Mer än hennes mun

Mer än hennes mun, Sonetter av William Shakespeare och bilder av Ulf Lundell, utgiven av Schultz förlag 2004.

Om det är något jag är svag för så är det böcker så när jag för en tid sedan sprang på den här vackra boken som såldes för en ringa summa, kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den. Faktum är att jag redan har en vacker bok med Shakespeares sonetter, men i den finns inga bilder och det var just konceptet med Ulf Lundells bildtolkningar jag föll för. Samlingen består av 152 sonetter och 152 akvareller. Sonetterna presenteras både på engelska och svenska, översatta av Sven Christer Swahn.

När Shakespeare skrev sonetterna var det på uppdrag till en adelsman som hoppades på att Shakespeares sonetter skulle övertyga hans son till att stadga sig och skaffa arvingar. Det fanns tydligen en tilltänkt, Den mörka damen, men vem hon egentligen var vet man fortfarande inte.

Enligt förordet i boken står det att Shakespeare under brevskrivandets gång förälskade sig i både ynglingen och Damen, vice versa….och att det hela trasslade till sig och slutade med ett intimt triangeldrama. Om det är sant har jag ingen aning om men nog skulle det kunna bli ett drama av den berättelsen.

Nåja, Ulf Lundell målade en tolkning för varje sonett. Dessa tolkningarna trycktes sedan som grafiska blad och har sålts i flera upplagor.

Den här boken kommer jag att njuta av länge, då den här typen av sonetter inte är något jag mäktar med att läsa från pärm till pärm. Jag läser en dikt i taget, på svenska, på engelska och sen behöver man liksom bearbeta innehållet innan man läser vidare. Sonetterna är skrivna i en helt annan tid, slutet på 1500-talet, det märks och gör dem lite kluriga att förstå men Shakespeare är Shakespeare, språket, sonetterna med de fina slutrimmen är alldeles underbara.

Jag tycker om det röda hårda bokomslaget i textil med den guldfärgade bilden och texten på framsidan, gillar kvaliteten på pappret i boken och det fina guldfärgade läsbandet. Detaljer som gör boken estetiskt tilltalande <3

Vad tycker du om Shakespeare?

Christina Karlsson

Hundra dikter av Jaques Werup

Jag har bekantat mig med Hundra dikter av Malmöförfattaren Jaques Werup (1945 – 2016). Werup skriver starkt och personligt, om livet, livsledan, ljuspunkterna, vardagen och meningslösheten. Det finns en tydlig röd tråd genom hela boken som gör att man får en upplevelse av att att den handlar om erfarenheter från poetens liv.

Dikterna präglas av ett vemod som ibland byts ut med komiska inslag, och ibland känns det som att allt utspelas på en scen, en teater.

Den är skriven på fri vers, varierat korta dikter och lite längre dikter som nästan övergår i någon form av berättande text även om det är poesi.

Hundra dikter av Jaques Werup, sid 115

Det här boken, Hundra dikter från fyra decennier av Jaques Werup, med förord av Anders Culhed (Albert Bonniers förlag 2005) hade troligtvis inte hamnat i min ägo om det inte vore för att bokhandlaren talade sig så varm om Jaques Werups poesi. Om det är något jag är svag för så är det när människor talar passionerat om en specifik författare eller konstnär. Jag tänker att en bokhandlare har läst många böcker och borde därför ha utvecklat ett sinne för vad som är bra. Nu när jag läst boken vet jag att det var rätt att lyssna på tipset. Diktsamlingen gjorde intryck på mig, jag tyckte om att poeten låter sina erfarenheter lysa igenom så naket och starkt, tänker att det krävs en hel del mod för att våga skriva på det sättet. En på flera sätt inspirerande bok.

Må gott och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Farliga affärer, av Ellinor Wessel

Min bil har nyligen varit på reparation och när jag hämtade ut bilen låg det en bok på passagerarsätet. Först tänkte jag, “- Vad är detta? Har reparatören suttit och läst i min bil?” Då fick jag syn på lappen som var instucken mellan boksidorna.

Den här ekobrottsthriller var tillräckligt fängslande för att få mig att sträckläsa. Jag har tillbringat natten i bilindustrins exklusiva företagarvärld, deltagit i actionfyllda biljakter, och dessutom varit utsatt för kidnappning. Handlingen utspelas bland annat i Porsches lyxiga bilhandelskomplex i Malmö och Stockholm, i huvudpersonen Johan Wagners bostad i Båstad, på bilmuseet i Malmö, polisstationen i Lund, på båten till Estland och sen på värsta biljakten längs med samma vägsträcka som jag själv brukar passera på väg E65.

Farliga affärer är skriven av debutantförfattaren Ellinor Wessel, utgiven av Bookmark förlag, 2020. Ellinor Wessel har 10 års erfarenhet av olika chefsroller på bland annat BMW, och arbetar nu Jaguar Land Rover Scandinavia. Hon bor där boken till största del utspelas, men boken är ett fiktivt verk och alla likheter med verkligheten är rena tillfälligheter.

Det här är inte den typ av bok jag brukar läsa, men wow vilken action! Jag tyckte om den. Vill man läsa något snabbt underhållande med mycket fart och fläkt så kan det här vara helt rätt bok.

Christina Karlsson

Styr din plog över de dödas ben…

Bästa boken jag läst på länge! Styr din plog över de dödas ben, (2009, upplaga Bonnier pocket 2020), skriven av Olga Tokarczuk, Nobelpristagare 2018. Den var så bra att jag inte kunde sluta läsa förrän jag nått sista sidan. Semester som jag har, var det fullt möjligt att stanna hemma och läsa ut de 262 sidorna på mindre än ett dygn.

Boken handlar om en säregen kvinna, Janina Duszejkos, som verkar till att föredra djurens framför människornas sällskap. Hon värnar om djuren, håller sig mest för sig själv även om det finns enstaka människor som hon umgås med ibland. Hon bor på den polska landsbygden, där det är vinter, snö och kallt när handlingen utspelas. Janina arbetade tidigare som lärare men numera ägnar hon sig åt att översätta William Blake, se om Warszawabornas sommarställen i grannskapet och studera astrologi. En av hennes egenskaper är att hon hittar på egna namn till sina grannar och man kastas tidigt rakt in i dramat när Tröger knackar på dörren för att berätta att Storfot är död.

Jag fastnade direkt för språket och det vackra sättet hur Olga Tokarczuk beskriver olika skeenden.

” Då fick jag syn på två Viträvar i skogsbrynet. De gick värdigt, en och en. Deras vithet mot den gröna ängen var inte av denna världen. De såg ut som diplomater från Djurriket, anlända för att syna saken närmare i sömmarna.” ( s 135)

Varje kapitel inleds med ett citat som anger ton för vad som komma skall.

En annan fin detalj är de vackra illustrationerna som oväntat dyker upp lite varstans i boken.

Absolut en bok i min smak! Den bästa boken jag läst på länge, så bra att läsningen gav mig kraft att våga påbörja Jakobsböckerna, en tegelsten på närmare 1000 boksidor. Den här boken har agerat hyllvärmare sedan flera månader bakåt, viljan att läsa den har funnits men att verkligen ta mig an den har inte fungerat. Nu när jag vet hur bra Tokarczuk skriver känner jag mig redo att anta utmaningen, läsa Jakobsböckerna.

Att läsa är att resa, och jag bara älskar den där känslan som infinner sig när man kommer in ett läsflow där man bara vill ha mer. Ljuvligt <3

Idag blir det dock ett brejk i läsningen. Ett välkommet sådant eftersom planen är att köra upp till Karlskrona för att hälsa på sonen som har semester. Vi har planerat in en skogstur med blåbärsplockning och det ser jag fram emot.

Hoppas att du också njuter av sommaren!

Christina Karlsson

30 kr/såld bok doneras till Skåne Stadsmission

Vårens och sommarens inställda bokmässor och arrangemang har bidragit till att jag har massor av böcker kvar. När tiderna är tuffa och livet känns svårt är det många som finner styrka i konst och poesi. Konst och poesi kan vara just det där kittet som ger en styrka att gå framåt och få livet att hålla samman.

Hjälp mig att dela med mig genom att köpa en bok, 30 kr/såld bok går direkt till Skånes Stadsmission.Våra andetag innehåller 144 fina haikudikter att betrakta, tolka, smaka på, fundera över eller måla till – valet är ditt. Många har det tufft och jag har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att skänka 30 kr/såld bok till Skånes Stadsmission (erbjudandet gäller för de böcker jag säljer from den 3 juli 2020 till och med den 15 augusti 2020).

Böckerna kostar 125 kr och postens portokostnad är 55:- . Vill du att jag skickar boken behöver du swisha mig totalt 180 kr, men om du bor i närheten kan du avtala tid med mig och komma och hämta boken här och då betalar du 125 kr. Oavsett vad du väljer så går 30 kr oavkortat till Skånes Stadsmission.

Varannan boksida är blank, dels för att ge rymd åt dikten men också för att bjuda in läsaren och erbjuda en tom sida att måla eller skriva på.

Vill du att jag skickar dig en bok, så swisha 180 kronor, till 070 6795701. Skriv ditt namn som meddelande så jag vet vem betalningen kommer från, samt mejla ditt namn och adress till christina.ckc@telia.com, så jag vet vem jag ska skicka boken till. Vill du slippa portoavgift går det bra att komma hit och hämta boken om du meddelar mig i förväg och avtalar tid.

Ta väl hand o dig och njut av en sommar i konstens och poesins tecken!

Christina Karlsson

Den dolda kvinnomakten

I skrivande stund är jag i full färd med att läsa boken, Den dolda kvinnomakten – 500 år på Skarhult slott (2014 Atlantis).

Varför saknas kvinnorna i de historiska källorna? Frågan ställdes av bokens redaktör Alexandra von Schwerin som även är den nuvarande slottsfrun. När hon flyttade in på renässansslottet Skarhult och sökte dokumentation om vad de tidigare slottsfruarna ägnat sig åt, upptäckte hon att männen upptog allt utrymme i dokumentationen. Hon kontaktade ett antal historieforskare för att få hjälp med att ta reda på vilka kvinnorna var och vad de ägnat sig åt.

Historien som tidigare saknat viktiga pusselbitar har nu avslöjat att kvinnorna vars namn sällan eller inte alls omnämnts i själva verket ofta utövade stor makt över gods, gårdar och enligt boken ibland tom över hela riket. Enligt ägelängden har godset gått från far till son, när söner saknats har äldsta dotterns man automatiskt blivit ägare. Kvinnorna betraktades formellt som omyndiga och därför har de inte kunnat spåras i historiska dokument.

Mette Rosenkrantz (född 1533) var inte bara en av den tidens mest förnäma och högättade kvinnor i Danmark, utan även en av de första slottsfruarna på Skarhults slott. Hon kan också betraktas som en av de genom tiderna mäktigaste kvinnorna på Skarhult. När hon och hennes man Sten tog över slottet bestämde de sig för att bygga ut, Sten var nästan alltid ute och krigade och när han stupade 1565 var sonen Olof 6 år gammal. I ägelängden står att det är den 6-åriga sonen Olof som bygger färdigt slottet, men att en 6-åring inte kan sköta affärer förstår ju vem som helst. På slottet står det dokumenterat att det är Sten som byggt färdigt slottet trots att det stod klart flera år efter det att han hade stupat. Vid efterforskningar har det framkommit att det är Mette som varit i kontakt med arkitekter, tegelbruk, som skötte ekonomin, styrde över godsen och höll i trådarna.

Det här är bara en liten försmak på en av de många intressanta avsnitt i boken om kvinnorna på Skarhult slott. Jag är i full färd med att läsa klart boken och planen är att helt enkelt ta och göra den där lilla resan till slottet för att kolla in den omtalade utställningen om den dolda kvinnomakten, plus den nya utställningen om Ester Blenda (boken om Ester Blenda skrev jag om för ett tag sedan).

Jag tycker att det är bra att kvinnorna får sin del av utrymme i historieskrivningen och hoppas på att vi får se mer forskning inom detta fält. Det är säkerligen fler pusselbitar som faller på plats när fler människor börjar ställa frågor och undra varför det alltid är så himla mycket fokus på vad männen gjorde, gör och planerar är göra framöver. Jag vill inte på något sätt förringa männens betydelse utan snarare lyfta fram helheten. Mänskligheten består ju trots allt av ungefär lika andel män och kvinnor.

Christina Karlsson

Längs vägen – världen

Tre arbetsdagar kvar. Det är helg och jag varvar ner genom att läsa en av mina nyfunna haikuvänners nyutgivna bok. Kerstin Park har samlat 72 haikudikter i boken Längs vägen – världen, (Fri press, 2020).

Längs vägen är en fin bok som låter mig följa årstidernas växlingar från vinter till vår, sommar, höst och tillbaka till vintern igen. Jag tycker om dikterna, de är rogivande och tänkvärda. En av mina favoriter är haikun som innehåller en hyllning till ginkon. Ginko är som är en tyst vandring i grupp, då man samlar inspiration och skriver sina haikus som man sedan läser upp för varann. Jag har varit på några ginkos och det är något jag finner massor av inspiration i.

Dikten är hämtad ur Kerstin Parks, Längs vägen – världen, sid 41.

Brukar du läsa haikudikter?

Christina Karlsson

En dikt och ett hedersomnämnande

Bokförlaget Fri Press arrangerade en haikutävling för en tid sedan. Jag deltog med en nykomponerad dikt, som tillsammans med några andra dikter nyligen fick lite extra uppmärksamhet med hedersutlåtande på deras hemsida. Segern kammades visserligen hem av en annan poet, men min dikt fick ett fint hedersutlåtande som jag gärna delar med mig av. Vill ni se fler av bidragen så är det bara att kika in på förlagets hemsida.

I skrivande stund är det måndagsmorgon och jag är alldeles strax i full färd med att kasta mig rakt in i en ny arbetsvecka.

Må gott och ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Ett jävla solsken…

Nu har jag också läst den. Ett djävla solsken, En biografi om Ester Blenda Nordström, av Fatima Bremmer (Månpocket 2019). Läsupplevelsen ger ett bestående intryck och jag kan inte låta bli att fascineras av Ester Blendas mod och förmåga att driva igenom projekt på sitt eget sätt.

Ester Blenda kan betraktas som en pionjär inom den grävande svenska journalistiken. I en tid då de flest kvinnor ännu inte hade rösträtt var hon en av dem som gjorde det ingen annan vågade. Hon brann för att söka det verkligt äkta, det autentiska och detta gjorde hon genom att uppleva det hon skulle beskriva. När hon skulle skriva om hur det var att arbeta som tjänsteflicka sökte hon helt enkelt arbete som piga på en gård, vilket kom att bli grunden för En piga bland pigor (1914). När hon skulle skriva om samernas situation sökte hon arbete som samebarnens lärare vilket innebar att hon levde och reste tillsammans med samerna i Lapplands piskande snöstormar. Hon körde motorcykel, rökte pipa och utforskade världen på ett sätt som bröt mot den tidens normer för hur kvinnor skulle bete sig.

Ester Blenda vågade höja sin röst, bryta mot normen och förändra journalistiken, men plötsligt tystnade hennes röst. Allt har sitt pris och priset Ester Blenda betalade för sitt sätt att leva var högt.

En läsvärd och på många sätt intressant bok.

Christina Karlsson

Den rödaste rosen slår ut, en tecknad serie av Liv Strömquist

Dagens boktips… Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist (Galago: 2019).

Hur vet man att man är kär? Kan man styra förälskelse? Och vad är det som händer när kärlek tar slut? Hur påverkas vårt förhållande till kärleken av att vi lever i ett diciplinsamhälle, kontra ett prestationssamhälle?

Liv Strömquist gör en samhällskritisk djupdykning i kärlekens tecken genom att undersöka den moderna människans syn på kärlek. Detta gör hon genom att via kändisar som Leonardo DiCaprio och Beyoncés kärleksliv, samt genom att knyta samman vår moderna syn på kärlek med ett antal sociologiska teorier, myter, filosofer och författares tankar och bilder av kärlek.

Jag måste erkänna att jag inledningsvis störde mig på att just Leonardo DiCaprio användes som en av karaktärerna, att jag funderade kring om man verkligen får kategorisera och hänga ut kändisars kärleksliv på detta sättet. När jag kom framåt i läsningen kunde jag konstatera att han bara lånade ut sitt namn åt en stereotyp karaktär och som sådan fungerade utmärkt.

Hursomhelst så gillar jag hur den tecknade serien används som medel för att undersöka våra kulturella influenser och förebilder vad gäller vår uppfattning av kärlek, vår syn på kärlek, våra förväntningar och hur dessa hänger samman med hur vi ser på oss själva.

Absolut en läsvärd och underhållande tecknad serie som kan användas som diskussionsunderlag när och om vi vill tala om kärlek.

KärLek <3

Må gott och ta väl hand om er där ute i den stora världen!

Christina Karlsson

Haiku åt folket…

Haiku är en diktform som är omgiven av en hel del riktlinjer och regler för hur den ska skrivas, och om man skrapar på ytan finner man nästan lika många regler som experter. När jag läser Birk Anderssons, Haiku åt folket (2019, Fri Press) får jag en känsla av att han både vill äta och behålla kakan. Birk skriver haikudikter, men inte vilka haikudikter som helst utan anarkistiska haikudikter och boken avslutas med ett kapitel som heter “Regler”, vilket i sin tur avslutas med ” Regler- det finns inga regler i Anarko Haiku.” (s136). Birks sätt att skriva är motsägelsefullt, samtidigt som det fungerar. Han skriver haiku, samtidigt som han briljerar med att bryta regler samtidigt som han bestämmer vilken mall (haiku) han vill passa in sitt diktande i.

Haiku åt folket (s 61) Birk Andersson

Med glimten i ögat, allvar i tonen och en stor portion humor lyckas fånga de där paradoxala situationerna som vår samtid bär med sig.

Haiku åt folket, Birk Andersson
Haiku åt folket (s 87 ) Birk Andersson

Jag gillar en hel del av det jag läser, ler igenkännande och höjer ögonbrynen om vartannat. En del av de åsikter jag kan skönja mellan raderna håller jag med om men det finns en del andra åsikter jag inte alls håller med om och det är ju precis det som bidrar till att jag gillar innehållet. Dikterna är lättlästa, samtidigt som de väcker tillfällen för filosofiska stunder och om man vill som diskussionsunderlag.

Titeln är intressant, Haiku åt folket. Är det folket som äter haiku eller är det haikudikter åt folket? Oavsett vilket så är det effektfullt.

Jag har sagt det förr, och säger det igen, – Mer poesi åt folket!

När läste du poesi senast?

Christina Karlsson

Fjortonde luckan i julkalendern

Hur känner man igen en haikudikt?

Enligt Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (Bra Böcker, 1982) kan en haiku också kallas för hokku. En haikudikt har sitt ursprung i den japanska versformen som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser.

sid 73 i Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (1982)

Alf Henriksson hänvisar till Per Erik Wahlund som bland annat tolkat Kobayashi Issa. Denna översättningen fann jag i en artikel om haiku, av Sebastian Lönnlöv på LitteraturMagazinet.

Men vad är då en stavelse? Jag brukar säga att stavelserna är rytmerna i orden. Stavelserna består vanligen av en vokal med efterföljande konsonant. Ordet verskonst består tex av två stavelser/vokaler, dvs bokstäverna e och o.

Hårda vokaler är: a, o, u, å

Mjuka vokaler: e, i, y, ä, ö

Man brukar även säga att en haikudikt ska beskriva en mänsklig iakttagelse av en scen där något händer eller inte händer, samt någon form av koppling till en årstid. En haikudikt kan också innehålla någon form av vändning som tillför ett nytt perspektiv.

Avslutningsvis så vill jag tillägga att denna förklaring av haikudiktande avser det klassiska sättet att definiera en haikudikt på. Många nutida poeter som skriver haikudikter bryter stavelseregeln, fem-, sju-, fem- med motiveringen att en haiku är en kortdikt. En kortdikt som kan skrivas på en, två eller tre rader med både färre och fler stavelser än de klassiska sjutton.

Jag personligen gillar utmaningen med ett visst antal stavelser, som den klassiska fem- sju – fem. Jag tycker inte att en kortdikt och en haiku är riktigt detsamma. En haiku är visserligen en kortdikt och visst kan även jag skriva kortdikter utan att räkna stavelser, men då kallar jag dem för kortdikter och inte för haiku. Men detta är som sagt min personliga uppfattning.

Världen behöver mer poesi, och det viktigaste är ju att människor skriver och läser dikter och sen är det ju upp till var och en att räkna stavelser, eller inte räkna stavelser. Jag föredrar att räkna mina stavelser därför att jag helt enkelt inte kan låta bli <3

Har du några tankar om haikudiktande?

Christina Karlsson

Skogsbad

Vilken helg! Vi är mitt uppe i en badrumsrenovering, hallen är belamrad med stora paket innehållande klinkers, vardagsrummet rymmer ännu större paket med badrumsinredning, badrumsgolvet är nyspacklat och renoveringsdammet far omkring, trots att hantverkarna är duktiga på att städa efter sig. Samtidigt på ovanvåningen sker en omfattande ommöblering, för att frigöra ett rum till en kär familjemedlem som flyttar hem. Mitt i allt det här och lite till håller jag på att göra mig redo för bokmässan som äger rum nästa helg.

Inte undra på att jag behöver fylla på mina energidepåer emellanåt. Bästa sättet för mig är att för en liten stund bara koppla bort allt, dra till skogs och ta en riktigt lång promenad, och det var så jag inledde helgen.

Jag promenerade, lyssnade in skogen, betraktade växterna, skogsbadade, strukturerade mina tankar, skrev några nya hösthaikus och boostade mig själv med ny energi.

Helgen blev nästintill fantastisk och jag hann med en hel del av sådant som fanns med på min “att göra” lista. Nu har jag möblerat om, slagit in böcker i julklappspapper, designat nya visitkort, fixat till en liten affisch med info, övat och klockat min presentation till 5 minuter, fått feedback med bra tips som hjälper mig att utveckla framförandet ytterligare….

I skrivande stund har helgen swishat förbi, måndagen har anlänt, arbetsdag och målarkurs är avklarad. Nu väntar några timmars skönhetssömn, därefter en ny dag, nya utmaningar och nya möjligheter!

Må gott och njut av dagarna som passerar.

Christina Karlsson