Återstoden av dagen, av Kazuro Ishiguro

 

Jag har en fäbless för festligheterna kring nobelprisutdelningen, därför gjordes det här bokinköpet för några månader sedan strax efter det att författaren belönades med nobelpriset i december 2017. Jag hade inte läst något av författaren tidigare och nobelpriset räcker gott och väl för att väcka min nyfikenhet.

Vilken bladvändare! Språket är otroligt träffsäkert på ett sätt som får mig som läsare till att uppleva stämningen  och känslorna. Jag kunde knappt lägga boken ifrån mig och hamnade i ett läsflow där jag bara läste och läste.

Själva storyn är ju inte så häftig då den handlar om en butler och hans funderingar, men författaren skriver på ett fascinerande sätt som gör att man inte vill släppa boken ifrån sig. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Kazuo Ishiguru.

Vill ni skapa en känsla för hur han skriver så kolla finns det ett smakprovet på fotografiet nedan.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Livstecken, dikter att drömma till

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen återkommit till diktsamlingen Livstecken Dikter att drömma till (2012). Jag har läst och lyssnat. Ibland har jag lett igenkännande och ibland förundrat.  Det finns en liten text på bokomslagets insida där boken beskrivs med orden “Livstecken. Tecken på liv – vänskap, sorg och glädje. Dikter att drömma till, smaka på, landa i. Dikter att må bra av eller fundera på.” Och nog har jag både smakat på, landat i, funderat på och mått bra av att läsa den här diktsamlingen.

Mitt första möte med boken inträffade i samband med en utställning på Galleri KVIS och årets litteraturrunda i början av maj. En av bokens författare Stina Larsson läste och ställde ut ett antal dikter som ingick i  konceptutställningen det Ofattbara 3.0 som jag skrivit om tidigare. Under helgen då det var litteraturrunda hade hon med sig denna diktsamling och gav på så sätt ett smakprov på tidigare verk.

Den här diktboken är skriven av tre författare som befinner sig i olika stadier av livet.

Kiin Ekelin Wick,  född 1977 skriver för livet. Hon bjuder med läsaren på en gripande resa om broar som bränns och ljus som tänds.

Erik Malmberg, född 1932 skriver om seniorlivet och “Att ge sig tid- kan ta tid!”. Hans resa handlar om att förändra en “prestationsjagad individ till en livsnjutare som sitter under eken och njuter av blomdoft”.

Stina Larsson, född 1966 skriver om livets inre resa, om vägval och om konsten att ta sig tid. Hon skriver om att “…ta livet med en nypa salt. På fullaste allvar.”

En av de dikter jag fastnade för är Stina Larssons  Livets karusell. I den finner jag såväl allvar som humor. Själv har jag aldrig någonsin funderat på “risken att krocka med en kråka”, men metaforen får mig att le då den känns träffsäker – för visst har jag krockat med både en och annan kråka på min väg. Och visst har jag åkt en massa häftiga karuseller som gått både upp och ner.

Dikten fick mig till att reflektera kring vikten av välja vilken karusell man ska hoppa på. Ibland följer man ju med i karuseller bara för att det ingår i normen för hur man ska vara och nog är det kul att när de går högt upp, men mindre trevligt när man kraschar. Ibland tar man sig inte tid till att åka de där karusellerna man länge drömt om… Och om man inte tar sig tid så lär det ju aldrig hända. Vill man då tillräckligt starkt? Kanske måste man ta sig tid att finna vägen till just den där karusellen man länge drömt om.

Funderingar kring vägval ledde mig rakt in i dikten Jag väljer. Vi väljer alla våra vägar och nog är det så att vägen ibland är minst lika spännande som målet.

Diktboken är rikligt illustrerad då varje dikt kommenteras med en bild som därmed ger en ytterligare en synvinkel och vägvisare i läsningen. Illustratören heter Joakim Larsson.

Boken är vacker och tilltalande på många vis. Det är en bok som varar länge och som växer  då man gärna bläddrar i, och läser om den flera gånger.

Med tanke på att jag tycker så mycket om den här diktboken och annan konst skapad av konstnärsparet Stina och Joakim Larsson så vill jag tipsa om deras hemsida där ni kan läsa mer om deras böcker och konstprojekt boklarssons.se.

Brukar du läsa poesi?

Christina Karlsson

 

Läser Andarnas labyrint, av Carlos Ruis Zafón

Vilken bladvändare! De senaste dagarna har jag varit fullständigt fängslad av Carlos Ruiz Zafóns senaste bok, Andarnas labyrint. Jag har burit boken med mig, läst i köket, i trädgården, i vardagsrummet, i sovrummet och varhelst jag befunnit mig.

Boken är spännande rakt igenom från början till slut. Den tar oväntade vändningar som gör att man inte kan låta bli att läsa lite till och lite till. Handlingen utspelas i Barcelona och miljöerna beskrivs så levande att det känns som om man befinner sig i handlingens centrum tillsammans med karaktärerna. Nu längtar jag efter en IRL-resa till Spanien, för att besöka Pradomuseet i Madrid, Barcelona och lära mig mer om den spanska kulturen.

Har du läst någon bra bok eller tidning på sistone?

Må väl och njut av denna ljuva sommartid!

Christina Karlsson

 

Kalligrafi – älskade skönskrift

Jag inleder min semester med inspirationsdagar på galleriet. I år har vi bjudit in en erfaren kalligraf som delar med sig av sina kunskaper i kalligrafi. Dag ett var det hon som höll i trådarna och dagen ägnades åt skönskrift. Dag två inledde jag med ett inspirationsföredrag om haikudiktning och därefter var det fritt fram för deltagarna att komponera haikudikter och därefter träna kalligrafi eller måla. På bilden ovan ser ni resultatet av mitt envisa kämpande med dess konstfyllda kalligrafiska bokstäver: två dagar, mitt namn, två haikudikter, massor av enstaka bokstäver och åtta timmars träning. Jag känner mig nöjd.

Alla goda ting är tre och likaså är inspirationsdagarna. Idag kommer vi att arbeta vidare med det vi påbörjat, samt avsluta med en provisorisk liten utställning där vi arrangerar våra alster, presenterar och ger varandra feedback.

Inspirationen är här och jag känner mig uppåt. Inatt satt jag uppe och komponerade haikudikter tills klockan var närmare 01.30. Idag äter jag frukost senare än vanligt, men vadå, – Jag har ju semester!

Må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson

 

 

 

Margaret Atwood tolkar Shakespeares Stormen

“Sedan kom två säkerhetsvakter in i rummet. De måste ha suttit utanför och väntat på en signal, som med största sannolikhet var Felix gapande skrik. Han förbannade sig själv nu för att han var så förutsägbar.” (utdrag ur Margret Atwoods Häxyngel, s 37)

Häxyngel handlar om teaterchefen Felix som är är i full färd med att sätta upp sitt mästerverk när han blir förrådd och tvingas bort från teatern. Felix har inom loppet av några år förlorat sin älskade fru, sitt barn och nu det arbete som varit hans räddning under de senaste åren. Han drar sig tillbaka och planerar omsorgsfullt sin hämnd. När han ser sin möjlighet till revansch tar han den. Han börjar arbeta som teaterlärare i ett fängelse och det är där han iscensätter sin hämndlystna dånande storm.

Margaret Atwood är en författare som hittills alltid överträffat mina förväntningar. Boken ingår i det internationella Hogarth Shakespeareprojektet som för att hylla minnet av Shakespeare, låter några av våra mest kända författare tolka hans verk. Margaret Atwood valde att tolka Stormen som i original är en komedi av William Shakespeare från ca 1623.

Boken består av 47 korta kapitel och just denna kapitelindelning passade mig perfekt med tanke på att jag för tillfället har galet många projekt och arbete som hopar sig. Möjligheten att läsa ett eller flera kapitel i taget och ändå hinna läsa klart så att jag kan få sammanhang i vad jag läser har varit utmärkt i nuläget. Jag tyckte dessutom att det var spännande att få följa med in i fängelset, träffa de kriminella intagna och följa deras tankar och funderingar kring karaktärerna och handlingen i Stormen. Följa deras val av karaktärer, resonemang och självklart Felix teaterlärarskill som gav mig en del intressanta infallsvinklar i läraryrket.

Boken är annorlunda, lättläst och spännande. Kan varmt rekommenderas. Inbjuder till läslust!

Inbjuder till läslust!

Christina Karlsson

Läser Orkidébarn, av Eva-Stina Byggmästar

Jag kan inte låta bli,

att älska hennes poesi,

hennes gröna strofer,

och lekfulla versrader.

Hennes oväntade besök

och hennes hyllningar

till poesin.

Det är bara hon som kan skriva om ett ulligt parasoll,

på ett sätt som får mig att tänka på en

maskrosboll…

och genast komma på mig själv med ett leende på läpparna

när jag förnöjt förnimmer känslan av hur det kan vara,

att bara, andas in och blåsa på denna duniga boll

av önskningar

som ett av naturens dunigaste konstparasoll.

Åh, vad jag njuter av hennes Byggmästarpoesi.

Finaste poesin någonsin…

<3

Jag upptäckte och förälskade mig i Eva-Stina Byggmästars poesi när jag läste en extrakurs i lyrik på Litt-Vet i Lund för några år sedan. Jag blev så fascinerad att jag skrev en uppsats om hennes trilogi om kärlek. Uppsatsen är sökbar om någon känner sig taggad för lite extra läsning. Vill ni hitta den är det bara att söka på “Naturen som kraft: en ekokritisk analys av Eva-Stina Byggmästars trilogi om kärlek”.

Boken Orkidébarn (2018) fick jag i födelsepresent av min dotter. Blir så rörd av att hon håller koll på min favoritpoesi <3<3<3

Eva-Stina Byggmästar har en förmåga att lyfta fram och skriva om sådant som är mycket litet, på ett sätt som får det att bli till något stort!

Att läsa är att uppleva

och jag kan inte låta bli att älska

de upplevelser som EvaStina Byggmästars poesi

tar mig med på…

Må väl, ha en fin dag,

läs för att resa,

läs för att uppleva

och läs för att berika din dag!

Christina Karlsson

Funderingar kring en av våra mest kulturbärande instutitioner

Ultrarapid!

Livet rusar fram i någon form av supermegamax

takt och ton a` la ultrarapid.

Våren nalkas, och vindarna blåser skoningslöst kring

en av våra mest kulturbärande institutioner, Svenska Akademien.

Svenska Akademien instiftades år 1786, av Gustaf den tredje. Syftet var att värna om det svenska språket, vårda arvet av det förgångna och uppmärksamma nya strömningar. Nu blåser det stormvindar i Akademiens salar och jag hoppas innerligt att de människor som har möjlighet att påverka situationen tar sitt förnuft tillfånga, lämnar sandlådan, växer upp och värnar om vårt svenska kulturarv. Vi behöver någon som värnar om vårt språk, vi behöver ett nobelpris i litteratur att se upp till och vi behöver en kulturbärande akademi som värnar om vårt svenska språk och dess historia.

Jag har personligen svårt att förstå varför Sara Danius måste avgå. Jag hade gärna sett att hon satt kvar som Akademiens ständige sekreterare. Vem kommer nu att ta över rollen som ständig sekreterare, vilka nya ledamöter kommer att väljas in och vilka kriterier är det då som avgör. Jag har en känsla av att Svenska Akademien befinner sig i ett historisk ögonblick och att dess framtid fortfarande är ett oskrivet blad. Jag tänker att det spelar en stor roll vilka dess framtida representanterna kommer att bli och på vilka kriterier dessa utses. – Vi behöver värna  och vår historia, vi behöver värna om vår framtid och vi behöver stå upp för vår kulturbärande Svenska Akademi!

Christina Karlsson

Den svenska målarkonstens historia – väcker massor av funderingar

Jag njuter av att bläddra i den här boken som beskriver målarkonstens utveckling i Sverige. Författaren Märta Holkers guidar läsaren genom konsthistorien från medeltiden och fram till 1900-talet. Boken innehåller bilder av konstverk som är kännetecknande för de olika konstepokerna och till varje bild finns en utförlig text.  Jag gillar bokens koncept som samlar svenska verk i en bok och därmed lyfter fram en del av vårt svenska kulturarv. Konsten berättar otroligt mycket om våra förfäder, vårt kulturarv och om vilka ideal som rådde under de olika epokerna.

Just nu läser jag om konstnären David Becks målning (1650) av drottning Kristina. Jag läser att barocken uppstod i Italien, och att perioden kännetecknas av porträttmålning, dold symbolik och teatralt överdåd.

Mina tankar går till drottning Kristina. Hon är en av de historiska personligheter som fascinerar mig som mest. Tänk vilket enormt mod denna kvinna måste ha haft. Hon föds som arvtagare till den Svenska tronen, hon får en gedigen utbildning, hon blir drottning av Sverige, hon fascineras av vetenskap, fred och konst. Hon bestämmer sig för att abdikera, bli katolik och flytta till Italien. Tänk så många tankar och funderingar som måste ha legat bakom alla dessa beslut. Kristinas valspråk: Vishet är regeringens grundpelare.

Idag är hon en av de få kvinnor som ligger begravda i Peterskyrkan i Vatikanstaten i Rom. Visst kan man tycka och tänka en hel del om att hon lämnade Sverige, vår tro och den svenska tronen, men sett ur den tidens perspektiv tänker jag att hon kanske lyckades göra mer för Sverige genom att våga ta sina egna beslut, våga integrera sig med rådande kulturelit i Rom och framförallt genom att våga stå upp för sin självständighet. Drottning Kristina är onekligen en av vår historias mest intressanta personligheter!

Vilken historisk personlighet inspireras och fascineras du av?

Må väl!

Christina Karlsson

Verb är vad man kan göra: se, citera och beröra

Jag läser en tidning om språk, dricker varm choklad och funderar. “Snåla inte med verb i onödan”, skriver Maria Arnstad i Språktidningen (nr 8 2017). Artikeln får mig att tänka på verbens förmåga att väcka vår förståelse för vem som säger vad, och vad det egentligen är som vi människor håller på med. Verben är orden som  beskriver vad man kan göra som att skriva, tänka, blogga och dricka varm choklad.

Skribenten fortsätter “Det viktiga är att läsaren vet vem det är som säger, hävdar eller insinuerar något i texten”.  Varför är det egentligen så viktigt att hänvisa, dvs citera till vem som påstår vad? Jo, självklart bör den som sagt eller kommit fram till något från början få bekräftelse (cred) för sina ord och om någon vill kontrollera eller granska sin källa då måste man veta var man ska leta.

Varje text är unik och ska utformas för att fylla ett specifikt syfte. När jag skriver ett blogginlägg där jag berättar om min vardag behöver jag naturligtvis inte hänvisa till någon källa eftersom det är underförstått att det är jag som är källan.

Men om jag ska skriva en resonerande text bör jag styrka mina påståenden genom att underbygga den fakta jag återberättar genom att hänvisa till trovärdig källa, då är det lämpligt att använda citat för att styrka mina argument.

Men vad menas med att citera? Om jag tex söker information i Svenska Akademiens ordbok kan jag konstatera att ett citat  är ett ordagrant återgivet kortare avsnitt ur en text. Ett citat används ofta för att ge auktoritet till skribentens påstående. Jag personligen anser att Svenska Akademiens nya tjänst är genial då det är möjligt att söka information om ett ord i tre uppslagsböcker samtidigt.

Det är en helt vanlig kväll. Jag funderar på hur jag på bästa sätt ska förklara hur man citerar, refererar och källhänvisar. Mitt uppdrag handlar om att förmedla vinsten med att använda citat när man skriver en resonerande text. Det handlar ju inte bara om att det står skrivet i ett kunskapskrav, syftet med de där orden i kunskapskravet är att man ska få redskap för att uttrycka sig på ett sätt som passar i det sammanhang där man befinner sig. Ett väl valt citat gör det möjligt att använda någon annans auktoritet för att öka din egen trovärdighet och dina egna argument.

Jag kan inte låta bli att fascineras av ord, av ordens betydelse och allt det ord kan göra för den som använder dem på rätt sätt!

Christina Karlsson

 

 

 

Läser Blonde, av Joyce Carol Oates…

Året är 1945 och jag befinner mig i Kalifornien. Tiderna var tuffare där än vad de är här just nu. I verkligheten så befinner jag mig hemma i soffan, året är 2017 och jag läser en vansinnigt intressant bok.

Vilken bok! Blonde är riktig tegelsten med sina 862 sidor. I nuläget har jag bara hunnit läsa till sida 236, men kan konstatera att jag tycker om dess innehåll. Blonde är skriven som en uppdiktad roman, en fiktiv berättelse som hämtat sin inspiration i Marilyn Monroes liv.  Många av karaktärerna hade dock motsvarigheter i Marilyn Monroes liv, miljöerna  och händelser skildras på ett sätt som får det att kännas som om jag är där och som om det verkligen handlar om Marilyn Monroes liv.

Jag har ännu inte läst något i boken Blonde om Marilyns relation till parfymen Chanel no 5. Ska bli spännande att utforska om något sådant som Chanelparfymen överhuvudtaget omnämns i boken Blonde. Minns nämligen att jag någon gång för länge sedan läst att Marilyn Monroe en gång fick frågan om vad hon hade på sig när hon sov. Hon svarade, två droppar av parfymen Chanel no 5, och därefter ökade försäljningen av Chanels magnifika parfym, Chanel no 5 markant.

