larsson, Tora Vega Holmström och Siri Derkert, under en tid då det varken var lätt eller accepterat för kvinnor att välja konstnärsbanan.

När Ester fyllde 50 år fick kvinnor allmän rösträtt och ett par år senare, 1921 valdes den första kvinnan in i riksdagen. Det är fascinerande att läsa om hur den tidens samhälle var strukturerat, och relatera till hur mycket som hänt sedan dess. En liten sidofundering som dök upp under besöket var att vi gärna talar om att vi är så jämlika i Sverige, men är vi verkligen det? Vi har fortfarande inte haft någon kvinnlig statsminister. Kanske borde vi kvinnor bli bättre på att backa upp varandra.

Konst är såväl kultur som estetik, men handlar om så mycket mer som tex samhällsstrukturer, politik och makthierarkier. Det är många funderingar som vaknar till liv när man bekantar sig med en konstnär och dennes verk.

Konstnärer har i alla tider fascinerats av människor och målat otaliga antal porträtt. Ester Almqvist målade gärna porträtt av andra, men endast ett fåtal självporträtt. Självporträttet på fotografiet är målat år 1901, hennes blick är fokuserad och riktad mot betraktaren. Hon ser ut att vara en stark och kraftfull personlighet och jag fascineras av hennes blick. Ester Almqvist ser ut att vara en intressant och vacker personlighet.

Utställningen pågår tom den 22 april 2019 så om ni har vägarna förbi kan jag rekommendera ett besök.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson