”Vem bryr sig om er? sa Alice. Ni är ju bara en kortlek.”

Jag läser vidare i Alice i Underlandet och tidvis identifierar jag mig till viss del med den vita kaninen som alltid springer fram, tittar på klockan och har bråttom till nästa uppdrag.

Jag väljer mina uppdrag och även om jag upplever att jag prioriterar och väljer med dem med omsorg så kan det bli övermäktigt. Idag lyssnar jag in kroppens signaler och unnar mig en vilodag. Idag är det tid för avkoppling och rekreation. En dag med frukost i trädgården, besök på ett av dotterns arrangemang och sen en hel eftermiddags slappande och njutande. Ibland känns det gott att bara stanna upp och hinna ikapp sig själv. Njuta av trädgårdens rikliga växtlighet och konstatera att den här årstiden skapar en estetiskt tilltalande natur.

Jag läser vidare och fascineras av den magiska världen i Alice i Underlandet. Boken passar mitt sinne utmärkt och jag kan konstatera att jag är svag för engelsk litteratur.

Jag kan inte låta bli att le när jag läser Alice kommentar, – Vem bryr sig om er? Ni är ju bara en kortlek. Varför ler jag åt en sådan replik?

Jo, även om jag har en hög toleransnivå kan jag få nog när oförskämdheter och huvuden som ryker. När man träffar folk som Hjärter dam då kan man kort och gott konstatera att de borde sändas iväg på en kurs i konflikthantering. Men ibland rinner bägaren över ändå och kanske är det just vid dessa specifika tillfällen jag kan identifiera mig med Alice när hon reser sig upp och frustrerat konstaterar  att det inte finns någon anledning att låta sig ”halshuggas”, när de som provocerar i själva verket bara ingår i en kortlek som används i ett spel.

Jag läser vidare, filosoferar och njuter helg!

Må väl <3

Christina Karlsson

Läser en saga och njuter av den grönskande våren

Jag läser Alice i Underlandet! Jag tänker att det är bra för fantasin att ibland våga tagga ner och läsa en och annan saga. Alice i Underlandet är en av de få klassiker jag tidigare inte läst, utan bara sett som olika versioner av film och förkortad sagobok. Nu är det dags att följa med Alice, ned i det där kaninhålet och in i den magiska världen där djur och spelkort talar. Jag följer Alice till landet som strider mot all logik.

Faktum är att jag brukar se en vildkanin i vår trädgård. Det finns ett kaninhål, men jag har aldrig någonsin sett kaninen bära väst och klocka. Kanske har jag inte tittat tillräckligt noggrannt?

Jag gillar som sagt läsningen och de små illustrationer boken innehåller. Det finns inslag av både lyrik och sång i boken och sådant gillar jag.

Författaren heter Lewis Carroll (1832-1898) och namnet är en psudonym för Charles Dodgeson, som var matematiklärare i Oxford. Boken publicerade första gången 1865.

Har du läst Alice in Underlandet? Och vad läser du just nu?

Christina Karlsson

” Genom sitt stora engagemang, ideella arbete och idérikedom bidrar de till att utveckla kulturutbudet i Svedala.”

GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.

Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.

Vill ni kolla in vad Elisabeth Sandberg skrev i Skånska dagbladet skrev så finns det en länk här.

Idag är det dags för en ny vernissage och om den utställningen kan ni läsa här

…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!

Christina Karlsson

Tyst i klassen! av Björn Ranelid

161023

Jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att fångas av bokens titel, Tyst i klassen! Det här är första gången jag läser Björn Ranelid, och med facit i hand kan jag konstatera att jag tyckte om läsningen. Boken utspelas under närmare hundra år och är en porträttskildring av två generationer, av mor och dotter. Handlingen utspelas till övervägande del i två av Malmös mest utsatta bostadsområden och begreppet klass finns på något sätt hela tiden närvarande i läsningen som speglar en ständig maktkamp mellan de olika personligheterna. Bokens innehåll skildrar förhållandet mellan de manliga och kvinnliga roller människor föds in i, och sedan på ett eller annat sätt tvingas att förhålla sig till oavsett om man vill eller ej.

Språket i boken är enkelt, beskrivande och rakt på sak. Ibland poetiskt och på något vis vackert trots att det som skildras kan vara sorgligt ur flera perspektiv. Boken handlar om fattigdom, okunskap, människors styrka, kraft och förmåga att ta sig an svårigheter och att gripa tag i de rätta halmstråna som på sikt kan leda vidare till något mer. Boken handlar om människors utsatthet och ensamhet som är påtaglig trots att de befinner sig i grupp. Boken skildrar människors dolda rädslor och drömmar om att göra världen till en mer jämlik och bättre plats.

161023_1

En intressant, allvarsam, fin och läsvärd bok.

Christina Karlsson

Isabella av Kastilien. En drottnings löfte, av C.W. Gortner

160807_4

Veckans boktips är en riktig bladvändare som jag läste ut för några veckor sedan när jag satt på flyget på väg hem från Los Angeles. Boken heter En drottnings löfte och den är skriven av C.W. Gortner.

Boken är skriven som en skönlitterär roman med historisk förankring i Isabella av Kastiliens liv. Drottning Isabellas liv är fascinerande och hon beskrivs som en av historiens mest kontroversiella och berömda drottningar. I boken får man följa hennes liv från ung prinsessa till drottning och krigare. Isabella av Kastilien levde under renässansen 1451- 1504. Hon regerade över Kastilien, gifte sig med Ferdinand av Aragonien och tillsammans bidrog de till att återerövra Granada och förena det land som vi idag känner som Spanien. Hon finansierade Cristopher Columbus upptäcktsresa till Amerika.

Den här boken är både underhållande och intressant att läsa ur ett historiskt perspektiv. Jag fick inte enbart med mig nya pusselbitar till renässansen och Spaniens historia utan även en fängslande och alldeles magnifik läsupplevelse. En gripande berättelse och en helt fantastisk bok som skildrar en spännande kvinnas livsöde.

160807_3

Christina Karlsson

Hamnen av Sanna Hartnor

160713

Jag har stiftat bekantskap med en poet som är helt ny för mig. Poeten heter Sanna Hartnor och på några få dagar har jag läst hennes verk Hamnen flera gånger; och att jag tyckte om hennes sätt att skriva insåg jag redan vid första läsningen.

Den här nyfunna bekantskapen började med att det anordnades ett författarsafari i kommunen där jag bor. Alla deltagare samlades utanför biblioteket och därifrån cyklade vi vidare ut mot landsbygden. Första stoppet var vid en liten å, som med glimten i ögat presenterades som en referens till Sanna Hartnors Hamnen. Men vid det här tillfället skulle hon inte läsa ur Hamnen utan sin egen fria tolkning av Petters, Sjätte sinnet.

160713_2

Det var fint att stå där och lyssna till hennes helt oväntade fraser. Efter ytterligare två författarstopp var det avslutande mingel vid Aggarps mölla. Jag hade turen att få en fin liten pratstund med Sanna. Vi satt där på gräset och pratade om vårt gemensamma intresse för poesi. Hon berättade om Hamnen och jag blev så nyfiken på hennes bok att jag beställde den direkt när jag kom hem.  Om det är något jag tycker om så är det att finna nya läsvärda poeter och här får ni ta del av mina tankar om Hamnen.

160719_2

Innehållet i diktverket Hamnen (2013), både berör och väcker frågor. Bokens omslag visualiserar innehållets kärna på ett sparsmakat och stilrent sätt. Omslaget består av en mörk bakgrund med bokstäver på. Bokstäverna är finurligt illustrerade då titelns bokstäver lyfter fram och förtydligar vikten av att HAMNEN på något vis är central för bokens handling. Bokstäverna på omslaget är formgivna som om de vore ritningar av möblerade bostäder och mitt i bokstaven A flyter en blå säl som en liten påminnelse om att där det finns en hamn där finns även ett hav och ett djurliv. Här börjar frågorna, vad gör sälen där – mitt inne i någons bostad?

160719

Sanna skriver om människorna som bosätter sig i Västra Hamnen. Hon skriver om dem som ”ett annat folk” och jag kan inte låta bli att fundera kring alla dessa människor. Vem är alla dessa människor? Och jag blir inte riktigt klok på vad Sanna egentligen tänker om dem? Vad är det som fascinerar Sanna Hartnor till den grad att hon vill belysa denna plats i ett diktverk? Förutom att hon rakt på sak säger något om hur de bor, vad de gör och någonstans mellan raderna bjuds vi in i dessa funderingar kring människorna som bosätter sig i Västra hamnen. Människor som vill bo nära havet och gör ett medvetet val genom bosätta sig just där. Kanske fungerar läget som en statusmarkör, men vilket läge gör å andra sidan inte det? Vilka är då dessa människor? Kanske är de som människor i allmänhet? Samtidigt väcks tankarna om att människorna som beskrivs inte alltid verkar till att vara som människor i allmänhet, men vem är egentligen som människor i allmänhet?

160719_1

Hon beskriver inte enbart människorna, utan även miljön kring havet där människorna bor. Kanske är det havets dragningskraft på oss människor Sanna Hartnor undersöker med hjälp av sin poesi. För nog kan jag hålla med om att havet har en dragningskraft och att vi människor tycker om att bege oss till havet. Hur många konstnärer har inte genom åren skrivit och målat havet ur flertalet olika infallsvinklar? Jag reflekterar över människors medvetenhet över sådant som havet och funderar över Sannas beskrivning av människors medvetenhet, havets/naturens omedvetenhet och hur vi i sin tur påverkas. Fraser som ” …de boende fick instruktioner/ titta lagom länge ut över horisonten/ för att inte genera den…” ”…havet såg inget alls/ de boende märkte det/gick och la sig tidigare…” väcker en tanke på hur vi människor har en tendens att besjäla naturen med mänskliga egenskaper. Jag som har en förmåga att besjäla det mesta finner de här stroferna särskilt intressanta.

160719_3

Sanna Hartnors beskrivning känns ny, modern och fräsch. Jag blev inspirerad av att läsa Hamnen och kommer säkerligen att läsa och diskutera den i fler olika sammanhang framöver.

Må Väl!

Christina Karlsson

 

Pojken som fann en ny färg, av Oskar Skog

Jag tycker om att besöka biblioteket, vandra runt bland bokhyllorna lite planlöst för att inspireras till spontanlån. Pojken som fann en ny färg, av Oskar Skog (2013) blev just ett sådant spontanlån. Det som lockade mig var bokens regnbågsfärgade omslag tillsammans med titeln, Pojken som fann en ny färg.

20160702

Titeln triggar igång otroligt många tankar. Jag tänker att det måste vara en mycket speciell pojke som har förmågan att finna en ny färg eller kan det vara så att den nya färgen egentligen är en metafor? Jag lånade hem boken och läste ut den på mindre än ett dygn, bara för att jag inte kunde sluta läsa när jag väl börjat. Boken är lättläst med tanke på dess uppbyggnad som består av korta kapitel på ca två sidor. Det finns ett driv i språket som väcker ens nyfikenhet att bara vilja läsa lite till för att få veta hur boken ska sluta.

En annan sak jag gillar är hur författaren på några enstaka sidor använder sig av det visuella för att förstärka känslan. Språket är på något vis poetiskt även om boken inte ingår i genren lyrik.

20160702_007

 Jag tyckte om boken, även om den fick tårarna att bränna innanför ögonlocken. Jag var inte alls beredd på vad som skulle hända men när det hände kändes det så verkligt att jag inte kan låta bli att tänka att författaren måste ha varit med om något liknande för att kunna återberätta med en sådan precision. Men som sagt, det är bara mina spekulationer. Jag tyckte om boken! Dess innehåll/språk är på något vis estetiskt tilltalande med sina svindlande kontraster mellan kärlek och sorg!

20160702_6

 Läser du någon bra bok just nu? Skriv gärna i kommentarsfältet och berätta.

Må Väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

– Britt-Marie var här. Hon lämnade spår av tankar på gafflar, knivar och skedar. Alltid i en viss ordning.

160619_2

Dagens boktips!

Den här läsupplevelsen började häromdagen när jag var ute och lunchade med några fina kollegor. Jag borstade bort smulor på min kavaj och strax därefter utbrast min kollega – Har du läst om Britt-Marie? Jag svarade nej och då berättade hon om Fredrik Backmans, Britt-Marie var här (2014). ”Den handlar om en väldigt speciell dam, först kan man reta sig på hennes präktighet men efterhand som man lär känna henne så tycker man bara mer och mer om henne”, ungefär så sa min kollega och sen berättade hon vidare om en bok där huvudpersonen kännetecknades av städmani, bikarbonat och fotboll. En bok om kärlek, svek, svaghet, förälskelse, drömmar och styrka.

Och det var tydligen precis den typen av recension jag behövde höra eftersom jag i nästa andetag hunnit frågat om jag fick låna boken. Några dagar senare hade min kollega boken med sig och det visade sig, att jag liksom min kollega fastnade för Britt-Marie. Efter 3 dagars lån är boken färdigläst och jag tyckte så pass mycket om boken att jag vill lyfta den här i bloggen. Jag tycker om att läsa olika typer av böcker och behållningen med den här boken är att den på ett mycket fint sätt lyckas förmedla en speciell personlighet som egentligen bara är en helt vanlig och ordinär äldre dam som det inte är något märkvärdigt med alls. Britt-Marie är den typen av människa som sällan erbjuds utrymme i moderna medier. Hon lever sitt liv för andra. Hon har slutat drömma, men när läget blir riktigt kritiskt då visar det sig att hon är både starkare och modigare än de flesta andra. Och det finns trots allt en liten flicka i hennes hjärta som en gång drömde om att resa till Paris.

Boken är både lättläst, lätt att tycka om och på något vis högst jordnära!

160619_3

Lappin och Lapinova, av Virginia Woolf

160606

Dagens boktips

Lappin och Lapinova är en kort och förunderlig liten novell som är författad av Virginia Woolf. Novellen handlar om det nygifta paret Rosalind och Ernest. Rosalind har en synnerligen livlig fantasi som tar paret med på oväntade äventyr till Kung Lappin och Drottning Lapinovas land. Dramats konflikt ligger och pyr under ytan och kan anas redan från början men det är egentligen först avslutningsvis man förstår innebörden och då lämnas man som läsare med en känsla av att vilja veta mer. Vad händer sen?

Novellen är kort och det tar mindre än en timme att läsa klart. Novellen publicerades första gången 1938. Jag läste Alva Dahls rykande färska nyöversättning (2016). Jag tyckte om att läsa den. Jag tycker helt enkelt om att läsa litteratur av Virginia Woolf.

Må Väl!

160606_3

Jag satt i trädgården och läste, alldeles intill pionerna som är i full färd med att slå ut och blomstra…<3 <3 <3

160606_5

 

 

 

En kväll med Svensk Poesi och jag känner mig oändligt rik

160529Jag är svag för bokstävernas estetik och kan inte låta bli att njuta och le när jag bläddrar igenom  Svensk poesi (Albert Bonniers förlag 2016). Boken har en behaglig tyngd som sträcker sig över 1500 år – från runskrift och fram till dagens digitala tid.

Jag känner en särskild förtjusning när jag upptäcker att jag är ”bekant” med bokens redaktörer Niklas Schiöler och Daniel Möller, från SOL och litteraturvetenskap på LU. Jag är lyckligt lottad som har läst lyrik för dem i olika kurser på littvet. Jag är särskilt tacksam för att Eva-Stina Byggmästars förunderliga poesi introducerades i mitt liv. Med tanke på hur mycket hennes poesi betytt för mig så kan jag inte annat än att känna förnöjsamhet över denna kunskap… och för en fördjupad infallsvinkel i Tomas Tranströmers lyrik…. Vidare för intressanta föreläsningar och diskussioner som tog min förståelse för sinnesanalogier och diktanalys till en helt ny nivå.

Från min sida var det kärlek vid första ögonkast när jag upptäckte boken i bokhandeln och några dagar senare fick jag boken i födelsepresent av min uppmärksamma dotter.

För mig är den här boken bästa biblioterapi. Här finns texter som berör mig på djupet, texter som får mig att falla i extas och texter som lämnar spår av frågetecken. Jag har en förmåga att fastna för frågetecken och gå runt i dagar eller veckor och fundera på vad en märklig strof betyder… Jag kan tolka på ett sätt och en annan person med andra livserfarenheter tolkar på ett annat sätt, men hur tänkte författaren och vilken norm kan ha tolkningsföreträde i förhållande till tiden då strofen uppkom? Det jag tyckte särskilt mycket om med att studera på littvet var alla fina samtal om litteratur, alla dessa hyllmeter av böcker och kunskap…

Känslan av att komma hem, sätta sig i paviljongen tillsammans med boken Svensk poesi, bläddra och upptäcka nygamla poetiska strofer samtidigt som vinden för med sig doften av ett blomstrande syrénträd och en svag bris från örtagårdens mynta….. höra fåglarna kvittra sin melodi… Det är helt enkelt en behaglig känsla!

Men i skrivande stund är det morgon, klockan är nio minuter över fem, jag har hunnit med mitt morgonbad och just ni sitter jag i sängen och lyssnar till fåglarnas kvitter och funderar på om jag ska stanna hemma och läsa dikter hela dagen eller helt enkelt bara ta mig i kragen, stiga upp, dra på mig en klänning, äta frukost och dra iväg till min arbetsplats. Jag väljer det senare…

Må Väl och Ha det Fint där ute i den Stora men ändå så Lilla Världen!

160523

160529_1

 

Jag läser en fin liten saga om en Grunt och den lämnar kvar ett stort leende i mitt hjärta

160130_1

Ett leende dröjer sig kvar. Jag har just läst ut en alldeles bedårande och fantasifull saga som handlar om en säregen liten grunt. En grunt är liten på jorden och har ett hjärta som rymmer massor av godhet. Grunten blir flera hundra år gammal och lever nära magin i naturen.

När Lollo, en av mina bloggvänner berättar att hon givit ut en bok tar min nyfikenhet överhand och får mig att spontanbeställa en bok på direkten och det är jag glad för att jag gjorde.  Jag har nyss läst ut denna fina lilla saga och kan inte känna mig annat än nöjd. Snoobbis berättelser lämnar kvar en känsla av att förnöjsamhet och boken avslutas med en fin uppmaning om man inte ska glömma att tycka om sig själv eftersom det både får en själv och andra att må bra.

Författaren Louise Nocky har själv tecknat bilderna som ingår i boken. Boken är lättläst, vacker och passar utmärkt för såväl stora som små….så jag tackar Louise Nocky för en trivsam lässtund <3

och önskar er alla en fortsatt fin helg <3

160130

Öppnas i händelse av min död, av Liane Moriarty

151228

Författaren som fick mig att sträckläsa heter Liane Moriarty. Namnet på boken är, Öppnas i händelse av min död.

151228_2

Cecilia är lyckligt gift med Jean-Paul, de har tre döttrar tillsammans och driver ett framgångsrikt företag. En dag hittar hon ett gulnat brev som enbart får öppnas om hennes man dör.

Den här boken överraskade mig med att inte vara förutsägbar. Självklart hade jag funderat på vad det kunde vara för hemlighet som doldes i makens brev, men att hemligheten verkligen skulle vara av den allvarsamma kaliber som puttar den som vet över klippans kant hade jag inte väntat mig. Mer än så vill jag inte säga med risk för att avslöja brevets innehåll, men frågan om vad man kan förlåta ställs sannerligen på sin spets. Helt klart läsvärd.

151228_1

Varför tyckte jag om att läsa Marcelle, av Simone de Beauvoir?

151029

Jag är inte som de andra, tänkte hon passionerat. Hon steg upp, öppnade jalusierna och gick ut på balkongen. Den lila himlen bredde ut sig över Paris som ett krokusfält och den underbara natten fick Marcelles hjärta att slå fortare. /…/ Det var då hennes fantastiska öde uppenbarade sig för henne. ”Jag ska dela livet med ett geni”, mumlade hon hänfört.   /…/

Trots rosornas doft snyftade hon ofta i det mjuka skenet från lampan. /…/

”Högre än lycka”, mumlade hon. Hon skulle välkomna denna enorma bittra angelägenhet som var hennes lott i livet. Hon skulle förvandla den till något vackert. /…/ Högre än lycka. /…/ Hon kunde redan känna början till sublima dikter pulsera inombords. 

Utdragen är hämtade ur novellen Marcelle, av Simone de Beauvoir s 9-10, 21 och 60.

151029_2

Att läsa är som att resa in i en magisk värld.

Simone de Beauvoir är främst känd för sina feministiska teorier via Det andra könet som numera betraktas som en av de största feministiska klassiker. Hon skrev även romaner och noveller som Marcelle. Den är hämtad ur  Simone de Beauvoirs första novellsamling som skrevs år 1937 och sen inte publicerades förrän år 1979. Boken har legat här hemma en tid men det var först idag jag lyckades skrapa ihop tid och lust på en och samma gång och nu är jag lyrisk av lycka.

För en knapp timmes tid (längre tid än så tar det inte att läsa hela novellen) blev jag totalt uppslukad och fascinerad.  Boken handlar om Marcelle som ganska tidigt i livet inser att hon inte är som alla andra. Hon älskar att läsa, diskutera och filosofera. Vi får följa Marcelle från barnsben till vuxen kvinna. Vi får följa med i hennes resonemang kring val av lämplig livspartner och vad som driver henne framåt i livet. Vi får följa kontrasten mellan hennes behov av kontroll till hennes innersta begär och passion.