Söndagskväll och jag läser vidare…

 

Må väl alla ni fina bloggläsare där ute i den stora världen!

Kram Christina Karlsson

De polyglotta älskarna, av Lina Wolff

De polyglotta älskarna är en av de märkligaste böcker jag läst på länge. Ordet polyglott betyder flerspråkig, så titeln kan läsas ungefär som, De flerspråkiga älskarna.

Boken handlar om tre olika personligheter, Ellinor, Max och Lucrezia. Ingen av dessa tre personer väcker någon som helst beundran, tvärtom så är de alla tre både obehagliga och bisarra. Läsningen väcker mest förundran och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla upplevelsen av dessa udda personligheter. Samtidigt som jag störde mig på karaktärerna så var det något som fängslade mig och gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Vid närmare eftertanke tror jag att det var de spännande passagerna som väckte min nyfikenhet och fick mig att vilja läsa vidare. Jag tyckte helt enkelt om många av formuleringarna och jag förundras av hur författaren skildrar karaktärerna. Det märkliga är att trots att jag inte skulle vilja bli god vän med någon av dessa personligheter så kunde jag inte sluta läsa och jag tror att det har med språket och de flera olika intressanta passagerna att göra. Ett exempel på en sådan intressant passage kan ni läsa/se exempel av, på fotografiet av sida 219 här nedanför.

Den här passagen berättar en hel del om Lucrezia, eftersom den är hennes iakttagelse. Den berättar även en del om hennes mormor och om “kyparna” som egentligen inte har någon framträdande roll i bokens innehåll, men som synliggörs av denna skildring och därmed tillför relevant innehåll till mysteriet.

Boken är på något vis svår att recensera eftersom att jag finner den provocerande, brutal och fascinerande på en och samma gång. Jag kan dock konstatera att den blev en läsvärd bladvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig. Det kan till och med vara så att jag skummar igenom den en gång till för att se om jag kan skapa förståelse för vad författaren egentligen vill framföra. Jag blir definitivt nyfiken på att läsa mer av Lina Wolff.

 

Ha det fint!

Christina Karlsson

 

 

Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint

Boken, Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint, är skriven av författaren Anna Laestadius Larsson. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde år 1862- 1944. Om du inte redan känner till konstnären kan du kolla in HilmaafKlintstiftelsen som idag förvaltar hennes konstverk. Där kan ni se fotografier av hennes abstrakta färgstarka målningar.

Boken handlar främst om Hilma af Klints konstnärskap. Hon växte upp i en tid då konstutövande och matematiska diskussioner ansågs vara till för män. Hon levde under 1900-talets sekelskifte under tiden då kvinnor kämpade för rösträtt och andra rättigheter. En mycket händelserik och intressant tidpunkt i vår historia.

Hilma af Klint var en unik personlighet som tidigt upplevde att hon hade kontakt med andevärlden. Hon föredrog att diskutera matte med sin faders kollegor framför att umgås med sin moders följe. Hilma af Klint vägrade (till sina föräldrars förtret) att gifta sig av skälet att hon ville satsa helhjärtat på sin konst. Hon följde sin inre röst och målade som hon kände trots att hon insåg att världen inte var beredd att ta emot hennes konstverk. Hon gömde undan sina tavlor efterhand som de blev klara, med syftet att de skulle sparas för eftervärlden. Hon upplevde att hon hade kontakt med den andliga världen och tog stöd i ett konstnärnätverk bestående av kvinnogruppen De fem.

Anna Laestadius Larsson förmedlar konstnärinnas liv på ett sätt som känns trovärdigt. Hon lyfter även fram att Hilma själv förstörde det mesta av sådant material som var personligt till förmån för att spara sådant som hade med hennes konstnärskap att göra, dvs det hon själv ansåg vara av vikt. Jag kan tidvis känna att alla dessa kontakter med andevärlden, ter sig högst egendomliga men samtidigt kanske det var så Hilmas liv såg ut och då är det troligtvis av vikt att detta förmedlas. Det är onekligen en unik kvinnas liv och konstnärskap som skildras. I den här boken hade jag dock önskat bilder av hennes konstverk. Det hade förstärkt läsupplevelsen att få se bilder och de ritningar som beskrivs i texten.

Känner du till konstnären Hilma af Klint? Jag är väldigt förtjust i Hilma af Klints magnifika och storslagna konstverk!

Må Väl!

Christina Karlsson

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Jag tycker om varma sommardagar när vädret lockar till utomhusläsning eller varför inte svala sommardagar som lockar till “ligga i sängen- eller soffanläsning”. En bok jag nyligen läst ut är Miniatyrmakaren av Jessie Burton, 2014.

Det som fick mig till att fastna för just denna boken var omslaget. Jag lockas av färgerna, bilden av kvinnan i 1600-talsklänning, papegojan och att klänningen mynnar ut i en hel stad. Fantastiskt vacker! Bokens titel Miniatyrmakaren är också spännande och väcker funderingar kring vad en Minityrmakare egentligen sysslar med. Jag minns också att jag sett i någon av de bloggar jag följer att denna boken fått gott omdöme så det fanns också med i bakhuvudet vid beslut om inköp.

Handlingen utspelas i Amsterdam år 1686.  Huvudpersonen Nella (Petronella) gifter sig med den mycket äldre och märkliga köpmannen Johannes som bor i ett hus i stadens mest förmögna kvarter. I bröllopsgåva får Nella ett märkligt dockskåp som är en exakt kopia av deras hem. Nella är ung och oerfaren men hon upptäcker tidigt att det är något märkligt som pågår i hennes nya hem. Hennes man är bortrest största delen av tiden. Makens syster Marin tycks härska över hemmet. Nella försöker anpassa sig och komma tillrätta men upptäcker snart att det är något märkligt som pågår i hennes nya hem.

Boken är en fantastisk bladvändare på 378 sidor text. Skildringen av 1600-talslivet känns trovärdigt och innehållet överraskade eftersom det fanns en hel del oväntade händelser som uppstår under läsningens gång. En märklig historia. Sorglig och stark på en och samma gång. Absolut läsvärd!

Har du läst boken? Och hur väljer du ut de böcker du ska läsa?

Må väl och håll tummarna för att vi får ännu en solig sommardag!

Christina Karlsson

En droppe midnatt, av Jason Timbuktu Diakté

Att jag skulle läsa Timbuktus, En droppe midnatt var inte planerat. Jag strosade runt i bokhandeln och letade semesterlitteratur. Citatet på bilden ovan fick mig att ta beslutet om att köpa boken.

Ett annat citat (s 216-217) som jag fastnade för under läsningens gång ” … Det är en underlig sensation, denna dubbelmedvetenhet, denna känsla av att alltid se sig själv genom andras ögon. Känslan av att mäta sin själ med måttband i en värld som ser på i roat förakt och förbarmande…”

En droppe midnatt är en biografi. Den handlar om Timbuktus sökande efter sina rötter, om hans relation till sin pappa, om kultur, ursprung och hudfärg. Bokens innehåll skildrar Timbuktus funderingar kring ursprung och dess betydelse på ett sökande, analytiskt och trovärdigt sätt. Boken är berikande att läsa.

Personligen tänker jag att alla människor har funderingar som kan kopplas till ursprung och identitet, dvs vem man är och hur man ser ut. Vi har alla olika förutsättningar att förhålla oss till, men oavsett förutsättningar har vi alla våra olika svårigheter att ta oss igenom och olika strider att vinna. Det är helt enkelt en del av livet. Historien är betydelsefull, men det mest betydelsefulla är hur vi hanterar våra problem och vad vi åstadkommer här och nu. Hur vi ser på oss själva, våra medmänniskor, den kultur vi befinner oss i och vad vi skapar av de förutsättningar vi har.

Avslutningsvis: Jag har aldrig varit något fan av Timbuktus musik, men jag kan finna somliga av hans låtar intressanta att lyssna på och att analysera. Boken är i högsta grad läsvärd oavsett om man gillar hans musik eller ej. Timbuktu har ett intressant drama att berätta och han gör det på ett sätt som får boken till att bli en bladvändare.

Har du läst boken?

Christina Karlsson

 

Sommarklänning och litteratur

Inledde gårdagen med att åka in till stan för att leta upp boken med Bob Dylans samlade sångtexter och när jag ändå var i bokhandeln passade jag på att inhandla några nya pocketböcker. Väl hemma påbörjade jag Timbuktus, En droppe midnatt.

Förutom böckerna så blev det ett spontanköp av en klänning som jag inte kunde motstå. Modellen passade mig perfekt och jag gillar att den är lite färgstark. Kan vara en kandidat inför morgondagens midsommarfirande.

På dagens agenda står ett möte på KVIS, inhandling av midsommarmat, blommor, baka Västerbottenpaj, städa och fixa till hemmet så att det anstår ett klassiskt midsommarfirande.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson