Från bokrelease i Svedala till litteraturafton på Skillinge teater

Överväldigad är känslan som infinner sig när jag betraktar alla vackra blommor jag fick i samband med bokreleasen. Blommorna fyller hemmet med väldoft och blomsterprakt så det är en fröjd att komma hem, andas in och bara njuta.

Helgen. Jag tillbringade timmar av lördagen och ytterligare timmar av söndagen på Galleri KVIS för att mingla vidare med för mig såväl kända som okända besökare. Jag fick förmånen att signera och sälja ytterligare några böcker.

På lördagseftermiddagen fyllde jag en resväska med böcker och körde tvärs igenom Skåne för att delta i Litteraturrundans litteraturafton som ägde rum på Skillinge teater i Skillinge. Vi var ett femtontal författare som presenterade våra böcker inför en publik som varierade i antal från ca 30 – 60 personer. Ett trevligt arrangemang  där man fick hålla sina framföranden ifrån en scen som är placerad i anslutning till en restaurang, vilket i sin tur skapade en avslappnad och trivsam stämning med en mätt och belåten publik. Varje heltimme hade en kvarts uppehåll i programmet, då det fanns möjlighet för publiken att köpa böcker och mingla.

Det var otroligt intressant att få träffa de olika författarna, lyssna till deras olika bokpresentationer av böcker om olika ämnen, i olika genrer och stilar. Jag sålde några böcker och kom hem med tre nya böcker, två diktböcker och en roman. Summa kardemumma känner jag mig glad för att jag hoppade på boktåget och tog tillfället att skaffa nya erfarenheter i akt.

Nu har det hunnit bli onsdag, ordinarie arbetsvecka är i full gång och jag kan inte undgå att känna att jag lever.

Utmaningar, driv och vinterskriv.

Snart är det advent och då må varje ljus vara tänt!

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

En dag i diktkonstens tecken…

Det här fotografiet tog jag på morgonen strax före det att jag slog upp portarna för första diktläsningen. Min första läsning blev filmad och nu finns det ett litet klipp på “Destination Svedalas fb-sida”.

Här är det några representanter från kommunen som köper och får varsin bok signerad. Det här med att signera och sälja böcker är en ny men angenäm känsla! Jag skrev en liten hälsning i boken, men under kvällens gång frågade några om jag ville skriva in datumet också, så det kanske är något jag borde börja göra.

Här kan ni se hur signeringsbordet såg ut.

Jag tog mig friheten att ta ett fotografi av besökarna en stund före dagens tredje dikläsning. Diktläsningen höll jag i anslutning till installationen “Bokprat”. Känns fantastiskt att ett 60-tal besökare avsatte en stund av sin fredagskväll för att ta sig tid att komma till min bokrelease. Jag känner mig innerligt tacksam och glad över att just ni som dök upp var där. Ni som bor på köravstånd men inte hade möjlighet att komma har fler chanser med tanke på att jag kommer att vara på galleriet en hel del nu i samband med vår adventsutställning. Idag, dvs den 24 november kommer jag att vara där kl 12- 15 och den första advent klockan 13-19. Då går det bra att köpa och få en bok signerad.

Jag inledde läsningen med strofen om galleriet i mitt hjärta.

“gallerikvis.se

tonernas galleristeg

våga andas konst.”

Jag fick massor av fina blommor som väntar på att bli fotograferade.

Jag fick också back-up av min dotter (på bilden nedan) och av min man som var på plats för att räkna besökare, mingla och fylla på bordet med bubbel och snittar.

Det här blir en dag att minnas och jag är så innerligt glad och tacksam för att jag lyckats förverkliga mitt årsmål för 2018. Drömmen om att ge ut en bok har nu blivit verklighet  <3

Nu kan jag njuta av att vara i nuet och samtidigt samla krafter för nästa steg på vägen som fortfarande består av en sträcka outforskad mark. Vägen är lång och mina tidigare erfarenheter säger mig att den troligtvis kommer att bjuda på ytterligare en och annan utmaning på färden.

Känner mig lyckligt lottad som upplevt ännu en dag i konstens tecken!

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

Fyrtioåtta års arbete

Bloggen speglar ett utsnitt ur min vardag och just nu är jag uppslukad av min debutbok.  Ni som kikar in här får helt enkelt vara beredda på att det kan bli en hel del bokprat framöver. Den här veckan har jag två “lediga dagar” och de ägnas åt förberedelser för bokreleasen. Igår ägnade jag mig åt att undersöka boken genom att arrangera olika typer av stilleben med boken i fokus. Jag gillar kontrasten sommarhaiku där höstens gräsmatta lyses upp av en solgul maskros som på något vis påminner om sommaren och årstidernas kretslopp.

Det finns tolv kapitel i boken och de färgglada salmbärskaramellerna på bilden fick jag av min dotter i somras, som tack för att jag vattnade hennes blommor när hon var på Gotland. Och redan då bestämde jag mig för att spara några karamellerna till ett fotoarrangemang tillsammans med den färdiga boken.

Under de senaste dagarna har flera personer frågat hur länge jag arbetat med boken och den frågan har på sätt och vis två svar. Det ena svaret är att jag skrev boken under min sommarsemester 2018, och det andra svaret är att det i själva verket tagit hela mitt liv. Jag har alltid tyckt om att skriva och med tanke på att detta är min första bok kan man betrakta det som att det tagit mig hela mitt liv, dvs 48 år att skriva den här boken. Genom åren har jag producerat massor av texter av olika kvalitet, och med facit i hand kan jag se att de där texterna bidragit till att utveckla mitt skrivande. Drömmen om att ge ut en bok har jag haft länge, så nog har den här bokresan varit lång. Kanske var denna känsla Karin Boye hade i åtanke när hon skrev dikten, I rörelse,  “Nog finns det mål och mening i vår färd – / men det är vägen, som är mödan värd.”

Målet har ju länge varit en första bok och under resans gång har jag lärt mig så otroligt mycket mer än vad jag kunde ana att jag skulle vara med om. Jag har helt enkelt utvecklats som person.

Tack alla ni som tittar in här på min blogg! Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

Bokrelease den 23 november 2018

Debutboken

Den är här nu!

Debutboken, har landat

och vågar ta plats

i rummet

Där står den i flera exemplar och känner in atmosfären

Njuter av att bara vara

och funderar samtidigt på nästa steg

På hur den kom hit och vart den är på väg

Att boken vill ta sig framåt,

och komma vidare är klart

Men först vill den bara vara i nuet

stanna upp och reflektera

fundera och inspektera

inspektera sin författare med ro

kanske till och med lite roat,

med ett leende på läpparna

när hon ser hur hon tar sig tid att betrakta,

bläddra, känna, smaka

lyssna, dofta

och andas

***

Nu bjuder författaren in sin bok till dialog

det talas om en bokrelease i kombination med en konstinstallation

Att bokreleasen ska äga rum på Galleri KVIS

är självklart för såväl bok som författare.

Men hur det ska gå till och vilken väg som ska väljas är ännu ett outforskat kapitel.

Många tankar hopar sig i författarens hjärna och boken undrar

hur många tankar och möjligheter en poet kan tänka på bara några få dagar.

Författaren bekantar sig med boken. Boken bekantar sig med författaren och det verkar som om de två är överens om att de är nöjda med sin kreation.

Spänningen stiger och de båda är överens om att våga ta klivet ut,

i en för de båda ännu outforskad värld.

Fortsättning följer

Christina Karlsson ©

 

Återstoden av dagen, av Kazuro Ishiguro

 

Jag har en fäbless för festligheterna kring nobelprisutdelningen, därför gjordes det här bokinköpet för några månader sedan strax efter det att författaren belönades med nobelpriset i december 2017. Jag hade inte läst något av författaren tidigare och nobelpriset räcker gott och väl för att väcka min nyfikenhet.

Vilken bladvändare! Språket är otroligt träffsäkert på ett sätt som får mig som läsare till att uppleva stämningen  och känslorna. Jag kunde knappt lägga boken ifrån mig och hamnade i ett läsflow där jag bara läste och läste.

Själva storyn är ju inte så häftig då den handlar om en butler och hans funderingar, men författaren skriver på ett fascinerande sätt som gör att man inte vill släppa boken ifrån sig. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Kazuo Ishiguru.

Vill ni skapa en känsla för hur han skriver så kolla finns det ett smakprovet på fotografiet nedan.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Livstecken, dikter att drömma till

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen återkommit till diktsamlingen Livstecken Dikter att drömma till (2012). Jag har läst och lyssnat. Ibland har jag lett igenkännande och ibland förundrat.  Det finns en liten text på bokomslagets insida där boken beskrivs med orden “Livstecken. Tecken på liv – vänskap, sorg och glädje. Dikter att drömma till, smaka på, landa i. Dikter att må bra av eller fundera på.” Och nog har jag både smakat på, landat i, funderat på och mått bra av att läsa den här diktsamlingen.

Mitt första möte med boken inträffade i samband med en utställning på Galleri KVIS och årets litteraturrunda i början av maj. En av bokens författare Stina Larsson läste och ställde ut ett antal dikter som ingick i  konceptutställningen det Ofattbara 3.0 som jag skrivit om tidigare. Under helgen då det var litteraturrunda hade hon med sig denna diktsamling och gav på så sätt ett smakprov på tidigare verk.

Den här diktboken är skriven av tre författare som befinner sig i olika stadier av livet.

Kiin Ekelin Wick,  född 1977 skriver för livet. Hon bjuder med läsaren på en gripande resa om broar som bränns och ljus som tänds.

Erik Malmberg, född 1932 skriver om seniorlivet och “Att ge sig tid- kan ta tid!”. Hans resa handlar om att förändra en “prestationsjagad individ till en livsnjutare som sitter under eken och njuter av blomdoft”.

Stina Larsson, född 1966 skriver om livets inre resa, om vägval och om konsten att ta sig tid. Hon skriver om att “…ta livet med en nypa salt. På fullaste allvar.”

En av de dikter jag fastnade för är Stina Larssons  Livets karusell. I den finner jag såväl allvar som humor. Själv har jag aldrig någonsin funderat på “risken att krocka med en kråka”, men metaforen får mig att le då den känns träffsäker – för visst har jag krockat med både en och annan kråka på min väg. Och visst har jag åkt en massa häftiga karuseller som gått både upp och ner.

Dikten fick mig till att reflektera kring vikten av välja vilken karusell man ska hoppa på. Ibland följer man ju med i karuseller bara för att det ingår i normen för hur man ska vara och nog är det kul att när de går högt upp, men mindre trevligt när man kraschar. Ibland tar man sig inte tid till att åka de där karusellerna man länge drömt om… Och om man inte tar sig tid så lär det ju aldrig hända. Vill man då tillräckligt starkt? Kanske måste man ta sig tid att finna vägen till just den där karusellen man länge drömt om.

Funderingar kring vägval ledde mig rakt in i dikten Jag väljer. Vi väljer alla våra vägar och nog är det så att vägen ibland är minst lika spännande som målet.

Diktboken är rikligt illustrerad då varje dikt kommenteras med en bild som därmed ger en ytterligare en synvinkel och vägvisare i läsningen. Illustratören heter Joakim Larsson.

Boken är vacker och tilltalande på många vis. Det är en bok som varar länge och som växer  då man gärna bläddrar i, och läser om den flera gånger.

Med tanke på att jag tycker så mycket om den här diktboken och annan konst skapad av konstnärsparet Stina och Joakim Larsson så vill jag tipsa om deras hemsida där ni kan läsa mer om deras böcker och konstprojekt boklarssons.se.

Brukar du läsa poesi?

Christina Karlsson

 

Läser Andarnas labyrint, av Carlos Ruis Zafón

Vilken bladvändare! De senaste dagarna har jag varit fullständigt fängslad av Carlos Ruiz Zafóns senaste bok, Andarnas labyrint. Jag har burit boken med mig, läst i köket, i trädgården, i vardagsrummet, i sovrummet och varhelst jag befunnit mig.

Boken är spännande rakt igenom från början till slut. Den tar oväntade vändningar som gör att man inte kan låta bli att läsa lite till och lite till. Handlingen utspelas i Barcelona och miljöerna beskrivs så levande att det känns som om man befinner sig i handlingens centrum tillsammans med karaktärerna. Nu längtar jag efter en IRL-resa till Spanien, för att besöka Pradomuseet i Madrid, Barcelona och lära mig mer om den spanska kulturen.

Har du läst någon bra bok eller tidning på sistone?

Må väl och njut av denna ljuva sommartid!

Christina Karlsson

 

Kalligrafi – älskade skönskrift

Jag inleder min semester med inspirationsdagar på galleriet. I år har vi bjudit in en erfaren kalligraf som delar med sig av sina kunskaper i kalligrafi. Dag ett var det hon som höll i trådarna och dagen ägnades åt skönskrift. Dag två inledde jag med ett inspirationsföredrag om haikudiktning och därefter var det fritt fram för deltagarna att komponera haikudikter och därefter träna kalligrafi eller måla. På bilden ovan ser ni resultatet av mitt envisa kämpande med dess konstfyllda kalligrafiska bokstäver: två dagar, mitt namn, två haikudikter, massor av enstaka bokstäver och åtta timmars träning. Jag känner mig nöjd.

Alla goda ting är tre och likaså är inspirationsdagarna. Idag kommer vi att arbeta vidare med det vi påbörjat, samt avsluta med en provisorisk liten utställning där vi arrangerar våra alster, presenterar och ger varandra feedback.

Inspirationen är här och jag känner mig uppåt. Inatt satt jag uppe och komponerade haikudikter tills klockan var närmare 01.30. Idag äter jag frukost senare än vanligt, men vadå, – Jag har ju semester!

Må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson

 

 

 

Margaret Atwood tolkar Shakespeares Stormen

“Sedan kom två säkerhetsvakter in i rummet. De måste ha suttit utanför och väntat på en signal, som med största sannolikhet var Felix gapande skrik. Han förbannade sig själv nu för att han var så förutsägbar.” (utdrag ur Margret Atwoods Häxyngel, s 37)

Häxyngel handlar om teaterchefen Felix som är är i full färd med att sätta upp sitt mästerverk när han blir förrådd och tvingas bort från teatern. Felix har inom loppet av några år förlorat sin älskade fru, sitt barn och nu det arbete som varit hans räddning under de senaste åren. Han drar sig tillbaka och planerar omsorgsfullt sin hämnd. När han ser sin möjlighet till revansch tar han den. Han börjar arbeta som teaterlärare i ett fängelse och det är där han iscensätter sin hämndlystna dånande storm.

Margaret Atwood är en författare som hittills alltid överträffat mina förväntningar. Boken ingår i det internationella Hogarth Shakespeareprojektet som för att hylla minnet av Shakespeare, låter några av våra mest kända författare tolka hans verk. Margaret Atwood valde att tolka Stormen som i original är en komedi av William Shakespeare från ca 1623.

Boken består av 47 korta kapitel och just denna kapitelindelning passade mig perfekt med tanke på att jag för tillfället har galet många projekt och arbete som hopar sig. Möjligheten att läsa ett eller flera kapitel i taget och ändå hinna läsa klart så att jag kan få sammanhang i vad jag läser har varit utmärkt i nuläget. Jag tyckte dessutom att det var spännande att få följa med in i fängelset, träffa de kriminella intagna och följa deras tankar och funderingar kring karaktärerna och handlingen i Stormen. Följa deras val av karaktärer, resonemang och självklart Felix teaterlärarskill som gav mig en del intressanta infallsvinklar i läraryrket.

Boken är annorlunda, lättläst och spännande. Kan varmt rekommenderas. Inbjuder till läslust!

Inbjuder till läslust!

Christina Karlsson

Läser Orkidébarn, av Eva-Stina Byggmästar

Jag kan inte låta bli,

att älska hennes poesi,

hennes gröna strofer,

och lekfulla versrader.

Hennes oväntade besök

och hennes hyllningar

till poesin.

Det är bara hon som kan skriva om ett ulligt parasoll,

på ett sätt som får mig att tänka på en

maskrosboll…

och genast komma på mig själv med ett leende på läpparna

när jag förnöjt förnimmer känslan av hur det kan vara,

att bara, andas in och blåsa på denna duniga boll

av önskningar

som ett av naturens dunigaste konstparasoll.

Åh, vad jag njuter av hennes Byggmästarpoesi.

Finaste poesin någonsin…

<3

Jag upptäckte och förälskade mig i Eva-Stina Byggmästars poesi när jag läste en extrakurs i lyrik på Litt-Vet i Lund för några år sedan. Jag blev så fascinerad att jag skrev en uppsats om hennes trilogi om kärlek. Uppsatsen är sökbar om någon känner sig taggad för lite extra läsning. Vill ni hitta den är det bara att söka på “Naturen som kraft: en ekokritisk analys av Eva-Stina Byggmästars trilogi om kärlek”.

Boken Orkidébarn (2018) fick jag i födelsepresent av min dotter. Blir så rörd av att hon håller koll på min favoritpoesi <3<3<3

Eva-Stina Byggmästar har en förmåga att lyfta fram och skriva om sådant som är mycket litet, på ett sätt som får det att bli till något stort!

Att läsa är att uppleva

och jag kan inte låta bli att älska

de upplevelser som EvaStina Byggmästars poesi

tar mig med på…

Må väl, ha en fin dag,

läs för att resa,

läs för att uppleva

och läs för att berika din dag!

Christina Karlsson

Funderingar kring en av våra mest kulturbärande instutitioner

Ultrarapid!

Livet rusar fram i någon form av supermegamax

takt och ton a` la ultrarapid.

Våren nalkas, och vindarna blåser skoningslöst kring

en av våra mest kulturbärande institutioner, Svenska Akademien.

Svenska Akademien instiftades år 1786, av Gustaf den tredje. Syftet var att värna om det svenska språket, vårda arvet av det förgångna och uppmärksamma nya strömningar. Nu blåser det stormvindar i Akademiens salar och jag hoppas innerligt att de människor som har möjlighet att påverka situationen tar sitt förnuft tillfånga, lämnar sandlådan, växer upp och värnar om vårt svenska kulturarv. Vi behöver någon som värnar om vårt språk, vi behöver ett nobelpris i litteratur att se upp till och vi behöver en kulturbärande akademi som värnar om vårt svenska språk och dess historia.

Jag har personligen svårt att förstå varför Sara Danius måste avgå. Jag hade gärna sett att hon satt kvar som Akademiens ständige sekreterare. Vem kommer nu att ta över rollen som ständig sekreterare, vilka nya ledamöter kommer att väljas in och vilka kriterier är det då som avgör. Jag har en känsla av att Svenska Akademien befinner sig i ett historisk ögonblick och att dess framtid fortfarande är ett oskrivet blad. Jag tänker att det spelar en stor roll vilka dess framtida representanterna kommer att bli och på vilka kriterier dessa utses. – Vi behöver värna  och vår historia, vi behöver värna om vår framtid och vi behöver stå upp för vår kulturbärande Svenska Akademi!

Christina Karlsson

Den svenska målarkonstens historia – väcker massor av funderingar

Jag njuter av att bläddra i den här boken som beskriver målarkonstens utveckling i Sverige. Författaren Märta Holkers guidar läsaren genom konsthistorien från medeltiden och fram till 1900-talet. Boken innehåller bilder av konstverk som är kännetecknande för de olika konstepokerna och till varje bild finns en utförlig text.  Jag gillar bokens koncept som samlar svenska verk i en bok och därmed lyfter fram en del av vårt svenska kulturarv. Konsten berättar otroligt mycket om våra förfäder, vårt kulturarv och om vilka ideal som rådde under de olika epokerna.

Just nu läser jag om konstnären David Becks målning (1650) av drottning Kristina. Jag läser att barocken uppstod i Italien, och att perioden kännetecknas av porträttmålning, dold symbolik och teatralt överdåd.

Mina tankar går till drottning Kristina. Hon är en av de historiska personligheter som fascinerar mig som mest. Tänk vilket enormt mod denna kvinna måste ha haft. Hon föds som arvtagare till den Svenska tronen, hon får en gedigen utbildning, hon blir drottning av Sverige, hon fascineras av vetenskap, fred och konst. Hon bestämmer sig för att abdikera, bli katolik och flytta till Italien. Tänk så många tankar och funderingar som måste ha legat bakom alla dessa beslut. Kristinas valspråk: Vishet är regeringens grundpelare.

Idag är hon en av de få kvinnor som ligger begravda i Peterskyrkan i Vatikanstaten i Rom. Visst kan man tycka och tänka en hel del om att hon lämnade Sverige, vår tro och den svenska tronen, men sett ur den tidens perspektiv tänker jag att hon kanske lyckades göra mer för Sverige genom att våga ta sina egna beslut, våga integrera sig med rådande kulturelit i Rom och framförallt genom att våga stå upp för sin självständighet. Drottning Kristina är onekligen en av vår historias mest intressanta personligheter!

Vilken historisk personlighet inspireras och fascineras du av?

Må väl!

Christina Karlsson

Verb är vad man kan göra: se, citera och beröra

Jag läser en tidning om språk, dricker varm choklad och funderar. “Snåla inte med verb i onödan”, skriver Maria Arnstad i Språktidningen (nr 8 2017). Artikeln får mig att tänka på verbens förmåga att väcka vår förståelse för vem som säger vad, och vad det egentligen är som vi människor håller på med. Verben är orden som  beskriver vad man kan göra som att skriva, tänka, blogga och dricka varm choklad.

Skribenten fortsätter “Det viktiga är att läsaren vet vem det är som säger, hävdar eller insinuerar något i texten”.  Varför är det egentligen så viktigt att hänvisa, dvs citera till vem som påstår vad? Jo, självklart bör den som sagt eller kommit fram till något från början få bekräftelse (cred) för sina ord och om någon vill kontrollera eller granska sin källa då måste man veta var man ska leta.

Varje text är unik och ska utformas för att fylla ett specifikt syfte. När jag skriver ett blogginlägg där jag berättar om min vardag behöver jag naturligtvis inte hänvisa till någon källa eftersom det är underförstått att det är jag som är källan.

Men om jag ska skriva en resonerande text bör jag styrka mina påståenden genom att underbygga den fakta jag återberättar genom att hänvisa till trovärdig källa, då är det lämpligt att använda citat för att styrka mina argument.

Men vad menas med att citera? Om jag tex söker information i Svenska Akademiens ordbok kan jag konstatera att ett citat  är ett ordagrant återgivet kortare avsnitt ur en text. Ett citat används ofta för att ge auktoritet till skribentens påstående. Jag personligen anser att Svenska Akademiens nya tjänst är genial då det är möjligt att söka information om ett ord i tre uppslagsböcker samtidigt.

Det är en helt vanlig kväll. Jag funderar på hur jag på bästa sätt ska förklara hur man citerar, refererar och källhänvisar. Mitt uppdrag handlar om att förmedla vinsten med att använda citat när man skriver en resonerande text. Det handlar ju inte bara om att det står skrivet i ett kunskapskrav, syftet med de där orden i kunskapskravet är att man ska få redskap för att uttrycka sig på ett sätt som passar i det sammanhang där man befinner sig. Ett väl valt citat gör det möjligt att använda någon annans auktoritet för att öka din egen trovärdighet och dina egna argument.

Jag kan inte låta bli att fascineras av ord, av ordens betydelse och allt det ord kan göra för den som använder dem på rätt sätt!

Christina Karlsson

 

 

 

Läser Blonde, av Joyce Carol Oates…

Året är 1945 och jag befinner mig i Kalifornien. Tiderna var tuffare där än vad de är här just nu. I verkligheten så befinner jag mig hemma i soffan, året är 2017 och jag läser en vansinnigt intressant bok.

Vilken bok! Blonde är riktig tegelsten med sina 862 sidor. I nuläget har jag bara hunnit läsa till sida 236, men kan konstatera att jag tycker om dess innehåll. Blonde är skriven som en uppdiktad roman, en fiktiv berättelse som hämtat sin inspiration i Marilyn Monroes liv.  Många av karaktärerna hade dock motsvarigheter i Marilyn Monroes liv, miljöerna  och händelser skildras på ett sätt som får det att kännas som om jag är där och som om det verkligen handlar om Marilyn Monroes liv.

Jag har ännu inte läst något i boken Blonde om Marilyns relation till parfymen Chanel no 5. Ska bli spännande att utforska om något sådant som Chanelparfymen överhuvudtaget omnämns i boken Blonde. Minns nämligen att jag någon gång för länge sedan läst att Marilyn Monroe en gång fick frågan om vad hon hade på sig när hon sov. Hon svarade, två droppar av parfymen Chanel no 5, och därefter ökade försäljningen av Chanels magnifika parfym, Chanel no 5 markant.

Söndagskväll och jag läser vidare…

 

Må väl alla ni fina bloggläsare där ute i den stora världen!

Kram Christina Karlsson

De polyglotta älskarna, av Lina Wolff

De polyglotta älskarna är en av de märkligaste böcker jag läst på länge. Ordet polyglott betyder flerspråkig, så titeln kan läsas ungefär som, De flerspråkiga älskarna.

Boken handlar om tre olika personligheter, Ellinor, Max och Lucrezia. Ingen av dessa tre personer väcker någon som helst beundran, tvärtom så är de alla tre både obehagliga och bisarra. Läsningen väcker mest förundran och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla upplevelsen av dessa udda personligheter. Samtidigt som jag störde mig på karaktärerna så var det något som fängslade mig och gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Vid närmare eftertanke tror jag att det var de spännande passagerna som väckte min nyfikenhet och fick mig att vilja läsa vidare. Jag tyckte helt enkelt om många av formuleringarna och jag förundras av hur författaren skildrar karaktärerna. Det märkliga är att trots att jag inte skulle vilja bli god vän med någon av dessa personligheter så kunde jag inte sluta läsa och jag tror att det har med språket och de flera olika intressanta passagerna att göra. Ett exempel på en sådan intressant passage kan ni läsa/se exempel av, på fotografiet av sida 219 här nedanför.

Den här passagen berättar en hel del om Lucrezia, eftersom den är hennes iakttagelse. Den berättar även en del om hennes mormor och om “kyparna” som egentligen inte har någon framträdande roll i bokens innehåll, men som synliggörs av denna skildring och därmed tillför relevant innehåll till mysteriet.

Boken är på något vis svår att recensera eftersom att jag finner den provocerande, brutal och fascinerande på en och samma gång. Jag kan dock konstatera att den blev en läsvärd bladvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig. Det kan till och med vara så att jag skummar igenom den en gång till för att se om jag kan skapa förståelse för vad författaren egentligen vill framföra. Jag blir definitivt nyfiken på att läsa mer av Lina Wolff.

 

Ha det fint!

Christina Karlsson