Hon ansåg sig inte passa in i normen för hur en kvinna ska vara. När jag läser kan jag inte låta bli att undra om det finns någon som egentligen har känslan av att passa in? Jag har själv sällan haft upplevelsen av att passa in i färdigserverade koncept. Jag har alltid gått mina egna vägar men allt handlar ju om ur vilket perspektiv man betraktar ett liv. Samtidigt som jag genom livet brutit en hel massa normer, så har jag i andra avseenden bidragit till att underhålla och bekräfta en hel del stereotypa mallar av kulturella och samhälleliga förväntningar och strukturer. Det är så vi människor fungerar. Vi har ett ständigt behov av att förhålla oss till omvärlden genom hur vi å ena sidan vill vara unika, individualistiska och å andra sidan bygga broar, slå hål på myter och samtidigt kategorisera, rangordna, prioritera och utveckla världen. Tänk så många tankar en novell kan väcka…

Jag tänker att madame Beauvoir genom novellen Marcelle undersöker den kvinnliga identiteten och hennes relation och fascination av den manliga identiteten. Boken berör frågor kring en kvinnas identitetsskapande i ett samhälle av rådande maktstrukturer och hierkier av förväntningar och drömmar. Novellen är relativt kort men den lyckas ändå förmedla flera år av en kvinnas liv från barndom till vuxenliv… och det finns en tydlig intertext mellan Marcelle och Det andra könet.

Om jag ska avsluta med att återknyta till frågan om vad jag tyckte om novellen Marcelle blir svaret följande; Jag fascinerades av språket som på något vis var både sparsmakat och rikt på allusioner på en och samma gång. Jag blev så uppslukad att denna novell att jag nu längtar efter en bokcirkel och likasinnade att diskutera innehållet med.

Finns det någon av mina bloggläsare som läst boken? eller som spontant vill ”bloggdiskutera” de små textutdrag jag publicerat från boken inledningsvis. Hur tolkar ni fraserna och vilka tankar väcker dessa hos er?

Läs i frid och Lev Väl <3

151029_1

Ett måndagsporträtt av mig…

151005_4

Helgen rusade förbi. Jag ställde ut några av mina fotografier på Kulturnatta, och jag var delaktig i en hel del av själva arrangemanget runtomkring via Galleri KVIS så det var en hel del att fixa och arrangera. Vilken helg! Inte nog med att det var utställning, mingel och kulturnatt….det var ju dessutom himla fint att få möjlighet att diskutera konst och fotografi med såväl besökare som andra utställare.

Och sen kom söndagen och då var det dags att gratta mamma på hennes födelsedag. Och vips, måndagmorgon… Dagen har varit både fin och varierande.

Väl hemma lagade jag till en smarrig höstsoppa. Tog en promenad och nu ska jag läsa lite om självporträtt i en fantastisk liten bok som jag köpte med mig hem från Cambridge senast. Planen är att läsa, men jag är megatrött så vi får se långt jag hinner läsa innan jag stänger mina blå för en stunds god sömn.

150927

 

Vi lever i en visuell kultur; där bilden lever sitt eget liv och interagerar med olika texter beroende på vem som tolkar…

 150927_4

Bilden talar och interagerar med sin omgivning. Bildens språk är oftast kraftfullare än det språk som synliggörs i text. Bilderna får oss att uppmärksamma händelser och problematik. Bilder får oss att stanna upp, reflektera och reagera. Bilder väcker vårt intresse och vår längtan om att interagera, förändra, utveckla och lösa problem. Bilder får oss att vilja skapa och läsa texter som definierar och verbaliserar de där små detaljerna i verkligheternas bilder. Allt styrs egentligen av olika urvalsprocesser och beroende på ur vilket perspektiv man gör sitt urval kan en bild eller verklig händelse tolkas på helt olika sätt. Det kan handla om att vi fäster vikt vid såväl olika stora som små detaljer. Det jag nu diskuterar i en vidare bemärkelse är min tes om att; bilden är text och texten är bild.

150927_33

Vi lever i en visuell kultur och det är intressant det som Nicholas Mirzoeff säger om att det som kännetecknar den moderna visuella kulturen är vår ökande tendens att visualisera även sådan som inte är visuellt i sig själv.

”One of the most striking features of the new visual culture is the growing tendency to vizualize things that are not in themselfes Visual.” (citat s. 5, ur boken på bilden ovan)

Nicholas Mirzoeffs, An introduction to Visual Culture är en betydelsefull bok som tydliggör visuell kultur. Boken har bott hos mig i flera år och jag har en förmåga att vilja återkomma till den här boken för att läsa och tolka intressanta utdrag med jämna mellanrum.

Bilden är alltid densamma men ändå föränderlig på en och samma gång. Tolkningen finns i betraktarens öga, och Vi Lever i en Visuell Kultur.

150927_6

Det här är sådant som jag ofta går och funderar på ….Vad funderar du på?