Läser Blonde, av Joyce Carol Oates…

Året är 1945 och jag befinner mig i Kalifornien. Tiderna var tuffare där än vad de är här just nu. I verkligheten så befinner jag mig hemma i soffan, året är 2017 och jag läser en vansinnigt intressant bok.

Vilken bok! Blonde är riktig tegelsten med sina 862 sidor. I nuläget har jag bara hunnit läsa till sida 236, men kan konstatera att jag tycker om dess innehåll. Blonde är skriven som en uppdiktad roman, en fiktiv berättelse som hämtat sin inspiration i Marilyn Monroes liv.  Många av karaktärerna hade dock motsvarigheter i Marilyn Monroes liv, miljöerna  och händelser skildras på ett sätt som får det att kännas som om jag är där och som om det verkligen handlar om Marilyn Monroes liv.

Jag har ännu inte läst något i boken Blonde om Marilyns relation till parfymen Chanel no 5. Ska bli spännande att utforska om något sådant som Chanelparfymen överhuvudtaget omnämns i boken Blonde. Minns nämligen att jag någon gång för länge sedan läst att Marilyn Monroe en gång fick frågan om vad hon hade på sig när hon sov. Hon svarade, två droppar av parfymen Chanel no 5, och därefter ökade försäljningen av Chanels magnifika parfym, Chanel no 5 markant.

Söndagskväll och jag läser vidare…

 

Må väl alla ni fina bloggläsare där ute i den stora världen!

Kram Christina Karlsson

De polyglotta älskarna, av Lina Wolff

De polyglotta älskarna är en av de märkligaste böcker jag läst på länge. Ordet polyglott betyder flerspråkig, så titeln kan läsas ungefär som, De flerspråkiga älskarna.

Boken handlar om tre olika personligheter, Ellinor, Max och Lucrezia. Ingen av dessa tre personer väcker någon som helst beundran, tvärtom så är de alla tre både obehagliga och bisarra. Läsningen väcker mest förundran och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla upplevelsen av dessa udda personligheter. Samtidigt som jag störde mig på karaktärerna så var det något som fängslade mig och gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Vid närmare eftertanke tror jag att det var de spännande passagerna som väckte min nyfikenhet och fick mig att vilja läsa vidare. Jag tyckte helt enkelt om många av formuleringarna och jag förundras av hur författaren skildrar karaktärerna. Det märkliga är att trots att jag inte skulle vilja bli god vän med någon av dessa personligheter så kunde jag inte sluta läsa och jag tror att det har med språket och de flera olika intressanta passagerna att göra. Ett exempel på en sådan intressant passage kan ni läsa/se exempel av, på fotografiet av sida 219 här nedanför.

Den här passagen berättar en hel del om Lucrezia, eftersom den är hennes iakttagelse. Den berättar även en del om hennes mormor och om ”kyparna” som egentligen inte har någon framträdande roll i bokens innehåll, men som synliggörs av denna skildring och därmed tillför relevant innehåll till mysteriet.

Boken är på något vis svår att recensera eftersom att jag finner den provocerande, brutal och fascinerande på en och samma gång. Jag kan dock konstatera att den blev en läsvärd bladvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig. Det kan till och med vara så att jag skummar igenom den en gång till för att se om jag kan skapa förståelse för vad författaren egentligen vill framföra. Jag blir definitivt nyfiken på att läsa mer av Lina Wolff.

 

Ha det fint!

Christina Karlsson

 

 

Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint

Boken, Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint, är skriven av författaren Anna Laestadius Larsson. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde år 1862- 1944. Om du inte redan känner till konstnären kan du kolla in HilmaafKlintstiftelsen som idag förvaltar hennes konstverk. Där kan ni se fotografier av hennes abstrakta färgstarka målningar.

Boken handlar främst om Hilma af Klints konstnärskap. Hon växte upp i en tid då konstutövande och matematiska diskussioner ansågs vara till för män. Hon levde under 1900-talets sekelskifte under tiden då kvinnor kämpade för rösträtt och andra rättigheter. En mycket händelserik och intressant tidpunkt i vår historia.

Hilma af Klint var en unik personlighet som tidigt upplevde att hon hade kontakt med andevärlden. Hon föredrog att diskutera matte med sin faders kollegor framför att umgås med sin moders följe. Hilma af Klint vägrade (till sina föräldrars förtret) att gifta sig av skälet att hon ville satsa helhjärtat på sin konst. Hon följde sin inre röst och målade som hon kände trots att hon insåg att världen inte var beredd att ta emot hennes konstverk. Hon gömde undan sina tavlor efterhand som de blev klara, med syftet att de skulle sparas för eftervärlden. Hon upplevde att hon hade kontakt med den andliga världen och tog stöd i ett konstnärnätverk bestående av kvinnogruppen De fem.

Anna Laestadius Larsson förmedlar konstnärinnas liv på ett sätt som känns trovärdigt. Hon lyfter även fram att Hilma själv förstörde det mesta av sådant material som var personligt till förmån för att spara sådant som hade med hennes konstnärskap att göra, dvs det hon själv ansåg vara av vikt. Jag kan tidvis känna att alla dessa kontakter med andevärlden, ter sig högst egendomliga men samtidigt kanske det var så Hilmas liv såg ut och då är det troligtvis av vikt att detta förmedlas. Det är onekligen en unik kvinnas liv och konstnärskap som skildras. I den här boken hade jag dock önskat bilder av hennes konstverk. Det hade förstärkt läsupplevelsen att få se bilder och de ritningar som beskrivs i texten.

Känner du till konstnären Hilma af Klint? Jag är väldigt förtjust i Hilma af Klints magnifika och storslagna konstverk!

Må Väl!

Christina Karlsson

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Jag tycker om varma sommardagar när vädret lockar till utomhusläsning eller varför inte svala sommardagar som lockar till ”ligga i sängen- eller soffanläsning”. En bok jag nyligen läst ut är Miniatyrmakaren av Jessie Burton, 2014.

Det som fick mig till att fastna för just denna boken var omslaget. Jag lockas av färgerna, bilden av kvinnan i 1600-talsklänning, papegojan och att klänningen mynnar ut i en hel stad. Fantastiskt vacker! Bokens titel Miniatyrmakaren är också spännande och väcker funderingar kring vad en Minityrmakare egentligen sysslar med. Jag minns också att jag sett i någon av de bloggar jag följer att denna boken fått gott omdöme så det fanns också med i bakhuvudet vid beslut om inköp.

Handlingen utspelas i Amsterdam år 1686.  Huvudpersonen Nella (Petronella) gifter sig med den mycket äldre och märkliga köpmannen Johannes som bor i ett hus i stadens mest förmögna kvarter. I bröllopsgåva får Nella ett märkligt dockskåp som är en exakt kopia av deras hem. Nella är ung och oerfaren men hon upptäcker tidigt att det är något märkligt som pågår i hennes nya hem. Hennes man är bortrest största delen av tiden. Makens syster Marin tycks härska över hemmet. Nella försöker anpassa sig och komma tillrätta men upptäcker snart att det är något märkligt som pågår i hennes nya hem.

Boken är en fantastisk bladvändare på 378 sidor text. Skildringen av 1600-talslivet känns trovärdigt och innehållet överraskade eftersom det fanns en hel del oväntade händelser som uppstår under läsningens gång. En märklig historia. Sorglig och stark på en och samma gång. Absolut läsvärd!

Har du läst boken? Och hur väljer du ut de böcker du ska läsa?

Må väl och håll tummarna för att vi får ännu en solig sommardag!

Christina Karlsson

En droppe midnatt, av Jason Timbuktu Diakté

Att jag skulle läsa Timbuktus, En droppe midnatt var inte planerat. Jag strosade runt i bokhandeln och letade semesterlitteratur. Citatet på bilden ovan fick mig att ta beslutet om att köpa boken.

Ett annat citat (s 216-217) som jag fastnade för under läsningens gång ” … Det är en underlig sensation, denna dubbelmedvetenhet, denna känsla av att alltid se sig själv genom andras ögon. Känslan av att mäta sin själ med måttband i en värld som ser på i roat förakt och förbarmande…”

En droppe midnatt är en biografi. Den handlar om Timbuktus sökande efter sina rötter, om hans relation till sin pappa, om kultur, ursprung och hudfärg. Bokens innehåll skildrar Timbuktus funderingar kring ursprung och dess betydelse på ett sökande, analytiskt och trovärdigt sätt. Boken är berikande att läsa.

Personligen tänker jag att alla människor har funderingar som kan kopplas till ursprung och identitet, dvs vem man är och hur man ser ut. Vi har alla olika förutsättningar att förhålla oss till, men oavsett förutsättningar har vi alla våra olika svårigheter att ta oss igenom och olika strider att vinna. Det är helt enkelt en del av livet. Historien är betydelsefull, men det mest betydelsefulla är hur vi hanterar våra problem och vad vi åstadkommer här och nu. Hur vi ser på oss själva, våra medmänniskor, den kultur vi befinner oss i och vad vi skapar av de förutsättningar vi har.

Avslutningsvis: Jag har aldrig varit något fan av Timbuktus musik, men jag kan finna somliga av hans låtar intressanta att lyssna på och att analysera. Boken är i högsta grad läsvärd oavsett om man gillar hans musik eller ej. Timbuktu har ett intressant drama att berätta och han gör det på ett sätt som får boken till att bli en bladvändare.

Har du läst boken?

Christina Karlsson

 

Sommarklänning och litteratur

Inledde gårdagen med att åka in till stan för att leta upp boken med Bob Dylans samlade sångtexter och när jag ändå var i bokhandeln passade jag på att inhandla några nya pocketböcker. Väl hemma påbörjade jag Timbuktus, En droppe midnatt.

Förutom böckerna så blev det ett spontanköp av en klänning som jag inte kunde motstå. Modellen passade mig perfekt och jag gillar att den är lite färgstark. Kan vara en kandidat inför morgondagens midsommarfirande.

På dagens agenda står ett möte på KVIS, inhandling av midsommarmat, blommor, baka Västerbottenpaj, städa och fixa till hemmet så att det anstår ett klassiskt midsommarfirande.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

”Vem bryr sig om er? sa Alice. Ni är ju bara en kortlek.”

Jag läser vidare i Alice i Underlandet och tidvis identifierar jag mig till viss del med den vita kaninen som alltid springer fram, tittar på klockan och har bråttom till nästa uppdrag.

Jag väljer mina uppdrag och även om jag upplever att jag prioriterar och väljer med dem med omsorg så kan det bli övermäktigt. Idag lyssnar jag in kroppens signaler och unnar mig en vilodag. Idag är det tid för avkoppling och rekreation. En dag med frukost i trädgården, besök på ett av dotterns arrangemang och sen en hel eftermiddags slappande och njutande. Ibland känns det gott att bara stanna upp och hinna ikapp sig själv. Njuta av trädgårdens rikliga växtlighet och konstatera att den här årstiden skapar en estetiskt tilltalande natur.

Jag läser vidare och fascineras av den magiska världen i Alice i Underlandet. Boken passar mitt sinne utmärkt och jag kan konstatera att jag är svag för engelsk litteratur.

Jag kan inte låta bli att le när jag läser Alice kommentar, – Vem bryr sig om er? Ni är ju bara en kortlek. Varför ler jag åt en sådan replik?

Jo, även om jag har en hög toleransnivå kan jag få nog när oförskämdheter och huvuden ryker. När man träffar folk som Hjärter dam då kan man kort och gott konstatera att de borde sändas iväg på en kurs i konflikthantering. Men ibland rinner bägaren över ändå och kanske är det just vid dessa specifika tillfällen jag kan identifiera mig med Alice när hon reser sig upp och frustrerat konstaterar  att det inte finns någon anledning att låta sig ”halshuggas”, när de som provocerar i själva verket bara ingår i en kortlek som används i ett spel.

Jag läser vidare, filosoferar och njuter helg!

Må väl <3

Christina Karlsson

Läser en saga och njuter av den grönskande våren

Jag läser Alice i Underlandet! Jag tänker att det är bra för fantasin att ibland våga tagga ner och läsa en och annan saga. Alice i Underlandet är en av de få klassiker jag tidigare inte läst, utan bara sett som olika versioner av film och förkortad sagobok. Nu är det dags att följa med Alice, ned i det där kaninhålet och in i den magiska världen där djur och spelkort talar. Jag följer Alice till landet som strider mot all logik.

Faktum är att jag brukar se en vildkanin i vår trädgård. Det finns ett kaninhål, men jag har aldrig någonsin sett kaninen bära väst och klocka. Kanske har jag inte tittat tillräckligt noggrannt?

Jag gillar som sagt läsningen och de små illustrationer boken innehåller. Det finns inslag av både lyrik och sång i boken och sådant gillar jag.

Författaren heter Lewis Carroll (1832-1898) och namnet är en psudonym för Charles Dodgeson, som var matematiklärare i Oxford. Boken publicerade första gången 1865.

Har du läst Alice in Underlandet? Och vad läser du just nu?

Christina Karlsson

” Genom sitt stora engagemang, ideella arbete och idérikedom bidrar de till att utveckla kulturutbudet i Svedala.”

GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.

Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.

Vill ni kolla in vad Elisabeth Sandberg skrev i Skånska dagbladet skrev så finns det en länk här.

Idag är det dags för en ny vernissage och om den utställningen kan ni läsa här

…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!

Christina Karlsson

Tyst i klassen! av Björn Ranelid

161023

Jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att fångas av bokens titel, Tyst i klassen! Det här är första gången jag läser Björn Ranelid, och med facit i hand kan jag konstatera att jag tyckte om läsningen. Boken utspelas under närmare hundra år och är en porträttskildring av två generationer, av mor och dotter. Handlingen utspelas till övervägande del i två av Malmös mest utsatta bostadsområden och begreppet klass finns på något sätt hela tiden närvarande i läsningen som speglar en ständig maktkamp mellan de olika personligheterna. Bokens innehåll skildrar förhållandet mellan de manliga och kvinnliga roller människor föds in i, och sedan på ett eller annat sätt tvingas att förhålla sig till oavsett om man vill eller ej.

Språket i boken är enkelt, beskrivande och rakt på sak. Ibland poetiskt och på något vis vackert trots att det som skildras kan vara sorgligt ur flera perspektiv. Boken handlar om fattigdom, okunskap, människors styrka, kraft och förmåga att ta sig an svårigheter och att gripa tag i de rätta halmstråna som på sikt kan leda vidare till något mer. Boken handlar om människors utsatthet och ensamhet som är påtaglig trots att de befinner sig i grupp. Boken skildrar människors dolda rädslor och drömmar om att göra världen till en mer jämlik och bättre plats.

161023_1

En intressant, allvarsam, fin och läsvärd bok.

Christina Karlsson

Isabella av Kastilien. En drottnings löfte, av C.W. Gortner

160807_4

Veckans boktips är en riktig bladvändare som jag läste ut för några veckor sedan när jag satt på flyget på väg hem från Los Angeles. Boken heter En drottnings löfte och den är skriven av C.W. Gortner.

Boken är skriven som en skönlitterär roman med historisk förankring i Isabella av Kastiliens liv. Drottning Isabellas liv är fascinerande och hon beskrivs som en av historiens mest kontroversiella och berömda drottningar. I boken får man följa hennes liv från ung prinsessa till drottning och krigare. Isabella av Kastilien levde under renässansen 1451- 1504. Hon regerade över Kastilien, gifte sig med Ferdinand av Aragonien och tillsammans bidrog de till att återerövra Granada och förena det land som vi idag känner som Spanien. Hon finansierade Cristopher Columbus upptäcktsresa till Amerika.

Den här boken är både underhållande och intressant att läsa ur ett historiskt perspektiv. Jag fick inte enbart med mig nya pusselbitar till renässansen och Spaniens historia utan även en fängslande och alldeles magnifik läsupplevelse. En gripande berättelse och en helt fantastisk bok som skildrar en spännande kvinnas livsöde.

160807_3

Christina Karlsson

Hamnen av Sanna Hartnor

160713

Jag har stiftat bekantskap med en poet som är helt ny för mig. Poeten heter Sanna Hartnor och på några få dagar har jag läst hennes verk Hamnen flera gånger; och att jag tyckte om hennes sätt att skriva insåg jag redan vid första läsningen.

Den här nyfunna bekantskapen började med att det anordnades ett författarsafari i kommunen där jag bor. Alla deltagare samlades utanför biblioteket och därifrån cyklade vi vidare ut mot landsbygden. Första stoppet var vid en liten å, som med glimten i ögat presenterades som en referens till Sanna Hartnors Hamnen. Men vid det här tillfället skulle hon inte läsa ur Hamnen utan sin egen fria tolkning av Petters, Sjätte sinnet.

160713_2

Det var fint att stå där och lyssna till hennes helt oväntade fraser. Efter ytterligare två författarstopp var det avslutande mingel vid Aggarps mölla. Jag hade turen att få en fin liten pratstund med Sanna. Vi satt där på gräset och pratade om vårt gemensamma intresse för poesi. Hon berättade om Hamnen och jag blev så nyfiken på hennes bok att jag beställde den direkt när jag kom hem.  Om det är något jag tycker om så är det att finna nya läsvärda poeter och här får ni ta del av mina tankar om Hamnen.

160719_2

Innehållet i diktverket Hamnen (2013), både berör och väcker frågor. Bokens omslag visualiserar innehållets kärna på ett sparsmakat och stilrent sätt. Omslaget består av en mörk bakgrund med bokstäver på. Bokstäverna är finurligt illustrerade då titelns bokstäver lyfter fram och förtydligar vikten av att HAMNEN på något vis är central för bokens handling. Bokstäverna på omslaget är formgivna som om de vore ritningar av möblerade bostäder och mitt i bokstaven A flyter en blå säl som en liten påminnelse om att där det finns en hamn där finns även ett hav och ett djurliv. Här börjar frågorna, vad gör sälen där – mitt inne i någons bostad?

160719

Sanna skriver om människorna som bosätter sig i Västra Hamnen. Hon skriver om dem som ”ett annat folk” och jag kan inte låta bli att fundera kring alla dessa människor. Vem är alla dessa människor? Och jag blir inte riktigt klok på vad Sanna egentligen tänker om dem? Vad är det som fascinerar Sanna Hartnor till den grad att hon vill belysa denna plats i ett diktverk? Förutom att hon rakt på sak säger något om hur de bor, vad de gör och någonstans mellan raderna bjuds vi in i dessa funderingar kring människorna som bosätter sig i Västra hamnen. Människor som vill bo nära havet och gör ett medvetet val genom bosätta sig just där. Kanske fungerar läget som en statusmarkör, men vilket läge gör å andra sidan inte det? Vilka är då dessa människor? Kanske är de som människor i allmänhet? Samtidigt väcks tankarna om att människorna som beskrivs inte alltid verkar till att vara som människor i allmänhet, men vem är egentligen som människor i allmänhet?

160719_1

Hon beskriver inte enbart människorna, utan även miljön kring havet där människorna bor. Kanske är det havets dragningskraft på oss människor Sanna Hartnor undersöker med hjälp av sin poesi. För nog kan jag hålla med om att havet har en dragningskraft och att vi människor tycker om att bege oss till havet. Hur många konstnärer har inte genom åren skrivit och målat havet ur flertalet olika infallsvinklar? Jag reflekterar över människors medvetenhet över sådant som havet och funderar över Sannas beskrivning av människors medvetenhet, havets/naturens omedvetenhet och hur vi i sin tur påverkas. Fraser som ” …de boende fick instruktioner/ titta lagom länge ut över horisonten/ för att inte genera den…” ”…havet såg inget alls/ de boende märkte det/gick och la sig tidigare…” väcker en tanke på hur vi människor har en tendens att besjäla naturen med mänskliga egenskaper. Jag som har en förmåga att besjäla det mesta finner de här stroferna särskilt intressanta.

160719_3

Sanna Hartnors beskrivning känns ny, modern och fräsch. Jag blev inspirerad av att läsa Hamnen och kommer säkerligen att läsa och diskutera den i fler olika sammanhang framöver.

Må Väl!

Christina Karlsson

 

Pojken som fann en ny färg, av Oskar Skog

Jag tycker om att besöka biblioteket, vandra runt bland bokhyllorna lite planlöst för att inspireras till spontanlån. Pojken som fann en ny färg, av Oskar Skog (2013) blev just ett sådant spontanlån. Det som lockade mig var bokens regnbågsfärgade omslag tillsammans med titeln, Pojken som fann en ny färg.

20160702

Titeln triggar igång otroligt många tankar. Jag tänker att det måste vara en mycket speciell pojke som har förmågan att finna en ny färg eller kan det vara så att den nya färgen egentligen är en metafor? Jag lånade hem boken och läste ut den på mindre än ett dygn, bara för att jag inte kunde sluta läsa när jag väl börjat. Boken är lättläst med tanke på dess uppbyggnad som består av korta kapitel på ca två sidor. Det finns ett driv i språket som väcker ens nyfikenhet att bara vilja läsa lite till för att få veta hur boken ska sluta.

En annan sak jag gillar är hur författaren på några enstaka sidor använder sig av det visuella för att förstärka känslan. Språket är på något vis poetiskt även om boken inte ingår i genren lyrik.

20160702_007

 Jag tyckte om boken, även om den fick tårarna att bränna innanför ögonlocken. Jag var inte alls beredd på vad som skulle hända men när det hände kändes det så verkligt att jag inte kan låta bli att tänka att författaren måste ha varit med om något liknande för att kunna återberätta med en sådan precision. Men som sagt, det är bara mina spekulationer. Jag tyckte om boken! Dess innehåll/språk är på något vis estetiskt tilltalande med sina svindlande kontraster mellan kärlek och sorg!

20160702_6

 Läser du någon bra bok just nu? Skriv gärna i kommentarsfältet och berätta.

Må Väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

– Britt-Marie var här. Hon lämnade spår av tankar på gafflar, knivar och skedar. Alltid i en viss ordning.

160619_2

Dagens boktips!

Den här läsupplevelsen började häromdagen när jag var ute och lunchade med några fina kollegor. Jag borstade bort smulor på min kavaj och strax därefter utbrast min kollega – Har du läst om Britt-Marie? Jag svarade nej och då berättade hon om Fredrik Backmans, Britt-Marie var här (2014). ”Den handlar om en väldigt speciell dam, först kan man reta sig på hennes präktighet men efterhand som man lär känna henne så tycker man bara mer och mer om henne”, ungefär så sa min kollega och sen berättade hon vidare om en bok där huvudpersonen kännetecknades av städmani, bikarbonat och fotboll. En bok om kärlek, svek, svaghet, förälskelse, drömmar och styrka.

Och det var tydligen precis den typen av recension jag behövde höra eftersom jag i nästa andetag hunnit frågat om jag fick låna boken. Några dagar senare hade min kollega boken med sig och det visade sig, att jag liksom min kollega fastnade för Britt-Marie. Efter 3 dagars lån är boken färdigläst och jag tyckte så pass mycket om boken att jag vill lyfta den här i bloggen. Jag tycker om att läsa olika typer av böcker och behållningen med den här boken är att den på ett mycket fint sätt lyckas förmedla en speciell personlighet som egentligen bara är en helt vanlig och ordinär äldre dam som det inte är något märkvärdigt med alls. Britt-Marie är den typen av människa som sällan erbjuds utrymme i moderna medier. Hon lever sitt liv för andra. Hon har slutat drömma, men när läget blir riktigt kritiskt då visar det sig att hon är både starkare och modigare än de flesta andra. Och det finns trots allt en liten flicka i hennes hjärta som en gång drömde om att resa till Paris.

Boken är både lättläst, lätt att tycka om och på något vis högst jordnära!

160619_3

Lappin och Lapinova, av Virginia Woolf

160606

Dagens boktips

Lappin och Lapinova är en kort och förunderlig liten novell som är författad av Virginia Woolf. Novellen handlar om det nygifta paret Rosalind och Ernest. Rosalind har en synnerligen livlig fantasi som tar paret med på oväntade äventyr till Kung Lappin och Drottning Lapinovas land. Dramats konflikt ligger och pyr under ytan och kan anas redan från början men det är egentligen först avslutningsvis man förstår innebörden och då lämnas man som läsare med en känsla av att vilja veta mer. Vad händer sen?

Novellen är kort och det tar mindre än en timme att läsa klart. Novellen publicerades första gången 1938. Jag läste Alva Dahls rykande färska nyöversättning (2016). Jag tyckte om att läsa den. Jag tycker helt enkelt om att läsa litteratur av Virginia Woolf.

Må Väl!

160606_3

Jag satt i trädgården och läste, alldeles intill pionerna som är i full färd med att slå ut och blomstra…<3 <3 <3

160606_5